Skuldparagrafen i Versaillestraktaten gav Tyskland hela skulden för första världskrigets utbrott. Efter det har frågan vem som bar skulden till kriget debatterats mycket.
Jag är lite nyfiken på att höra era teorier och funderingar om detta. Vilka argument talar för och emot Tyskland? Jag är mest intresserad av argumenten som talar för att det inte var Tysklands fel. Ska nämligen försvara Tyskland i en debatt i skolan om första världskrigets utbrott.
Tacksam för svar.
Vilka bar skulden till första världskriget?
Vilka bar skulden till första världskriget?
Senast redigerad av 1 Loke, redigerad totalt 15 gånger.
-
Artur Szulc
- Medlem
- Inlägg: 1954
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
- Ort: Västra Götaland
Hej Loke!
Börja med att använda sökfunktionen här på forumet. Sök efter första världskriget, så lär du hitta en hel del.
Kika också i din lärobok i historia. Eller ett uppslagsverk.
Utgå från vad du faktiskt kan om första världskriget. Jag antar att din lärare har haft någon form av introduktion till kriget och dess orsaker. Eller?
Eller har ni bara fått uppgiften utan några förhandskunskaper? I så fall skulle jag som elev protestera.....för jag är själv lärare.
Mvh
Artur
Börja med att använda sökfunktionen här på forumet. Sök efter första världskriget, så lär du hitta en hel del.
Kika också i din lärobok i historia. Eller ett uppslagsverk.
Utgå från vad du faktiskt kan om första världskriget. Jag antar att din lärare har haft någon form av introduktion till kriget och dess orsaker. Eller?
Eller har ni bara fått uppgiften utan några förhandskunskaper? I så fall skulle jag som elev protestera.....för jag är själv lärare.
Mvh
Artur
Hej!
Om vi filosoferar litet och tänker på Lord Greys ord "Ljusen slocknar över Europa och vi får inte mera se dem tändas" (De tändes på nytt 1989) så kan man säga som så att ansvaret är i första hand de statsmäns, som efter Waterloo skapade det Europa som så gott som undgick krig i hundra år. Krigen Preussen- Danmark, Preussen-Österrike och Preussen-Frankrike var ju trots allt inga revolutionära krig, det gällde intressen inom en given ram.
Saken är den att under hundra års fredsepok så gick sinnet för det tragiska i tillvaron förlorad, man glömde att stater kan dö och dynastier försvinna för gott. Med andra ord så lyckades Metternich, Castlereagh och kumpaner för bra 1815-21, ty ifall man i Berlin, Wien och StPetersburg vetat hur världen kommer att se ut 1919 så hade man nog inte förklarat krig med ett sådant lättsinne!
Ifall du skall försvara Tyskland så måste du ändå påminna att Bismarck vann kriget 1870 men förlorade freden. Han lyckades inte förhindra annekteringen av franska områden som Elsass osv, vilket skapade stor bitterhet och revanschlusta hos Frankrike. Bismarcks fel var att han försökte kopiera Metternich men han insåg inte att Metternichs och Österrikes stora segrar, var stora SEGRAR därför att de enbart vanns på det abstrakta planet. Europa enades om en referensram och en legitimitetsprincip som gav Österrike och Habsburg 100 års respit, utan att ett enda europeiskt land upplevde dessa som förluster såsom Frankrike 1871.
Här ligger sakens kärna!
Laitman
Om vi filosoferar litet och tänker på Lord Greys ord "Ljusen slocknar över Europa och vi får inte mera se dem tändas" (De tändes på nytt 1989) så kan man säga som så att ansvaret är i första hand de statsmäns, som efter Waterloo skapade det Europa som så gott som undgick krig i hundra år. Krigen Preussen- Danmark, Preussen-Österrike och Preussen-Frankrike var ju trots allt inga revolutionära krig, det gällde intressen inom en given ram.
