Medieval total war 2
Har inte spelat Medieval 2 men det verkar dras med samma problem Rome Total War. Usel AI. Spelar bara Realism versionen på Rome. AIn är inte bättre (enligt mig) men slipper andra störande moment, slipper senatens "befallningar", alla fraktioner är upplåsta. Hoppas samma nerds som gjorde den till Rome gör en till Medieval också.
Lite kul att han råkar vara professor eremitus dessutom, och skriver en recension om ett dataspel. Det var många som menade att han inte riktigt förtjänade sin akademiledamotsstol, och att den borde gått till Eva Österberg istället vilket jag förvisso kan hålla med om.Kapten_Gars skrev:Peter Englund har ju varit en spelfantast sedan lång tid tillbaka, bla så konstruerade han flera brädspel om slag under stora nordiska kriget, inklusive ett om Poltava som publicerades i den då stora strategispels tidningen The Wargamer. På senare tid så har det gått att hitta scenarion signerade P.E till bla The Operational Art of War på nätet.
Österberg har förvisso varit professor i över tjugo år, är alltid trevlig och alltid hjälpsam, och har producerat oerhört mycket. Men en sak är då säker, Englund är defintivt mer känd vilket innebär god PR för Svenska Akademien. Dessutom tillhör han den yngre generationen vilket innebär nytt blod.
Tycker det är kul att vi ser någon som honom inte vara för fin för att recensera ett dataspel.
Spelupplevelsen MTW2 ger är (kanske givet) den mest kompletta i serien hittills, vilken å andra sidan gör de brister man sedan stöter på oändligt frustrerande. Okej, kavalleriet har gjorts sämre sedan RTW. Men när mina lancers för tredje gången i rad får sina lansar bortzappade när de rider in för chock, då brister mitt humör lite. Liksom när de främsta sex i en enhet går in i närstrid, och de övriga 54 står och väntar på bättre tider runtikring. AI'n förklarar krig trots allians med mig, och anfaller med små skitarméer i sju vågor, precis som i de 5-6 övriga spelen av TW-serien. Och för att inte tala om det episka med rebellarméer, som spawnas i tid och otid, om så utanför 225%-igt lojala städer. Spelet misslyckas också fatalt med att skapa någon form av enhetskänsla, kristna/muslimska fraktioner emellan (förekom det öht flera parallella muslimska statsbildningar i mellanöstern under medeltiden?).
Man kanske bör fråga sig varför Englund är mer känd än Österberg, trots sin digra produktion?mustamato skrev:Lite kul att han råkar vara professor eremitus dessutom, och skriver en recension om ett dataspel. Det var många som menade att han inte riktigt förtjänade sin akademiledamotsstol, och att den borde gått till Eva Österberg istället vilket jag förvisso kan hålla med om.Kapten_Gars skrev:Peter Englund har ju varit en spelfantast sedan lång tid tillbaka, bla så konstruerade han flera brädspel om slag under stora nordiska kriget, inklusive ett om Poltava som publicerades i den då stora strategispels tidningen The Wargamer. På senare tid så har det gått att hitta scenarion signerade P.E till bla The Operational Art of War på nätet.
Österberg har förvisso varit professor i över tjugo år, är alltid trevlig och alltid hjälpsam, och har producerat oerhört mycket. Men en sak är då säker, Englund är defintivt mer känd vilket innebär god PR för Svenska Akademien. Dessutom tillhör han den yngre generationen vilket innebär nytt blod.
Tycker det är kul att vi ser någon som honom inte vara för fin för att recensera ett dataspel.
- Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Detta speglar snarare den historiska verkligheten. Men i övrigt håller jag med dig om bristerna i att AI:n verkar jävlas med en bara för sakens skull (allianser funkar inte, rebellarméer spawnas utan logik), inte politisk realism.Dezert skrev:Spelet misslyckas också fatalt med att skapa någon form av enhetskänsla, kristna/muslimska fraktioner emellan (förekom det öht flera parallella muslimska statsbildningar i mellanöstern under medeltiden?).
Mvh -Dan
Har kommit en patch till spelet och fler lär komma.
Såhär är det ju alltid med spel...inget är perfekt och utan vi spelare som upptäcker bristerna är det svårt för utvecklaren att få allt perfekt inför lanseringen.
Så alla problem som finns i spelet, bl a diplomatin, lär rätta till sig för spelet har ju verkligen potential
Såhär är det ju alltid med spel...inget är perfekt och utan vi spelare som upptäcker bristerna är det svårt för utvecklaren att få allt perfekt inför lanseringen.
