Framom främsta linjen

[oldsberg]

Läste i gårdagens VBL att stödföreningen för Tali-Ihantala-filmen har samlat ihop 2,1 miljoner euro, vilket mer eller mindre räddar finanseringen av filmen.

Citerat från Vasabladet 10.02.2007

Huvudpersonen själv, regissören Åke Lindman, dök inte upp i Vasa och Korsholm. Men stödföreningens ordförande, amiral Jan Klenberg och styrelsemedlemmen Jyrki Hägglund berättade att filmpubliken kan se fram emot en bra film när Tali-Ihantala 1944 har premiär den 5 december.


Hela artikeln

[cats]

Nu har jag till sist sett den, filmen "Framom främsta linjen" Och är besviken.
Det var som att se en gammal mans minnen som med tiden blivit urvattnade och bleka. Fragmenterat utan att ha närmare sammanhang. Det trevliga scoutaktiga från kriget minns han, och det som han inte vill minnas faller till största delen bort. Krigets helvete i förbleknad tappning.
Filmen saknade helt enkelt den gnista som "Tuntematon sotilas" hade (Laines gamla svartvita film). Visst var de säkert effektiva och duktiga de svensktalandeödemarkssoldaterna. Men så helylle soldater som de utmålades som i filmen gör att det nästan verkar sliskigt. Skjuter ryssar så det står härliga till och sen går hem till korsun och kokar soppa som inget hade hänt. Nej jag köper inte det. Allt för grunda personskildringar för att verka trovärdiga, och operationerna löper allt för smärtfritt för att verka äkta.
Först vid Tienhaarastriderna gjorde filmen ett allvarligt försök att verka mera realistiska. Tyvärr led också den delen märkbart av lågbudgetfilmssvårighet.För lite folk för att ge känslan av massiva strider.
Som sagt "Tuntematon sotilas" dvs Okänd soldat är fortfarande enligt min mening den bästa finska filmen om landets krig under VK II

[Fredrik Andersson]

Lite OT:

@Cats
Jag som inte sett 1955 års version. Vad anser du/ni gör den bättre än 80-tals varianten? Jag var och är väldigt imponerad av den senare.

[cats]

Personskildringarna är avgjort bättre i den första versionen. Tolvainen som Rokka och Klemelä som Koskela och varför inte Åke Lindman som Lehto. Sistnämnda var bättre som skådespelare än som regissör.
Den andra filmen har bättre fire works men man minns inte efter några timmar vem som spelade vem, och för mig är det viktigare att personkemin spelar än att det smäller bra i filmen.

[G:son]

Jag har inte kommit mig för att se "Framom främsta linjen", men också i Finland har filmen kritiserats just för porträtteringen av helyllesoldaterna. Men kritiken har bemötts med, att man bemödade sig om autenticiteten, kanske med bekostnad av dramatiken, och att soldaterna kom främst från djupt religiösa förhållanden, och därmed betedde sig just så som de gör i filmen. Det är väl endast de som deltog i strid med dessa män som med säkerhet kan säga någonting mera om saken.

[cats]

Jag har inte kommit mig för att se "Framom främsta linjen", men också i Finland har filmen kritiserats just för porträtteringen av helyllesoldaterna. Men kritiken har bemötts med, att man bemödade sig om autenticiteten, kanske med bekostnad av dramatiken, och att soldaterna kom främst från djupt religiösa förhållanden, och därmed betedde sig just så som de gör i filmen. Det är väl endast de som deltog i strid med dessa män som med säkerhet kan säga någonting mera om saken.

Hur kan man ha krig utan dramatik?
Jag har träffat frontmän som har skuldkänslor över att ha dödat andra människor 50 år efter att det hände.

[Probstner]

Väl en smaksak - jag tycker nog att 85 års film är överlägsen, mest eftersom skådisarna är mer pojkspolingsaktiga och för att någon sorts realism enligt nutida filmideal är större. 55 års film är mer av typen Stor Teater enligt min mening. Men båda rullarna är klart sevärda.

När jag som om dem härom dagen insåg jag också att 85 års film i kanske högre grad bygger på 55 års film än på boken.

Angående fireworks måste jag invända att 85 års film har lite för mycket bensinpuffar för min smak.

För att någorlunda återgå till trådens ämne vill jag också ta Framom främsta linjen något i försvar. Inte alls i nivå med Okänd soldat-filmerna förstås, men inte är den så mycket sämre än filmer som Vinterkriget och Bakhåll. Jag tycker att det är kul att "alla talar svenska". Och jag tycker att den senare delen - trots pangpang - är tråkig och seg. Håller med cats om att man nog skall avhålla sig från masscener som utspelar sig i en och samma lilla vägkrök. Väldigt underligt är det.

/ Probstner

[G:son]

Hur kan man ha krig utan dramatik?
Jag har träffat frontmän som har skuldkänslor över att ha dödat andra människor 50 år efter att det hände.

Tänkte närmast på dramatiken i själva filmen. Enligt tidningsreportage jag läste då filmen spelades in, gjorde man ändringar i manuskriptet, på begäran av veteraner, som t.ex. inte ville att skådespelarna skulle svära i filmen, då de sade att sådant inte förekom. Jag har som sagt inte sett filmen, än mindre vet jag hur det var i verkligheten, så jag kan inte säga så mycket mera.

[Johan Olofsson]

Jag har träffat frontmän som har skuldkänslor över att ha dödat andra människor 50 år efter att det hände.

Ja. Men vissa krig kan upplevas som mera rättfärdiga än andra. Det kan nog inverka.

