Skeppsbyggen då&nu (Götheborg)
Skeppsbyggen då&nu (Götheborg)
Jag kikade lite på dokumentären om ostindiefararen Götheborg, och under själva bygget hade de lite problem att få till det, bland annat skulle man hitta rätt sorts träd till skeppet. För några hundra år sen byggde man ju en hel del skepp under kortare tid. I dokumentären nämnde de att det var för att man hade många hundra fler mannar på varvet, var det helt enkelt därför eller var det också för att man visste bättre hur man byggde såna här skepp utan ritningar?
- Coitadinha
- Medlem
- Inlägg: 30
- Blev medlem: 5 november 2004, 22:43
- Ort: Värmdö
På den tiden det var "på riktigt" gick byggena mycket fortare, av flera skäl:
Man hade gott om folk. (Kompenserar vi delvis nu med maskiner, lyftanordningar mm)
Man visste exakt hur varje moment skulle utföras, nu måste dom stanna till och klura emellanåt.
Gott om virke, det var dödsstraff för att fälla ekar för andra än kungens män. Dessutom hade de ansvariga för skogarna koll på var lämpliga detaljer växte. (Ett krokigt träd var inte, som nu, bara ett krokigt träd. Det kanske var en perfekt förstäv eller nån annan del i ett skepp). Ytterligare: om man fann ett lämpligt träd tog man det oavsett om det stod i världens vackraste skog. Omistliga biotoper och rödlistade arter var okända begrepp.
Man fuskade. OF Götheborg, Stockholmsbriggen m.fl nybyggen är byggda för att hålla "i evighet". Dåtida skepp var (visserligen dyra, men dock) förbrukningsvaror. Höll dom ihop tillräckligt länge för att ge vinst eller, för örlogsmän, vinna kriget, så var det OK.
Jag har inga belägg här och nu, men på Vasa har man funnit en del fuskbyggen. Stormasten skulle t.ex. ha gått av om båten hade hållit sig på rätt köl tillräckligt länge för att råka in i en storm. Den har en innesluten rötskada, som leverantören förmodligen mörkade.
Man hade gott om folk. (Kompenserar vi delvis nu med maskiner, lyftanordningar mm)
Man visste exakt hur varje moment skulle utföras, nu måste dom stanna till och klura emellanåt.
Gott om virke, det var dödsstraff för att fälla ekar för andra än kungens män. Dessutom hade de ansvariga för skogarna koll på var lämpliga detaljer växte. (Ett krokigt träd var inte, som nu, bara ett krokigt träd. Det kanske var en perfekt förstäv eller nån annan del i ett skepp). Ytterligare: om man fann ett lämpligt träd tog man det oavsett om det stod i världens vackraste skog. Omistliga biotoper och rödlistade arter var okända begrepp.
Man fuskade. OF Götheborg, Stockholmsbriggen m.fl nybyggen är byggda för att hålla "i evighet". Dåtida skepp var (visserligen dyra, men dock) förbrukningsvaror. Höll dom ihop tillräckligt länge för att ge vinst eller, för örlogsmän, vinna kriget, så var det OK.
Jag har inga belägg här och nu, men på Vasa har man funnit en del fuskbyggen. Stormasten skulle t.ex. ha gått av om båten hade hållit sig på rätt köl tillräckligt länge för att råka in i en storm. Den har en innesluten rötskada, som leverantören förmodligen mörkade.
Kan man tänka sig att detta hade samband med den misslyckade konstruktionen? Dvs, när "byggmästaren" insåg att det skulle sluta med förskräckelse, då räddade man det som räddas kunde, och sparade så gott det gick genom förfuskade detaljer... ??Coitadinha skrev: Jag har inga belägg här och nu, men på Vasa har man funnit en del fuskbyggen. Stormasten skulle t.ex. ha gått av om båten hade hållit sig på rätt köl tillräckligt länge för att råka in i en storm. Den har en innesluten rötskada, som leverantören förmodligen mörkade.
- Coitadinha
- Medlem
- Inlägg: 30
- Blev medlem: 5 november 2004, 22:43
- Ort: Värmdö
Back in town...!
Stefan; Intressant tanke, om man bara vågade vore det ganska naturligt att göra så. Stor risk att få dingla i galgen emellertid, om man åkte fast.
Personligern tror jag dock att det var den allmänna inställningen på, säg, 15-1700-talen som spelade in. Allt, och i synnerhet sjöfart, var vanskligt och oförutsägbart. Många goda skepp gick under, och många gistna skorvar seglade vidare. Det mesta låg i Guds händer och det fanns ingen anledning att engagera sig för mycket.
