"Jacob Johan Anckarström" eller "Jakob Johan

Gamle Moz · Inlägg av **Gamle Moz** » 5 mars 2007, 00:12

(Hela rubriken får tydligen inte plats, här är den fullständiga rubriken: "Jacob Johan Anckarström" eller "Jakob Johan Ankarström?)

Jag undrar hur detta namn egentligen stavas. Att namnordningen är "Jacob Johan" och inte "Johan Jacob" är väl korrekt, både ne.se och de gamla upplagorna av Nordisk familjebok använder denna namnordning.

På den här bilden står det Jac. Joh. Ankarström. Det verkar dessutom som om Anckarström tidigare stavades utan bokstaven c.
http://commons.wikimedia.org/wiki/Image ... ljebok.png

http://web.telia.com/~u49820820/anckars ... rskold.jpg

Min huvudsakliga fråga är om Jacob ska stavas Jakob och om Anckarström ska stavas Ankarström. Hur stavade han själv sitt namn?

Lars Törnqvist · Inlägg av **Lars Törnqvist** » 7 mars 2007, 09:54

På 1700-talet var stavningen inte lika fast som i dag. Det är vanligt att en och samma persons namn stavas på olika sätt vid olika tillfällen. Oftast beror stavningsskillnaderna på att det är olika personer som har fört pennan, men det händer ibland att folk har använt olika stavningar av sina egna namn.

Nationalencyklopedin skriver "Jacob Johan Anckarström". Man kan med gott samvete rätta sig efter den stavningen.

Gamle Moz · Inlägg av **Gamle Moz** » 7 mars 2007, 16:00

Lars Törnqvist skrev:På 1700-talet var stavningen inte lika fast som i dag. Det är vanligt att en och samma persons namn stavas på olika sätt vid olika tillfällen. Oftast beror stavningsskillnaderna på att det är olika personer som har fört pennan, men det händer ibland att folk har använt olika stavningar av sina egna namn.

Tack för svaret!

Den nu utdöda ätten Anckarström verkar av allt att döma ha blivit introducerad på Riddarhuset under namnet Ankarström. När nästlade sig bokstaven c in i namnet egentligen?

Gamle Moz · Inlägg av **Gamle Moz** » 7 mars 2007, 18:08

http://www.historiesajten.se/visainfo.asp?id=87

Jag hittade precis det jag letade efter; en födelsenotis.
Där står:
d 11 föddes och 12 döptes Jacob Johan Wälb. .. Capitain och Riddarens Joh: Jacob
Anckarströms son på Lindö, och modren Wälb: fru Hedvig Ulrica Drufva.

Jacob Johan Anckarström är alltså korrekt.

Ben · Inlägg av **Ben** » 7 mars 2007, 20:44

Gamle Moz skrev:http://www.historiesajten.se/visainfo.asp?id=87

Jag hittade precis det jag letade efter; en födelsenotis.
Där står:
d 11 föddes och 12 döptes Jacob Johan Wälb. .. Capitain och Riddarens Joh: Jacob
Anckarströms son på Lindö, och modren Wälb: fru Hedvig Ulrica Drufva.

Jacob Johan Anckarström är alltså korrekt.

Enligt just den prästen bör det väl i så fall vara "Johan Jacob", inte "Jacob Johan".

Gamle Moz · Inlägg av **Gamle Moz** » 8 mars 2007, 00:02

Ben skrev:
Gamle Moz skrev:http://www.historiesajten.se/visainfo.asp?id=87

Jag hittade precis det jag letade efter; en födelsenotis.
Där står:
d 11 föddes och 12 döptes Jacob Johan Wälb. .. Capitain och Riddarens Joh: Jacob
Anckarströms son på Lindö, och modren Wälb: fru Hedvig Ulrica Drufva.

Jacob Johan Anckarström är alltså korrekt.
Enligt just den prästen bör det väl i så fall vara "Johan Jacob", inte "Jacob Johan".

Nej, inte alls, Johan Jacob var fadern.
Förenkling av ovanstående text: Den 11:e föddes och den 12:e döptes Jacob Johan, som är son till Johan Jacob Anckarström och Hedvig Ulrica Drufva.

Lindir · Inlägg av **Lindir** » 8 mars 2007, 00:42

Gamle Moz skrev:http://www.historiesajten.se/visainfo.asp?id=87

Jag hittade precis det jag letade efter; en födelsenotis.
Där står:
d 11 föddes och 12 döptes Jacob Johan Wälb. .. Capitain och Riddarens Joh: Jacob
Anckarströms son på Lindö, och modren Wälb: fru Hedvig Ulrica Drufva.

Jacob Johan Anckarström är alltså korrekt.

Precis som Lars Törnqvist redan påpekat varierade stavningen av namn ofta en hel del på den tiden. Att just den prästen stavat på det viset är inte något starkt bevis för att just den stavningen skulle vara "den korrekta". Det gäller för övrigt inte bara namn - inte heller språket i stort var färdigstandardiserat vad gäller stavningen. Med tanke vad jag sett av hur prästerna stavade namn i kyrkböckerna kan man anta att de inte frågade folk hur de själva stavade sina namn (om de ens hade bestämt sig för någon speciell stavning), utan att de bara skrev det namn de hörde föräldrarna säga.

a81 · Inlägg av **a81** » 18 mars 2007, 20:25

Det var väldigt vanligt att samma person fick sitt namn stavat på många olika sätt under sin livstid. En person kan dyka upp som Pehr Pehrsson, Pär Pärsson, Per Persson, osv. I släktforskning brukar man normera namnen till den stavningsform som är vanligast idag, i detta fall: Per Persson.

