Rasismens sociala ursprung

[G:son]

Låt oss inte göra detta så förtvivlat komplicerat. Orden i sig har ingen betydelse, det är den gemensamma överenskommelsen om deras betydelse som har betydelse.

Exakt min poäng, och således är det enda vi kan göra att undersöka hur ordet faktiskt används, och sedan helt enkelt konstatera att så som det används, den eller de olika betydelserna har ordet. Vill man diskutera ordet i en specifik betydelse är det bara att själv ge en stipulativ definition av det innan man börjar diskussionen. Svårare än så är det inte.

Den poängen bjuder jag på.

I angosaxiskt språkbruk använder man förvisso rasbegreppet på ett lite annorlunda sätt, men forumets språk är ju svenska, danska och norska.

Till vilket jag bara kan svara: Gud förbjude att utvecklandet av våra teoretiska begrepp på svenska skulle "förbjudas" att påverkas av den internationella debatten på respektive område. Saken är den att det är ett faktum att många svenskar använder ordet rasism i den "sociologiska" eller "icke-biologiska" bemärkelsen. På svenska.

Jag förstår nog, att språket utvecklas, men jag anser att just i det här fallet är det skäl att dra gränsen någonstans. För att återkomma till exemplet som nämndes tidigare i tråden, är svenskar som hatar danskar rasister? Jag känner faktiskt en svensk, som sade någonting i stil med: "jag gillar Danmark, men jag ogillar danskar". Jag tror nu inte att han är rasist, då han har en adopterad dotter med rötter i Afrika. Hon hade fått känna av, att det är en tuff värld vi lever i. Det skulle inte förvåna mig, om hon blivit utsatt för rasistiska påhopp.

/G:son

[Hexmaster]

Tack för den franska utläggningen, Lindir. Douglas Harper (som driver Etymology online) är mycket duktig och noggrann, men i den outtömliga etymologin finns det ju rikligt med tillfällen att göra missar.

[varjag]

Tack Lindir för referensen om Racisme och Hirschfeld...jag inte förvånad, Varjag

[Donkeyman]

Jag tror faktiskt att det vore en fördel om den allmänna debatten skiljde mellan rasism och rädsla för det främmande.

Sådana samhällen som det nazistiska på 30-talet, Apartheidregimen och Sionismens Israel har ju det gemensamt att man prioriterar en ras / grupp av människor på bekostnad av en eller flera andra. Sedan är det naturligtvis en avsevärd skillnad mellan metoder och system i dessa olika samhällen. Man har också olika motiveringar till varför man behöver göra det. Dessa samhällen har en värdegemenskap med sådana Svenskar som av principiella skäl inte vill ha "negrer" eller "blattar" in i landet. Detta är vad jag alltid har kallat rasism. Och sådana rasister är det ganska ont om i Sverige.

Å andra sidan har vi den generella misstänksamheten mot främmande. Som tar sig uttryck i att man inte tycker om att hela stadsdelen eller skolan har fått en majoritet av invandrare. Man tycker det är märkligt att det inte finns en droskbil som körs av en Svensk. Man känner sig som en kulturell minoritet på jobbet eller köpecentret. Men för den skull vill man inte skicka ut invandrarna, man önskar bara att det hade varit annorlunda. Och man är rädd för hur samhället kan se ut bli framtiden. Det kallar jag inte för rasism. Det kallar jag för rädsla / oro för främlingar. Och den typen av känslor har många människor i landet. Fast som Lindir så förtjänstfullt påpekar så skulle även detta betraktas som rasism i den Engelska kulturkretsen.

Men så har våra politiker i stor grad avstått från att diskutera denna andra typ av rasism förrän på senare tid. Under många års tid har det inte varit PK (politiskt korrekt) att ta upp några som helst problemställningar runt invandring och integrering. Den som har försökt har blixtsnabbt fått stämpeln "Rasist" tryckt upp i pannan. Vilket har avhållit de flesta från att delta i debatten. Och därmed lämnat fältet fritt för diverse organisationer utanför det traditionella politiska fältet.

[Spaningsledaren]

För min del tror jag det skulle vara till fördel för resultatet att i aktuell samhällsdebatt avstâ frân utslitna/sönderkörda/förstörda epitet av typen "rasism" och även "främlingsfientlighet". Med andra ord göra en omstart. Beskriva vad som sker och vad vi anser om detta i andra ord än de slitna klichéernas. Sluta argumentera enligt modellen att detta som jag nu syftar pâ utgör ett exempel pâ X.

[Johan Olofsson]

För mig vore mycket vunnet om man kunde erkänna och betona att begreppen ras och race är så kallade false friends.
På det sättet skulle svenskars förståelse och behärskning av engelska ta ytterligare ett litet steg frammåt.

