den störste fältherren

[Rellik.Laires]

Pattons spökarmé under invasionen i normandie lyckades ju binda betydande tyska styrkor utan några förluster alls.

Jag röstar på von Manstein som bäste fältherre.

[svenne540]

Jag röstar helt klart Erwin Rommel......MVH

[dc]

Måste det vara en offensivt inriktad fältherre?

Om inte har jag några förslag:


Gotthard Heinrici, var en enligt mig mästerlig "försvarspelare".Hans trupper höll ut mot otroliga odds. Det är synd att det verkar vara offensiver som belönas med ära även vid de tillfällen defensiv skulle vara rätt...

Kan inte hålla med om Rommel, han var en mycket god taktiker, men saknade begrepp om logistik och förmågan att samarbeta med sina allierade. Spontant tror jag att det fanns gott om tyska befälhavare som skulle ha skött ökenstriderna bättre än Rommel.

En ytterligare anmärkning är diskussionen om någon är nazist eller ej, vad har det med ens prestationer att göra? Om det skulle spela in som negativt måste varje Sovjetisk befälhavare som var aktiv kommunist nedvärderas på liknande sätt....

Låt prestationer tala för sig själva, och gärna hur det står sig relativt andraw faktorer.

Lite OT
Lennart Torstenson, han var inte bara en mycket duktig taktiker. Han var med och reformerade hela den Svenska armén, vilket gjorde den till sin tids bästa(under ett tag)


dc // Peter Johansson

[Cyber Joker]

Det vet väl alla att det var GRÖFA som var den störste "Grösster Feldherre alle Zeiten" :D:D

[dc]

Konstigt nog var det inget man sade högt, antar att det var straff på det. Hitler/GRÖFAZ trodde nog sig själv vara det.

Vad säger ni om Mannerheim som fältherre? Han uppnådde ganska mycket med begränsade resurser.

[Mjölner]

Jag röstar helt klart Erwin Rommel......MVH

Varför inte Montgomery som besegrade Rommel?
Monty är iofs ingen personlig favorit pga sina sammarbetssvårigheter. Min röst går på Von Manstein eller Zjukov som bägge van oerhört viktiga segrar för sina respektive länder. (Speciellt Zjukov som mer eller mindre på egen hand lyckades rädda Sovjet kvar i kriget 1941 genom sina segrar vid Leningrad och Moskva).

[dc]

Montgomery med sina totalt överlägsna trupper besegrade Rommels trupper som knappast hade drivmedel att manövrera. Hade oddsen varit mer som vid tidigare drabbningar så hade det sannolikt gått som vanligt. jag anser att Montgomery var en ganska medioker befälhavare, visserligen en av de minst dåliga allierade, men det kanske inte säger så mycket. Det fanns bara en allierad befälhavare som tyskarna fruktade och respekterade: Patton.

[-vils-]

problemet är att de bästa fältherrarna har en tendens att inte vara så bäst mot slutet, dvs även om napoleon var utmärkt när han var ung och hungrig, kan man lika gärna säga att han var rent av usel i tex waterloo, där han förövrigt överlät det mesta på andra generaler..

[mattep74]

Varför endast europeiska fältåget? Varför inte titta på asiatiska delen av ww2. Kanske den japanske befälhavaren på Iwo Jima som insåg hur han kunde blöda jänkarna samtidigt som han förlorade mycket folk. Eller varför inte Okinawas befälhavare som såg var landstigningen skulle komma och sen flyttade alla trupper till en bättre position.

Kesselring vill jag nominera för hans försvarsstrid i Italien då han med små medel lyckades fördröja de allierades marsch upp för stöveln i 2 år.

[dc]

Ett stort problem är att vi saknar viktig info om ett flertal befälhavare som kanske har genomfört lysande prestationer i det fördolda. Vad jag menar är personer på lägre nivå vars bedrifter drunknar i hyllningarna till stora generaler.

