Utdöda & utdöende ord

Jrgen · Inlägg av **Jrgen** » 27 maj 2007, 11:01

Jag har en fundering kring ord som fallit ur bruk. Varför är det så att människor, framförallt inom skolväsendet, är så snabba att förklara ord felaktiga bara för att de antas ha fallit ur bruk? Återupplivning av äldre ord tycker jag borde vara att föredra framför alla dessa neologismer som språkliga aktoriteter är så snabba att godkänna.

Markus Holst · Inlägg av **Markus Holst** » 27 maj 2007, 12:03

Stefan Lundgren skrev:Men ordet "barnsbörd" används knappast inte längre va!!!

Jodå, fast mest i sin förkortade form BB

Verspieder · Inlägg av **Verspieder** » 28 maj 2007, 02:05

Carolus skrev:Att man far någonstans. Dvs. att man åker. Det enda ställe jag känner till att det används är i Skellefteå, och där även av unga.
Finns det någonstans i övriga landet?

Hela Västerbottens län och en bra bit av Norrbottens län skulle jag vilja påstå.
Även Jämtland där man istället "fär nögerst" (färdas någonstans)

Verspieder · Inlägg av **Verspieder** » 28 maj 2007, 02:11

a81 skrev:Är det inte vanligt i hela Norrland, och tydligen även Finland, att säga till exempel att man far till affären?

En annan liknande sak jag kommer ihåg är att man uttalade exempelvis blommor som "blommer". Ändelsen -or uttalades så gott som alltid -er. Rent generellt var talspråket mycket mer talspråk för bara 20 år sedan. Detta togs förresten upp i TV-serien Värsta språket för något år sedan.

I Umeå kan man "fara på fest" även om detta innebär att gå till ett annat hus i samma kvarter. "Fara" betyder således både "åka", "gå", "färdas" samt "ta sig till" ett ställe.

I Jämtland säger ungarna ännu ändelserna med -er. Det är "tvo-hunnre kroner", "je jett köpe blommer imåra" osv. Men detta har mest att göra med den gamla egna dialekten som har nästan lika mycket norska som egna ord i sig.

Verspieder · Inlägg av **Verspieder** » 28 maj 2007, 02:15

Osprey skrev:Har läst ungefär halva tråden nu och hinner inte med mer nu. Ett av de ord som "försvunnit" och som jag saknar är ehuru, ehuru det såväl förekommer understundom. Ett annat är änskönt, som i princip betyder samma sak.

Det finns vad jag vet ingen motsvarighet i "modern" svenska och varför detta/dessa or försvunnit begriper jag inte....

Eljest

Det förekommer dock dialektalt i Västebotten ännu, ofta i slutet av meningar, och betyder här "annorlunda", eller "annars".
"Han var lite eljest" om någon som betett sig annorlunda.

Påminner mig om ordet "rar" som enbart betyder "konstig" i Norge, men används flitigt i Roslagen där det betyder allt från "söt" till "bra" och "fint". Rart väder t.ex. Då jag flyttade till Roslagen kom jag nyss från Trondheim. Kan ju erkänna att jag hade roligt åt Rospiggskan!

Jrgen · Inlägg av **Jrgen** » 28 maj 2007, 08:25

Verspieder skrev:
Carolus skrev:Att man far någonstans. Dvs. att man åker. Det enda ställe jag känner till att det används är i Skellefteå, och där även av unga.
Finns det någonstans i övriga landet?
Hela Västerbottens län och en bra bit av Norrbottens län skulle jag vilja påstå.
Även Jämtland där man istället "fär nögerst" (färdas någonstans)

Här används fara mycket.

G:son · Inlägg av **G:son** » 28 maj 2007, 08:28

I Finland, åtminstone i Nyland, far vi oftare än vi åker.

Probstner · Inlägg av **Probstner** » 28 maj 2007, 09:21

Mina finladssvenska kompisar far till och med oftare än de går.

/ Probstner

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 28 maj 2007, 09:56

Verspieder skrev:ordet "rar" som enbart betyder "konstig" i Norge, men används flitigt i Roslagen där det betyder allt från "söt" till "bra" och "fint"

"Sällsynt" är en äldre och, som jag förstått det, ursprungligare betydelse. Förklarar den norska, dock inte den roslagiska och allmänna.

