Varför avgick Feldt?

Skriv svar
Användarvisningsbild
Johan Olofsson
Medlem
Inlägg: 189
Blev medlem: 10 augusti 2007, 17:45
Ort: (född i) Malmö

Varför avgick Feldt?

Inlägg av Johan Olofsson » 28 september 2007, 00:57

Jag hängde själv väldigt dåligt med i svensk politik de aktuella åren och undrar om någon orkar ge en när-krutröken-skingrats-sammanfattning av skälen till hans avgång.

Är, t.ex., Feltds avgång lika politiskt signifikant som (man kan anta att) försvarsministern Odenbergs demission var.


...en länk går självfallet också bra.
:)

Vysotskij
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 903
Blev medlem: 25 april 2007, 11:30
Ort: Bolsjoj Karetnyj Pereulok

Inlägg av Vysotskij » 28 september 2007, 11:09

"Alla dessa dagar", K-O Feldt, 1991

Användarvisningsbild
Hans
Redaktör och stödjande medlem 2026
Inlägg: 33249
Blev medlem: 11 juli 2002, 12:52
Ort: Utrikes

Inlägg av Hans » 28 september 2007, 11:19

Vysotskij skrev:"Alla dessa dagar", K-O Feldt, 1991
Och från andra sidan http://wwwc.aftonbladet.se/vss/ledare/s ... 03,00.html

MVH

Hans

Användarvisningsbild
dc
Medlem
Inlägg: 2154
Blev medlem: 3 februari 2007, 23:21
Ort: Nättraby
Kontakt:

Inlägg av dc » 28 september 2007, 12:16

Jag har alltid haft uppfattningen av Feldt som en mycket intelligent person. Intervjuer som har getts även senare styrker min uppfattning. Som en intelligent person är det sannolikt svårt att försöka försvara en ointelligent politik.

Han visste att den Socialdemokratiska politiken inte fungerade, och stod kanske inför valet att antingen fortsätta med vad han inte trodde på och därmed även skada landet eller avgå som en markering.

Användarvisningsbild
G:son
Medlem
Inlägg: 3027
Blev medlem: 10 april 2007, 06:02
Ort: Finland

Inlägg av G:son » 28 september 2007, 12:23

dc skrev:Jag har alltid haft uppfattningen av Feldt som en mycket intelligent person. Intervjuer som har getts även senare styrker min uppfattning. Som en intelligent person är det sannolikt svårt att försöka försvara en ointelligent politik.

Han visste att den Socialdemokratiska politiken inte fungerade, och stod kanske inför valet att antingen fortsätta med vad han inte trodde på och därmed även skada landet eller avgå som en markering.
Jag tycker att det låter rimligt. Lena Askling skriver i sin ledare i Aftonbladet, att Feldt svek regeringen Carlsson, och det kan ju säkert stämma, men gjorde han det pga personliga orsaker, eller för att han ansåg, att den förda politiken inte var den bästa för landet? Jag är benägen att tro, att det senare är fallet. Det kan i slutändan ha varit något som efteråt känns obetydligt, som fick hans bägare att rinna över. Därför är Feldts och Carlssons tolkningar av skeendet så annorlunda.

/G:son

Användarvisningsbild
Johan Olofsson
Medlem
Inlägg: 189
Blev medlem: 10 augusti 2007, 17:45
Ort: (född i) Malmö

Inlägg av Johan Olofsson » 28 september 2007, 12:23

Alla dessa dagar betraktade jag när jag läste den som just nedtyngd av krutrök. Den står nog, för övrigt, i en bokhylla nånstans.
:)

Är det rimligt att så här 20 år efteråt se finansministerns avgång som i första hand motiverad av personlig trötthet och långvarig otillfredsställelse med resultaten att vinna partikollegorna för sin politik (eller nåt i den stilen)?

Användarvisningsbild
Örjan
Medlem
Inlägg: 1893
Blev medlem: 20 februari 2003, 14:57
Ort: Gustavsberg
Kontakt:

Inlägg av Örjan » 28 september 2007, 12:40

Det har också ryktats om att Kjell-Olof Feldt hade förhoppningen att bli partiledare efter Olof Palme. När sedan Ingvar Carlsson blev vald 1986 kunde han inte bli mer än finansminister och tappade därefter sugen när den ekonomiska krisen började i slutet på 80-talet.

Användarvisningsbild
Mathias Forsberg
Medlem
Inlägg: 2986
Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
Ort: Stockholm

Inlägg av Mathias Forsberg » 28 september 2007, 12:55

Odenbergs avgång är mycket mindre signifikant än Feldts. Feldts avgång innebar en kritik av hela den socialdemokratiska finanspolitiken och då den mycket viktiga frågan hur stor del av "folkhemmet" som skulle liberaliseras genom avreglerad finansmarknad, skattereform etc.

Hade däremot Anders Borg avgått, med motiveringen om att regeringen inte förde rätt politik för att skapa jobb (som ju är huvudlinjen), DÅ hade det varit en mycket spekaktulär händelse.

