Rasismens sociala ursprung

[Spaningsledaren]

Giancarlo, nu är du ute och cyklar.
Här pâ trâden har redan redogjorts för HUR människoraser uppkommit, nâmligen genom lângvarig isolering. Nâr Charles darwin kom till Galapagosöarna noterade han att finkarna pâ de olika öarna skilde sig ät i detaljer, men inte desto mindre pâ distinkta sätt. Han skrev att detta sedan bidrog till teoriutvecklingen kring arterna uppkomst. (Kanske kan vi här förmoda att finkarna uppnâtt ras-stadiet d de sâg olika ut med fortafarnde kunda fâ fertil avkomma med varandra. Ytterligare lângvarig isolering hade sedan gett upphov till nya arter, där förmâgan till sâdan avkomma skulle ha utvecklats bort.)

Det finns ingen princuipiell skillnad mellan hundar, finkar och mânniskor.
Lângvarig isolering differentierar. SMâlts dessa populationer sedan samman igen uppkommer ett mellanläge.

Avel, som du skriver om är ett mycket snabbar esâtt att styra fram en differetiering. Sâdan förekommer ocksâ hos mânniskan fast vi föredrar att inte kalla den just detta. (Syftet är nämligen här ett helt annat.)

Hur som helst. ras är ett gammalt konventionellt begrepp frân en för-vetenskaplig tid. Just i detta finns sedan ingen skillnad mellen de olika raser som anses finnas. Det finns en nordisk människoras lika mycket och lika litet och i samma mening som det finns en schäferhundras.

Detta har sedan ingenting att göra med vad begreppet betyder eller vilken relevans det ev. kan ha. Det kan möjligen vara fullkomligt likgiltigt. Vi kan finna att det schäferliknande djur som har hängande öron vaktar fâren precis lika bra som schäfrar.

Sâvitt jag vet finns det kulturer (typ den brasilianska eller den kubanska) som uppskattar det som brukar kallas mestisering/ rasblandning. (Ocksâ detta är dâ givetvis ett uttryck just för rasism.) Blandningen värderas högre än dess enskilda bestândsdelar.

Sedan verkar vi vara överens om att raser faktiskt finns och att de faktiskt inte är vetenskapligt definierade.

Det vore ju nämligen väldigt konstigt att
a) hävda att raser inte finns och sedan
b) anbefalla tolerans i rasliga angelägenheter

Detta vore ung. som att hävda att
a) det "finns" inga religioner och
b) vi skall vara religiöst toleranta.

Alltsâ: ingen rasism utan just raser.
Alternativ formulering: rasism kräver/förutsätter raser.

Rasbegreppet förutsâtter sedan skiljande faktorer. Sâdana saknas inte heller. Annars skulle det ju inte finnas möjlighet att definera de olika raserna. Gjorde det inte det funnes heller ingen rasism. O.s.v., o.s.v.

Kan vi till sist var överens ocksâ om detta enkla?

[Giancarlo]

Giancarlo, nu är du ute och cyklar.
Här pâ trâden har redan redogjorts för HUR människoraser uppkommit, nâmligen genom lângvarig isolering. Nâr Charles darwin kom till Galapagosöarna noterade han att finkarna pâ de olika öarna skilde sig ät i detaljer, men inte desto mindre pâ distinkta sätt. Han skrev att detta sedan bidrog till teoriutvecklingen kring arterna uppkomst. (Kanske kan vi här förmoda att finkarna uppnâtt ras-stadiet d de sâg olika ut med fortafarnde kunda fâ fertil avkomma med varandra. Ytterligare lângvarig isolering hade sedan gett upphov till nya arter, där förmâgan till sâdan avkomma skulle ha utvecklats bort.)

Galapagosöarnas egna isolering är ju något speciellt. Men människor generellt har inte varit isolerade gentemot varandra. Snarare tvärtom. Människan som vi definierar henne, har dessutom inte funnits så länge på de isolerade platser hon levt på för att så stora genetiska skillnader ska ha uppståt som isolerade finkar. Människan har dessutom spridit sig över världen ännu senare.
Hundraserna har förvisso funnits kortare tid än människan, men människans selektiva genetiska avel har gjort de olika raserna väldigt annorlunda än vad naturen hade gjort. Många "rena" hundraser har väldigt lite genetiskt material, vilket beror på att de har odlats fram av ett väldigt litet tal individer, och därmed har bristsjukdomar hos dessa uppkommit som en konsekvens.

