Sanning ska tysta lögnen(Förintelsen)

[Mr x]

En bra artikel som visar hur viktigt det är att föra kunskapen vidare inom ämnet förintelsen. Den sista meningen är något för de andra länderna att bita....

Källa Svd 2008-02-02

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_812045.svd

Publicerat: 27 januari 2008, 11:11

På några orter i Sverige lär ungefär var fjärde elev i grundskolans nionde klass gå omkring och tro att Förintelsen aldrig ägt rum. Anledning: vederbörande har läst det på internet. Att hitta sajter som förnekar att Förintelsen ägt rum är nämligen inte svårt. Och, resonerar ungdomarna, vad som står att läsa på datorskärmen måste naturligtvis vara sant.

* Textstorlek: Normal text Större text Störst text
* Skriv ut
* Blogglänkar (5 st)

Samtidigt har något viktigt inträffat i den lilla barockstaden Bad Arolsen i Hessen i Tyskland. Sent omsider har forskningen där fått fritt tillträde till ett av världens största nazi-arkiv. En skrupulöst noggrann bokföring avslöjar vad som hände med 17,5 miljoner judar, zigenare, homosexuella, handikappade och politiska fångar i regimens alla arbets- och koncentrationsläger under Hitlertidens mörkaste år.

Närmare bestämt handlar det om 27 kilometer arkivhandlingar på sammanlagt omkring 50 miljoner sidor, materialet fördelat på sex olika byggnader. Ty ordning måste råda, eller som det heter på tyska: Ordnung muss sein! Nazisterna var lika duktiga på dokumentation som på likvidation, lika bra på arkivering som på arkebusering.

Bland annat har de noggrant bokfört hur på Hitlers födelsedag den 20 april 1942 – som en särskild födelsedagsgåva till Führern – en fånge sköts i bakhuvudet varannan minut i sammanlagt 90 timmar. De skjutna finns noggrant förtecknade med födelseår, härkomst och klockslag för avrättningen. Inte ens minutangivelserna fattas.

Men enstaka fångar lyckades trots allt fly ur helvetet. Det utkommer ständigt nya böcker som beskriver flykten från Auschwitz, Ravensbrück, Belsen, Buchenwald, Theresienstadt och allt vad de olika pinorummen hette. Det kan ligga nära till hands att tycka att det nu börjar bli lite för mycket av det onda. Hur mycket orkar vi läsare ta till oss? Men vittneslitteraturen är och förblir nödvändig. Den behöver både utges och läsas, om och om igen, för att tysta lögnerna och hålla sanningen vid liv. Ty sanningen är ju som den är, vad än ungdomarna i vår grundskola går omkring och inbillar sig.

Vår samtids historia kan indelas i före och efter Auschwitz. Enbart i detta läger dödades 1,1 miljoner människor. Det var där som en europeisk civilisation gick sönder. Utvecklingsoptimismen och framstegstron havererade, liksom tron på människans inneboende godhet och annat sådant som vår rara och rationella välfärdsideologi bygger på. Därmed är ingalunda sagt att religionen klarade sig stort bättre: hur kunde en god och allsmäktig Gud tillstädja alla dessa excesser i tortyr och besinningslöst mördande? Frågan ställs i påfallande många av de skriftliga vittnesbörd som kommit ut från helvetet. Bara läsare som aldrig själva varit där kan avvisa den som ovidkommande.

Antisemitisk terror förekom dock långt före Hitler, den har funnits i alla tider. I en mycket läsvärd bok, Semmy Stahlhammers ”Kodnamn frisör” berättas, alldeles okonstlat och rakt på sak, om judeförtrycket i Polen redan på 1920- och 30-talen. Ynglingen Mischna hjälper till i sin fars frisersalong men förlorar under förföljelserna så småningom både salongen och sina närmaste.

Tack vare ovanliga talanger som frisör, elektriker och mekaniker lyckas han likväl överleva trakasserierna. När judestjärnornas, ghettobildningarnas och deportationernas 1940-tal är inne och han ingenstans har att fly, enrollerar han sig i den polska motståndsrörelsen och slutligen i Röda armén. Men även efter befrielsen bränner den polska marken under hans fötter, och han ser sig tvingad att fly till Sverige. Hans son Semmy, för närvarande konsertmästare i Kungliga Hovkapellet vid Stockholmsoperan, har fångat faderns livsöde med en torr saklighet, som inte lämnar läsaren någon rast eller ro.

