Återigen dokumentären där Hyltoft (om jag minns rätt) inleder med att påstå att det drogs en järnridå i Öresund 1658. Med dramatisk stämma avslutar speakern dokumentären med att "alla kontakter med Danmark bröts".
Det måste nog ha varit en rätt rostig järnridå som vissa tycks ha lyckats lurat på SVT. Några talande exempel från Helsingborgs stads kämnärsrätt år 1732. (ett slumpmässigt utvalt år som jag av en annan anledning råkade ha till hands)
Den 4 juli hade en borgare ett samtal med en borgarhustru om en förestående resa till Köpenhamn. Åtalet gällde inte samtalet om Köpenhamn utan om ett bråk i Helsingborgs kyrka.
Den 3 november behandlades ett ärekräningsfall som hade ägt rum i Helsingör.
Den 15 december dömdes en man till böter för att ha fört oväsen, skjutit och spelat musik på fyllan mitt i natten. Han förklarade själv att han "den dagen varit i Helsingör och sedan han om aftonen kom hem, varit vid gott och lustigt humör".
Man får hoppas på lite bättre research av SVT inför framtida dokumentärer.
Dokumentären Snapphanar
Även avsnittet med Öresundstullen (från ca 22 min in i avsnittet) var mycket märkligt. Det antyddes att tullens existens skulle haft något med behärskandet av båda sidor av Sundet att göra, men det stämmer ju alls inte. Den togs ju ut ända till mitten av 1850-talet. Sundstullen var dessutom inte någon stor frågan 1658, vilket den däremot hade varit 1645. Det som hände i Roskilde var att även utländska varor transporterade i svenska fartyg blev tullfria. Som det står i boken "Öresunds told", s. 54: "Däremot fortsatte Danmark att uppta Öresundstullen av andra länder trots att Öresunds östra strand förlorades. Så cementerad var tullen i de europeiska sjömakternas medvetande."
Den fråga som intresserade stormakterna i Roskilde var frågan om ett samarbete mellan Sverige och Danmark för att stänga Sundet för främmande krigsfartyg, en idé som sjömakterna givetvis inte var så trakterade av.
Den fråga som intresserade stormakterna i Roskilde var frågan om ett samarbete mellan Sverige och Danmark för att stänga Sundet för främmande krigsfartyg, en idé som sjömakterna givetvis inte var så trakterade av.
Ja, och sedan har du hela handelssidan. Som man kan se i Oscar Bjurlings avhandling och i t.ex. "Malmö stads historia" var det en rätt omfattande trafik med Danmark. I del 2 av sistnämnda verk finns t.ex. på s. 389 en tabell över utrikes inkommande och avgående fartyg åren 1727-32. 1727 inkom 192 fartyg, av dessa kom 89 från Köpenhamn, 1732 var motsvarande siffror 157 och 102. Lägger man till övriga danska hamnar blir dominansen än tydligare, vissa år kom ca 85 procent från Danmark. Lägg sedan till detta övriga skånska hamnars förbindelser och postlinjerna över Helsingborg, där ju också många resenärer passerade ut och in.Roback skrev:Återigen dokumentären där Hyltoft (om jag minns rätt) inleder med att påstå att det drogs en järnridå i Öresund 1658. Med dramatisk stämma avslutar speakern dokumentären med att "alla kontakter med Danmark bröts".
Det måste nog ha varit en rätt rostig järnridå som vissa tycks ha lyckats lurat på SVT. Några talande exempel från Helsingborgs stads kämnärsrätt år 1732. (ett slumpmässigt utvalt år som jag av en annan anledning råkade ha till hands)
Den 4 juli hade en borgare ett samtal med en borgarhustru om en förestående resa till Köpenhamn. Åtalet gällde inte samtalet om Köpenhamn utan om ett bråk i Helsingborgs kyrka.
Den 3 november behandlades ett ärekräningsfall som hade ägt rum i Helsingör.
Den 15 december dömdes en man till böter för att ha fört oväsen, skjutit och spelat musik på fyllan mitt i natten. Han förklarade själv att han "den dagen varit i Helsingör och sedan han om aftonen kom hem, varit vid gott och lustigt humör".