Saken är den att under hundra års fredsepok så gick sinnet för det tragiska i tillvaron förlorad, man glömde att stater kan dö och dynastier försvinna för gott. Med andra ord så lyckades Metternich, Castlereagh och kumpaner för bra 1815-21, ty ifall man i Berlin, Wien och StPetersburg vetat hur världen kommer att se ut 1919 så hade man nog inte förklarat krig med ett sådant lättsinne!
Ifall du skall försvara Tyskland så måste du ändå påminna att Bismarck vann kriget 1870 men förlorade freden. Han lyckades inte förhindra annekteringen av franska områden som Elsass osv, vilket skapade stor bitterhet och revanschlusta hos Frankrike. Bismarcks fel var att han försökte kopiera Metternich men han insåg inte att Metternichs och Österrikes stora segrar, var stora SEGRAR därför att de enbart vanns på det abstrakta planet. Europa enades om en referensram och en legitimitetsprincip som gav Österrike och Habsburg 100 års respit, utan att ett enda europeiskt land upplevde dessa som förluster såsom Frankrike 1871.
Här ligger sakens kärna!
Laitman
Som komplement till laitmans i o f s utmärkta inlägg vill jag be Dig fundera på vilka agendor olika större och mindre stater kan ha haft vid början av Första världskriget. Och hur såg de olika länderna på sin omvärld? Om vi t ex förutsätter att de tyskspråkiga stormakterna i Centraleuropa utgick från att de hade ett självklart existensberättigande utifrån sina egna intressen, vilken kan deras syn ha varit på panslavismen? Och på Atlantmakternas världsimperier?
/ Probstner
/ Probstner
-
M Corleone
- Medlem
- Inlägg: 361
- Blev medlem: 19 februari 2004, 11:54
- Ort: Luleå
En stor del av ansvaret ligger på det allianssystem som de europeiska stormakterna byggde upp, de vävdes in i allianser och återförsäkringar som ledde till att små regionala konflikter mellan småstater kunde bryta ut i stormaktskrig. Det europeiska statssystemet som byggdes upp efter 1815 var förhållandevis stabilt och Europa klarade sig i nästan hundra år från att ett nytt storkrig bröt ut, visst stormakterna drabbade samman i krig som Krim och fransk-tyska kriget men de fördes som i det första i Europas utkanter eller var bara mellan 2 stormakter som i det senare fallet.
Den tyska segern 1871 ledde till att Tyskland var fastlandets mäktigaste stat, frankrike hade underskattat den preussiska krigsförmågan och framför allt grovt överskattat sin egen. Dessutom så hade de andra europeiska stormakterna ställt sig neutrala i konflikten. Efter Bismarks avgång 1890 så tog mindre skickliga män vid, Bismark hade ändå lyckats balansera Tysklands nuvunna position på ett relativt ödmjukt sätt. Hans efterträdares lyckades sämre vilket gjorde att Frankrike och Ryssland fann varandra i en allians riktad mot Tyskland. Den tyska högsjöflottans upprustning och kravet på ett kolonialt imperium ledde till att så småningom att även Storbritannien sökte sig till Frankrike och Ryssland och ententen var skapad. Tyskland som nu befann sig omringad av potentiella fiender vände sig till den enda kvarvarande stormakten, Österrike-Ungern, och skapade en allians med denna. Därmed var ett allianssystem uppbyggt och spelplanen för det stora kriget var upplagt.
Vill du försvara Tyskland så kan du ju alltid peka på att landet var omringat av potentiella fiender som skapat en mäktig allians riktad mot Tyskland och att det var bättre att slå till först för att krossa ententen än att låta dessa inneha taktpinnen. Att sen Tyskland valde ett dåligt tillfälle att slå till är en annan sak, hade man slagit till runt 1905-06 så hade antagligen ententen krossats. Ryssland var djupt skakat av förlusten i kriget mot japan och inte i stånd att föra något europeiskt krig, Storbritannien saknade en stor stående europeisk armé (det skulle dröja ett år innan en sådan var insatsberedd skulle det sedan visa sig under första världskriget) och det lämnade bara Frankrike kvar som motståndare på kontinenten. Med tanke på hur nära det sedan var 1914 att frankrike besegrades trots att ryssarna hade en stor arme på östfronten så hade antagligen utgången vid ett krig 1905-06 slutat med ententens nederlag.