Ett annat problem är att många namn som idag ses som olika namn förr bara var olika former eller smeknamn för samma namn. En kvinna kunde exempelvis stå växelvis som Katarina, Karin eller Kajsa i kyrkböckerna. Vilken form är då rätt? Vad kallades personen? Man skulle kunna titta i husförhörslängderna, eftersom personen själv var närvarande vid husförhören. Å andra sidan är ju namnformen i födelseboken rimligen den barnet verkligen döptes till.

En sak man kan titta efter är namnteckningar från personen i fråga. Om man till exempel tittar på en bouppteckning kan man hitta namnteckningar av bland andra den närmast anhöriga personen. Namnteckningen visar både vilken namnform personen använde och hur personen (just då) stavade sitt namn.

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 18 mars 2007, 21:38

Sammanfattningsvis: Dagens syn på stavning, att det finns en och endast en korrekt stavning och att alla andra är fel, är ett tämligen modernt påfund. Vare sig det gäller ord eller namn.

Gamle Moz · Inlägg av **Gamle Moz** » 26 mars 2007, 11:11

Tack för svaren!

Det man kan konstatera är att de moderna historikerna verkar ha bestämt sig för en stavning: Jacob Johan Anckarström. Varför just denna stavning har kommit att användas är i mitt tycke lite konstigt, det hade varit rimligare att modernisera stavningen en aning: Jakob Johan Ankarström.

sabo · Inlägg av **sabo** » 30 mars 2007, 21:27

Som många redan påpekat: stavningen varierade och det finns ofta inget rätt eller fel.

Det enda konsekventa bruket jag kommer på är att man moderniserar kunganamn (Karl, inte Carl; Gustav, inte Gustaf), men för mer eller mindre kända privatpersoner handlar det nog oftast om vilket bruk som råkat "fastna" under eftervärldens behandling. Om det funnits väldigt mycket 1800-tals forskning om en viss Clas som fötts på 1700-talet har man sannolikt skrivit Clas eller Claes, inte Klas, varför det blev -- gissar jag -- Clas/Claes som levde vidare under 1900-talet.

Örjan · Inlägg av **Örjan** » 30 mars 2007, 23:31

sabo skrev:Det enda konsekventa bruket jag kommer på är att man moderniserar kunganamn (Karl, inte Carl; Gustav, inte Gustaf), men för mer eller mindre kända privatpersoner handlar det nog oftast om vilket bruk som råkat "fastna" under eftervärldens behandling. Om det funnits väldigt mycket 1800-tals forskning om en viss Clas som fötts på 1700-talet har man sannolikt skrivit Clas eller Claes, inte Klas, varför det blev -- gissar jag -- Clas/Claes som levde vidare under 1900-talet.

Det var på 1800-talet när stavningsreformer var på modet som man ändrade namnen på C till K. Till en början omfattade detta alla personer, men "Karl von Linné" och "Karl Mikael Bellman" blev aldrig populärt så för icke kungliga personer gick man tillbaka till en mer tidstypisk normerad stavning.

a81 · Inlägg av **a81** » 3 april 2007, 20:13

Örjan skrev:
sabo skrev:Det enda konsekventa bruket jag kommer på är att man moderniserar kunganamn (Karl, inte Carl; Gustav, inte Gustaf), men för mer eller mindre kända privatpersoner handlar det nog oftast om vilket bruk som råkat "fastna" under eftervärldens behandling. Om det funnits väldigt mycket 1800-tals forskning om en viss Clas som fötts på 1700-talet har man sannolikt skrivit Clas eller Claes, inte Klas, varför det blev -- gissar jag -- Clas/Claes som levde vidare under 1900-talet.
Det var på 1800-talet när stavningsreformer var på modet som man ändrade namnen på C till K. Till en början omfattade detta alla personer, men "Karl von Linné" och "Karl Mikael Bellman" blev aldrig populärt så för icke kungliga personer gick man tillbaka till en mer tidstypisk normerad stavning.

Generellt kan man nog säga att man normerar kunganamn och namn på personer ur allmogen. Personer som Carl Michael Bellman, Carl von Linné, med flera, har ju skrivit sina namn dokument som bevarats och jag gissar att det är därför man inte normerar dessa namn. Visst kan det gå att hitta namnteckningar av personer ur allmogen, men frågan är om han/hon konsekvent stavat sitt namn på samma sätt.

När det gäller kungar normerar man antagligen för att man ska kunna använda samma stavning oavsett när de regerade. Gustav Vasa stavade tydligen sitt namn så här: Gødztaff, Giöstaff, Göstaff, Gustaff, Gostavs eller Gustavus. Och han använde inte efternamnet Vasa utan sitt patronymikon Eriksson (som säkert också stavades på olika sätt, om han nu använde det som kung). En modernare Gustav, Gustav V, stavade däremot säkert sitt namn Gustaf. För att få allting enhetligt är det då enklast att stava båda kungarnas namn Gustav.