Man får hoppas på lite bättre research av SVT inför framtida dokumentärer.
Sedan är det givetvis så att en riksgräns ändå alltid är en riksgräns, men man kan också vända på resonemanget: låt oss anta att någon 1655 hade gått runt i Skåne och frågat alla han mötte, hög som låg, hur många gånger de hade rest över Öresund. Jag är skäligen övertygad om att en mycket stor del skulle ha svarat "aldrig". Den vanlige skåningen berördes på olika sätt av skiftet från Danmark till Sverige, men just ev. ökade svårigheter att ta en tur till Köpenhamn för en festlig helkväll i glada vänners lag var knappast särskilt högt på klagolistorna.
Det fanns också andra egendomligheter. T.ex. påstods (efter ca 39:25) att den plundring som följde på den danska stormningen av Kristianstad i augusti 1676 skulle ha varit den danske kungens första misstag. Detta skulle, påstod en medverkande, bl.a. ha inneburit att borgerskapet i Malmö slogs på svensk sida under det misslyckade danska stormningsförsöket året därpå.
Tittar man i "Malmö stads historia" framgår det att generalguvernören v. Fersen i oktober 1676, sedan borgerskapet vägrat tjänstgöra på vallarna, ansåg sig tvingad att arrestera fyra stycken för att kväsa oppositionen. Detta var bara två månader efter Kristianstads fall, hade plundringarna där gjort intryck borde effekten ha märkts på hösten samma år.
Ett annat dubiöst resonemang fanns efter drygt 56 minuter. Det sades då att de danska härjningarna under reträtten från Kristianstad gjorde väldig skada för danskarnas ställning och att dessa härjningar skulle ha gjort Skåne svensksinnat. Med tanke på att programmets tes var bl.a. (20:47): ”Utan att invånarna i Skåne, Halland eller Blekinge hade varit särskilt berörda av kriget tillhörde det nu det land vars krigsmakt hade ägnat nästan två sekler åt att plundra dem.” kan man undra över proportionerna. Svenskarna hade före 1658 ägnat nästan två sekler åt att plundra skåningarna och blivit djupt hatade (får man anta). Danskarna gjorde det, enligt programmet, en enda gång under samma period. Och detta ledde till att skåningarna glömde allt gammal agg och blev svensksinnade.
Tittar man i "Malmö stads historia" framgår det att generalguvernören v. Fersen i oktober 1676, sedan borgerskapet vägrat tjänstgöra på vallarna, ansåg sig tvingad att arrestera fyra stycken för att kväsa oppositionen. Detta var bara två månader efter Kristianstads fall, hade plundringarna där gjort intryck borde effekten ha märkts på hösten samma år.
Ett annat dubiöst resonemang fanns efter drygt 56 minuter. Det sades då att de danska härjningarna under reträtten från Kristianstad gjorde väldig skada för danskarnas ställning och att dessa härjningar skulle ha gjort Skåne svensksinnat. Med tanke på att programmets tes var bl.a. (20:47): ”Utan att invånarna i Skåne, Halland eller Blekinge hade varit särskilt berörda av kriget tillhörde det nu det land vars krigsmakt hade ägnat nästan två sekler åt att plundra dem.” kan man undra över proportionerna. Svenskarna hade före 1658 ägnat nästan två sekler åt att plundra skåningarna och blivit djupt hatade (får man anta). Danskarna gjorde det, enligt programmet, en enda gång under samma period. Och detta ledde till att skåningarna glömde allt gammal agg och blev svensksinnade.
Dokumentären: (20:47): ”Utan att invånarna i Skåne, Halland eller Blekinge hade varit särskilt berörda av kriget tillhörde det nu det land vars krigsmakt hade ägnat nästan två sekler åt att plundra dem.”
Säger dom verkligen "sekler"? Sa De inte två decennier? För hur jag än räknar så får jag inte ihop mer än cirka 14 år av sammanlagt krigstillstånd mellan Sverige och Danmark under perioden 1563-1660. Då har jag åndå räknat med kriget 1657-1658 som ju inte utspelades i Skåne.