Odenbergs avgång speglar ju också mycket de "nya" moderaterna: man vill ha en kostnadseffektiv och flexibel försvarsmakt. Inte det gamla monster utan effektiv ekonomistyrning som delvis lever kvar sedan 1980-talet.

Besuchov
Medlem
Inlägg: 149
Blev medlem: 29 april 2003, 23:25
Ort: Sverige

Inlägg av Besuchov » 29 september 2007, 23:27

Mathias Forsberg skrev: Odenbergs avgång speglar ju också mycket de "nya" moderaterna: man vill ha en kostnadseffektiv och flexibel försvarsmakt. Inte det gamla monster utan effektiv ekonomistyrning som delvis lever kvar sedan 1980-talet.
Det är ju förståss en tolkning, en annan att de 'nya' moderaterna sin iver att behålla sina nya väljare offrar de 'gamla' moderaternas käpphäst med en ansvarsfull försvarspolitik där försvarets anslag är kopplade till de uppgifter försvaret förväntas lösa och inte till hur mkt pengar som finns kvar när resterande budget förhandlats färdigt. Inte för att det är det den här tråden handlar om men när det nu kom in ett perspektiv så tyckte jag att det kanske fanns plats för ett alternativ... ;)

Spaningsledaren
Tidigare medlem
Inlägg: 923
Blev medlem: 30 mars 2007, 18:58
Ort: Frankrike

Inlägg av Spaningsledaren » 30 september 2007, 08:45

En regering sätts vanligen samman av människor med olika bakgrund.
I de ledande befattningarna âterfinns ofta politiker. I Sverige är det nu bra länge sedan landet hade en icke-politiker som t.ex. statsminister. Däremot var det bara nâgra âr sedan landet hade en f.d. tjänstemän som utrikesministrar, finansminsitrar o.likn. Kjell-Olof Feldt tillhörde denna senare kategori. Den här funderingen att han skulle ha aspirerat pâ att göra fortsatt karriär inom rörelsen ger jag personligen inte mycket för. Partiledaren (s) är alltid just en partiman/kvinna. Jag tycker att Feldts bok ger en bra bild av hur han upplevde situationen. Till sist tröttnade han pâ själva jobbet. Det var inte roligt längre. Fanns där sedan ocksâ vissa tvivel kring den förda politikens möjligheter antar jag att detta bara förstärkte känslan av att det var dags att sluta.

Stefan
Medlem
Inlägg: 3426
Blev medlem: 9 april 2002, 11:10

Inlägg av Stefan » 30 september 2007, 09:05

Mathias Forsberg skrev: Feldts avgång innebar en kritik av hela den socialdemokratiska finanspolitiken och då den mycket viktiga frågan hur stor del av "folkhemmet" som skulle liberaliseras genom avreglerad finansmarknad, skattereform etc.
Guys. Det är ju hans efteråt-konstruktion.
I själva verket avgick han ju eftersom han fick en massiv kritik från "hela folket". Hans ställning blev till slut ohållbar. Jag minns!

Men jag funderar. På sätt och vis fungerade han ju som den bokstavliga syndabocken.
Den med tiden allt mera impopuläre, ja avskydde finansministern tvingades avgå, och folkmassans känslor blev tillfredsställda.
Men de portar han slagit in förblev inslagna. Näste finansminister hade mycket lättare att fortsätta i samma spår - dvs liberalisering och avreglering av...

Användarvisningsbild
dc
Medlem
Inlägg: 2154
Blev medlem: 3 februari 2007, 23:21
Ort: Nättraby
Kontakt:

Inlägg av dc » 30 september 2007, 16:56

Jag måste betona att Feldt flera gånger varit på en annan linje än sitt parti. Det gäller väl framförallt löntagarfonderna, där bilden på hans egna anteckningar i marginalen säger det mesta. En person som Feldt som jag hyser all respekt för ville inte vara med om att driva igenom något så vansinnigt och brottsligt, Som tur tur stoppades det.

Efter det har jag uppfattningen att han ändå försökte få socialdemokraterna att föra en mer liberal och konstruktiv ekonomisk politik, med blandad framgång.

Eller som han själv menade att det var tur att Socialdemokraterna inte fick egen majoritet, då skulle de ha kommit krav på att deras politik skulle genomföras till fullo. Då skulle det gå åt helvete med Sverige, menade Feldt.

Spaningsledaren
Tidigare medlem
Inlägg: 923
Blev medlem: 30 mars 2007, 18:58
Ort: Frankrike

Inlägg av Spaningsledaren » 30 september 2007, 17:40

Jag tror att det kan framstâ utifrân ung. som antytts ovan. Dock tror jag att det är mera sällan det ocksâ fungerar sâ. Individen kommer förr eller senare till en punkt dâ det inte känns kul/meningsfullt/motiverande längre. Även idrottsmannen/bolags-VD:n o.s.v. kommer till en punkt dâ det känns riktigt att sluta. Jag tror att det för det mesta leder fel att se den sortens, fullt berättigade steg, i det ena sâvâl som de andra fallen, som nâgot slags protest/sabotage/illojalitet e.likn.

Skriv svar