Avrättningarna av de röda i Finland

[laitman]

Hej!
Egentligen så var tyskarna närvarande i Finland i strid mot befälhavaren Mannerheims önskan. Visavi senatens/regeringens önskan kan man diskutera saken. Mera var det fråga om att Finlands sändebud i Berlin handlat överilat då förhandlingarna i Brest-Litovsk bröt samman. Detta diskuterades ju i en annan tråd.
Bristande kunskap om krigets regler? Ja, i några böcker har det ju beskrivits de förhandlingar den röda befälhavaren Edvard Gylling förde med vita i Viborg i april 1918. De vita klagade på att trots överenskommen vapenvila fortsätter de röda batterierna att beskjuta vita ställningar. Gylling svarade att antingen har budet om vapenvila inte nått fram eller så vägrar vissa röda befälhavare att beakta denna hans order. Detta var ju problemet för de röda att disciplinen var dålig, man kände inte till krigets lagar eller brydde sig inte om sina egna officerares order.
laitman

[pandersson2]

Kapten Gars,

det kan nog ligga en hel del i det du skriver. Dock så använde ju tyskarna summariska avrättningar av de stridande i reguljära förband redan när Baltikum erövrades innan Brest-Litovsk, dvs ungedär samtidigt som motsvarande skedde i Finland. Att avrätta stridande kommunister verkar ju följaktligen redan vara etablerat. Det var enligt vad jag förstått en huvudanledning till att de lettiska förbanden hamnade i Ryssland. Riskerna med att ge upp var för stora.

Om nu de tyska och finländska förbanden var för sig började avrätta sina motståndare så bör det väl finnas något gemensamt dem emellan. Fanns det en ideologisk skola som ansåg att bolsjeviker var rättslösa och borde utrotas tex?

[G:son]

Om nu de tyska och finländska förbanden var för sig började avrätta sina motståndare så bör det väl finnas något gemensamt dem emellan. Fanns det en ideologisk skola som ansåg att bolsjeviker var rättslösa och borde utrotas tex?

Varför skulle det behövas en ideologi bakom det hela? Det var väl ett utslag av kriges grymhet. Om man vill, kan man ju se Clausewitz' tes om vikten av att vara skoningslös mot en flyende fiende bakom. Men det är ju ingen ideologi, utan en praktisk sak.

/G:son

[pandersson2]

G:son.
det kanske inte krävs någon ideologi, men jag tycker det verkar vara lite för enkelt att bara hävda att kriget var grymt. De flesta krig är grymma, men summariska avrättningar förekommer inte per automatik. Tex tyskarna betedde sig ju helt annorlunda mot britter och fransmän jämfört med mot bolsjevikerna. Samma skillnad syntes även under 2:a VK. Även om man jämför med Lettland så verkar det varit få summariska avrättningar letter emellan. De summariska avrättningarna var därtill reglerade när de skulle användas, vid deserteringsförsök tex och verkar främst använt mot de egna soldaterna, inte motståndarna. Därför tror jag att det borde finnas mer. Kanske åt det hållet som Spaningsledaren skrev, att man inte såg de röda som legitima stridande och följaktligen hade rätt att avrätta dem. Med tanke på händelserna i Ryssland så är ju ett sådant synsätt fullt förståeligt.

[Pierre]

Annars tycker jag det är skönt att de tyska trupperna åtminstone i Finland uppträdde civiliserat. Det ställer ju dock frågan varför de betedde sig så fullständigt annorlunda i Lettland? ---
I Lettland var man ju i strid med alla andra och behövde inte taga samma hänsyn.