[Ubbe]

Det kan vara frästande för journalister och även andra att använda den bredare Engelska betydelsen än den mer specifika Svenska då den Svenska förknippas med förintelsen, Apartheid, Skinheads, osv. Det möjliggör en demonisering av individer och organisationer som väcker uppmärksamhet. Onskefulla rasister som går våld på sin omgivning är en nyhet som säljer lösnummer, socialt missanpassade ynglingar gör det inte.

[Tigranes]

Jag har inte läst hela tråden, men. Det sägs att själva ordet "ras" kommer genom många omvägar från arabiskans ra'is, som betyder "huvud", "början", "ursprung". Jag spekulerar bara: Kan detta ha ett samband med reconquistan i Spanien och föreställningar om limpieza de sangre. Det var det rena ursprunget som garanterade rätt tro osv. Kanske spanskan har förmedlat ett arabiskt ord. (Jag är medveten om att arab också är en hästras).
http://www.en.wikipedia.org/wiki/Cleanliness_of_blood

[Sagittarius]

Donkeyman skrev

Sådana samhällen som det nazistiska på 30-talet, Apartheidregimen och Sionismens Israel har ju det gemensamt att man prioriterar en ras / grupp av människor på bekostnad av en eller flera andra. Sedan är det naturligtvis en avsevärd skillnad mellan metoder och system i dessa olika samhällen. Man har också olika motiveringar till varför man behöver göra det. Dessa samhällen har en värdegemenskap med sådana Svenskar som av principiella skäl inte vill ha "negrer" eller "blattar" in i landet. Detta är vad jag alltid har kallat rasism. Och sådana rasister är det ganska ont om i Sverige.

menar du med "Sionismens Israel" det Israel som existerar eller det Israel vissa rikningar inom sionismen har som ideal? Jag antar att det är det förra alternativet du menar. Och det finns mer rasister i Israel än i Sverige eftersom israelerna i grunden delar samma värdegemenskap som "Sionismens Israel", Nazityskland och apartheidregimen i Sydafrika? Är inte detta ett utslag av vänsterpropaganda?

[Donkeyman]

Är inte detta ett utslag av vänsterpropaganda?

Kanske skall klargöra vad jag menade. Israel ju är resultatet av mångårig kamp från den Sionistiska rörelsen. Och dagens Israel är ju en av få stater som officiellt gör skillnad på folks rättigheter beroende på deras härstamning.

Vill inte direkt påstå att det är en höger - vänsterfråga.

[Johan Olofsson]

Och dagens Israel är ju en av få stater som officiellt gör skillnad på folks rättigheter beroende på deras härstamning.

Eller:
... den västerländska demokrati som tydligast fördelar medborgerliga rättigheter beroende på härstamning. Tyskland och Finland har (eller har i varje fall länge haft) immigrations- och naturaliseringslagstiftning som varit mildare men byggt på likartade blodsbandsprinciper.

[David Asplund]

G:son skrev att det inte var "den ägande klassen" som behövde rasbegreppet. "De vetenskapliga rasteorierna utvecklades på 1700- och 1800-talen, under samma tid som adeln makt började luckras upp." Nja, G:son, rasismen var ju bourgeoisiens särskilda vetenskapsgren. Men även adelns bördsstolthet och vad man tänkte att god börd innebar liknar i hög grad rasteorier. Enligt rasism värderades olika grupper olika. Det var ju precis vad adeln gjorde. Bourgeoisien hittade på ett annat forum för sin anfadersdyrkan med hjälpa av rasteorier.

"För den ägande klassen har det aldrig spelat någon större roll, vilken färg dess trälar har, det är huvudsaken att hjulen rullar, och kapitalet förräntar sig." För den ägande klassen spelade rasismen visst en legitimerande roll för upprätthållandet av systemet. Det duger ju inte att säga att vi måste ju kunna försörja oss genom ert arbete.

"Rasbegreppet var däremot nödvändigt för arbetarklassen, som ett instrument att skydda sig mot andra, ännu fattigare arbetare." Där har du kanske en poäng. Finlandssvenska arbetare sökte skydda sina arbetsmarknader mot finn-finska arbetare och sympatiserade sig med den finlandssvenska ägande klassen. Hackordningen går ju nedåt. Vilka var finnarna rasistiska mot vid denna tidpunkt mot slutet av 1800-talet och början av 1900-talet?