Den tyska segern 1871 ledde till att Tyskland var fastlandets mäktigaste stat, frankrike hade underskattat den preussiska krigsförmågan och framför allt grovt överskattat sin egen. Dessutom så hade de andra europeiska stormakterna ställt sig neutrala i konflikten. Efter Bismarks avgång 1890 så tog mindre skickliga män vid, Bismark hade ändå lyckats balansera Tysklands nuvunna position på ett relativt ödmjukt sätt. Hans efterträdares lyckades sämre vilket gjorde att Frankrike och Ryssland fann varandra i en allians riktad mot Tyskland. Den tyska högsjöflottans upprustning och kravet på ett kolonialt imperium ledde till att så småningom att även Storbritannien sökte sig till Frankrike och Ryssland och ententen var skapad. Tyskland som nu befann sig omringad av potentiella fiender vände sig till den enda kvarvarande stormakten, Österrike-Ungern, och skapade en allians med denna. Därmed var ett allianssystem uppbyggt och spelplanen för det stora kriget var upplagt.
Vill du försvara Tyskland så kan du ju alltid peka på att landet var omringat av potentiella fiender som skapat en mäktig allians riktad mot Tyskland och att det var bättre att slå till först för att krossa ententen än att låta dessa inneha taktpinnen. Att sen Tyskland valde ett dåligt tillfälle att slå till är en annan sak, hade man slagit till runt 1905-06 så hade antagligen ententen krossats. Ryssland var djupt skakat av förlusten i kriget mot japan och inte i stånd att föra något europeiskt krig, Storbritannien saknade en stor stående europeisk armé (det skulle dröja ett år innan en sådan var insatsberedd skulle det sedan visa sig under första världskriget) och det lämnade bara Frankrike kvar som motståndare på kontinenten. Med tanke på hur nära det sedan var 1914 att frankrike besegrades trots att ryssarna hade en stor arme på östfronten så hade antagligen utgången vid ett krig 1905-06 slutat med ententens nederlag.
-
Artur Szulc
- Medlem
- Inlägg: 1954
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
- Ort: Västra Götaland
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 16734
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
M Corleone snuddar vid en kontrafaktisk diskussion här, hur detta uppskissade förändringarna som ett sådant tidigläggande av första världskriget hade förändrat hela 1900-talets historia. Förvisso hade vi nog ändå sett uppgörelser mellan kommunister och fascister. Rysslands, italiens och frankrikes öde hade non inte förändrats av ett annorlunda fösta världskrig, men tysklands hade säkerligen gjort det. Vi hade nog ändå i tyskland setts amma blodiga poliltiska kamp under 20-talet, men eftersom förlusten av första världskriget inte hade varit ett nationellt trauma, hade detta inte kunnat användas som argument i politiken.
Intressant tanke.
Å andra sidan hade vi ju då i Frankrike sett ett liknand enationellt trauma åstadkommet av en förlust, vilket hade gett spelet hel andra värden.
Intressant igen.
Nåväl, kontrafaktiska diskussiner hör inte hemma här och jag gissar att saken redan är sönderdiskuterad.
Intressant tanke.
Å andra sidan hade vi ju då i Frankrike sett ett liknand enationellt trauma åstadkommet av en förlust, vilket hade gett spelet hel andra värden.
Intressant igen.
Nåväl, kontrafaktiska diskussiner hör inte hemma här och jag gissar att saken redan är sönderdiskuterad.
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 16734
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
-
M Corleone
- Medlem
- Inlägg: 361
- Blev medlem: 19 februari 2004, 11:54
- Ort: Luleå
Vår kursansvarige lärare tycker också att Fromkins bok är väl läsvärd, inte för att man behöver hålla med honom, men som Corleone sade så lägger han fram intressanta teorier och argument.