1. Tyska frikårer var verksamma då. Många råskinn och äventyrare söker sig till sådana. I Finland var det reguljära trupper.
2. I Baltikum ville frikårerna hjälpa de balttyska baronerna att upprätta herravälde över Baltikum. Tyskarnas syn på Finland och Lettland skiljer sig därigenom att man ser Baltikum som mer "tyskt" till kultur. Det var detta man ville bevara. Maktkampen om Lettland var hård. Den balttyska attityden till befolkningen har också varit mycket hårdare än t.ex. den finlandssvenska överklassens i Finland. Alfred Rosenberg var väl än av de sk Volksdeutsche med rötter i Riga. Han var en av nazismens främsta ideologer.
3. Apropå, Spaningsledarens inlägg. Den tyska reguljära armén blev mycket förtörnad över att belgiska civila besköt tyska soldater 1914. Och i Belgien (och Serbien) ägde egentligen de enda "brotten" mot civila rum. Sedan finns de perifera företelserna som har anknytning till WWI som folkmordet på armenier, det som hände i Finland, Baltikum och i Ryssland.

Ideologi? Konservatism med rötter i Bibeln? Den som tar till svärdet skall förgås genom svärdet. Tankar om kulturkamp? I Tyskland betraktades kampen i öster som en kulturkamp mellan germaner och slaver redan under WWI. Man betraktade engelsmännen som rasförrädare. Ett slags germanism? Kanske var man extra hårda mot ryska bolsjeviker i Lettland...
Det är ett faktum att fascismen har sina rötter i WWI och att fasicmen dyrkade hårdhet och krigiskhet, människors olka värde... Kriget var grymt och alstrade hårda män med en hård ideologi. En tidig form av fascism? Man bara väntade på nästa krig... Det var inte fråga om om den skulle komma utan när.

[Spaningsledaren]

Delar av debatten finner jag betänklig. Hela detta med att det var annorlunda där än här och vilka som gjorde det och varför. Även sjâlva grundantagandet att kriget skall vara pâ ett visst sätt. Grunden är ändâ att krig innebâr utvecklandet av mycket grovt fysiskt vâld. Man ger sig pâ att just döda motstândare. Under medeltiden talade man t.ex. om gott och ont krig. I det senare dödade man alla fângar. För min del finner jag det inte konstigt att en välorganiserad, väldiciplinerad och välutbildad krigsmakt här kan prestera "mera" (och detta med stôrre enhetlighet) än vad en mer odiciplinerad och disparat sammansatt skara kan âstadkomma. Av bl.a. det skälet har just inbördeskrig ord om sig att vara särskilt grymma och stökiga. Jag tror detta till sist har rätt litet (= nästan ingenting) med nationaliteter att göra. För att sedan fânga de âterstâende nyanser och skillnader som ändâ kan kvarstâ tror jag att man i sâ fall mâste gâ mycket systematiskt fram. Mörkertalet är ofta stort. Just nu skrivs det mycket i amerikansk press om säkerhetsfirmornas personal i irak som tenderar att utan giltig anledning skjuta irakier. De flesta, givet mângden rapporter verkar inse att ocksâ detta förekommer, men att sedan (i det enskilda fallet) leda i bevis att just ett visst skott varit obehörigen avlossat ställer sig nästan ogörligt.

[Johan Olofsson]

Å ena sidan kan det ju alltid hävdas att de specifika faktorerna för en konflikt var de som avgjorde att den utvecklades på ett "olyckligt" sätt, men efter det påståendet följer ofta ett moment av önsketänkande in och dikterar att våra fina svenska gossar, eller våra välutbildade västerländska trupper, aldrig skulle ha kunnat begå samma slags bestialiska grymheter...

Sånt är givetvis självförhävelse och nonsens, och enligt min ringa mening många gånger misstänkt likt temat att finnen till naturen skulle vara rå och obildad. Att det var så mången dåtida bedömare uppfattade saken bör vi ju kunna konstatera utan att göra fördomen till vår egen.

Vi kan inte veta hur ett motsvarande inbördeskrig, t.ex. i Sverige eller Norge, skulle ha utvecklats.

[G:son]

Å ena sidan kan det ju alltid hävdas att de specifika faktorerna för en konflikt var de som avgjorde att den utvecklades på ett "olyckligt" sätt, men efter det påståendet följer ofta ett moment av önsketänkande in och dikterar att våra fina svenska gossar, eller våra välutbildade västerländska trupper, aldrig skulle ha kunnat begå samma slags bestialiska grymheter...

