Planekonomi i praktiken

[Blixten]

Jag har alltid levt i tron att ordet socialism (i ekonomiska sammanhang) betyder statligt ägande och ordet kommunism betyder gemensamt ägande.

Man behöver väl inte ha kommunism i ett land, just? (Iallfall inte med min definition.)

Exempel:
*) Mina flummiga polare i studentkollektiv, den som hade jobb ställde in fil i kylen, alla drack.
*) Ungdomes hus i Köpenhamn (?)
*) Kolchoser i Israel

Kommunism på dethär sättet har en del problem: bla "allas ansvar är ingens ansvar" eller "the tragedy of the common" som nationalekonomerna säger.

[Orm]

Det var värst vad alla hängde upp sig på det här med definitioner. Visst, att diskutera den här typen av frågor är som att klampa runt i ett enda stort terminologiskt träsk, i vilket varje tuva (definition) som till en början kan synas bäraktig visar sig vara förrädisk så fort man tror sig ha fått fäste. Och inte blir det bättre av att en massa medklafsande motdebattörer puttar och ruckar på en bäst de kan.

Det var därför jag redan på ett tidigt stadium, i premiärinlägget i denna tråd, slog fast att jag med kommunism menade ”gemensamt ägande”, vilken betydelse ordet rent språkligt emanerar från. Vad jag ville diskutera var alltså hur samhällen med statligt ägd produktionsapparat har fungerat, fungerar och skulle kunna fungera – ur rent pragmatisk synvinkel. Hur går det till när en 5-årsplan läggs upp? Hur skapar man incitament bland fabrikörer och arbetare att vara effektiva? Hur får man bukt med uppkomst av korruption och svarta marknader? Osv. Kanske hade detta framgått tydligare om jag döpt tråden till ”Hur fungerar statligt ägda produktionsapparater” i stället – my bad!

Missförstå mig nu inte. Att ta angränsande diskussioner om olika ideologier och ideologiska paradigmskiften med mera genom historien med belysande exempel etcetera behöver varken vara fel eller ointressant. Jag har haft behållning av många av de utvikningar som gjorts ovan. Vad jag menar är bara att det är förbannat svårt att föra sådana diskussioner i definitionsmässig samklang och utan att politisk åskådning lyser igenom.

Hur kommer det sig förresten att det är så ont om ”hur”-litteratur på ämnet? Nästan allt som kommer ut i bokform om östblockets kalla kriget-tid handlar om Stalins skräckvälde, deporteringar, armod, kränkningar av mänskliga rättigheter etcetera. Jag menar, allt det där känner vi ju redan till. Det finns ingen på denna jord som idag inte känner till Sovjets alla fel och brister. Så något större behov av information på den fronten kan knappast föreligga. Varför skrivs inga böcker där det kartläggs hur den sovjetiska statsägda produktionsapparaten organiserades? Det, om något, är väl intressant. Om inte ur ideologisk så åtminstone ur nationalekonomisk och statsvetenskaplig synpunkt. Om man, som jag, ser Sovjet som ett enormt, kostsamt experiment, så vore det ju synnerligen dumt att efter dess avslutande inte analysera och dokumentera alla de ”laborationer” som genomförts. Att bara koncentrera sig på att notera och föra in alla de stora misslyckandena i historieböckerna känns ju tämligen ensidigt. Ett och annat guldkorn måste ju också ha funnits. Och även om så inte är fallet så vill jag ha svart på vitt på det. Är det bara jag som vill veta hur Sovjet fungerade!

[Martin Lundvall]

Kortfattat kan man ju säga att ekonomin inte fungerade. Det finns en del litteratur om detta, på svenska är den bästa Öststatsekonomi av Stefan Hedlund. Den har några år på nacken och den diskuterar i huvudsak problem kring att planera ekonomin. Titlar på engelska får jag återkomma till.

Det blir problematiskt att försöka generalisera om hela Sovjettiden. Krigskommunism, NEP-perioden, stalinepoken och stagnationen under Brezjnev är mycket olika.

