Quiz: Medeltid
- paulderfinne
- Medlem
- Inlägg: 467
- Blev medlem: 11 juni 2007, 17:32
- Ort: Osternohe/Tyskland
- paulderfinne
- Medlem
- Inlägg: 467
- Blev medlem: 11 juni 2007, 17:32
- Ort: Osternohe/Tyskland
Så heter han, en riktig rovriddare.
http://de.wikipedia.org/wiki/Eppelein_von_Gailingen
challen, frågan är Din!
http://de.wikipedia.org/wiki/Eppelein_von_Gailingen
challen, frågan är Din!
Hm. Jag är lite skeptisk till själva frågans grundpremiss. Hade verkligen inte Lödöse fler än 1000 invånare? Det skulle då jag ha tippat på.. nästan det dubbla, faktiskt.
Men i vilket fall, Lödöses arvtagare Göteborg skulle ju inte över huvud taget existera förrän många hundra år senare, så svaret är ju ganska uppenbart.
Och eftersom du frågar: för alla göteborgare var den för lätt
Men i vilket fall, Lödöses arvtagare Göteborg skulle ju inte över huvud taget existera förrän många hundra år senare, så svaret är ju ganska uppenbart.
Och eftersom du frågar: för alla göteborgare var den för lätt
- paulderfinne
- Medlem
- Inlägg: 467
- Blev medlem: 11 juni 2007, 17:32
- Ort: Osternohe/Tyskland
Nja.. dels är jag rätt säker på att de övriga hade befolkningar över 1000 personer (Stockholm, Kalmar, Visby). Och dels är ju inte Göteborg alls samma sak som Lödöse.
Lödöse ligger 4 mil bort från Göteborg och existerar fortfarande som egen tätort. Lustigt nog har den faktiskt fortfarande över 1000 invånare, närmare bestämt 1227 (år 2000).
Så situationen Trondheim-Nidaros är inte riktigt densamma. Väl? För det är väl inte så att både Trondheim och Nidaros fortfarande finns, och ligger flera mil från varandra?
Nå, vi får väl höra hur frågeställaren hade tänkt snart.
-Engström
Lödöse ligger 4 mil bort från Göteborg och existerar fortfarande som egen tätort. Lustigt nog har den faktiskt fortfarande över 1000 invånare, närmare bestämt 1227 (år 2000).
Så situationen Trondheim-Nidaros är inte riktigt densamma. Väl? För det är väl inte så att både Trondheim och Nidaros fortfarande finns, och ligger flera mil från varandra?
Nå, vi får väl höra hur frågeställaren hade tänkt snart.
-Engström
Ursäkta mig, har varit på Kungahälla medeltidsdagar och gjort uppvisningar i medeltida långsvärdsfäktning (och allmänt haft väldigt roligt).
Challen har mest rätt, för det var just långbågsfyndet jag tänkte på. Det är det tidigaste säkert verifierade fyndet av riktiga långbågar avsedda för krigsbruk, med tillhörande pilar (och faktiskt även med tillhörande bågskyttar).
Sen att detta ju var i början av 1500-talet, långbågens absolut sista suck i krigshistorien, gör det knappast mindre spännande. Det finns en hel del kontroverser rörande hur fynden skall tolkas, men kan helt klart säga att krigslångbågar var skrämmande saker. 1,8-2 meter långa, dragvikter på runt 100-160 pund (individuellt för bågskyttarna, får man anta), pilskaft tjocka som tummar med pansarbrytande bodkinspetsar, med en vikt inklusive spets på 60-70 gram och drygt 75 cm långa.
Innan Mary Rose bärgning hade man typ två fynd av bevarade engelska krigsbågar, i båda fallen med osäker datering. Jag tror man hade ett enda pilskaft, i dåligt skick. Plötsligt fick man ett forskningsunderlag på 2500 bevarade pilskaft och 160 bågar.
Bågskyttarnas skelett är också intressanta eftersom de tydligt visar hur intensivt de tränade med de (för moderna människor) hisnande höga dragvikterna. Skyttarnas vänsterarmar var komprimerade, höger underarm lätt utdragen, båda armarnas ben med extra utväxter ("sporrar") och ökad grovlek pga. ständig ansträngning. Även ryggraderna var i vissa fall deformerade. Men så tränade de sex dagar i veckan, år ut och år in.
Nå, frågan går till challen.
Challen har mest rätt, för det var just långbågsfyndet jag tänkte på. Det är det tidigaste säkert verifierade fyndet av riktiga långbågar avsedda för krigsbruk, med tillhörande pilar (och faktiskt även med tillhörande bågskyttar).
Sen att detta ju var i början av 1500-talet, långbågens absolut sista suck i krigshistorien, gör det knappast mindre spännande. Det finns en hel del kontroverser rörande hur fynden skall tolkas, men kan helt klart säga att krigslångbågar var skrämmande saker. 1,8-2 meter långa, dragvikter på runt 100-160 pund (individuellt för bågskyttarna, får man anta), pilskaft tjocka som tummar med pansarbrytande bodkinspetsar, med en vikt inklusive spets på 60-70 gram och drygt 75 cm långa.
Innan Mary Rose bärgning hade man typ två fynd av bevarade engelska krigsbågar, i båda fallen med osäker datering. Jag tror man hade ett enda pilskaft, i dåligt skick. Plötsligt fick man ett forskningsunderlag på 2500 bevarade pilskaft och 160 bågar.
Bågskyttarnas skelett är också intressanta eftersom de tydligt visar hur intensivt de tränade med de (för moderna människor) hisnande höga dragvikterna. Skyttarnas vänsterarmar var komprimerade, höger underarm lätt utdragen, båda armarnas ben med extra utväxter ("sporrar") och ökad grovlek pga. ständig ansträngning. Även ryggraderna var i vissa fall deformerade. Men så tränade de sex dagar i veckan, år ut och år in.
Nå, frågan går till challen.