Eller man kan läsa några kapitel i hjärnforskaren Rudolf Vrbas skakande vittnesbörd ”Jag flydde från Auschwitz” för att inse hur den mänskliga förnedringen saknade gräns, när ”kapos” – ett slags fångarnas överklass – under överinseende av SS-män piskade sina egna landsmän sönder och samman, alltmedan Himmler besökte lägret och småleende njöt av gasugnarnas effektivitet.

Livet bakom taggtråden tycks i vissa fundamentala avseenden ha varit sig förbluffande likt från läger till läger. Nästan överallt bildade uppställningen vid appellplatsen samma infernaliska början på arbetsdagen, antingen lägret sedan hette Auschwitz-Birkenau eller Majdanek eller Natzweiler-Struthof.

Fångarna räknades och räknades om igen, oavbrutet, gång på gång. Så fortsatte det morgon, middag och kväll. Ifall det fattades någon intern, eller om avräkningen av sjukanmälda inte stämde helt och hållet, räknades man ytterligare en gång. Ty intresset för matematik hos lägervakterna var det inget fel på, bara på medkänslan och medlidandet. Om någon under dessa timslånga uppställningar stupade av utmattning eller hunger, började piskorna vina eller SS-manskapets hundar bitas. Vid uppenbar ordervägran skedde avfärden per skottkärra direkt till avrättningsplatsen.

Och hur skedde deportationerna från Ungern, Polen, Grekland eller Holland? Svaret är entydigt. I bok efter bok rullar ständigt samma låsta boskapsvagnar, där det var ont om luft, mat, vatten och toalettmöjligheter. Och lite överallt tjänstgjorde lägren inte bara som fängelser och dödsfabriker utan också som produktionsenheter i Tredje rikets krigsindustri. Så länge det fanns någon muskelkraft kvar hos de intagna skulle den utnyttjas: militäruniformer, ammunition, stridsgas, flygplan, u-båtar, minor, radioutrustning, allt fick fångarna vara med om att tillverka. Om inte annat dög liken till framställning av tvål eller såpa.

Ett säreget och ohyggligt vittnesmål föreligger i Shlomo Venezias nyligen utkomna bok ”Sonderkommando”. Här är det för en gångs skull inte något offer som vittnar utan en gärningsman. Författaren, sefardisk jude från det grekiska Saloniki, hamnar i Auschwitz-Birkenau i april 1944, och tvingas av lägerledningen in i det specialkommando som har att ombesörja bortforsling av liken från gaskamrarna till förbränningsplatser utomhus eller till krematorierna. Ty spåren av det förfärliga skulle ju helst utplånas och plats beredas för nyanlända fångar. Att klippa av kvinnorna deras långa hår och beröva liken deras guldtänder, sådant ingick också i rutinerna, ty inget av materiellt värde fick gå till spillo. I sextio år har författaren tigit om sina erfarenheter men till sist ansett sig tvungen att berätta. Om han också aldrig själv dödat några medfångar, har han likväl – under hot om att eljest själv bli skjuten! – tvingats öppna de tunga betongluckorna till gaskamrarna, innan gasampullerna slängdes in till de väntande, nakna offren. Han berättar om ångestskriken. De pågick normalt i tio till tolv minuter, innan kvävningen och den stora tystnaden inträdde.

Vittneslitteraturen väller just nu fram i aldrig sinande ström liksom för den delen vetenskaplig litteratur om Förintelsen. Den bästa historiska analys jag känner av hur nazisterna – alls inte från början men så småningom, steg för steg – närmade sig beslutet att mörda ett helt folk, erbjuder Laurence Rees i sin noggrant dokumenterade bok ”Auschwitz. Den slutgiltiga lösningen”, nyligen översatt till svenska av Stefan Lindgren.

Om sedan förloppet i sista hand ändå går att förstå, är förstås tveksamt. ”Där Auschwitz börjar, där tar logiken slut”, skriver Imre Kertész träffande i sin fiktiva självbiografi ”Dossier K”.

Ju mer man bekantar sig med hans analyser av det stora folkmordet i essäsamlingen ”Det landsförvisade språket” och andra essäer, desto större respekt får man för hans magistrala slutsats. Auschwitz är ingalunda bara en tysk händelse utan i sista hand en universell angelägenhet, hävdar Kertész. Och frågan är om den ens kommer att förbli en historisk händelse? Mycket talar för att det ohyggliga kan upprepas närsomhelst och varsomhelst igen. Paradoxalt nog föredrar Kertész nuförtiden att bo i Berlin. Ty där går det åtminstone att andas ren luft, menar han. Tyskland är det enda land som verkligen försökt och lyckats göra upp med sitt förflutna. Det är enligt hans åsikt sämre ställt i Tysklands grannländer.