Poängen är att hackordningen gåtr nedåt lika mycket som rasismen är en intellektuell med rötter hos bourgeoisien. I Finland finns rötterna inom den finlandssvenska överklassen som sympatiserade sig med oss rikssvenskar. Ursprunget låg inte hos den finska arbetarklassen.

[Spaningsledaren]

Jag vet inte vad som kan driva dig att inta sâdana hâär Don Quichote positioner där det ena är ungefär liktydigt med nâgot annat men hur som helst värt att rida till storms mot.

I de nordiska länderna har det knappast funnits plats för nâgon rasism. Befolkningarna etniska enhetlighet har inte gett utrymme för sâdan. Den ras-analyserande forskning som förekom under att antal decennier i början av 1900-talet var närmast akademisk till sin karaktâr och hade hur som helst ytterst ringa inverkan ( om ens nâgon) pâ den allmänna opinionen. Den totala frânvaron av en inhemsk rasistisk traditon bidrog till att genomslaget i Norden fôr det nazistiska importgodset i detta avseende blev ytterst begränsat.
Det har inte visat sig möjligt att vare sig politiskt eller pâ annat sat exploatera rasistiska teman i Norden. Detta av ung. de skäl som gör det omöjligt att bedriva sjöfart i Sahara. Förutsâttningarna saknas.

[David Asplund]

Den ras-analyserande forskning som förekom under att antal decennier i början av 1900-talet var närmast akademisk till sin karaktâr och hade hur som helst ytterst ringa inverkan ( om ens nâgon) pâ den allmänna opinionen.

Jajamensan, rasismen var intellektuell till sin karaktär. Dess sociala ursprung är klar som korvspad. Och nog måste den ha funnits bland finlandssvenska studenter som månade om sina privilegier, G:son. Inte bland finn-finska arbetare.

[Johan Olofsson]

G:son skrev att det inte var "den ägande klassen" som behövde rasbegreppet. "De vetenskapliga rasteorierna utvecklades på 1700- och 1800-talen, under samma tid som adeln makt började luckras upp." Nja, G:son, rasismen var ju bourgeoisiens särskilda vetenskapsgren. Men även adelns bördsstolthet och vad man tänkte att god börd innebar liknar i hög grad rasteorier. Enligt rasism värderades olika grupper olika. Det var ju precis vad adeln gjorde. Bourgeoisien hittade på ett annat forum för sin anfadersdyrkan med hjälpa av rasteorier.

"För den ägande klassen har det aldrig spelat någon större roll, vilken färg dess trälar har, det är huvudsaken att hjulen rullar, och kapitalet förräntar sig." För den ägande klassen spelade rasismen visst en legitimerande roll för upprätthållandet av systemet. Det duger ju inte att säga att vi måste ju kunna försörja oss genom ert arbete.

"Rasbegreppet var däremot nödvändigt för arbetarklassen, som ett instrument att skydda sig mot andra, ännu fattigare arbetare." Där har du kanske en poäng. Finlandssvenska arbetare sökte skydda sina arbetsmarknader mot finn-finska arbetare och sympatiserade sig med den finlandssvenska ägande klassen. Hackordningen går ju nedåt. Vilka var finnarna rasistiska mot vid denna tidpunkt mot slutet av 1800-talet och början av 1900-talet?

Poängen är att hackordningen gåtr nedåt lika mycket som rasismen är en intellektuell med rötter hos bourgeoisien. I Finland finns rötterna inom den finlandssvenska överklassen som sympatiserade sig med oss rikssvenskar. Ursprunget låg inte hos den finska arbetarklassen.

Man kan nog tycka att mycket av ovanstående hade behövt beläggas med källor eller längre, kvalificerande, resonemang.

Sammanblandningen av språkstrid och rasism kan man dessutom finna lätt halsbrytande, med nutida ögon i varje fall. Och uppgifterna om att språkstriden skulle ha tagit sig uttryck som ens kommer i närheten av "finlandssvenska arbetare sökte skydda sina arbetsmarknader mot finn-finska arbetare" är i princip motsatt till det intryck jag fått genom åren, både från memoarer och annan litteratur med röd tendens och från mainstream historiker, enligt vilka den finländska arbetarrörelsen tog aktivt avstånd från språkstriden och ansåg att klassfrågan var mycket mera central för att få ett slut på förekommande förtryck och exploatering än språkfrågan. Jag kan visst då ha fått ett helt felaktigt intryck, sådant förekommer, inte minst på grund av att min finska är undermålig, men den här argumentationen ter sig allt annat än trovärdig.

Vad "finn-finska" skulle betyda, och vilken tradition ett sådant begrepp kommer ifrån, kan man också fråga sig. En rimlig gissning är väl att det skulle vara en felskrivning för "finlandsfinska".