Dûrion Annûndil · Inlägg av **Dûrion Annûndil** » 28 maj 2007, 10:57

Hexmaster skrev:
Verspieder skrev:ordet "rar" som enbart betyder "konstig" i Norge, men används flitigt i Roslagen där det betyder allt från "söt" till "bra" och "fint"
"Sällsynt" är en äldre och, som jag förstått det, ursprungligare betydelse. Förklarar den norska, dock inte den roslagiska och allmänna.

Vadan "Ord med historia", sid 212?

Av latinska rarus (gles, tunnsådd, sällsynt). Jag utgick från "sällsynt", vilket väl också kan ha betydelsen "speciell", och alltså både positivt och negativt - likt engelskans rare! Något sällsynt och ovanligt kan vara värdefullt (svenskan) såväl som konstigt (norskan)

Mvh -Dan

Markus Holst · Inlägg av **Markus Holst** » 28 maj 2007, 11:23

En liten parallell där är skåningarnas sätt att använda ordet kär. Där betyder det inte i första hand förälskad, utan rar, trevlig, söt, god...

Det var en kär tös, hörde man ofta därnere.

Likadant lärde jag mig i Skåne att om jag skulle åka någonstans, så skulle jag svara nej när folk frågade "reser du?" för frågan gällde huruvida jag skulle köra bil eller färdas med tåg eller buss.

myom · Inlägg av **myom** » 28 maj 2007, 11:54

I Gäääävle far man och köper blommer.

paulderfinne · Inlägg av **paulderfinne** » 19 juni 2007, 09:21

CvD skrev: Har hört att tysken i gemen tror att att komputer är ett tyskt ord medan dom tror att handy är ett ord som den engelskspråkiga världen använder

/CvD

Naja, att avgöra vad "tysken i gemen" tror är nog litet svårt med tanke på att ca. 80 miljoner använder språket bara här i Tyskland.

Påpekas bör kanske "att tysken i gemen" nuförtiden säkerligen vet att ordet "Handy" inte är ett genuint engelskt ord utan en tysk uppfinning, så mycket stohej som fördes i tidningar och tv om det ordet. Ja faktiskt så mycket att tom. "svensken i gemen" fick nos om det. I alla fall CvD.

Egentligen ville jag komma med ett helt annat ord.

När jag i mina mycket unga dagar bodde i Nyland, använde man ordet bylingen som en negativ beteckning av en polis.

När jag sedermara flyttade (eller rättare sagt min familj, för jag var ännu bara en liten pöl) till Österbotten, märkte jag att ingen förstod det uttrycket. Jag tänkte: "Nyländsk dialekt" och glömde bort det ordet.

Dröm om min förvåning när jag hörde ordet i en gammal svensk sång. Kanske var den av Sjöberg, minns inte. Där sjöngs det: "Med bylingen fram och bakut".

Det tycks alltså vara ett ord som funnits och bevarats i södra finlandssvenska slangen.

Vad vet ni om det utdöda ordet? Etymologi?

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 19 juni 2007, 09:37

Byling är ett gammalt fint ord. Kanske inte så känt bland populasen idag, men för en 50-100 år sedan så... Lite längre tillbaka stammar det tydligen från "förbrytarspråket", tänkte först på romani (som brukar avses) men SAOB föreslår en härledning från "bygel", skulle vara den sort som används för att hålla fast skurkar o.dyl.

paulderfinne skrev:Dröm om min förvåning när jag hörde ordet i en gammal svensk sång. Kanske var den av Sjöberg, minns inte. Där sjöngs det: "Med bylingen fram och bakut".

Det låter inte som Sjöberg, men du kan ju fråga Löwe här på forumet, vars inlägg i en quiz är det enda belägg Google verkar känna till.

viewtopic.php?t=12137&start=1449

Edit: Pucktvåa.

G:son · Inlägg av **G:son** » 19 juni 2007, 09:42

Jag har ett minne av (men som vanligt, det kan svika

), att byling kommer från bygel, vilket i sin tur skulle ha varit ett verktyg eller vapen, en stav med något slag av krok i ändan, med vilken bylingen grep tag i busar på ett hygieniskt sätt, och ledde dem till finkan, eller butkan som en del nylänningar ännu säger.