Så alla problem som finns i spelet, bl a diplomatin, lär rätta till sig för spelet har ju verkligen potential
Kring mitten av 1400-talet kommer man på att jorden är runt, (visas med kort filmklipp), och därefter kan man bygga oceangående fartyg och området längst till vänster blir svart ("öppnas" och blir synligt när du seglar nära det). Noterbart är att Aztekerna (enda landet i Amerika) och Mexiko ligger rakt västerut från England räknat, och det blir ett herrans snurrande för att hamna rätt även när man kommit dit.Che Guevara skrev:är det någon som vet när man kan upptäcka Amerika?
- Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Nu har även jag börjat spela detta spel, och jag håller med om bristerna. Diplomatin är som vanligt inte anpassad efter några politiska verkligheter, utan AI:n reagerar efter de lagda premisserna... Även om ett rike enbart har en stad kvar och är så gott som försvarslös kommer de svara med trots om man kommer med ett erbjudande om vapenvila - annat än om man erbjuder alla erövrade provinser tillbaka. AI:n reagerar ju utifrån en skala av positiv/negativ inställning, som bara kan ruckas med erbjudanden och pengar, inte utifrån självbevarelsedrift (å andra sidan kanske det inte skall förväntas att någon spelare som försöker vinna skulle vilja låta en motståndare bestå bara för skojs skull...).
Andra konstigheter är att Påvestaten villigt sluter förbund med muslimska stater mitt under pågående religionskrig, och naturligtvis kraftigt expanderar på italiska halvön så snart Sicilien eller Milano blivit exkommunikerade.
Mvh -Dan
Andra konstigheter är att Påvestaten villigt sluter förbund med muslimska stater mitt under pågående religionskrig, och naturligtvis kraftigt expanderar på italiska halvön så snart Sicilien eller Milano blivit exkommunikerade.
Mvh -Dan
Är det värt att köpa detta spel (behöver f.ö mer RAM isf)? Kan säga att jag gillar RTR (man kan inte spela vanilla efter RTR), och Medieval Total War med XL-modden till. Om jag köper det så väntar jag nog iaf till MTR-modden kommer. Och ja, den kommer, kolla in deras forum. Det var t ex diskussioner om ifall Sverige skulle vara med.
I MTR så kommer Amerika att strykas, och mer krut kommer att läggas på Europa, Asien och Afrika.
Sorgligt nog så verkar inte diplomatin vara bättre här än i RTW. AIn i MTW (orginalet) var mycket mer realistisk, och bröt inte allianser hela tiden, och allianser cementerades verkligen (för ett tag) med giftemål.
I MTR så kommer Amerika att strykas, och mer krut kommer att läggas på Europa, Asien och Afrika.
Sorgligt nog så verkar inte diplomatin vara bättre här än i RTW. AIn i MTW (orginalet) var mycket mer realistisk, och bröt inte allianser hela tiden, och allianser cementerades verkligen (för ett tag) med giftemål.
För ett tag sedan var jag med om min värsta upplevelse hitills, jag minns inte om jag spelade som Venedig eller Sicilien, men hur som helst ger påven order om ett korståg mot Toulose i Frankrike som tydligen ockuperats av Portugal. Jag utlyser ett korståg med min kung med maximalt antal enheter. Portugiserna ber om fred men jag vägrar. Min armé hinner bara nå Alperna när påvens inkvisator kommer ikapp korståget, bränner min kung på bål(som om det nånsin hände under medeltiden) och därmed stoppar sitt eget korståg. Jag stod nu utan kung samtidigt som jag var i krig med Portugal som jag aldrig tidigare hade haft något problem med, tack vare idiotpåven. Jag fick sen ett medelande om att det nu tillträtt en ny påve som slutit fred med Portugal. Dessutom erövrade tyskarna sedan Tolouse mitt framför ögonen på mig.
Några timmar senare brände inkvisatorerna även den spanske kungen när han ledde ett kårståg.
Några timmar senare brände inkvisatorerna även den spanske kungen när han ledde ett kårståg.
- Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Jag förstår inte vad inkvisatorerna har i spelet att göra... De spelade aldrig den funktionen i verkligheten. I MTR lär de inte komma med...
Några andra saker att gnälla om:
Bågskyttar: Dessa är helt värdelösa undantaget om man beskjuter fienden i ryggen (eller om fienden har bönder i sin här, men hur ofta händer det?). En skur av pilar från flera bågenheter kommer inte decimera en normal fiendeenhet nämnvärt. Däremot gör fiendens bågskyttar det motsatta.