Vilka plundringar skedde under perioden 1458-1563? Grevefejden på 1530-talet och Norrbys uppror på 1520-talet kan vä knappast betecknas som "svenska". Vad har jag missat?
Säger dom verkligen "sekler"? Sa De inte två decennier? För hur jag än räknar så får jag inte ihop mer än cirka 14 år av sammanlagt krigstillstånd mellan Sverige och Danmark under perioden 1563-1660. Då har jag åndå räknat med kriget 1657-1658 som ju inte utspelades i Skåne.
Vilka plundringar skedde under perioden 1458-1563? Grevefejden på 1530-talet och Norrbys uppror på 1520-talet kan vä knappast betecknas som "svenska". Vad har jag missat?
Berättaren säger så här: ”Utan att invånarna i Skåne, Halland eller Blekinge hade varit särskilt berörda av det senaste kriget tillhörde de plötsligt det land vars krigsmakt ägnat nästan två sekler åt att plundra dem.”Roback skrev:Dokumentären: (20:47): ”Utan att invånarna i Skåne, Halland eller Blekinge hade varit särskilt berörda av kriget tillhörde det nu det land vars krigsmakt hade ägnat nästan två sekler åt att plundra dem.”
Säger dom verkligen "sekler"? Sa De inte två decennier? För hur jag än räknar så får jag inte ihop mer än cirka 14 år av sammanlagt krigstillstånd mellan Sverige och Danmark under perioden 1563-1660. Då har jag åndå räknat med kriget 1657-1658 som ju inte utspelades i Skåne.
Vilka plundringar skedde under perioden 1458-1563? Grevefejden på 1530-talet och Norrbys uppror på 1520-talet kan vä knappast betecknas som "svenska". Vad har jag missat?
Det var en del under senare delen av 1400-talet och början av 1500-talet, såväl Karl Knutsson som Svante Sture hade varit i Skåne. Möjligen ytterligare någon, men givetvis övervägde fredsperioderna kraftigt.
En annan sak är när berättaren efter 27:14 säger så här: ”Svenska kompanier drar runt bland gårdar och torp och tvångsrekryterar unga män. De kedjas ihop och transporteras till Ystad., där de skeppas över till de svenska krigen i Baltikum och Polen. "
Bortsett från att detta tydligen ska ha inträffat mellan 1660-75, då det ju rådde fred (undantagandes andra bremiska kriget) så undrar jag om det verkligen gick till så. Detta låter som brittiska "pressgäng", svenska utskrivningar måste väl ändå ha varit mer organiserade än kompanier som drog runt på landsbygden och plockade in folk lite hur som helst?
Efter detta med "pressgängen" kommer sedan en lång utläggning som går ut på att motståndet mot svenskarna växer både bland adel och bönder och att snapphanerörelsen finns över hela området. Svenska militären svarar, sägs det, med utrensningar och system av angivare. Sedan kommer då redogörelser för spetsning på påle och annat.
Rent kronologiskt i berättelsen befinner man sig dock mellan 1660 och 1675 - åtminstone verkar det så. För först efter ca 31:25 nämns skånska kriget, även om man efter 29:40 har tjuvstartat med en snapphaneavrättning 1678.
Fanns det verkligen en stor snapphanerörelse under fredsperioden? I så fall svarade man väl inte bara med "utrensningar" och "system av angivare" utan också med Skånska kommissionen? Det känns som dokumentären i det avsnittet blandar ihop freds- och krigsperioder.
Rent kronologiskt i berättelsen befinner man sig dock mellan 1660 och 1675 - åtminstone verkar det så. För först efter ca 31:25 nämns skånska kriget, även om man efter 29:40 har tjuvstartat med en snapphaneavrättning 1678.
Fanns det verkligen en stor snapphanerörelse under fredsperioden? I så fall svarade man väl inte bara med "utrensningar" och "system av angivare" utan också med Skånska kommissionen? Det känns som dokumentären i det avsnittet blandar ihop freds- och krigsperioder.