Eftersom skuldfrågan är en så politiskt hetpotatis som ofta diskuteras på ett svartvitt sätt, så brukar jag hålla mig till Sidney Fays teorier, att alla inblandade nationer på ett eller annat sätt bidrog till krigsutbrottet.
Eftersom skuldfrågan är en så politiskt hetpotatis som ofta diskuteras på ett svartvitt sätt, så brukar jag hålla mig till Sidney Fays teorier, att alla inblandade nationer på ett eller annat sätt bidrog till krigsutbrottet.
-
M Corleone
- Medlem
- Inlägg: 361
- Blev medlem: 19 februari 2004, 11:54
- Ort: Luleå
Tyskland hade en stor industriell kapacitet, men kunde inte (tack vare diverse handelsprotektionism från framförallt Storbritanniens sida) få avsättning för sina produkter. Man måste se kolonialismen som en ekonomisk drivkraft. Då Tyskland hade fått väldigt dåliga kolonier i Afrika eftersom de var så sent ute, hade Tyskland alltså råkat ut för att bli "artificiellt" utestängda. Samtidigt hade man som sagt Europas modernaste industri, var mycket framstående inom framförallt kemisk industri och så vidare. Genom diverse handelsmonopol lyckades britterna (även fransmännen) hålla Tyska produkter ute från deras skyddade marknader. Man kan säga att västmakterna satte den fria konkurrensen ur spel med sina handelshinder. Dessutom kan man se den tyska flottupprustningen som en logisk följd av att Tyskland ville ge ett militärt skydd åt sin handelsflotta. När Storbritannien då svarade med ökad flottrustning var det egentligen en signal där man visade att haven skulle regeras av Her Royal Majesty.
I den meningen kan man se Tyskland som en ekonomisk konkurrent, som försöker slå sig in på en monopolmarknad. Och där monopolisten klart tar till alla medel (utom direkt våld) för att behålla sin monopolställning. Den yttersta konsekvensen av brittisk monopolism var ju att Tysk export ströps, marknaden begränsades och därmed det tyska monopolkapitalet bara hade en inhemsk marknad att sälja till. Det ledde i sin tur till att hela världens ekonomiska effektivitet minskade, eftersom Tyskland bara försvarade sina rättigheter att sälja varor på världsmarknaden.
På motsvarande sätt förnekades Tyskland att köpa råvaror från Afrika, eftersom Storbritannien skapade monopolsituationer som även här satte den fria marknaden ur spel. Trots att Tysk industri var effektivare och därmed kunde betala ett högre pris, så valde Storbritannien att skydda sin ineffektiva industri, och på så sätt berika sig på de europeiska konsumenternas bekostnad (oavsett om dessa européer var tyskar, engelsmän eller för all del svenskar).
Med liknande logik valde även Frankrike att utestänga Tysk industrivaruexport till Nordafrika i samband med Marockokrisen. Marocko var en fransk koloni, men tyskarna ville hävda ekonomisk frihet för landet självt (inte annektera som tysk koloni). Även i det fallet valde Frankrike att sätta den fria marknaden ur spel, mer i intresse att skydda sin egen industri än att låta konsumenterna styra.
För Frankrikes del gällde även en extremt aggressiv nationalism som drivkraft. Trots att det fransk-tyska kriget pågått och fredsavtal slutits, vägrade Frankrikes statsmän att erkänna freden. Franska politiker sökte krig, ville krig, och undanhölls enbart av Tysklands militära styrka. Tyskland å sin sida hade ingen önskan om ett krig, utan ville enbart bevara freden från 1871.
Samtidigt hade situationen i Ryssland gjort att Tyskt finanskapital blivit utestängt från den ryska marknaden. Tidigare under 1800-talet hade ju Tyskland genomfört stora investeringar i Ryssland, men i samband med den tilltagande nationalismen och ekonomiska protektionismen i Ryssland, upphörde det. Alltså blev tyskt kapital instängt vilket skapade en ogynnsam situation för både Tyskland som hade överskott på finanskapital, och Ryssland som hade brist på samma vara. Valet att utestänga Tyskland från den ryska marknaden var dock Rysslands, som för övrigt styrdes av den extremt inkompetente Nikolaj Romanov.