Sånt är givetvis självförhävelse och nonsens, och enligt min ringa mening många gånger misstänkt likt temat att finnen till naturen skulle vara rå och obildad. Att det var så mången dåtida bedömare uppfattade saken bör vi ju kunna konstatera utan att göra fördomen till vår egen.

Vi kan inte veta hur ett motsvarande inbördeskrig, t.ex. i Sverige eller Norge, skulle ha utvecklats.

Javisst, vi vet ju utomordentligt väl, att t.ex. tyskarna nog är kapabla till liknande, och värre grymheter. Min poäng i den här tråden är enbart, att i Finland 1918 var det främst en inhemsk företeelse. Någon väsentlig skillnad fanns knappast mellan finnar och finlandssvenskar heller.

/G:son

[laitman]

Hej!
Här kom Spaningsledaren med en kommentar där han kopplar våldsdåden enbart till kriget. Här i Kyrkslätt blev ju bl.a. en tonårig skolelev mördad av kringströvande rödgardister redan för kriget officiellt började den 28.1.1918. Sedan när kriget redan var slut i maj så var hans vänner med och hämnades händelserna genom att i Nurmijärvi och Vichtis delta i avrättningar av just de rödgardister som var skyldiga. Kopplingen till kriget är inte så entydig. Mera tycks det i dessa fall vara frågan om ordningens och rättssamhällets sammanbrott.
Laitman

[Spaningsledaren]

Riktigt alltihopa. Jag tror det finns skäl att betona att det handlade om ett inbördeskrig. Improviserat, plötsligt pâkommet, fört under besvärliga förhâllanden. Förklara till exempel (den som kan) hur man skall kunna ta fângar om det inte finns en organisation pâ plats som sedan kan ta hand om dem. I det läget (misstänker alltsâ jag) tas nog inga fângar utan de som annars (under mer välordnade förhâllanden) skulle ha kunnat bli just detta skjuts ned. Jag tror att tendenser av det här slaget fort uppkommer i en allmänt kaotisk stridsmiljö. Omvänt uppfattar jag att det krävs âr av instruktionsförfattande, utbildande, organiserande och övande för att âstadkomma väsentligt annorlunda och bättre förhâllanden. Inte mycket av detta fanns pâ plats i inbördeskrigets Finland. Ocksâ detta (dessvärre) typiskt, tror jag, just för klassen inbördeskrig.

[Antiscamp]

Som lite kuriosa kan jag nämna att i min egen hemort avrättades röda (och kanske även ryssar) med maskingevär! I grannorten ställde man upp dem mot en vägg och sköt dem. Antagligen finns det i de flesta kommuner i Finland stories som dessa.

Cheers.

[Varulv]

Massehenrettelsene av de røde kan ikke forklares på en rasjonell måte, men det så ut at det er noe som hadde gått galt med folks mentalitet idet stridighetene brøt ut, en slik generell akseptelse av unødvendige drap i større skala uansett om det var lovlig eller ikke eller om det hadde vært bifalt av ledelsen hos de hvite. Det gir en meget bitter ettersmak for ettertiden som må spør seg hva det er som fikk folk som Kekkonen til å påta seg slike frastøttende og lite reflektende handlinger som gjorde dem til overgripere og ikke minst bødler som aldri kan vasket av seg deres gjerninger. Ingen hadde stått fram før det var for sent og sagt at det måtte stoppes, at det ikke er menneskelig eller riktig. En slik fraværelse av villighet til å stoppe opp og å realisere at hevn på den måte stridet med vanlig rettssans og folkevett er det som hadde settet deres preg på den finske borgerkrigen og finske fremferd i krig ovenfor avviklerne i deres egne rekke. Å stille både dømte og anklagede mot nærmeste vegg og skyte dem ned er et altfor vanlig bilde som ble dannet fra Finland 1918 til 1945 og som gang på gang har blitt tatt fram for å vise vanviddet i dette.