På det här viset är de genetiska skillnaderna relativa emot varandra. Det är större genetisk skillnad mellan en person med ursprung i nordeuropa mot en person med ursprung i väst-afrika, gentemot vad det är mellan en med nordeuropeiskt och franskt ursprung. Det är här problemet med ras-begreppet uppstår. Den genomsnittsliga människan är enormt rasblandad och kan enbart bli rasdifferentierad gentemot någon som kommer väldigt långt ifrån, genetiskt talat.

Det finns ingen princuipiell skillnad mellan hundar, finkar och mânniskor.
Lângvarig isolering differentierar. SMâlts dessa populationer sedan samman igen uppkommer ett mellanläge.

Människan har aldrig varit så genetiskt isolerade som rashundar. Därav den stora skillnaden. Hundar är verkligen ett genetiskt specialfall. Inte många naturliga djur har så stor genetisk differentiering. Isolerade finkar däremot kan uppnå samma sak, möjligtvis.

Avel, som du skriver om är ett mycket snabbar esâtt att styra fram en differetiering. Sâdan förekommer ocksâ hos mânniskan fast vi föredrar att inte kalla den just detta. (Syftet är nämligen här ett helt annat.)

Nu är vi inne på djup vattnet. Kanske är dags att generalisera. Visst har genetisk differentiering funnits hos människan, men knappast på samma sätt. Generellt (med stort G) har människan två motsträviga strävanden, när det gäller geografiskt val av partner.
Människor vill gifta sig med någon som bor nära dem, för att de vill styrka deras eget samhälle, och hålla det levande. Man kan med snitsigt ordval säga att: människan beskydda sitt eget "genetiska kapital". Människor vill dock också få in nytt genmaterial i flocken för att motverka bristsjukdomar. Jag läste någonstans att i över 80% av svenska registrerade parförhållanden, har bägge partnerna olika dialekter eller olika modersmål.
Studier av t.ex olika dialekter hos läten hos delfiner, fåglar etcetra, leder till slutsatsen att dessa djur åtrår lättare partners med annorlunda dialekt. (sen är inte dialekten enknom mått på att en person har andra gener än en själv)
Anledningen är för att undgå inavel i gruppen. Den icke-incestuösa inavel som sker i avel av hundar eller fursteätter, sker inte i regel under "okontrollerat" tillstånd.
Sen kan anlag hos människor komma in i henne lite hursomhelst. De kan vara reslutat av tillfällen, våldtäkter, tillfälligheter, och inte som ett resultat av hennes eget medveta val av partners. Men till skillnad mot hundar där hundens husse kanske hade kastat ut den blandade resulterade avkomman, tas den väl om hand om hos människor efter dess födelse.

Hur som helst. ras är ett gammalt konventionellt begrepp frân en för-vetenskaplig tid. Just i detta finns sedan ingen skillnad mellen de olika raser som anses finnas. Det finns en nordisk människoras lika mycket och lika litet och i samma mening som det finns en schäferhundras.

Schäferhunden är ett eget kapitel. Inget att jämföra med människor.

Detta har sedan ingenting att göra med vad begreppet betyder eller vilken relevans det ev. kan ha. Det kan möjligen vara fullkomligt likgiltigt. Vi kan finna att det schäferliknande djur som har hängande öron vaktar fâren precis lika bra som schäfrar.

Förstår faktiskt inte vad du menar.

Sâvitt jag vet finns det kulturer (typ den brasilianska eller den kubanska) som uppskattar det som brukar kallas mestisering/ rasblandning. (Ocksâ detta är dâ givetvis ett uttryck just för rasism.) Blandningen värderas högre än dess enskilda bestândsdelar.

I dessa länder har knappast mestisering varit något uppvärderat och fint (iofsg var det fint hos överklassens mexikaner - att hävda indianblod på 1800-talet). Däremot så är det inte bespottat som i andra länder. Generellt i katolska kulturer har rasblandning (mellan vissa etniciteter - givetvis) haft större status än i protestantiska. Men det säger inte att man uppmanar detta. Finns t.ex inte en enda brasiliansk president som har haft större afrikanska utseendedrag.