Sedan, om man ska våga "svära i kyrkan" - är verkligen Dick Harrisons beskrivning av Lunds universitets grundande korrekt? Efter ca 26:40 säger han att universitetet var en "ockupationsmaktsuppfinning" och en av de första sakerna som som den svenska kungamakten gör. Tittar man i den stora "Lunds universitets historia" från 1968, skriven av Jerker Rosén, förefaller det snarare som om statsmakten i flera år tvekade och de drivande framför allt var vissa delar av det skånska prästerskapet. Karl X Gustav förefaller aldrig ha varit helt övertygad om idén och det första beslutet fattades ju f.ö. först hösten 1665. Ännu året därpå var andra orter uppe till diskussion, t.ex. Göteborg eller Jönköping. Den som verkligen drev på frågan i det läget var Magnus Gabriel de la Gardie och i december 1666 utfärdades stiftelsebrevet.
Det ger knappast intryck av att grundandet skulle vara en av de första försvenskningsåtgärderna eller att det hela skulle ha varit en "ockupationsmaktsuppfinning".
Det ger knappast intryck av att grundandet skulle vara en av de första försvenskningsåtgärderna eller att det hela skulle ha varit en "ockupationsmaktsuppfinning".
Senast redigerad av 2 Ben, redigerad totalt 10 gång.
Ang. Dick H så har ju uppenbart även solen sina fläckar 
även om jag tyckte att han var en av få balanserade röster i "dokumentären".
Jag reagerade på att han använde ordet "ockupation". Oavsett hur befolkningen i Skånelandskapen upplevde situationen (med risk för att bli tjatig så var det ingen idyll) så var det, varken i dåtida eller nutida statsrättslig mening fråga om någon ockupation.
Skånelandskapen var ett av många områden i 1600-talets Europa som enligt avtal mellan härskare bytte statstillhöriget.
När jag ändå är på tråden så stämmer det ju att de utskrivna soldaterna, främst från Skåne och Blekinge skeppades ut. Dock, som redan påpekats, inte till krig utan till garnisonstjänstgöringar i Pommern och Baltikum. Många av dessa, liksom sina finska och norrländska "kollegor" rymde eller dog där av sjukdomar.
Såg dessutom i Sven Larssons bok om Hallands övergång (s. 342-343) att "Laholms läns gemene knektar" efter krigsutbrottet sommaren 1676 var stationerade vid Dalarö i Stockholms skärgård.
även om jag tyckte att han var en av få balanserade röster i "dokumentären". Jag reagerade på att han använde ordet "ockupation". Oavsett hur befolkningen i Skånelandskapen upplevde situationen (med risk för att bli tjatig så var det ingen idyll) så var det, varken i dåtida eller nutida statsrättslig mening fråga om någon ockupation.
Skånelandskapen var ett av många områden i 1600-talets Europa som enligt avtal mellan härskare bytte statstillhöriget.
När jag ändå är på tråden så stämmer det ju att de utskrivna soldaterna, främst från Skåne och Blekinge skeppades ut. Dock, som redan påpekats, inte till krig utan till garnisonstjänstgöringar i Pommern och Baltikum. Många av dessa, liksom sina finska och norrländska "kollegor" rymde eller dog där av sjukdomar.
Såg dessutom i Sven Larssons bok om Hallands övergång (s. 342-343) att "Laholms läns gemene knektar" efter krigsutbrottet sommaren 1676 var stationerade vid Dalarö i Stockholms skärgård.
Approå Uno Röndahl, som ju fick något av sista ordet i "dokumentären",så är hans skrifter iofs värda en alldeles egen kritisk genomgång. Hittade ett exempel på hur han framställer och försöker bortförklara den danska skövlingen av Skåne under våren och sommaren 1678.
I Röndahls bok "Skåneland ur det fördolda" läggs skulden för detta helt på den danske generalen Arensdorf. Han hade enligt Uno R "illa förvaltat sitt uppdrag genom flera misslyckade och helt galna order om hur kriget i Skåneland skulle skötas." Han måste därför enligt UR "göras ansvarig för det skåneländska folkets dåtida och senare mer eller mindre tragiska öden" (s. 296)
En helt annan bild ges av den danske historikern Niels Peder Jensen i hans "Den skaanske krig 1675-1679" som utkom 1900. Den bygger helt på originalkällor från bla. den dåtida danska krigsledningens arkiv.