Ryttare: Riddare och dylikt är kanske imponerande på papperet, men kommer decimeras rejält om de inte anfaller en fiende i ryggen när den redan är bunden i strid med en annan enhet, eller nära brytpunkten, eller som sagt är bönder. Däremot är fiendens kavalleri duktiga på att decimera allting i frontalanfall.
Befästningar: I stort sett försvarslösa om man inte har ordentligt med bra trupp där i. Under en belägring bryter fienden lätt genom muren, vartefter det hänger på närstrid. Uppgraderade försvaranordningar likt ballistor och kanoner känns bortkastat när de inte träffar fienden (vilket de väl däremot gjorde i MTW?).
Dessa klagomål baseras på att jag nu slåss som England med trupper i Levanten mot Mongolerna. Nästan varannan omgång blir jag belägrad av en full mongolarmé i Antiokia och Aleppo. Antiokia är en befäst stad, och Aleppo en fästning. De tidiga anfallen var naturligtvis hårdast, eftersom de då hade belägringsartilleri som snabbt bröt ner muren och så stormade kavalleriet in i massivt anfall. Ballistor på fästningverken är helt värdelöst annat än mot belägringstorn (och en och annan oförsiktig fiendegeneral har jag märkt), eftersom de inte träffar annat än på tur annars. Dessutom kan de inte målprioritera. Mongoler på muren är ju en lätt sak att ta hand om med avsuttna riddare, så belägringstornen kunde man strunta i. Farligare är då belägringsartilleri, och...murbräckor. Fästningsartilleriet man har träffar aldrig dessa mer än en gång (eftersom de som sagt tar hand om annat först), vilket de överlever. De trupper som för fram murbräckan kommer man aldrig att rå på med exempelvis Långbågeskyttar, fiendens infanteri är alltid bra på att ducka för pilar. Och brandpilar verkar inte ha någon som helst vettig effekt på någonting annat än att de ser mer intressanta ut. Det är alltså mest effektivt att försöka hindra fienden med mycket spjutinfanteri innanför muren, låta riddare attackera utåt mot belägringsmaskiner i förebyggande syfte, och i fästningars fall försöka hålla den inre fästningen (då får man dock se till att förstöra belägringsmaskineriet med riddarattacker i ryggen efter att fienden brytit in i förstaden, och ha tungt infanteri på muren till höger (där infanteri kan vandra in genom att ta sig in i ett torn! Vilken design-miss!).
Mvh -Dan
Några andra saker att gnälla om:
Bågskyttar: Dessa är helt värdelösa undantaget om man beskjuter fienden i ryggen (eller om fienden har bönder i sin här, men hur ofta händer det?). En skur av pilar från flera bågenheter kommer inte decimera en normal fiendeenhet nämnvärt. Däremot gör fiendens bågskyttar det motsatta.
Ryttare: Riddare och dylikt är kanske imponerande på papperet, men kommer decimeras rejält om de inte anfaller en fiende i ryggen när den redan är bunden i strid med en annan enhet, eller nära brytpunkten, eller som sagt är bönder. Däremot är fiendens kavalleri duktiga på att decimera allting i frontalanfall.
Befästningar: I stort sett försvarslösa om man inte har ordentligt med bra trupp där i. Under en belägring bryter fienden lätt genom muren, vartefter det hänger på närstrid. Uppgraderade försvaranordningar likt ballistor och kanoner känns bortkastat när de inte träffar fienden (vilket de väl däremot gjorde i MTW?).
Dessa klagomål baseras på att jag nu slåss som England med trupper i Levanten mot Mongolerna. Nästan varannan omgång blir jag belägrad av en full mongolarmé i Antiokia och Aleppo. Antiokia är en befäst stad, och Aleppo en fästning. De tidiga anfallen var naturligtvis hårdast, eftersom de då hade belägringsartilleri som snabbt bröt ner muren och så stormade kavalleriet in i massivt anfall. Ballistor på fästningverken är helt värdelöst annat än mot belägringstorn (och en och annan oförsiktig fiendegeneral har jag märkt), eftersom de inte träffar annat än på tur annars. Dessutom kan de inte målprioritera. Mongoler på muren är ju en lätt sak att ta hand om med avsuttna riddare, så belägringstornen kunde man strunta i. Farligare är då belägringsartilleri, och...murbräckor. Fästningsartilleriet man har träffar aldrig dessa mer än en gång (eftersom de som sagt tar hand om annat först), vilket de överlever. De trupper som för fram murbräckan kommer man aldrig att rå på med exempelvis Långbågeskyttar, fiendens infanteri är alltid bra på att ducka för pilar. Och brandpilar verkar inte ha någon som helst vettig effekt på någonting annat än att de ser mer intressanta ut. Det är alltså mest effektivt att försöka hindra fienden med mycket spjutinfanteri innanför muren, låta riddare attackera utåt mot belägringsmaskiner i förebyggande syfte, och i fästningars fall försöka hålla den inre fästningen (då får man dock se till att förstöra belägringsmaskineriet med riddarattacker i ryggen efter att fienden brytit in i förstaden, och ha tungt infanteri på muren till höger (där infanteri kan vandra in genom att ta sig in i ett torn! Vilken design-miss!).