[Jurgen Wullenwever]

Något vid sidan av ämnet:
Det har också sagts att var fjärde elev lämnar grundskolan utan att kunna läsa ...

... fast dessa kan uppenbarligen inte ha läst sig till något som är sant eller falskt. All information är hur som helst vinklad och bör av eleverna behandlas därefter, så att man inte tror att något skrivet är den absoluta orubbliga sanningen, som gäller i all framtid.

[Stefan]

Eleverna får ju massvis med info i skolan och via skolan. Problemet är att dem det mest gäller = småstökiga killar gärna med nazianstrykning - tar inte åt sig infot. De skolkar eller stökar ju, som vi alldeles nyss sagt. Det är möjligt att detta är i just det här fallet delvis medvetet / undermedvetet - stryk det som ej önskas.

Har själv iakttagit detta.

Och att öppet säga att det är just du som som skall se den här pjäsen, just DU behöver detta, så nu uppför du dig, och efteråt skriver du en personlig sammanfattning och dina föräldrar skall läsa och skriva under - det gör man bara inte. Inte i praktiken i alla fall.

[Mr x]

Eleverna får ju massvis med info i skolan och via skolan. Problemet är att dem det mest gäller = småstökiga killar gärna med nazianstrykning - tar inte åt sig infot. De skolkar eller stökar ju, som vi alldeles nyss sagt. Det är möjligt att detta är i just det här fallet delvis medvetet / undermedvetet - stryk det som ej önskas.

Har själv iakttagit detta.

Och att öppet säga att det är just du som som skall se den här pjäsen, just DU behöver detta, så nu uppför du dig, och efteråt skriver du en personlig sammanfattning och dina föräldrar skall läsa och skriva under - det gör man bara inte. Inte i praktiken i alla fall.

Stefan:

Varför inte ge boken(se nedan) och be de skriva en recension som deras föräldrar för ta del av?

Eller ta med en som själv har drabbas av förintelsen då kanske lite fastnar?

http://www.levandehistoria.se/files/svenska.pdf

Eller så visar du filmen Holocaust den tyska filmen som kom sent 70-tal?

Det borde sätta sina spår och ev tvivlare bör se att det verkligen hände.

Om inte något av detta fungera är det enda rätta att åka till ett av lägren i Tyskland/Polen/Österrike. Alla tyska skolbarn måste besöka minst ett läger och lägga en blomma vid ett av minnesmärkerna.

[Stellan Bojerud]

Förintelsen är en företeelse som det saknas ord att beskriva när det kommer till sådana fruktansvärda hemskheter.

Det är därför kontraproduktivt att genom fria fantasier söka öka skuldbeläggandet av nu levande människor för det som skett i en tidigare generation. Sanningen är plågsam nog att bära.

De som likt Bosse Schön söker dra växlar på Förintelsen och lancerar befängda påståenden om att nazistiska lantbrukare i Sjöbo inte bara planerade utan hade sågat plank för att bygga ett förintelseläger sju år före det Hitlers hantlangare kom på idén, ger bara argument till dem som söker förneka Förintelsen.

Förintelsen är en alltför allvarlig fråga för att hanteras med sensationsjournalistik.

Sverige har mycket att skämmas över under "de mörka åren", men mer att hedras ändå. Att genom obestyrkta och helt grundlösa beskyllningar söka öka svenska folkets skuldkänsla verkar blott i motsatt riktning.

Varför är den hemska och tragiska sanningen om Förintelsen inte tillräcklig. Varför måste man skända offren genom att krydda på lidandet med saker som aldrig funnits - förintelselägret i Sjöbo?

[gostap]

Apropå förentelseförnekelse; kan rekommendera en bok att läsa, handlar om David Irving-rättegången där historien står inför rätta.
http://www.bokus.com/b/9789113015514.ht ... rch_result

[B Hellqvist]

En sidodiskussion om judarnas situation i mellankrigstidens Polen har avdelats och förlagts till lämpligare forum.

[Hans Engnell]

Förintelsen är en alltför allvarlig fråga för att hanteras med sensationsjournalistik.

Rakt på pricken. Verkligen.