Jensen visar tydligt att Arendorf gjordes till syndabock av Christian V. Utifrån kungens och rådets egna samtida anteckningar så står det fullkomligt klart att det var kungen personligen som gav order om att skövla Skåne. En skövling som, utan att förringa det svenska trupper ägnade sig åt, var betydligt mer systematisk och omfattande än vad "dokumentären" gav sken av. (återkommer med mer exakt sidhänvisning till detta)
I Röndahls bok "Skåneland ur det fördolda" läggs skulden för detta helt på den danske generalen Arensdorf. Han hade enligt Uno R "illa förvaltat sitt uppdrag genom flera misslyckade och helt galna order om hur kriget i Skåneland skulle skötas." Han måste därför enligt UR "göras ansvarig för det skåneländska folkets dåtida och senare mer eller mindre tragiska öden" (s. 296)
En helt annan bild ges av den danske historikern Niels Peder Jensen i hans "Den skaanske krig 1675-1679" som utkom 1900. Den bygger helt på originalkällor från bla. den dåtida danska krigsledningens arkiv.
Jensen visar tydligt att Arendorf gjordes till syndabock av Christian V. Utifrån kungens och rådets egna samtida anteckningar så står det fullkomligt klart att det var kungen personligen som gav order om att skövla Skåne. En skövling som, utan att förringa det svenska trupper ägnade sig åt, var betydligt mer systematisk och omfattande än vad "dokumentären" gav sken av. (återkommer med mer exakt sidhänvisning till detta)
Den framställning en som gjordes av utskrivningarna kan knappast vara riktig eller rättvisande. Efter ca 27:00 säger berättaren: "”Den svenska makten vill ha bort så många skåningar som möjligt och dessutom behöver man soldater till stormaktskrigen.Svenska kompanier drar runt bland gårdar och torp och tvångsrekryterar unga män. De kedjas ihop och transporteras till Ystad., där de skeppas över till de svenska krigen i Baltikum och Polen."Roback skrev: När jag ändå är på tråden så stämmer det ju att de utskrivna soldaterna, främst från Skåne och Blekinge skeppades ut. Dock, som redan påpekats, inte till krig utan till garnisonstjänstgöringar i Pommern och Baltikum. Många av dessa, liksom sina finska och norrländska "kollegor" rymde eller dog där av sjukdomar.
Såg dessutom i Sven Larssons bok om Hallands övergång (s. 342-343) att "Laholms läns gemene knektar" efter krigsutbrottet sommaren 1676 var stationerade vid Dalarö i Stockholms skärgård.
För det första föregicks väl utskrivningar av riksdagsbeslut och skedde efter vissa principer och inte genom "pressgäng" som drog runt på landsbygden. För det andra var väl knappast utskrivningarnas syfte "att få bort så många skåningar som möjligt". Och för det tredje så skrevs det väl ut folk även i andra delar av riket.
Överhuvudtaget var avsnittet från ca 27:00 fram till runt 30:00 väldigt egendomligt. Det talas om växande mostånd bland både adel och bönder och att "snapphanerörelsen finns över hela området" samt att svenska militären svarar med "utrensningar och system av angivare". Av sammanhanget att döma skulle detta vara under perioden mellan 1660 och 1675, men fanns det verkligen en omfattande "snapphanerörelse" under fredsåren?
Han har också intressanta skildringar av bakgrunderna till Kalmarkriget och kriget 1657-58, sett i jämförelse med kriget 1643-45. Medan svenskarna är lömska 1643 är kriget 1657 ett helt nödvändigt preventivkrig och 1611 är det Karl IX:s fel att det blir krig, det talas i "Skåneland utan förskoning" på s. 32 om den "aggressiva svenska kungaimperialismen" som börjar spira på allvar.Roback skrev:Approå Uno Röndahl, som ju fick något av sista ordet i "dokumentären",så är hans skrifter iofs värda en alldeles egen kritisk genomgång. Hittade ett exempel på hur han framställer och försöker bortförklara den danska skövlingen av Skåne under våren och sommaren 1678.