Hvorfor hadde finnerne den gang en slik akseptelse som ikke eksisterte i de fleste andre land og som bare var sett i Russland under den russiske borgerkrigen? I den irske selvstendighetskrigen var de britiske soldater bøller, men de drevet ikke med massehenrettelser uten lov og dom eller etter overfladistiske rettsprosess, det så man derimot under den irske borgerkrigen etterpå. Det har vært snakket om at en sterk fascinasjon av vold hadde blitt etablert ved slutten av 1. verdenskrig. Dessverre HAR de hvite gjort det, og det vil Finland aldri kunne vasket det av seg eller skyldet på fortiden fordi for mange personligheter som satt deres preg på staten i ettertiden har vært involvert.

Ondskap hadde blitt satt i system i en "frihetskrig" som vist seg å være en borgerkrig som avslørte ikke bare dype kløfter, men også seriøse problemer med folks holdninger omkring vold og organiserte drap kamuflerte som "henrettelser" den gang. Spesielt fordi man slåss seg innbyrdes mellom sine egne og selv om en borgerkrig er grusomt, så ment det at det måtte være store avstander.

Massehenrettelsene kunne ha vært et slikt resultat, men ingenting tyder på at det var ideologi som stod for det, det var tale om to blokker som delt et folk hvert for seg med svak ideologisk tilhørtighet, høyre mot venstre som i dagens ordning av høyreorienterte og venstreorienterte. I de fleste tilfeller så det ut at disse som henrettet utvalgte, gjorde ikke det av en overbevisning og det er direkte skremmende, noe som vist at det var grunnleggende mangel på menneskeverd og manglende evne til å reflektere deres handlinger. I mange tilfeller virket det som at man hadde sluttet å betrakte deres motstandere som mennesker og mer som "elementer" eller "utryddelsesobjekter". Enda de var de første som hadde kommet tett på årsakene bak de rødes opprør, de kom stadig over fattigdom og fortvilelse når de leter etter de røde. Men de hadde oppvist tilløp til rasisme og hat ovenfor de få russerne som sjeldent var vist nåde.

Det var, og er, ingenting som kunne unnskyldes de hvites fremferd som aldri skulle ha fått hendt, offiserer oppdaget at deres soldatene var nesten uregjerlig i deres mordlyst og at de ikke brydde seg om de moralske konsekvensene som fremdeles er merkbart i dag som denne debatten er et resultat av. Å henrette disse etter krigens lov er galt fordi i borgerkrig er det sivilrett og de militæres selvjustis som rådet den gang i 1918, reglementer om skillelse mellom militære og sivilister eksisterte i *mellomstatlig konflikt*, det er i dag selv erkjente at bare generelle regler omkring krig kan benyttes i indre strid innad i en stat. At de hvite benyttet en slik tolkning må tyder på at de hadde entens ikke forstått hva slags krig de er i eller ikke ville innser borgerkrigens grå soner. I mange tilfeller lot man lokale overtok "arbeidet" eller tillatt dette uten å gripe inn. Det er oppdaget at på mange steder ble røde godt behandlet så det tyder på at det er klart svik fra ledelsens side om å sette et stopp på de lavere befalhavendes fremferd som Hans Kalm som burde ha blitt tatt ut av tjeneste.

De som er ansvarlige, var disse som hadde makt og det var de hvites regjering sammen med militærledelsen selv om Mannerheim kan ikke beskyldes for å ha vært en pådriver i praksiset med massehenrettelser, derimot hadde han ignorerte det og kom med vag antydelser før stridighetene begynte å sprede seg inn i den folkerike delen av Finland som var under de rødes kontroll. Et helt folk hadde fått sluppet seg løs og må skammer seg fordi ingen hadde settet et effektiv stopp på det. Dessverre måtte tusener led i 1939-1945 fordi feltkrigsrettens ukrenkelighet hadde blitt etablert uten å ta hensyn til moral eller etikk. De hvite ble verdens bødler i 1918.