Sedan verkar vi vara överens om att raser faktiskt finns och att de faktiskt inte är vetenskapligt definierade.

Ja, om jag förstår dig rätt.

Det vore ju nämligen väldigt konstigt att
a) hävda att raser inte finns och sedan
b) anbefalla tolerans i rasliga angelägenheter

Detta vore ung. som att hävda att
a) det "finns" inga religioner och
b) vi skall vara religiöst toleranta.

Visserligen anser jag att det inte finns någon gud eller något religiöst system i görningen, men är ändå tollerant mot religioner. Precis som det inte finns några genetiskt klassificerbara raser, men det finns sociala raser. Men det hör inte hit egentligen.

Anledningen till att raser finns är inte en ren biologisk. Raserna bestäms på relativ basis. De handlar inte om genetik att göra, utan är en social konstruktion. Rasernas urskiljning är helt relativ, och hur man definierat dem är väl tillfälligheternas eller den som håller i pennan vid beskrivningens ansvar.
Raser hos människor är i princip omskrivningar för olika etniciteter eller etniska härkomster. Även om det existerar genetiska geografiska skillnader, så är de knappast gångbara att definiera som genetiska raser på något sätt hos människan.
Det som skiljer hundraserna från människoraserna är att hundraserna faktiskt är socialt konstruerade OCH biologiskt konstruerade, vilket gör att människans rasindelningar alltid kommer vara trams. Medans hundraserna är tydligt definierade.
Den sociala konstruktionen stämmer inte med biologin. Människor är mer lika varandra än hundraser.

Alltsâ: ingen rasism utan just raser.
Alternativ formulering: rasism kräver/förutsätter raser.

Självklart. Frågan är bara om rasbegreppet är nödvändigt.

Rasbegreppet förutsâtter sedan skiljande faktorer. Sâdana saknas inte heller. Annars skulle det ju inte finnas möjlighet att definera de olika raserna. Gjorde det inte det funnes heller ingen rasism. O.s.v., o.s.v

Kan vi till sist var överens ocksâ om detta enkla?

Nej. Den sociala konstruktionen av raser kräver inga särskiljande faktorer, utan görs helt på social basis. För att citera vad sverigedemokraterna hävdat: "Svensk är den som betraktas som svensk".

[David Asplund]

Och ut ur skogen sprungo de rasrena pudlarna och erövrade världen. Tankar om den rena rasen har ett socialt ursprung eller hur? Och ursprunget kan man leta efter inom egendomsägande klasser. Här spelar nog arvspraxis o.dyl. in, tror jag. Det gäller att ha släktlinjerna klara för att bevara egendomen inom släkten och klassen. Och att egendomen hamnat och finns inom släkten och klassen beror just på det goda blodet som flyter i ådrorna. Om rikedomen förloras betyder det att släktet har degenererats.

Ergo: Klass och rasism hör ihop.

[Hexmaster]

– Att definiera raser när de genetiska skillnaderna gradvis ökar och minskar i olika väderstreck är lika omöjligt som att avgöra när rött övergår till blått i-regnbågen, konstaterar Tomas Bergström.

Det finns inga skarpa gränser mellan färgerna i en regnbåge. Innebär det att den är enfärgad?

(Sen vet jag inte hur han tänker sig regnbågen, men rött övergår ju i blått via åtminstone orange, gult och grönt.)

[Pewi]

Sedan verkar vi vara överens om att raser faktiskt finns och att de faktiskt inte är vetenskapligt definierade.

Framförallt till Spaningsledaren: Men om ras inte är ett biologiskt/vetenskapligt begrepp, vad skall vi då ha det till? För mig mister det all sin relevans så fort det kliver utanför biologin/medicinen. Om rasbegreppet endast är ett sätt att säga att människor med ursprung i olika delar av världen ser olika ut så är det ju ganska meningslöst. Om dessa människor sedan anses besitta vissa icke ärftliga egenskaper så fungerar väl kulturbegreppet mycket bättre för att beskriva det?

/P

[Spaningsledaren]

En i lânga stycken sanslös "debatt".
En del är t.ex. ateister. Dessa har ingen "nytta" av gud och religion.
De tror kanske inte ens att gud finna, alt. att gud är död.
Inget fel sâ lângt. Detta handlar nämligen om deras eget förhâllande till det ena och det andra. Skulle de dârmeot ge sig pâ att hâvda att inte heller religionen finns är de alltsâ ute och cyklar - för det gör den.