Vad som är utmärkande för systemet är att det blir mycket tungstyrt.Resurser kunde ofta vara svårt att få fram, detta innebar att företag ofta knöt en kreativ person till sig som ansvarade för att skaffa fram vissa nyckelresurser. I praktiken innebar detta att företagen fick idka byteshandel mellan sig. Försök att reformera ekonomin gjordes bland annat under Chrusjtjov och senare även Kosygin. I fråga om det förstnämnda så var de planerna ofta önsketänkande och strävade efter att injicera mer kapital i läckande sektorer än att försöka täta läckorna.
Ifråga om de andra försöket så var dess syften att omlokalisera samhällets resurser till mer konsumtionsekonomi, men detta motarbetades av Brezjnev.

Försök att motivera arbetarna och fabrikerna gjordes genom att erbjuda bonusar när planen uppfylldes. Detta kunde dock drabba arbetarna negativt, om de under första månaden uppfyllde planen kunde de hända att de nästa månad fick en högre plan att uppfylla, utan bonus. Andra sätt var att ideologiskt motivera arbetarna, terrorn fanns ocks som ett sätt.

Även om korruptionen existerade tidigare så blev den riktigt utbredd under Brezjnev och egentligen gjorde man mycket få konkreta försök att komma till rätta med den.

/Martin

[Robert Sköld]

men kan man verkligen säga att den kommunistiska ekonomin inte fungerar, enbart på grundvalen att det inte fungerade i Östblocket. Deras lösningar på saker och ting har ju givetvis historiska betingelser.

Vidare kan man inte utan omsvep säga att den kapitalistiska ekonomin fungerar väl heller, som lämnar så många människor utanför i fattigdom och elände. Och nej det är ingen politisk inlaga, är på tok för lat och stressad för att redogöra för marx teorier om "kapitalismens återkommande kriser" bara.

/Robert Sköld

[Orm]

men kan man verkligen säga att den kommunistiska ekonomin inte fungerar

Nej, det kan man naturligtvis inte, vilket jag redan påpekat ett antal gånger i denna tråd.

Tack för boktipset, Martin! Återkommer eventuellt med nya inlägg när jag fått tag på och läst ut "Öststatsekonomi".

/Orm

[Martin Lundvall]

men kan man verkligen säga att den kommunistiska ekonomin inte fungerar, enbart på grundvalen att det inte fungerade i Östblocket.

Vem har sagt det?
Om det verkar så i mitt inlägg så syftade jag enbart på Sovjetunionen. Om det fungerar i teorin avhåller jag mig från att kommentera.

/Martin

[Dûrion Annûndil]

Vidare kan man inte utan omsvep säga att den kapitalistiska ekonomin fungerar väl heller, som lämnar så många människor utanför i fattigdom och elände.

Många skulle inte hålla med här heller, de fattiga är ju de som inte har omfattats av kapitalismen, dvs det är frånvaro av kapitalism som hänger ihop med fattigdom.

Hur menar du? Förespråkar kapitalismen att alla ska ha lika mycket pengar?

[Robert Sköld]

Mitt inlägg tidigare var varken riktat till dig kollega Martin, eller till dig Orm. Det var bara en klumpig formulering riktad som en retorisk fråga.

/Robert

[Martin Lundvall]