[Spaningsledaren]

Glöm bara inte vad krig gâr ut pâ: att "besegra fienden", bryta hans vilja och förmâga att fortsätta strida och (för att uppnâ detta): döda dem!
Det är m.a.o. svârt att kriga lagom mycket. De krigande, alldeles personligen är ofta uthungade, plâgade av sömnbrist, ohyra, tandvak och en massa annat. Det är inte i den miljön som kloka och framsynta beslut fattas. Finns ingen organisation som kan ta hand om krigsfângar blir det heller inga. I det läget ges s.a.s. inget annat val än att döda ocksâ de som i annat fall hade kunnat bli fângar. Personligen misstânker jag att det ofta inte är mycket svârare än sâ.

Konkret kring dessa vita/röda har aldrig hört att det skulle ha utfärdats nâgra "mordinstruktioner". Den politiska ledningen drev rättslinjen, att var och en skulle fängslas, âtalas och dömas för sina egna brott. I avvaktan pâ detta hann mânga fângar och anhöriga sedan svâlta ihjäl. Mannerheim (som hade en mer gedigen just krigserfarenhet) drev här den mer praktiska linjen att de fângslade skulle friges sâ snart ett minimum av samhällslugn skulle medge detta.

[Varulv]

Det har vært bare innbyrdeskrig over hele verden i de siste tjue år om man ser bort fra de få konflikter mellom stater, men det er aldri sett massehenrettelser av menn, kvinner og barn på samme måte som i Finland i 1918, det var mer snakk om spontale utløste massedrap, utrenskning av inntatte posisjoner rettet mot våpenføre menn og sist regelrett massakrer- men på den måte som i Finland.

Det har ikke vært sett likende scener utenom Finland med massehenrettelser på fanger rett etter kampenes opphør med unntak av to bestemte regioner- Mexico under den meksikanske borgerkrigen som ble et blodbad fordi Villa respekterte ikke menneskeverd og dermed forverret konflikten og Russland med omkringsliggende land, men i den førstenevnte var det bare én part av flere som drev med massehenrettelse av fanger i alle rang og i den andrenevnte var soldatene som en regel spart mens offiserer og politiske aktive ble tatt av dage både av de røde og av de hvite. I Finland var det ikke gjort noe forskjell på fangene som ble utsatt for massehenrettelse, i andre land som Ungarn ble massehenrettelser en statlig foretaksomhet som hendt lenge etter kampene var avsluttet. I krig ble fanger gjerne henrettet i løpet av kampens hete eller lik etterpå, men selv ikke i en borgerkrig hadde enhetene som vunnet deres seier, gått til systematisk henrettelse av deres krigsfanger ved å stille dem opp mot en vegg slik at det ble moralsk meget belastende. Bedre å nekte å ta fanger og deretter å kvitte seg med dem så fort som mulig i reneste massakre, men bare i Mexico og Finland er det sett at tusener ble henrettet i hensikt på å drepe i parodiske form av henrettelse. I Mexico var det en bandittanfører med store politiske ambisjoner som stod for dette og var suverent den verste. I Finland mente den hvite regjeringen seg for å være folkevalgte om ikke i respekt, så i ånd.

Krig er ikke om dreping. Det er om å vinne, å slåss og å holde fast ved sine overbevisninger, det er også der massehenrettelsene som sett i Finland skilt seg ut som et forferdelig unntak. En skal overvinne sin motstander, ikke bare drepe og drepe, for da vil meningen bak volden faller bort og bli til ingenting, dette er noe alle forstår. I Finland hadde de røde stått for *politisk vold* men de hvite stod for faktiske krigsforbrytelser og overtredsel av vanlig rettssans for deres overgrep mot folk som representerte et bredt lag av den finske befolkningen.

Ifølge boken "Vägen till Tammerfors" av Heikki Ylikangas er det skrevet: "man behandlar motståandaren mest skoningslöst just när man håller på att vinna eller på något annat sätt innehar en styrkeposition. Då finns det ingen fara för repressalier och det kaotiska förhindrar den egna sidan från att utmäta straff."