De är samma med raserna. De mâ ju sâ vara att det inte finns nâgon förnuftig anvândning för schäferhunden men det inne bâ rju inte att det inte fortfarande finns en ras som heter just schäfer. Och just här hjâlper det sedan inte helelr att börja orda om att hunden minsanna vaktar fâr lika bra även om öronen hânger ned. De gör dem säkert men för rasbestâmningen schâfer krâvsa llts, ocksa upprättstâende öron.

Det ä rlikartat med mânniskoraserna. hâr skulle det inte göra nâgon som helt skillnad i sak om jag, Fôr mindel, sâg eller inte sa, nâgon nytta av alla dessa. Inte desto mindre finns reserna -om inte annat som kulturhistoriska begrepp.

Därför/ Även om alla jordens hundar och vargar skulle med förenade ansträngningar skulle lyckas âstadkomma en helt homogeniserad avkomma och alla jordens människor i sak skulle âstadkomma nâgot med samma resultat, skulle de historiska raserna trots detta finnas kvar.

Davids frâga har överhuvudtaget inte med nâgon ras att skaffa.
Det finns till att börja med ingen judisk ras. Judarna är nâgot helt annat nämligen ett folk, med en religion: judendomen. I Sverige galde frâgan lânge religionen.

[Sagittarius]

Judarna var ingen ras utan det är en religion. Men poängen i den nazistiska antisemitiska politiken är ju att judarna betraktades som en speciell ras.
Man kan skilja mellan en kulturalistisk antisemitism och en naturalistisk. Den senare var rasistisk som utgick just från att judarna var en ras som besatt vissa egenskaper. Den kulturalistiska inriktade sig mer på religionen och den speciella judiska kulturen.
Skillnaden syns i lösningarna på judefrågan som förespråkades: naturalisterna/nazister pekade på utrotning medan kulturalisterna pekade på assimilation, dvs. att judarna skulle lämna sin förhatliga religion och kultur (även om detta också kunde sluta med avrättningar efter hårda autodaféer).

[Ubbe]

Avel, som du skriver om är ett mycket snabbar esâtt att styra fram en differetiering. Sâdan förekommer ocksâ hos mânniskan fast vi föredrar att inte kalla den just detta. (Syftet är nämligen här ett helt annat.)

När det är människor så kallades det i Sverige för rashygien eller eugenik och bedrevs under rätt så många år under förra århundrandet.

Hur som helst. ras är ett gammalt konventionellt begrepp frân en för-vetenskaplig tid. Just i detta finns sedan ingen skillnad mellen de olika raser som anses finnas. Det finns en nordisk människoras lika mycket och lika litet och i samma mening som det finns en schäferhundras.

Schäferhunden är ett eget kapitel. Inget att jämföra med människor.

Jag tycker jämförelsen med hundraser och hundavel är mycket träffande. Beskrivningen av människoraserna och tankarna kring hur förädlingen skulle ske får mig att tänka just på hundavel.

Och ut ur skogen sprungo de rasrena pudlarna och erövrade världen. Tankar om den rena rasen har ett socialt ursprung eller hur? Och ursprunget kan man leta efter inom egendomsägande klasser. Här spelar nog arvspraxis o.dyl. in, tror jag. Det gäller att ha släktlinjerna klara för att bevara egendomen inom släkten och klassen. Och att egendomen hamnat och finns inom släkten och klassen beror just på det goda blodet som flyter i ådrorna. Om rikedomen förloras betyder det att släktet har degenererats.

Ergo: Klass och rasism hör ihop.

Ytterst tveksamt, jag skulle vilja se något belägg för detta. Rasism förutsätter att ras som begrepp finns. Landägande adel fanns långt innan ras som begrepp fanns. När Statens institut för rasbiologi instiftades 1921 hade rashygien ett brett politisktstöd. Vi hade en Socialdemokratisk regering under huvuddelen av den tiden som det bedrevs aktiv rashygien i Sverige.

Nej. Den sociala konstruktionen av raser kräver inga särskiljande faktorer, utan görs helt på social basis.

