leifhh skrev:
Jag tycker att vi skall vända blicken västerut. Jag gillar de danska visitors centers som finns på olika platser på landsbygden. Då slipper vi ett enögt fokus på en enda plats som lyfts fram som den viktigaste i landet. Då får vi ut folk i landskapet, på platser där det hände saker. Det finns några naturrum & ekomuseer runt om i landet som plockar in denna aspekt, men det kan göras på fler platser. För det är nog det som är det viktigaste, att visa att vikingatid är mer än silverskatter från öland & gotland samt birka/björkö och gravar med skelett och rostiga svärd....
Dessa tankar later bra.
Personligen tycker jag en avigsidorna med den allmänna synen pa vikingar och vikingatid, är att det blir ett studerande av naveln, (och vad man där finner vill man gärna imponera med) en studie som dessutom inte blir särskilt objektiv, den karaktäriseras enligt min mening mycket av vad man vill se, istället för studieobjektets verkliga omfattning.
Sverige skall helst sta i centrum, och spegla en förgangen storhetstid, när ärat vart namn flög över jorden...
Ser jag till naturhus o.d. är det sällan man bara ensidigt ser till lokala omradens fauna och flora, ofta vill man bygga broar till globala natur perspektiv, och t.ex. jämföra existerande vatmarksomraden vid naturhistoriska riksmuseet med tropiska regnskogar, samt t.ex. ekologi mer ur globala sammanhang än ensidiga lokalstudier.
Rökstenen är ett tydligt exempel pa detta tycker jag. Tyvärr är den som studieobjekt fortfarande gäckande, och den ställer nästan mer fragor än ger svar, men den later oss ana att en familj pa denna slätt stod i intim kontakt med skeenden langt borta.
Om detta nämns inte sa mycket, säkert kunde den bilda nod i ett större nätverk, som inte begränsas av landsgränser.
Ny Björn här pa forumet har ibland kommit med kommentarer kring ett inflytande fran öst pa det vikingatida Norden, vilket mötts med rätt stor tystnad eftersom de flesta vill prata om vikingars (egentligen skandinavers) resor, äventyr och kolonisation. Manga vill höra att vi for iväg, och gjorde sensationella saker, att vi härstammar fran unika hjältar som koloniserade ett ryssland som inte klarade sig utan oss. Elit mötte primitiv kultur, och öppnade handelsvägar (Jämför kolonisationen i afrika...)
Idéer som uppenbarligen inte alltid stöds av arkeologiskt material, som iställer antyder att folk fran öst var de som grundade handelsplatser i Sverige etc och att nätverket i handeln kanske i själva verket ursprungade i öst...
Fransett nagra runstenar som nämner att "Toke" var med och skördade danagäld i england, lyser egentligen den arketypiska vikingen med sin franvaro i arkeologiska sammanhang har jag förstatt.
Försvarsanläggningar, husbyar som centralsplatser för ledung och annat, däremot finns i större antal. Fornborgar och annat talar ett tydligt sprak för att den svenska järnaldersmänniskan i större numerär volym behövde försvara sig mot andra, än att han tillhörde angriparna. Nagot som säkert präglade järnaldersmänniskornas vardag pa ett mer markerat sätt än Tokes resa med Knut den store.
Fragan är, hur vi inlemmar de skandinaviska vikingatida, (eller järnalders) människorna pa ett mer neutralt och objektivt sätt, i ett mer paneuropeiskt sammanhang?
Hur kan man bättre beskriva influensers inverkan pa oss i skandinavien under vikingatiden än var, kanske mer begränsade impact pa andra samhällen?
Härom dagen stod jag pa nordeuropas största gravhög här strax utanför Wien.
Den är cirka 18 meter hög, och i sanning imponerande. Den anses vara cirka 2 500 ar gammal. (Detaljberättelse kring detta längre ner)
Manga i Sverige tror säkert att Uppsala högar är väldigt unika och karakteristiska för just Sverige, eller atminstone skandinavien. Dett kan säkert göda nagras behov av självkänsla, men intressant vore tex att kuna lära sig mer om
hur sadana komplexa gravmönster kom till skandinavien, o.s.v.
Ett besök för en genomsnittsvensk innebär mer analyser över Aun och Egil än belysande kartor av liknande gravskick över hela europa. Man spekulerar hellre i huruvida Trelleborgarna användes som slavdepaer, än att flera av de runda slättlandsborgarna i själva verket är ganska identiska med keltiska oppundor?
Fanns en keltisk paverkan pa skandinavien?
Naturrum och annat som du nämnde, skulle säkert kunna bilda vettiga ramar för diverse informations- och musel verksamhet, som dessutom inte tidsfixeras utan kan följa ett omrades utveckling jäms med en obegränsad tidslinje.
Hur skulle man kunna knyta samman de förhallanden som radde runt hela östersjön, och kanske med övriga europa med de ställen du beskriver? Influensner fran asien eller i alla fall mongoliet tycks ju arkeologiskt kunna pavisas i form av modernare varianter av pilbagar etc.
Har forskningen enligt din mening över huvud taget natt sa langt att detta vore möjligt i Sverige, att sluta titta ner i byxlinningen, och börja se oss som en del av nagot större?
Bild pa kungshögen i Leeberg:
Leeberg, vid byn Grossmugl, nära Korneuburg, en halvtimme nordväst om Wien.
Grossmugl är österrikisk dialekt för stor kulle, vilken är en synonym
för Leeberg, en enormt stor gravhög, som pa tyska, eller i alla fall
här i Österrike, kallas Tumulus.
Kullen är centraleuropas största Tumulus, 18 meter hög, och mycket imponerande.
Fran att ha statt pa Uppsala kullar, och varit uppe pa Högen utanför
Västeras, vilen lär vara sveriges största, blir man lätt mallös av en
nästan dubbelt sa stor.
Högen sägs vara fran Hallstatt kulturen, och vara cirka 2 500 ar gammal.
Den är inte utgrävd. Mäktigt med en 2 500 ar gammal hemlighet, som fa
moderna personer skulle vara beredda att kopiera, handarbetet maste ha
varit enormt.
Förutom ett antal foton, tog jag mig med stor möda upp pa högen, (det
gar bara en hal sandig stig upp, mer eller mindre brant, och korkat
nog hade jag sommar sandaler pa fötterna) varvid jag fick en lätt
svindel, och blev ganska rädd för hur 17 jag skulle ta mig ner. var
tvungen att hasa pa brallbyxan, eftersom jag saknade lämpliga skor.
Man blir lätt mallös inför den sortens mänskliga fenomen, varför det
tog ett tag innan jag började fundera kring hur detta ganska specialla
gravskick egentligen spridits till norden.
Kan en del Kelter, efter att det sett det omöjliga i att bekriga
Ceasar, möjligen utvandrat till skandinavien, är det därför vi har
dessa oförklarliga keltiska armsmycken, keltiska storhögar, och runda
fornborgar pa slättlandet med fyra portar enligt keltisk Oppunda
mönster?
Danmark lär tom ha en tidsperiod kalla keltisk järnalder?
har fler spekulerat kring en keltisk kultur paverkan i skandinavien
som inte bara kan förklaras med stulna skatter fran nordeuropa etc...?
http://www.grossmugl.at/html/leeberg.htm
Tyvärr ser man inte hur stor den är, och kanske är det för manga roligare att finna nat stort i den egna byxan, än att paminnas om större i andras?