Även på Balkan försökte Ryssland hindra tysk kapitalexport. När man planerade bygga Berlin-Bagdad-banan exmpelvis, så hotades dessa ekonomiska intressen av Rysslands aggressiva panslavism. Dels understödde Ryssland Serbiens aggressiva utrikespolitik. Dels ledde panslavismen till stor instabilitet i Österrike-Ungern, då stora delar av befolkningen allt mer vände sig emot det habsburgska väldet. Ryssland hade även tidigare visat upp aggressivitet då man deltagit i två Balkankrig. I det sammanhanget kan man klart säga att både Tysklands och Österrikes oro var högst befogad. Dessa två stater ville emellertid bara upprätthålla den legala ordningen på Balkan. För Österrikes del handlade det om att försvara principen från Wienkongressen, om att länderna inte skulle försöka expandera. Att Tyskland stödde den fredliga tesen ifrån rysk aggression, kan knappast uppfattas som orimligt.
Turkiet hade också blivit splittrat av rysk aggression och diverse ryskt stödd nationalism på Balkan. Turkiet hade hela tiden spelat en defensiv roll, men uppfattade Ryssland och absolut inte Österrike och Tyskland som hotfulla parter.
Alltså kan man se krigets ekonomiska orsak i att Tyskland blev utsatt för ett orättfärdigt handelskrig från Storbritannien och Frankrike. Trots att framförallt Storbritanniens agerande kan uppfattas som mycket korrupt, valde Tyskland att enbart spela en defensiv roll, och propagera för frihandel. Samtidigt bedrev även Ryssland finansiell diskriminering av tyska kreditgivare, vilket var ytterligare en upptrappning av handelskriget. Inte heller då valde Tyskland att göra något.
Samtidigt agerade Ryssland som provokatör mot Österrike, vilket också visar sig i första världskrigets utbrott. Det serbiska attentatet mot Franz Ferdiand var bara ett i raden av nidingsdåd som Ryssland ägnade sig åt för att undergräva stabiliteten på Balkan. Österrikes krigsförklaring mot Serbien var alltså inte ett impulsartat anfallskrig, utan en logisk följd av att man ville hålla Ryssland borta från dess inrikespolitik. Krigsförklaringen hade också föregåtts av krav på utlämnande av attentatsmännen samt skadestånd, vilket inte hörsammats från Serbiens sida. Serbien agerade här agent för Rysk imperialism.
På så sätt var Tyskland egentligen ett offer för ett gäng korrupta kapitalister i London, några fredshatande generaler i Paris, och en sinnessjuk slavdrivare i Moskva. Långt innan Tyskland råkade i krig, hade Tyskland ovilligt sett sig själv i ett handelskrig som gjorde dess medborgare fattigare. Både Ryssland och Frankrike ville krig, de väntade bara på en anledning. Och när de inte fick det, så skapade ryssarna till slut en själva genom att uppmuntra till illdåd på Balkan.
Tyskland hade inte kunnat undvika ett krig ens med mycket god vilja, därför att det var omgivet av fiender som ville det.
I den meningen kan man se Tyskland som en ekonomisk konkurrent, som försöker slå sig in på en monopolmarknad. Och där monopolisten klart tar till alla medel (utom direkt våld) för att behålla sin monopolställning. Den yttersta konsekvensen av brittisk monopolism var ju att Tysk export ströps, marknaden begränsades och därmed det tyska monopolkapitalet bara hade en inhemsk marknad att sälja till. Det ledde i sin tur till att hela världens ekonomiska effektivitet minskade, eftersom Tyskland bara försvarade sina rättigheter att sälja varor på världsmarknaden.