När rashygien bedrivs i Sverige ansågs "rasdragen" både vara ärftliga som socialt skapade. Vad som ansågs vara icke önskvärda egenskaper varierade över tiden med samhällsnormerna.

[Spaningsledaren]

Debatt av det här slaget tendarar att bli förvirrad. Alltför mânga verkar inte vara ett smack interesserade av sakfrâgan utan mest av att kunna fâ lufta egna fördomar.

För att gâ tillbaka till trâden ursprungliga frâgeställning var det alltsâ pâ det viset att Sverige var ett land med en enhetlig befolkning och med denna under evangelisk diktatur. För att fâ vistas i riket mâste man omfatta svenska kyrkans lära. Avfall frân denna lära bestraffas normalt med dödsstraff.

Under mycket lâng tid fanns det därför inga andra trosbekännare i landet.

Med början under sent 1700-tal uppkom sedan en opinion för just en judisk invandring. Här, för att âterigen anknyta till Davids klassperspektiv, kan man säga att det var just överheten som propagerade för denna invandring och allmogen+prâsterskapet som höll emot.

Den principstriden, som inte hade ett smack vare sig med "rasism" eller "antisemitism" att skaffa. Kärnfrâgan handlade om den religiösa enhetlighetens vara eller icke vara. Denna i grunden politiska debatt avgjordes sedan en bit in pâ 1800-talet. Därefter har antalet bl.a. judar i Sverige successivt ökat.

Det är alltsâ helfel, som David antyder, att tro att det skulle varit "överheten/överklassen" som uppviglat allmogen mot (t.ex.) judarna. Det var alltsâ precis tvârtom: Det var "överheten" som ansâg (t.ex.) judarna samhällsnyttliga och som i det läget hade att övertyga den mera kulturkonservativa allmogen ( i det läget vägledd av prästerskapet). "Överhetens kamp" syftade till att vinna allmogens stöd för detta synsätt. ( Jämför dagens "invandringsdebatt", i stort sett enl. samma frontlinjer)

Jag upprepar: Det fanns ingenting vare sig rasistiskt eller antisemitiskt kring detta. Striden gällde, kan man säga, landets religiösa enhetlighet. Sâ sent som en bit in pâ 1950-talet utvisades alltsâ mânniskor ur riket p.g.a. katolicism. Vid den tiden fanns alltsâ sedan länge människor av judisk tro verksamma i landet. Kring 1965 avskaffades merparten av de tidigare gällande restriktionerna kring judarnas bosättning och verksamhet.

Nâgon antisemitism av betydelse har helt enkelt aldrig funnits i Sverige. Just detta har varit en icke-frâga. Inte ens 30-talets nog sâ intensiva nasse-propaganda förmâdde väcka nâgot mer markant inhemskt gensvar. Förutsättningarna saknades.

Därmed kan vi avsluta med att slâ fast att det var ôverheten som frân sent 1700-tal i sak hade gjort den riktigare bedömningen. Det är inte minst detta som utgör ett kriterium pâ ledarskap. (Det är s.a.s. därför vi hâller oss just med en överhet, den utmärks just av detta.)

[G:son]

Och ut ur skogen sprungo de rasrena pudlarna och erövrade världen. Tankar om den rena rasen har ett socialt ursprung eller hur? Och ursprunget kan man leta efter inom egendomsägande klasser. Här spelar nog arvspraxis o.dyl. in, tror jag. Det gäller att ha släktlinjerna klara för att bevara egendomen inom släkten och klassen. Och att egendomen hamnat och finns inom släkten och klassen beror just på det goda blodet som flyter i ådrorna. Om rikedomen förloras betyder det att släktet har degenererats.

Ergo: Klass och rasism hör ihop.

Det där har du nog hittat på själv.

Men slutsatsen kan jag nog hålla med om. Det är bara det, att det knappast är den ägande klassen som behöver rasbegreppet. De vetenskapliga rasteorierna utvecklades på 1700- och 1800-talen, under samma tid som adeln makt började luckras upp. Men de högre stånden klarade säkerligen av, att välja lämpliga makar åt sig, utan att nagelfara kandidaterna med hjälp av rasteorier.

