Har ni någon gång råkat utför vissa reflektioner utav kriget när ni varit i Europa, speciellt tyskland?
Jag pratade med far min som varit otroligt mycket i tyskland...främst då och semestrat.
Han berättade om när han tillsammans med sin kamrats familj bilade ner till italien under tidigt 60-tal och skulle ta in på en camping under kvällen. Det var lite halvtaskigt väder och tydligen var det grindar för att komma in på själva platsen. Han berättade att de stod och väntade på att bli insläppta och efter ett tag kom det en man borta i mörkret gåendes med en lykta. Han gick lite halvlustigt och när han kom fram till bilen såg de att halva ansiktet var bara ett stort hål. Lite smått makaber syn...till detta hör även att han lufsade runt i en vapenrock och armékeps.
En annan gång när han och mor min var på semester därnere så skulle de ta in för natten och hittade ett gasthof i en sån där härlig gammal tysk by med kullerstensgator. Mörkt och disigt var det.
De var de enda gästerna som satt och åt på kvällen...förutom en gammal värdshusvärd som stod bakom disken.
Då hör de ett satans oväsen och värden går fram till fönstret ut mot gatan och vinkar till sig mina päron.
Ute på bygatan dånar det förbi en massa stridsvagnar, pansarfordon och soldater. Om det var Bundeswehr eller jänkare vet jag inte.
Efter en kort stund har de rullat ur byn och då sade värden nåt med att "det var precis som under kriget..helt plötsligt kom det mängder med trupp som lika fort försvann".
Det finns ju massor av stationära minnesmärken men just såna här grejer är ju lite spännande...inget märkvärdigt men ändå små minnen utav kriget.