Martin: Det som gick att ta tillvara togs säkert till vara; att slänga fungerande saker är ett nytt påfund. Skroven dög säkert till ved om inte annat. (En off-topic-parentes: Har Ni tänkt på, när man ser gamla foton från 1800-talet vad kalt det är, nästan inga träd. Eftersom alla eldade hemma var det förmodligen brist på ved.)
Ett sätt att återanvända gamla fartyg känner jag emellertid till: Man lastade dem fulla med sten, så sänkte man dem och använde som grundläggning för kajer, pirar och liknande konstruktioner.
Stefan; Intressant tanke, om man bara vågade vore det ganska naturligt att göra så. Stor risk att få dingla i galgen emellertid, om man åkte fast.
Personligern tror jag dock att det var den allmänna inställningen på, säg, 15-1700-talen som spelade in. Allt, och i synnerhet sjöfart, var vanskligt och oförutsägbart. Många goda skepp gick under, och många gistna skorvar seglade vidare. Det mesta låg i Guds händer och det fanns ingen anledning att engagera sig för mycket.
Martin: Det som gick att ta tillvara togs säkert till vara; att slänga fungerande saker är ett nytt påfund. Skroven dög säkert till ved om inte annat. (En off-topic-parentes: Har Ni tänkt på, när man ser gamla foton från 1800-talet vad kalt det är, nästan inga träd. Eftersom alla eldade hemma var det förmodligen brist på ved.)
Ett sätt att återanvända gamla fartyg känner jag emellertid till: Man lastade dem fulla med sten, så sänkte man dem och använde som grundläggning för kajer, pirar och liknande konstruktioner.
Ett skenargument i detta fall. Du har ju redan sagt att rötskadan i stormasten har mörkats. Dvs någon redan tagit galgrisken på sig.Coitadinha skrev:Back in town...!
Stefan; Intressant tanke, om man bara vågade vore det ganska naturligt att göra så. Stor risk att få dingla i galgen emellertid, om man åkte fast.
Jag föredrar att tro att denne någon räddade en sund mast åt ett sunt skepp, och skickade en dålig mast till ett dödsdömt skepp, hellre än att någon avsiktligt skickade hundratals män och pojkar in i uppenbar dödsrisk, vilket avbruten stormast i en storm givetvis var.
Nja, virket från ekskogen på Visingsö har använts till lite allt möjligt, bland annat just Götheborg-replikan. Virke därifrån användes också vid bygget av Vasamuseet. Men det är rätt att det mesta står kvar.Psilander skrev:Jag tror man fortfarande klurar på ett lämpligt projekt för dessa ekar.
I skogskretsar går f.ö. historien om att CM nog inte hade tackat nej om han vetat hur mycket virket i skogen var värt - det påstås att man vid den tidpunkten (60-talet), om man avverkat och sålt hela den 360 ha stora ekskogen hade Marinen haft råd med en extra ubåt av Sjöormenklass.
Vete fasen hur sant det är förstås, men det är åtminstone en god historia som gjort lång och trogen tjänst på skogsbruksskolor runt om i Sverige i trettio års tid.
- Tomas Ibsen
- Medlem
- Inlägg: 3626
- Blev medlem: 5 mars 2003, 15:27
- Ort: Gotland.
- Kontakt:
- Tomas Ibsen
- Medlem
- Inlägg: 3626
- Blev medlem: 5 mars 2003, 15:27
- Ort: Gotland.
- Kontakt:
Fartyg på den tiden kunde ha en väldigt lång livstid, framförallt örlogsfartyg. Vid tiden för slaget vid Trafalgar så var HMS Victory redan 40 år gammal och hon var inte ensam. "Hemligheten" låg i att de under långa tider låg upplagda, "in ordinary". All utrustning och rigg togs i land och skrovet byggdes över med ett tak som skyddade det mot vädrets makter. Eftersom utvecklingen gick långsamt jämfört med idag så kunde ett femtioårigt fartyg fortfarande vara modernt, varför behovet av att skrota dem inte fanns.Martin_ skrev:Tack så mycket för svaret, nu fick jag klarhet! En sak till jag undrar över bara, vad hände med skeppen när de inte behövdes längre?`Du skrev att de byggdes för att inte hålla så länge, så gick de flesta en "naturlig död" till mötes eller monterades dom ned?
Ovanstående gäller framförallt Royal Navy, men jag utgår ifrån att andra flottor hade liknande praxis. Ett svenskt exempel torde vara Galärvarvet där skärgårdsflottans fartyg låg på land i skjul under långa tider.
- Belisarius
- Medlem
- Inlägg: 5093
- Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
- Ort: Utrikes