Men de fleste borgerkriger og innbyrdeskriger var tale om politiske oppgjør og etniske motsetninger samt regionelle oppdeling, den finske borgerkrigen kan ikke sammenlignes med likende konflikter verken før eller siden, borgerkrigene i 1910-1939 hadde vært preget av amoralsk voldsbruk uten betenkning. Dessuten hendt det i en SIVIL konflikt utkjempet mellom sivile organisasjoner som gradvis ble militære uten klare politiske overtoner mellom store deler av befolkningen som heller ikke ideologisk sett hadde blitt så markant mot hverandre, de hvite hadde deres redsel for det russiske mens de røde ønsket bedre tilstander og hadde ikke konsensus på deres politiske retningslinje. Dermed var massehenrettelsene en dobbel tragedie for det finske folket. Men det også har etniske overtoner fordi flere beretninger vil at svensktalte unngikk å bli henrettet.

Det som er dessverre trist, er at de ansvarlige for massehenrettelsene ble ikke straffet og dermed lot et verkende sår være for ettertiden at Stalins aggressive politikk mot Finland i 1939-1944 og sosialisternes innpass i det politiske livet i Finland kom som en redning for det finske folkets samhold som nå er helt reparert. Men historien kan ikke slettes og navn som Kekkonen vil for alltid være tilsvinet av blodet fra drapene som disse var, ikke massemord eller massakre. Massehenrettelsene og fangedøden under og etter den finske borgerkrigen har settet deres preg på den finske historien og stilte disse som slåss for deres overbevisninger nesten helt i skyggen.

Disse som hadde makt grepet ikke inn, de hadde ikke heller gjort noe for å sette et stopp før lengre etterpå og folk flest protesterte ikke eller var for apatisk til å innse det grusomme med massehenrettelsene. Krig er skittent, men når den skjemmes med drap på tusener i organiserte massehenrettelser og at langt færre falt i "ærlig" kamp mann mot mann, er det da noe ruskende riv galt, det kan ikke kalles krig eller kamp. "Bøddel" og "slakter" er blitt hengende ved de hvite for alltid.

[G:son]

De som er ansvarlige, var disse som hadde makt og det var de hvites regjering sammen med militærledelsen selv om Mannerheim kan ikke beskyldes for å ha vært en pådriver i praksiset med massehenrettelser, derimot hadde han ignorerte det og kom med vag antydelser før stridighetene begynte å sprede seg inn i den folkerike delen av Finland som var under de rødes kontroll. Et helt folk hadde fått sluppet seg løs og må skammer seg fordi ingen hadde settet et effektiv stopp på det. Dessverre måtte tusener led i 1939-1945 fordi feltkrigsrettens ukrenkelighet hadde blitt etablert uten å ta hensyn til moral eller etikk. De hvite ble verdens bødler i 1918.

Antalet dödsdomar och avrättade under åren 1939-1945 i Finland räknas i hundratal, inte tusental. Professor Ylikangas konstaterar själv i sin nyaste bok (har inte läst den, men detta rapporterades av FNB häromveckan, när boken kom ut), att ryktena om en hemlig krigsrätt i Villmanstrand sommaren 1944, som skulle ha avkunnat hundratals dödsdomar, har visat sig vara falska. Däremot anser han, att det totala antalet avrättade är högre, än det officiella, men trots det handlar det alltså om hundratal.

Beträffande 1918, så var väl de röda världens mördare och banditer, om de vita var dess bödlar. Visserligen drabbade den röda terrorn endast ca 1400 personer, som mördades, men vi diskuterar väl kvalitet, inte kvantitet här?

Ytterligare vill jag anmäla avvikande åsikt till ditt påstående om att händelserna i Finland var på något sätt alldeles unika. Många inbördeskrig har varit synnerligen brutala. Sannolikt är det något slags nihilistiskt ursinne som uppstår, när man slåss broder mot broder. Under sådana omständigheter kan även anständiga människor göra oanständiga saker. Om vi, för jämförbarhetens och enkelhetens skull, begränsar oss till mer eller mindre vita och kristna länder, så kommer jag att tänka på t.ex. Grekland, Spanien och USA. Förutom Ryssland då, som du själv tar upp.

/G:son