För att återknyta till det som Orm skrev den 19/3
I ett planeringssamhälle finns det en stor risk att stora grandiosa planer och lösningar blir det normgivande. Uppodlingen av jungfrumarkerna under Chrusjtjov är ett exempel. Med hjälp av massiv arbets- och kapitalimport skulle Sovjetunionens spannmålsproduktion ökas, markerna var inte särskilt bra för detta och att Ryssland innan första världskriget hade haft en omfattande spannmålsexport till Västeuropa (framförallt havre) tyder på att problemet inte låg i att för få marker var uppodlade. Ett likartat problem är att istället för att ta itu med det omfattande svinnet inom jordbrukssektorn så ökade man istället produktion av konstgödsel för att på så sätt öka avkastningen.
Problematiken kring Aralsjön är väl känt hos de flesta, lösningen man såg på detta problem var att vända floderna i Sibirien. En i sig synnerligen imponerande ingenjörskonst, men säkerligen katastrofalt för ekologin.
Det tredje exemplet härrör från när man under 1980-talet skulle bekämpa den omfattande alkoholismen, Georgien blev hårt drabbat då man ansåg att dess vinproduktion var skadlig för hela unionens ekonomi. Vingårdar förstördes och stängdes, vilket kanske fick en effekt att det blev svårare att få tag på vin och champagne men knappast ledde till att ryssar drack mindre. Georgiens ekonomi blev dock hårt drabbad.

Sovjetiska fabriker hade varje månad en speciell rytm, första etappen var långsam råmaterial hade inte kommit och man hade ju hela månaden på sig. Under andra etappen började råmaterial komma in och arbetet flöt på i normal takt. Under tredje och sista etappen låg man efter och man tvingades därför att driva upp produktion vilket ledde till kvalitetsbrister.

Något en planerad ekonomi kan ha en fördel i är dess överblick över hela ekonomin. Marknadsmisslyckanden ska inte finnas i en planerad ekonomi eftersom de är bortplanerade.

Om ni vill fortsätta diskussionen om kapitalism och hur dess betydelse har förändrats under tiden kan vi dela diskussionen.

/Martin

[Markus Holst]

Det du skriver är intressant, Martin. Dock tar du bara upp negativa planekonomiska effekter. Nog borde det väl gå att hitta positiva också? Planekonomi i fel händer är nog lika illa som vilken ekonomi som helst i fel händer.

[Martin Lundvall]

Visst finns det positiva saker, mest konkreta är utbildningen. Under Sovjettiden skedde en stor mobilisering av samhällets resurser för att utbilda befolkningen, det byggdes många nya universitet och högskolor. Kuba är ett annat konkret exempel. Sovjetunionen kunde åtminstone någorlunda hålla jämna steg med väst när det gällde forskning och inom vissa områden var man ledande. Forskning är dyr och det är inte säkert att det direkt ger någon avkastning, en stat har mycket större möjligheter att planera för några år framåt och finansiera forskning.
En stat har också större möjligheter att kanalisera resurser till de områden man anser är eftersatta eller där resurserna. Under andra världskriget skulle jag gissa på att så gott som alla världens länder på något sätt planerade sin ekonomi. Lästips; Röd koloss på larvfötter, behandlar det sovjetiska militärindustriella komplexet under andra världskriget och hur hela samhället var planerat för krigsproduktion. Något som var till stor hjälp för Sovjetunionen.

Teoretiskt finns det flera fördelar men hur bra det fungerar är svårt att säga. Sjukvården i Sovjetunionen höll generellt en sämre klass än den i väst, beror detta på att sjukvård inte fungerar i en planerad ekonomi eller finns det andra orsaker? Kuba framhålls väl ha ett väl utbyggt sjuksystem?

Stora infrastrukturprojekt är också lättare att genomföra i en planerad ekonomi än i en kapitalistiskt, även om de två mest kända (Vitahavskanalen och BAM-järnvägen) knappast var så särskilt lyckade.

Kom på två författare till som har skrivit en del om den sovjetiska ekonomin, Martin Malia och Alec Nove. Malia har framförallt skrivit en lättförståelig översiktsbok om den sovjetiska ekonomin medan Nove har gått mer på djupet.

/Martin

[Orm]

”Öststatsekonomi” tycks omöjlig att få tag på. Senaste upplagan är vad jag förstår från tidigt 90-tal. Får väl försöka leta fram något av Martin Malias och Alec Noves alster istället.

Kuba framhålls väl ha ett väl utbyggt sjuksystem?