Mvh -Dan
- Bromma_Herman
- Medlem
- Inlägg: 135
- Blev medlem: 5 januari 2007, 15:37
- Ort: Sverige
Din kritik om bågskyttar är helt fel, i alla fall enligt min synpunkt. Jag finner dessa högst användbara, främst engelsmännes Longbowmen och vanliga Crossbowmen. Med tre enheter i en arme och eldpilar så kan jag chocka en arme så pass mycket så att de flyr direkt efter mindre sammanstötningar med mitt infanteri. Det handlar helt enkelt om att träffa dem på bästa sätt. Crossbowmen har inte samma effekt, men o andra sidan gör deras pilar mer skada och det blir färre soldater som anfaller dina linjer.
- Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Då undrar jag vad det är för infanteri ni båda har, och som sagt "träffa på rätt sätt" verkar enbart gälla ryggen. Att en enhet mongoliska lätta bågskyttar kan släpa en ramm två hundra meter genom ett pilregn från sex enheter långbågskyttar utan att bli nämnvärt påverkade är i mina ögon orealistiskt. Att trupper utan sköld är osårbara framifrån men sårbara i ryggen, likaså.Bromma_Herman skrev:Din kritik om bågskyttar är helt fel, i alla fall enligt min synpunkt. Jag finner dessa högst användbara, främst engelsmännes Longbowmen och vanliga Crossbowmen. Med tre enheter i en arme och eldpilar så kan jag chocka en arme så pass mycket så att de flyr direkt efter mindre sammanstötningar med mitt infanteri. Det handlar helt enkelt om att träffa dem på bästa sätt. Crossbowmen har inte samma effekt, men o andra sidan gör deras pilar mer skada och det blir färre soldater som anfaller dina linjer.
Mvh -Dan
Bågskyttar används effektivast mot icke eller lättare bepansrade enheter. Speciellt om de placeras på en höjd. Den ökade hastigheten, som höjd ger pilarna, ökar även effektiviteten mot andra, mer bepansrade enheter. Jag slog ut en hel armé med infanteri, med bågskyttar som var högt placerade. Förlorade inte en enda man.Dûrion Annûndil skrev: Bågskyttar: Dessa är helt värdelösa undantaget om man beskjuter fienden i ryggen (eller om fienden har bönder i sin här, men hur ofta händer det?). En skur av pilar från flera bågenheter kommer inte decimera en normal fiendeenhet nämnvärt. Däremot gör fiendens bågskyttar det motsatta.
Armbågskyttar har bättre genomslagskraft än bågskyttar. Därför bör man kombinera de båda missilenheterna.
Ett annat problem med bågskyttar (egentligen alla missilenheter), än de du tar upp, är att när de har status "fire at will" så har de inte den insikten att deras pilar även dödar egna enheter. Det stör jag mig på. De borde upphöra beskjutningen när egna enheter befinner sig i närheten av deras mål.
Jag använder det tunga kavalleriet för flankanfall. Antingen i sidan eller i ryggen på motståndaren. Attackerna är korta, dvs, jag drar tillbaka kavalleriet omedelbart efter de fått kontakt, för att genomföra en ny attack. "Fastnar" kavalleriet bland fiendens infanteri, och blir orörligt så är de lätta mål för fiendens spjut. Ibland räcker det med en attack för att skapa panik i fiendeleden, ibland fler. Detta är mkt effektivt när mina egna infanteritrupper bundit upp fiendens infanteri.Dûrion Annûndil skrev: Ryttare: Riddare och dylikt är kanske imponerande på papperet, men kommer decimeras rejält om de inte anfaller en fiende i ryggen när den redan är bunden i strid med en annan enhet, eller nära brytpunkten, eller som sagt är bönder. Däremot är fiendens kavalleri duktiga på att decimera allting i frontalanfall.
Om du märker att fienden ska anfalla ditt infanteri med tungt kavalleri så är det mkt effektivt att ta fiendens kavalleri i sidan medan de har målet inställt på ditt infanteri. När de med ditt kavalleri i sidan bromsas upp av ditt infanteri med pikar, så råkar de i panik.