Stormning

Herr Nilsson · Inlägg av **Herr Nilsson** » 14 januari 2008, 22:00

För att fatta mig kort: Hur tedde sig egentligen stormningen av en medeltida borg?

Jag förstår självklart att frågan är för övergripande och generell för att kunna besvaras mer precist, men jag försöker bara skapa mig en grundläggande bild. Vid tanken på stormning av borgar relaterar jag främst till stormningscenen i Ivanhoe och (såklart, pinsamt nog) Helms klyfta i LotR. Båda dessa filmiska skildringar av stormningar får väl anses som i högsta grad Hollywood, inte minst med de oerhört korkade och klumpiga taktiker anfallarna använder i åtanke.

Vad jag förstår stormade man sällan borgar, då det var kostsamt i fråga om förluster, särskilt då det ändå fanns bättre alternativ, men när det väl skedde, borde det inte ha skett väldigt metodiskt och oblodigt? Flytta en portabel sköld hit, en dit, säkra vägen för några gubbar som får banka på de försvarande gubbarna i någon smal passage/bräsch och sedan var det över, förutsatt att man tog hela borgen i ett svep dvs. Hur gjorde man? Finns det bevarade beskrivningar?

Fredrik Andersson · Inlägg av **Fredrik Andersson** » 14 januari 2008, 22:52

Jag tror att du är inne på rätt spår. Stormningar modell Ivanhoe var nog sällsynta. I upprepade beskrivningar från diverse fälttåg under medeltiden framgår det ju att det ofta handlade om att svälta ut borgarnas besättning. Om man stormade verkar det rimligt att avvakta så länge man hade möjlighet som belägrare för att sedan försöka rasera en del av muren innan man satsade på ett anfall. Att rusa fram med stegar som man kan se på en del filmer kostade nog alldeles för mycket av manskapet. Om man mot förmodan nådde muren så hade försvararna som bekant en hel arsenal av bråte och motmedel för att hindra fienden att beträda murarna.

Vill minnas att det t ex på museet "Tre kronor" finns ett halvt träd i form av en tät-grenad stock där man kapade grenarna cirka en halvmeter från stammen. Denna fästes sedan i ett rep som fästes uppe på muren. När man släppte den likt en pendel utmed muren borde den ha gjort rent hus bland danskjävl... fienden. Sorry, kollade på Ernst-Hugo för någon timme sedan...

Mina fem öre...

Stefan · Inlägg av **Stefan** » 14 januari 2008, 23:26

Just Ivanhoe torde vara undantaget som bekräftar regeln. Av boken framgår det att det var väldigt få försvarare, något tiotal, inte så många fler.
I ett sånt fall är en stormning av en hoper halvdant utrustade män ledda av bara en pansrad riddare kanske inte längre lika huvudlöst som annars.

Jämför med anfall mot väl besatt borg och där manskapet kompletteras av civila - män och kvinnor, som rycker in och hjälper till att välta tillbaka stegarna, kasta sten, hälla på kokhett olja / vatten, transportera, hålla igång kokeldar, hjälpa till med brandbekämpning. - Sysslor som f.ö. torde vara rätt farliga, mer eller mindre utsatta för pilbeskjutning som dessa civilister ju var.

varjag · Inlägg av **varjag** » 15 januari 2008, 11:20

'Underminering' av välförsvarade fästen var väl en långsam - men ganska säker metod - att bryta murarna....man grävde under vinkelformade hörn där strukturen var svagast. Det var därför 'vinklarna' började förses med runda torn - som är mycket svårare att underminera. Varjag

Hans · Inlägg av **Hans** » 15 januari 2008, 11:41

Recycling:

Hans skrev:Riktigt spännande och pedagogisk är Annals of a Fortress: Twenty-two Centuries of Siege Warfare av Eugene-Emmanuel Viollet-le-Duc - inte bara medeltiden och främst belägringar då - men fortfarande, i länken nedan finns det ett par boktips till såg jag.

http://store.doverpublications.com/0486461688.html

MVH

Hans

Fredrik Andersson · Inlägg av **Fredrik Andersson** » 15 januari 2008, 13:54

varjag skrev:'Underminering' av välförsvarade fästen var väl en långsam - men ganska säker metod - att bryta murarna....man grävde under vinkelformade hörn där strukturen var svagast. Det var därför 'vinklarna' började förses med runda torn - som är mycket svårare att underminera. Varjag

Åh 17? Jag hade för mig att de tidigaste tornen var rätvinkliga/kvadratiska, men att den runda formen infördes i takt med att belägringsartilleriet blev kraftfullare? När sedan krutvapnen började få praktisk betydelse och funktion under 1500-talet (åtminstone i våra hemtrakter) så förstärkte man befästningsverken med stora jordvallar. Eller: så hade jag förstått det.

Till exempel Kalmar slott:

http://www.ingenjorsfirman-mg.se/bilder/slottet.jpg

Stefan Lundgren · Inlägg av **Stefan Lundgren** » 15 januari 2008, 15:04

Hade dom inte med träväggar när dom anföll en borg eller en fästning under medeltiden, som var flyttbara och där skyttarna kunde gömma sig medan de tog fram pilar för att beskjuta försvarana med.

Stefan

Stefan · Inlägg av **Stefan** » 15 januari 2008, 23:41

Sgt 83 Pluton skrev: När sedan krutvapnen började få praktisk betydelse och funktion under 1500-talet (åtminstone i våra hemtrakter) så förstärkte man befästningsverken med stora jordvallar. Eller: så hade jag förstått det.