För den ägande klassen har det aldrig spelat någon större roll, vilken färg dess trälar har, det är huvudsaken att hjulen rullar, och kapitalet förräntar sig. Rasbegreppet var däremot nödvändigt för arbetarklassen, som ett instrument att skydda sig mot andra, ännu fattigare arbetare. Tänk t.ex. på Tage Erlanders famösa uttalande om raskravallerna i USA 1965:

"Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen, utan också i många andra avseenden.”

Vilket skulle bevisas.

/G:son

[Giancarlo]

En i lânga stycken sanslös "debatt".
En del är t.ex. ateister. Dessa har ingen "nytta" av gud och religion.
De tror kanske inte ens att gud finna, alt. att gud är död.
Inget fel sâ lângt. Detta handlar nämligen om deras eget förhâllande till det ena och det andra. Skulle de dârmeot ge sig pâ att hâvda att inte heller religionen finns är de alltsâ ute och cyklar - för det gör den..

Jag ansåg inte att argumentet hörde till debatten vilket jag upp själv. Tog bara upp det, oavsett om jag anser att gud ur ett vetenskapligt förhållningsätt, och rent objektivt inte existerar, vilket inte har något att göra egentligen med vad jag eller du anser i frågan. Sluta att attackera folk ad-homimem och missförstå med flyt, det stödjer dig inte.

Min tes är att människans gener är aldelles för uppblandade, och någon riktig gendifferentiering hos människor har inte funnits för att några riktiga raser ska uppstå.
En sån differentiering kräver långtida isolering, vilket inte skett hos människan, vår art är alldeles för ung.

De är samma med raserna. De mâ ju sâ vara att det inte finns nâgon förnuftig anvândning för schäferhunden men det inne bâ rju inte att det inte fortfarande finns en ras som heter just schäfer. Och just här hjâlper det sedan inte helelr att börja orda om att hunden minsanna vaktar fâr lika bra även om öronen hânger ned. De gör dem säkert men för rasbestâmningen schâfer krâvsa llts, ocksa upprättstâende öron.

Ja säkerligen. Men hundar är framavlade av människor. Om det finns mänskliga raser borde det inte finnas någon värdering i dem, är det de du menar?
För på den punkten håller jag med. Men jag anser att det inte finns raser förutom på ett vagt socialt plan.

Det ä rlikartat med mânniskoraserna. hâr skulle det inte göra nâgon som helt skillnad i sak om jag, Fôr mindel, sâg eller inte sa, nâgon nytta av alla dessa. Inte desto mindre finns reserna -om inte annat som kulturhistoriska begrepp.

Mmm.. historia är alltid dokumenterat. Men även om det finns Homeopather i historien, betyder det inte att homeopathi fungerat. På samma sätt blir sociala raser inte mer biologiska bara för att de har en historia där de benämnts på det sätt.

Jag talar inte om att rasbegreppet som att det ska ha någon betydelse om det existerar eller ej i ett värdemässigt perspektiv. Jag anser bara att det inte är kunskapsmässigt nödvändigt att göra den beskrivningen av människan, dvs rasbeskrivningen. Det finns inte kunskapsmässiga fog till en sån beskrivning av människor. Som du själv sa: "det går inte vetenskapligt att definiera raser"

Därför/ Även om alla jordens hundar och vargar skulle med förenade ansträngningar skulle lyckas âstadkomma en helt homogeniserad avkomma och alla jordens människor i sak skulle âstadkomma nâgot med samma resultat, skulle de historiska raserna trots detta finnas kvar.

Om det hade skett på det viset skulle onekligen många etniska gränser blivit sprängda.
Sociala raser är bara en omskrivning för etnicitet.

[Spaningsledaren]

Detta med rasism och främlingsfientlighet är nâgra av samhällsdagsdebattens massförstörelsevapen. Med dessa brukar man kunna täppa till truten pâ ung. vem som helst. Med vapen av den här typen behövs heller ingen stôrre precision för de sopar normalt undan allt i sin väg.

Âterstâr i det läget, för all de som oroas av skadeverkningarna, att försöka begränsa de här argumentens användning. Detta mâste dâ ta sikte pâ användarna sâ at dessa kan förmâs att bättre behärska sig, anvânda sina vapen med större urskiljning och kanske ocksâ rentav börjar skämmas en del för vad de ställer till med ( men detta är kanske att vânta sig fôr mycket). Saken kan hur som helst uttryckas som att det är angeläget att skapa ett annat beteende.