Dessutom ska det i ärlighetens namn sättas i perspektiv. Jag skulle nog säga att svenska grundskoleelver vet ganska mycket om nazismen och om Förintelsen. Jämför med vad svenska skolelever kan om kommunismens härjningar i Ryssland, om röda khmerernas styre i Kambodja, om folkmord i Afrika. Visst ska vi upplysa om Förintelsen och jag välkomna med öppna armar all (seriös) forskning i ämnet eftersom jag själv är "fast" i detta träsk (vilken annan galning läser vittnesmål från gamla förintelseläger innan han somnar på kvällen?). Men. Det finns mycket annat som grundskoleelever borde få lära sig om. Risken att eleverna ska förneka Förintelsen och ansluta sig till NSF får anses ganska begränsad...

[sonderling]

Eleverna får ju massvis med info i skolan och via skolan. Problemet är att dem det mest gäller = småstökiga killar gärna med nazianstrykning - tar inte åt sig infot. De skolkar eller stökar ju, som vi alldeles nyss sagt. Det är möjligt att detta är i just det här fallet delvis medvetet / undermedvetet - stryk det som ej önskas.

Har själv iakttagit detta.

Och att öppet säga att det är just du som som skall se den här pjäsen, just DU behöver detta, så nu uppför du dig, och efteråt skriver du en personlig sammanfattning och dina föräldrar skall läsa och skriva under - det gör man bara inte. Inte i praktiken i alla fall.

Stefan:

Varför inte ge boken(se nedan) och be de skriva en recension som deras föräldrar för ta del av?

Eller ta med en som själv har drabbas av förintelsen då kanske lite fastnar?

http://www.levandehistoria.se/files/svenska.pdf

Eller så visar du filmen Holocaust den tyska filmen som kom sent 70-tal?

Det borde sätta sina spår och ev tvivlare bör se att det verkligen hände.

Om inte något av detta fungera är det enda rätta att åka till ett av lägren i Tyskland/Polen/Österrike. Alla tyska skolbarn måste besöka minst ett läger och lägga en blomma vid ett av minnesmärkerna.

All upplysningsverksamhet som har karaktären av "omskolningsläger" är dömt att misslyckas. Jag tror det blir kontraporduktivt. Jag skulle i så fall informera om att man behövde inte vara Jude för att hamna i ett KZ-läger. Vanliga asociala räcker gått och väl och berätta vad Nazisterna menade vad asociala var och möjligtvis antydda att stökiga elever gått och väl skulle passa i den kategorin.
Att tjata om judar funkar inte eftersom jag misstänker att en tonåring av idag mycket lite kan identifera sig med dessa.


Sedan måste nog lärare informera att internet är en mycket tvivelaktigt informationskälla.

Sonderling

[-vils-]

synd då att folk spär på myten och därmed ifrågasättandet av sanningen genom att påstå att t.e.x. tvål och såpa tillverkades av kropparna vilket är ren smörja och fantasi. Så när osanningar kryper in i ett sådan allvarligt ämne rubbas ju hela trohetsbilden, inte för mig men säkerligen för de yngre.

Jag har läst mkt om detta och det var något helt nytt att gasampuller slängdes in och på detta sätt dödade människorna, det låter som en modifierad sanning det med. Helt osannorlikt.

Hela texten ovan är tyvärr inte historiskt korrekt, utan anti-propaganda vilket du borde ha intelligens för att förstå. Att räkna fångar gjordes i alla fångläger i alla tider mer eller mindre och har inte något med saken att göra, så det är ytterligare ett exempel på hur texten har vinklats för att spä på sanningen och därmed få den icke trovärdig.

Vad som heller inte tas upp i texten är hur judarna förföljdes av alla (läs: de flesta) i polen som var väldigt antisemitistisk. I Sobibors flykt 1944 sköts de flesta av polska motståndsgrupper, varav andra som försökte få hjälp av lokalbefokningen systematiskt antingen slogs ihjäl eller föråddes till tyskarna. En liten grupp gick dock med i en polsk judisk motståndsrörelse, som formades i slutet av kriget. Polsaka motståndsrörelsen var inte bättre än tyskarna.

För att inte tala om alla ryska krigsfångar som övergav judarna för att rädda sitt egna skinn över gränsen..
Läs igen, gör om, gör rätt.. Sluta skriv smörja tack.

[Mackan L]

Många visa ord som alltid här på Skalman får jag säga och det blir väl kanske några ekon i mitt inlägg.

synd då att folk spär på myten och därmed ifrågasättandet av sanningen genom att påstå att t.e.x. tvål och såpa tillverkades av kropparna vilket är ren smörja och fantasi. Så när osanningar kryper in i ett sådan allvarligt ämne rubbas ju hela trohetsbilden, inte för mig men säkerligen för de yngre.

