I Vietnam - som i många mindre krig senare, tillät inte den amerikanska hemmaopinionen att USA redan från början - gick in för att vinna kriget. Utan att känna sig direkt hotade - avvisar amerikanerna 'krigskostnaderna' i form a bodybags och uppoffringar för 'avlägsna mål i fjärran länder'. I Vietnam valde man först att gå in med s.k. 'rådgivare' som korsetter i en sviktande Sydvietnamesisk armé. När det inte räckte började, vad man kallade 'eskaleringen' som relativt snabbt ökade till insats av amerikanska trupper, flotta och flyg. Men man tvekade ä n d å att kriga 'boots and all' som det heter i USA. General Giap's 'charlies' var totalt beroende av tillförsel från Kina och Sovjetunionen - som tilläts fortsätta! Ryska, kinesiska, polska och östtyska fartyg fick oantastade angöra Haiphong och lossa sina laster.....ända till 1973.
Om USN hade korkat igen Haiphong redan på 60-talet men mineringar och amerikanerna samtidigt hade bombat sönder varenda väg/järnväg/stig/bro....mellan Kina och Vietnam -hade 'Ho-Ho' och Giap vissnat som torkade löv på ett ringbarkat träd.
Vietnamkriget förlorades inte i fält. Det förlorades p.g.a. bristande vilja i USA (och som vanligt FN!) - men inte minst, p.g.a. av det superba stöd som kommunisterna fick av alla sina medlöpare på 'gatorna' i Europa och USA....Lenins 'nyttiga idioter'
Det allra värsta - är att ett nästan kongruent 'syndrom' håller på förlora USA's krig i Irak

...de ömma samvetena som levat i fred - har glömt bort, att krig är till för att vinnas, som Vietnamkriget -kunde ha vunnits. Varjag