I Röndahls bok "Skåneland ur det fördolda" läggs skulden för detta helt på den danske generalen Arensdorf. Han hade enligt Uno R "illa förvaltat sitt uppdrag genom flera misslyckade och helt galna order om hur kriget i Skåneland skulle skötas." Han måste därför enligt UR "göras ansvarig för det skåneländska folkets dåtida och senare mer eller mindre tragiska öden" (s. 296)
En helt annan bild ges av den danske historikern Niels Peder Jensen i hans "Den skaanske krig 1675-1679" som utkom 1900. Den bygger helt på originalkällor från bla. den dåtida danska krigsledningens arkiv.
Jensen visar tydligt att Arendorf gjordes till syndabock av Christian V. Utifrån kungens och rådets egna samtida anteckningar så står det fullkomligt klart att det var kungen personligen som gav order om att skövla Skåne. En skövling som, utan att förringa det svenska trupper ägnade sig åt, var betydligt mer systematisk och omfattande än vad "dokumentären" gav sken av. (återkommer med mer exakt sidhänvisning till detta)
LIte synd också att SVT inte utnyttjade den kompetens som faktisk framtädde i "dokumentären". Två historiker, Stefan Persson och Jojan Vadenbring, fick i praktiken (jag överdriver lite nu) utgöra statister på Rigsarkivet i Köpenhamn.
Persson har tydligen skrivit en intressant avhandling om Göinge och dess relation till den danska kronan på 1500- och 1600-talet. (Jag har visserligen inte läst den utan litar på en positiv recension i Scandia). Vadenbring har skrivt en intressant artikel (som jag läst) om rättegången och avrättningen av Iver Krabbe i januari 1678 i boken "Vid gränsen" som utkom förra året.
Mer av Dom och mindre av Sixten hade varit välgörande, fördjupande och balanserat!!
Persson har tydligen skrivit en intressant avhandling om Göinge och dess relation till den danska kronan på 1500- och 1600-talet. (Jag har visserligen inte läst den utan litar på en positiv recension i Scandia). Vadenbring har skrivt en intressant artikel (som jag läst) om rättegången och avrättningen av Iver Krabbe i januari 1678 i boken "Vid gränsen" som utkom förra året.
Mer av Dom och mindre av Sixten hade varit välgörande, fördjupande och balanserat!!
Perssons avhandling är en verklig tegelsten.
Det fanns dock en egendomlig detalj i deras förevisning. Persson visade upp en rulla över ett friskyttekompani. Den rullan är från 1679, men ett par minuter efter att den visats upp talade man om att det gamla Östdanmark "då var Danmarks bördigaste område". Efter ytterligare ett par minuter kom så freden i Roskilde. Man tycktes alltså likställa "snapphaneriet" under Horns krig med det under skånska kriget.
Det fanns dock en egendomlig detalj i deras förevisning. Persson visade upp en rulla över ett friskyttekompani. Den rullan är från 1679, men ett par minuter efter att den visats upp talade man om att det gamla Östdanmark "då var Danmarks bördigaste område". Efter ytterligare ett par minuter kom så freden i Roskilde. Man tycktes alltså likställa "snapphaneriet" under Horns krig med det under skånska kriget.
Ang. snapphanarna på 1640-talet så tycks det inte då ha varit det skällsord uppfunnet av svenskarna som "dokumentären" försökta inbilla tittarna. Ordet snapphane användes tydligen under Horns krig även av danskarna. I ett brev från den 20 augusti 1645, efter att Brömsebrofreden slutits, uppmanade nämligen Christian IV bla. "snapphanar, fribrytare och dragoner" att upphöra med alla attacker mot svenskar. (Källa: Corpus Constitutionum Danicarum vol. V:225)
Senast redigerad av 1 Roback, redigerad totalt 13 gånger.