Vi kan koppla in det i skolan du hänvisar till de yngre i vårt samhälle. För man vidare felaktiga saker som lärare som att Hitler var jude/hade judiska rötter eller hade bruna ögon(!), för att ta två klassiska exempel, blir det ett rejält bakslag när (vissa av) eleverna väl upptäcker att det inte stämmer, kombinerat med diverse annat de läst på Internet. Jag har stött på i alla fall nr 1 från en blivande lärare.
Mycket av den allierade propaganda om Hitler etc. lever kvar och lärare m.fl måste lära sig att gallra bort den. Sanningen är ofattbart skrämmande som den är.

På några orter i Sverige lär ungefär var fjärde elev i grundskolans nionde klass gå omkring och tro att Förintelsen aldrig ägt rum. Anledning: vederbörande har läst det på internet. Att hitta sajter som förnekar att Förintelsen ägt rum är nämligen inte svårt. Och, resonerar ungdomarna, vad som står att läsa på datorskärmen måste naturligtvis vara sant.

Kritiskt tänkande ska uppmuntras i skolan enligt läroplanen, då borde man även kunna ifrågasätta förintelsen som elev om vi ska följa en logisk linje. Historisk händelse som historisk händelse.

Dock är som sagts de flesta elever medvetna om förintelsen och har väl inga tvivel på att den hänt. Det är unga killar med lite ostabilitet i tillvaron som kommer in i förnekelseträsket. Man är som sagts väldigt lättpåverkad i den åldern och saknar källkritik. Arbeten görs genom att skriva nästan rent ur boken eller skriva/kopiera rakt av, även bland nior.

@ gostap. Läste en bok om rättegången mellan Irving och Lipstadt (Irving stämde henne för lögner mot hans forskning) hon skrev själv men allt från den rättegången är läsvärt då det i den krossar revisionistiska argument bra.

[sonderling]

Nu tror jag säkert att det förekommer överdrifter ang. förintelsen men hur är det egentligen med tvål historien. http://en.wikipedia.org/wiki/Soap_made_ ... an_corpses
Kan den avskrivas helt, jag är skeptisk. Ja inte så jag tror att det hände på industriell basis men det verkar som expriment förekom. (Och hur var det med människohår i madrasser är det också blaj?)
Lampskärmar av hud och möbler av skelett gjordes på eget bevåg av sjuka människor men är också en sådan historia som späts på som om det gällde en hel industri.

Att räkna fångar görs i alla läger men i detta fall var syftet en form av tortyr? Nått annat kan jag inte tänka mig. Varför skulle man annrs räkna om och om igen. Eller var det just det som var tvivelaktigt? Att man räknande om och om igen?

Att polacker och Ryssar var/ är antisemiter är ju inte heller en hemlighet längre men det var väl ingen som påstod annat.



Sonderling

[Artur Szulc]

Att polacker och Ryssar var/ är antisemiter är ju inte heller en hemlighet längre men det var väl ingen som påstod annat.

Varför diskuteras detta i en tråd som egentligen handlar om någonting annat?
(Men för säkerhets skull och i historievetenskapens anda kan vi väl avhålla oss ifrån att uttala oss så generellt och tvärsäkert om just polsk och rysk antisemitism.
I annat fall blir vi ju tvungna att diskutera även judisk antipolonism, en företeelse som många polska judar själva har beskrivit. Har denna judiska antipolonism resulterat i dödsoffer, ja, och har jag belägg för detta, absolut.
Men som sagt, detta är inget ämne i befintlig tråd.)

[Probstner]

Att polacker och Ryssar var/ är antisemiter är ju inte heller en hemlighet längre men det var väl ingen som påstod annat.

? / Probstner

[sonderling]

Att polacker och Ryssar var/ är antisemiter är ju inte heller en hemlighet längre men det var väl ingen som påstod annat.

? / Probstner

Hmm usch ja vad pinsamt. Alltså att det förekom antisemitism bland polacker och ryssar, ska det ju vara naturligtvis. (Fan mina polsk/ amerikanska slänktingar skulle dödat mig om de såg detta.)

Förövrigt är jag nog mer nyfiken på påståendet att man inte skulle gjort tvål av lägerfångar ens på experimentell basis.
Men jag kan om man vill göra en egen tråd av detta.
Jag hade nämnligen uppfattningen att man både använde håret också i liknande experiment. Hade inte hört om att detta skulle varit en total myt som -vils- menade. Även om jag gärna tillägger brasklappen att jag inte är främmande att det förekommer överdrifter, som tex förekomster av lampskärmar. (Som jag förstått är EN människas sjuka verk och inte policy för tredje riket.)

Sonderling