Jag tycker att det behövs mer tydliga avgränsningar. Vad avses? Måste man vara general eller mosvarande, räcker det att föra befäl över ett regemente eller måste det vara minst en kår?

[Belisarius]

Kesselring vill jag nominera för hans försvarsstrid i Italien då han med små medel lyckades fördröja de allierades marsch upp för stöveln i 2 år.

Å andra sidan "led" även de allierade i Italien av att vara underbemmanade, de spelade ständigt andrafiolen till uppladdningen inför och sedan offensiven i nordvästra Europa.

I försvar vidhåller jag nog att Manstein var en av de bättre, dels för att han lyckades stänga jättegapet efter 6:e arméns kollaps i februari -42 och senare under reträtten mot Dnepr som kostade Röda Armén mycket. Och då hade han ju ändå ingen mindre än Zjukov på andra sidan. Zjukov själv var ju, som sagt, också kompetent även om han med västerländska mått väl alltid kommer anses ha varit "hård mot materialet", så att säga... det kostade.

[von Adler]

Det är svårt att säga exakt - många av de tyska befälhavarna hade ju fördelen av den flexibla strukturen och uppdrags-ordergivningen i den tyska armén - man skickade i princip in en division så började den fäkta på egen hand utan att man behövde styra den. Rommel hade aldrig kunnat flyga runt i en Storch och spana och ha exakt information hela tiden om det inte varit för den detaljen.

Patton tycker jag är aningen överskattad - han vågade driva långt och hårt, men gjorde det mot "mjuka" delar för det mesta. När han mötte riktigt motstånd (t.ex. Sicilien) verkade hans humör koka över (episoden med den granatchockade officeren som Patton slog tyder inte på en kallt beräknande människa).

Montgomery var metodisk och organisatoriskt skicklig. Han passade väl för skyttegravskrig och för att hålla moralen uppe, men i manöverkrigföring är jag inte riktigt lika säker på hans förmåga.

En framgångsrik general uppnår målen, reducerar fiendes förmåga till fortsatt motstånd samtidigt som hans egna trupper kan fortsätta operationer, enligt mig.

Konev, Auchinleck, Wavell, Bergonzoli (förvånansvärt ettrig för en Italienare), Kutrzeba och van Overstraeten är några jag anser bör omnämnas. En del förlorade, men mot överväldigande odds och höll sina styrkor intakta eller i alla fall fortfarande en faktor i fälttåget mycket längre än andra i samma situation

[Feldwebel Otto]

...Ett känt exempel var ju amiral Chuichi Nagamus överaskningsattack på Pearls Harbor. Japanerna förlorade bara 185 man och amerikanerna 2335 man plus drygt tusen sårade.
Var amiralen ett geni som kunde hålla sina egna förluster så små?
Det enda som egentligen krävs för ett sådant ändamål är underrättelser om sin fiende, manskap och material.

Hehe, isf är det brittiska försvaret av Kreta motsatsen. Med fulla underättelser om sin fiende, och hans planer och en övermakt med nästan 3-1 ...och ändå förlorade de, och inte tack vare någon genialitet hos den tyska ledningen utan pga att tyska trupper, många gånger utan officerare, fortsatte att ta egna initiativ och pressa hem attackerna.

[Deioces]

H. Guderian, för hans framgångsrika krig i Polen, Frankrike och i Öst. Det faktum att han mer eller mindre skapade blixtkrigstaktiken inom den tyska armén och vann över fransmännen trots att han var underlägsen i pansar både kvantitativt och kvalitativt talar för sig självt. Zjukov skulle kunna vara ett förslag, men med tanke på det enorma antalet soldater som stod till hans förfogande och den hänsynslöshet han drev kriget med så försvinner han. Bra, ja, men inte den bäste. Patton hade sina framgångar när kriget mer eller mindre var över (om man såg till de enorma resurserna Tyskland nu stod emot samt luftherraväldet) och bombningar mot Tysklands industri och städer var något som skedde dagligen.