Vapnen i en kamp av det skisserade slaget är sedan (även här) ord sammansatta till argument. Okey?

[feffe]

Detta med rasism och främlingsfientlighet är nâgra av samhällsdagsdebattens massförstörelsevapen. Med dessa brukar man kunna täppa till truten pâ ung. vem som helst. Med vapen av den här typen behövs heller ingen stôrre precision för de sopar normalt undan allt i sin väg.

Âterstâr i det läget, för all de som oroas av skadeverkningarna, att försöka begränsa de här argumentens användning. Detta mâste dâ ta sikte pâ användarna sâ at dessa kan förmâs att bättre behärska sig, anvânda sina vapen med större urskiljning och kanske ocksâ rentav börjar skämmas en del för vad de ställer till med ( men detta är kanske att vânta sig fôr mycket). Saken kan hur som helst uttryckas som att det är angeläget att skapa ett annat beteende.

Vapnen i en kamp av det skisserade slaget är sedan (även här) ord sammansatta till argument. Okey?

Hej Spaningsledaren.

Måste erkänna att jag inte riktigt förstår hur jag ska tolka ditt inlägg...

Menar du att rasism är ett problem:
1) för att det i sig är ett problem att människor diskrimineras och döms efter, av allt att döma tveksamma, rasdefinitioner

eller

2) att begreppet används i debatter på ett, i ditt tycke, onyanserat sätt?

hälsningar
Fredrik

[Spaningsledaren]

Hej själv och tack detsamma,
Inte heller jag förstâr ditt inlägg särskilt bra. Eller säg sâhär: det tycks mig. ung. lika dubiöst som en del annat som förkommit här pâ trâden. Vad är det till att börja med för "rasism" du talar om?

Sedan skriver du nâgot konstigt om "människor dom döms". Dock kan ju detta inte vara just för rasism - för just, i sig, rasism är inget brott. Det finns inga âsiktsbrott i svensk lagstiftning. (Däremot kan de kanske ha dömts enl. brottsrubriceringen (t.ex.) olaga diskriminering, misshandel e.likn.)

I Nazi-Tyskland förekom just rasism. Detta är inget vi behöver "tolka" eller "uppfatta" eller sâ. Nazisterna själva ordade länge och gärna över denna sin rasism. (Den kostade sedan mânga miljoner människor livet.
I lânga stycken enl. rasliga definitioner som nassarna producerat ganska mycket pâ egen hand och för egna syften. Typ detta med en judisk "ras")

Om du däremot i dina frâgor byter ut ditt ord "rasism" mot ordet "hâxeri" fâr du ung. mitt känsloläge. Fanns det verkligen häxeri när jakten gick som värst, dâ pâ 1600-talet? Att mânga häxor dömdes till döden o.s.v. vet vi. Givetvis fanns det därmed ocksâ ett rent kultur- och râttshistoriskt fenomen "häxjakt", "häxprocesser" - kanske ocksâ indirekt en "häxism" (i meningen uppspârandet och utpekandet av förmodade "häxor").
Men annars, fanns nâgot utöver detta?

I ett läge, kom sedan personer av Urban Hjiernes slag med den sortens mera fundamentala ifrâgasättanden. Detta dock via kritik av begângen mened, tubbande av vittnen, övergrepp i ratssak, andra begângna rättegângsfel m.m. Till sist ledde den envisheten till att hela begreppet hâxeri fick överges. Det blev oanvändbart. Sedan den tiden har man varit hänvisad till att försöka komma ât sina medmänniskor pâ andra sätt.

I ung. liknande anda tror jag det vore bra om vi skulle kunna reservera epitetet "rasism" för att beteckna sâdant som verkligen är det.

Alltsâ: Vilken "rasism" är det till sist du syftar pâ?

[varjag]

Alltsâ: Vilken "rasism" är det till sist du syftar pâ?

Mycket hårklyveri här. Det finns mer än 200 000 flyktingar i och från Darfur som lever under omänskliga förhållanden.
Säg - att Sverige i sin oändliga barmhärtighet - inbjuder dem alla till bosättning i Sverige......sociala förmåner, skolning, utbildning, assimilering....
Jag är säker på att det skulle blir ett Ramaskri i Kungariket!

Vore alla 'skriarna' racister?
Varjag