Till exempel Kalmar slott:

http://www.ingenjorsfirman-mg.se/bilder/slottet.jpg

Jo. Övh, det är då de "stjärnformiga" fästningarna kom till. "enligt den italienska planen". La trace italienne tror jag mig minnas. Kallade också ibland för artilleri-fästningar.
De var bra på att motstå artillerield, och försvarades också av mängder större och mindre kanoner.
Däremot besättningarna kunde få bli överraskande små (alla kanoner var inte besatta samtidigt).

cats · Inlägg av **cats** » 16 januari 2008, 15:00

Sen kunde man alltid be vackert. Typ: "Om ni ger upp går allt väl med er och ni blir belönade, ni har ju ändå ingen chans, men om inte kapitulationen blir av kommer vi inte att lämna någon kvar i livet".
Morot och piska taktiken. Ryssarna använde den taktiken framgångsrikt så sent som under finska kriget när Sveaborg kapitulerade.

Stefan · Inlägg av **Stefan** » 16 januari 2008, 22:08

Ja, Cats. Liksom även olika sorters hemliga förhandlingar, och gärna mutor...

Fredrik Andersson · Inlägg av **Fredrik Andersson** » 16 januari 2008, 23:16

Stefan Lundgren skrev:Hade dom inte med träväggar när dom anföll en borg eller en fästning under medeltiden, som var flyttbara och där skyttarna kunde gömma sig medan de tog fram pilar för att beskjuta försvarana med.

Stefan

Jag har sett dessa i en del medeltida manuskript (hittar förstås ingen bild just nu...) men hur vanliga dessa var törs jag inte spekulera kring. En rimlig gissning är dock att dessa hölls på ett visst avstånd från murarna för att armborstet/pilbågen skulle kunna verka mot murkrön och liknande.

Stefan Lundgren · Inlägg av **Stefan Lundgren** » 16 januari 2008, 23:22

Sgt 83 Pluton skrev:
Stefan Lundgren skrev:Hade dom inte med träväggar när dom anföll en borg eller en fästning under medeltiden, som var flyttbara och där skyttarna kunde gömma sig medan de tog fram pilar för att beskjuta försvarana med.

Jag har sett dessa i en del medeltida manuskript (hittar förstås ingen bild just nu...) men hur vanliga dessa var törs jag inte spekulera kring. En rimlig gissning är dock att dessa hölls på ett visst avstånd från murarna för att armborstet/pilbågen skulle kunna verka mot murkrön och liknande.

Jo, det är likadant med mig, har också sett det i ett enstaka dokument samt i böcker. Men att låta fem-sex man springa runt med stora "träsköldar" var ju också rejält riskbelagt.

Stefan

Fredrik Andersson · Inlägg av **Fredrik Andersson** » 16 januari 2008, 23:34

Jo, krig har varit farligt i alla tider...

Men som du säger så är det ju ganska uppenbart att springa omkring med en sådan där skärmvägg. Man exponerade sig förmodligen då liksom nu helst inte i onödan för fienden. Hellre då en övertlningskampanj för att få de belägrade att öppna portarna eller att genom (långsamt och mödosamt) pionjärarbete försöka rasera murarna eller strypa tillgången på vatten och liknande. Stormning tog man väl inte till förrän man hade övertaget, till exempel att man precis lyckats rasera en sektion av muren eller att borgen/staden var i full färd med att brinna ned osv.

Stefan Lundgren · Inlägg av **Stefan Lundgren** » 17 januari 2008, 01:36

Sgt 83 Pluton skrev:Jo, krig har varit farligt i alla tider...

Men som du säger så är det ju ganska uppenbart att springa omkring med en sådan där skärmvägg. Man exponerade sig förmodligen då liksom nu helst inte i onödan för fienden. Hellre då en övertlningskampanj för att få de belägrade att öppna portarna eller att genom (långsamt och mödosamt) pionjärarbete försöka rasera murarna eller strypa tillgången på vatten och liknande. Stormning tog man väl inte till förrän man hade övertaget, till exempel att man precis lyckats rasera en sektion av muren eller att borgen/staden var i full färd med att brinna ned osv.

Om man skulle springa med en stor träsköld så kunde man bli träffad av en skicklig skytt som stod skydd bakom pallisaden(kom inte på det rätta ordet) som också hade en del tur. Det var också en stor riskfaktor för att anfalla en borg under medeltiden.

Stefan

B Hellqvist · Inlägg av **B Hellqvist** » 17 januari 2008, 02:29

Stefan Lundgren skrev:Om man skulle springa med en stor träsköld så kunde man bli träffad av en skicklig skytt som stod skydd bakom pallisaden(kom inte på det rätta ordet) som också hade en del tur.

Om man springer med en stor sköld håller man den lämpligtvis mellan sig själv och eventuella skyttar. Det är själva poängen med en sköld... Man hade i princip tre typer av skydd: pavisen (en ca 1,5 m hög sköld som kunde köras ner i marken, och som gav skydd för t.ex. en armborstskytt), skärmen (varierande storlek, men samma funktion), samt en skärm med vipport (typ garageport) som gav skydd åt artillerister. Man laddade kanonen/bombarden, flippade upp porten, sköt, fällde ned porten och laddade om.

Stefan Lundgren skrev:Det var också en stor riskfaktor för att anfalla en borg under medeltiden.

Alla anfall mot försvarade mål innebär implicit en viss risk...

Garnisoner/slottsbesättningar var i fredstid små, kanske dussintalet man till en medelstor borg. Enklaste sättet att ta en borg var genom överraskning eller förräderi. Stormning av en klent försvarad borg kunde vara värt ett försök, men misslyckades man vidtog vanligen en belägring. Det var kutym att låta borgherren få 40 dagar på sig att bli undsatt, sedan så förväntades han ge upp.