Jag gillade filmen.
Men jag brukar gilla lågbudgetfilmer och filmer som inte ser ut som mainstreamfilmer, så jag är inte alls förvånad över de kritiska kommentarerna från många andra. Dessutom brukar jag gilla (bra) amatörteater.


Vad jag tycker att vi som rikssvenskar har lite svårt att förhålla oss till är att finlandssvenskarna trots allt inte är så många. Det finns inte oändligt många bra skådespelare att välja bland. De svenskspråkiga i Finland är, typ, ungefär lika många som dalmasarna.

[Schwemppa]

Utrotningshotad? Nej, inte känns det så här på den här sidan viken... Men jag har sett filmen ett par gånger, och jag håller med de tidigare talarna, det är lite för tillrättalagt och det finns ingen riktig "drive" i stil med de stora episka krigsfilmerna. Säkert just för att man har velat berätta så som veteranerna kommer ihåg... Men jag tycker om den på nåt hembygdsaktiskt vis (när har man förr hört kariska i en krigsfilm - ort i södra Finland - född där).

Jag har själv svårt att ta huvudpersonen (spelad av Tobias Zilliacus) på allvar eftersom jag var i samma kontingent på Nylands Brigad 90-91 med honom (alltså Zilliacus) och vi gick i underofficersskolan tillsammans. Inte var jag närmare bekant med honom och han kommer säkert inte ihåg mig (men alla hade namnskyltar, och han blev i minnet) men i alla fall.

Så små kretsar, jovisst.

[Tomas Ibsen]

@Johan: Du har så rätt så. Det enda seriösa jag kan komma på som har dalmasar i castingen är Masdjävlar, och jag kan inte minnas att jag tyckte den var sådär vidare.

@Schwemppa: Kors! En sekund trodde jag du syftade på samma kontingent som Harry Järv, och då behövs inga förklaringar om missnöje mot realismen. Men jag kan förstå vad du menar, det blir itne samma sak med personer man känner (till) privat som hoppar in i filmer.

/Tomas Ibsen

[Schwemppa]

Kollega med den gode Järv!? Nädå, riktigt så gammal är jag inte.. Farfar var med i de där trakterna när det begav sig, men inte i Järvs förband.

Tobias Zilliacus är fö. en hyfsat känd skådespelare, åtminstone i Svenskfinland.

Om man har läst finländsk krigshistoria något, så märker man att filmmakarna plankat av diverse sekvenser. Tex. underrättelsemannen som får samtal från svensk kontakt om det förestående storanfallet. Han är Nils-Erik Stenbäck och beskriver just detta i boken "Farosignaler" som kom ut för några år sedan.

Men det är ju klart, det baserar sig ju på just veteranernas berättelser...

[Grille]

Min fru är från Österbotten. I somras när vi var ute på en "villa" ( österbottniska för sommarstuga). så började vi prata om kriget. När värdfoket märkte att jag var intresserad så berättade de att Allan Finholm bodde i närheten. Vi åkte och hämtade honom och sedan fick jag tillbringa en 5-6 h med honom. En oerhört sympatisk man med järnkoll på när olika händelser inträffade. Att han var 85 år kändes svårt att tro.

Tydligen var han och Järv med på inspelningsplatsen för att ge råd. Han var i stort sett nöjd med filmen. Det enda han tyckte var att stridsscenerna vid floden inte blev helt som som det en gång var. Det var något med vattnet och hur scenerna klipptes ihop.

Sedan tyckte han att all den uppskattning som nu kommer veteranerna till del, kommer alldeles för sent. De flesta är ju borta nu eller ligger på långvården. Innan ca 1990 pratades det knappt något om deras insats och erfarenheter i det finska samhället. Nu hade han han varit på slottet den 6 dec tex, Ett TV program är under inspelning om hans liv. En spännande och minnesvärd dag för mig

[B Hellqvist]

Några ovidkommande inlägg fick mas-a sig till papperskorgen.

[OJJE]

Min fru är från Österbotten. I somras när vi var ute på en "villa" ( österbottniska för sommarstuga). så började vi prata om kriget. När värdfoket märkte att jag var intresserad så berättade de att Allan Finholm bodde i närheten. Vi åkte och hämtade honom och sedan fick jag tillbringa en 5-6 h med honom. En oerhört sympatisk man med järnkoll på när olika händelser inträffade. Att han var 85 år kändes svårt att tro.

Tydligen var han och Järv med på inspelningsplatsen för att ge råd. Han var i stort sett nöjd med filmen. Det enda han tyckte var att stridsscenerna vid floden inte blev helt som som det en gång var. Det var något med vattnet och hur scenerna klipptes ihop.

Sedan tyckte han att all den uppskattning som nu kommer veteranerna till del, kommer alldeles för sent. De flesta är ju borta nu eller ligger på långvården. Innan ca 1990 pratades det knappt något om deras insats och erfarenheter i det finska samhället. Nu hade han han varit på slottet den 6 dec tex, Ett TV program är under inspelning om hans liv. En spännande och minnesvärd dag för mig

När jag gjorde min militärtjänst vid Nylands Brigad under hösten 2004 så blev ett par personer ur varje Kompani utvalda att delta i pengarinsamlingen för krigsinvaliderna. Allt gick mycket fort när man kom till Borgå och blev ihop-parad med en finsk Överste från fortsättningskriget. Minns tyvärr inte längre vad Översten hette , men otroligt sympatiskt och han hade mycket att berätta. Speciellt om skyttegravarna som bara var 100 meter ifrån ryssarnas vid vissa ställen på hans avsnitt.

Några av hans vänner blev träffade av ryska kryskyttar och att även ett par ryssar fick sätta livet till. Tänk om man hade fått prata med honom under en lite längre stund. Sådana här möten som man värdesätter mer och mer efteråt.