Att Kubas sjukvård är jämförelsevis bra beror nog mer på kvantitet än kvalitet, eller hur man nu ska uttrycka det. Kubas barnadödlighet är till exempel något lägre än USA:s, men det beror knappast på att kubanska läkare är skickligare än amerikanska, utan snarare på att den kubanska lägstanivån på sjukvården, den som tillkommer de fattiga, är högre än den amerikanska. Tilläggas kan, att om den offentliga sjukvården varit lika bra i USA som i ”det svenska folkhemmet”, så hade 15 000 (!) färre amerikanska barn behövt sätta livet till årligen. Men vad jag ville ha fram var alltså att Kubas goda sjukvård inte kan tillskrivas eventuella planekonomiska förtjänster. Välvilliga politiker, beredda att ösa pengar på fattiga, kan ju även finnas inom kapitalismer (såsom Sverige).

När jag skrev "kapitalism" första gången i denhär tråden så var det i tron att jag använde ett väldefinierat värdeneutralt ord.

Du trodde helt rätt i att du använde ett väldefinierat och värdeneutralt ord, Blixten. Ordet ”kapitalism” är väldefinierat, vilket framgår av det utdrag ur NE jag delgav ovan. Och vad det gäller värdeneutralitet så är du den enda på den här tråden, som hittills lagt någon värdering i det.

Enligt rådande definition, den av NE fastslagna, så är Afrikas länder kapitalistiska. Det är något som jag konstaterar, inte tycker. På samma sätt som en genförändrad gurka är såväl genmodifierad som genmanipulerad, är Nigeria såväl marknadsekonomiskt som kapitalistiskt. Förnekar man ett ords verkliga betydelse bara för att man inte är bekväm med dess retoriska nyans, så är man inte annat än en pellejöns som sätter krokben för allt meningsfullt åsiktsutbyte.

Lägg märke till att du och orm räknar Afrikas länder som kapitalistiska av olika anledningar.

NE:s glasklara definition är min anledning. På vilket sätt skiljer sig den från Durions?

Orm

[Martin Lundvall]

Bor du i Stockholm finns Öststatsekonomi att låna bland annat på kungliga biblioteket, Stockholms universitetsbibliotek och Södertörns högskola. Är den inte inne går det ju att fjärrlåna. Jag rekomenderar den, även om boken har några år på nacken så ger det en snabb teoretisk överblick över planekonomins problematik.

Angående den kubanska sjukvården, det är förvisso sant att det framförallt beror på den politiska viljan. Det jag ville belysa är att sektorer i en planekonomi kan fungera, om dem är kostnads och produktionseffektiva är en annan diskussion. I en statskontrollerad ekonomi blir det statens skyldighet att se till att det finns ett fungerande sjukvård man kan ju inte hänskjuta frågan till "marknaden".

Möjligtvis en paranets men än idag anser majoriteten av den ryska befolkningen att en stark socialstat är att föredra.

/Martin

[Wooster]

Hur menar du? Förespråkar kapitalismen att alla ska ha lika mycket pengar?

Nu finns det väl egentligen ingen idé eller ideologi som heter "kapitalismen" - men det finns en rad marknadsekonomer som menar att kapitalism och marknadsekonomi är det starkaste verktyget för att lyfta människor ut ur fattigdom. Således, en människa som är absolut fattig är det på grund av avsaknad av en fungerande marknadsekonomi.

Däremot kommer folk alltid vara relativt fattiga - och ingen marknadsekonom är ute efter att alla skall ha lika mycket. Jag tror det var Johan Norberg som skrev att problemet knappast kan vara att vissa människor är rika, utan att det finns människor som är fattiga.

[Frogman]

Finns inga kolchoser i Israel utan kibbutzer, man ar delagare i kibbutzen som medlem. Ville du lamna den sa fick du en del efter hur manga ar du varit medlem. Knappast som en kolchos, dar ordforanden pa kolchosen bestamde vem som fick eller inte fick lamna den.