Luftburet luftvärn

[Stefan]

Tydligen ska flygplanet i princip ha stannat i luften när man sköt, vilket väl ger en viss insikt i vilka rekylkrafter det är frågan om.

... Men tänker man efter lite inser man att det är orealistiskt. För att stoppa ett flera ton tungt flygplan som kommer farande i några hundra km/t krävs det långt mer energi än vad någon kanonen du kan få upp i ett flygplan genererar.
Newton sysslade lite med att räkna på sådantdär. Ja, inte flygplan då förstås. Men massa och hastighet

Man kan väl tänka sig att det KÄNDES som om flygplanet stannade till, inte nödvändigtvis att den faktiskt stannade - det skulle väl såväl kraschat samt störtat i så fall...

Det var väl lite som med luftgropar. Känns värre än vad det är.

Men iaf, det är säkert därför talesättet kom till.

[Mjölner]

Höhö..vilken idé.

Ungefär vad jag tänkte också.

I dagens luftförsvar är det förstås inte direkt intressant, men under ex. 2VK så klarade ju maskinerna av i alla fall 40mm-pjäser. Om man ska sätta pipan i LV-konfiguration kan jag tänka mig att det blir en ganska tung och otymplig pjäs. Målföljning måste bli oerhört svårt... plus vikten för ammunition och pjässervis.

Vet inte vad du menar med LV-konfiguration, men eldröret behöver ju inte monteras riktat uppåt, eller ens vridbart. Det kan ju monteras fast, rakt fram eller rakt bak och så får man ställa in elden genom flygplanets positionering.

Vad skulle en 40mm pjäs plus ammunition väga, och hur stor servis skulle man behöva hålla?

Finns det splitterverkande air-to-air raketer?

Jag har läst att amerikanerna faktiskt experimenterade med nästan exakt detta under VK2. Innan bombarna över europa kunde få jakteskort (Mustang) var förlusterna till tyskt jaktflyg som bekant bedrövliga. Ett försök att råda bot på detta var en special utrustad B-17 som inte bar med sig några bomber, men istället ett par dubbelpipiga 40mm Boforsare. Tanken var att detta flygplan skulle följa med de övriga bombarna under uppdragen och lägga ut spärreldsridåer när tyskt jaktflyg närmade sig formationen.

Dock blev planet så tungt (inte minst pga mängden 40mm granater som man bar) att det inte hade en chans att hänga med de "vanliga" bombare i formationen som man skulle eskortera. Och att sänka formationens marshhastighet för att LV-planet skulle hänga med var det ingen som tyckle var en bra idé.

[Hans]

Mycket riktigt, både B17 och B24 utrustades med extra .50 för att agera eskortbombare - funkade inte i praktiken så föröken övergavs. Britterna hade ett projekt som aldrig flög, ungefär som Boulton Paul Defiant fast med dubbla 40mm (!).

MVH

Hans

[Hans]

Inte dubbla - enkel var det visst.

http://users.skynet.be/Emmanuel.Gustin/ ... wance.html

MVH

Hans

[Leprazy]

Messerschmitt 163 Komet var i slutet av II världskriget utrustad med raketer som skjöt snett uppåt och framåt.

[J.K Nilsson]

Träffbilden för akan var för bra, så för att få lite mer spridning så lade man till att styrdatorn "fladdrade" med någon eller några styrytor under avfyring av akan. Det är väl på sitt sätt en påverkan...

--
Jörgen

Det var inte det jag tänkte på utan mer att planet bromsades upp vid akanskjutning. Men jag är osäker om det var Viggen men det kan ha varit SK 60???

Äntligen ett ämne som jag behärskar.

Fpl JA37 hade en radarriktad AKAN, vilket innebär att flygplanets styrautomat riktar in flygplanet för att kanonen skall få högsta träffsanolikhet. I de första editionerna där detta användes så hade man på SAAB valt att lägga flygplanets rollaxel i eldröret vilket innebär att små korrigeringar i roll och tippled upplevs som rena berg och dalbaneturen för föraren. Senare editioner lade rollaxeln mellan förarens tyngdpunkt och kanonens eldrör, svårare att beräkna men det lyckades. AKAN m/75 delar, i princip, hylsa med den ökanda GAU-8/A kanonen som fpl A-10 använder. Vi pratar om ruskiga rekylkrafter här, faktiskt en faktor som begränsar skrovets livslängd hos JA37.

Lätta attacken, fpl 60 med dubbla akankapslar akan m/55, hade däremot startsvårigheter varma sommardagar med dess klena motorer och den tunga lasten. Man pratade om 0 - 10 000 m på ett motorbyte. Där kan man tänka sig att rekylkrafterna påverkade framfarten. Man menade också att eldavbrott på en kapsel samtidigt som den andra fungerade inte var att leka med.

J.K Nilsson