På motsvarande sätt förnekades Tyskland att köpa råvaror från Afrika, eftersom Storbritannien skapade monopolsituationer som även här satte den fria marknaden ur spel. Trots att Tysk industri var effektivare och därmed kunde betala ett högre pris, så valde Storbritannien att skydda sin ineffektiva industri, och på så sätt berika sig på de europeiska konsumenternas bekostnad (oavsett om dessa européer var tyskar, engelsmän eller för all del svenskar).
Med liknande logik valde även Frankrike att utestänga Tysk industrivaruexport till Nordafrika i samband med Marockokrisen. Marocko var en fransk koloni, men tyskarna ville hävda ekonomisk frihet för landet självt (inte annektera som tysk koloni). Även i det fallet valde Frankrike att sätta den fria marknaden ur spel, mer i intresse att skydda sin egen industri än att låta konsumenterna styra.
För Frankrikes del gällde även en extremt aggressiv nationalism som drivkraft. Trots att det fransk-tyska kriget pågått och fredsavtal slutits, vägrade Frankrikes statsmän att erkänna freden. Franska politiker sökte krig, ville krig, och undanhölls enbart av Tysklands militära styrka. Tyskland å sin sida hade ingen önskan om ett krig, utan ville enbart bevara freden från 1871.
Samtidigt hade situationen i Ryssland gjort att Tyskt finanskapital blivit utestängt från den ryska marknaden. Tidigare under 1800-talet hade ju Tyskland genomfört stora investeringar i Ryssland, men i samband med den tilltagande nationalismen och ekonomiska protektionismen i Ryssland, upphörde det. Alltså blev tyskt kapital instängt vilket skapade en ogynnsam situation för både Tyskland som hade överskott på finanskapital, och Ryssland som hade brist på samma vara. Valet att utestänga Tyskland från den ryska marknaden var dock Rysslands, som för övrigt styrdes av den extremt inkompetente Nikolaj Romanov.
Även på Balkan försökte Ryssland hindra tysk kapitalexport. När man planerade bygga Berlin-Bagdad-banan exmpelvis, så hotades dessa ekonomiska intressen av Rysslands aggressiva panslavism. Dels understödde Ryssland Serbiens aggressiva utrikespolitik. Dels ledde panslavismen till stor instabilitet i Österrike-Ungern, då stora delar av befolkningen allt mer vände sig emot det habsburgska väldet. Ryssland hade även tidigare visat upp aggressivitet då man deltagit i två Balkankrig. I det sammanhanget kan man klart säga att både Tysklands och Österrikes oro var högst befogad. Dessa två stater ville emellertid bara upprätthålla den legala ordningen på Balkan. För Österrikes del handlade det om att försvara principen från Wienkongressen, om att länderna inte skulle försöka expandera. Att Tyskland stödde den fredliga tesen ifrån rysk aggression, kan knappast uppfattas som orimligt.
Turkiet hade också blivit splittrat av rysk aggression och diverse ryskt stödd nationalism på Balkan. Turkiet hade hela tiden spelat en defensiv roll, men uppfattade Ryssland och absolut inte Österrike och Tyskland som hotfulla parter.
Alltså kan man se krigets ekonomiska orsak i att Tyskland blev utsatt för ett orättfärdigt handelskrig från Storbritannien och Frankrike. Trots att framförallt Storbritanniens agerande kan uppfattas som mycket korrupt, valde Tyskland att enbart spela en defensiv roll, och propagera för frihandel. Samtidigt bedrev även Ryssland finansiell diskriminering av tyska kreditgivare, vilket var ytterligare en upptrappning av handelskriget. Inte heller då valde Tyskland att göra något.
Samtidigt agerade Ryssland som provokatör mot Österrike, vilket också visar sig i första världskrigets utbrott. Det serbiska attentatet mot Franz Ferdiand var bara ett i raden av nidingsdåd som Ryssland ägnade sig åt för att undergräva stabiliteten på Balkan. Österrikes krigsförklaring mot Serbien var alltså inte ett impulsartat anfallskrig, utan en logisk följd av att man ville hålla Ryssland borta från dess inrikespolitik. Krigsförklaringen hade också föregåtts av krav på utlämnande av attentatsmännen samt skadestånd, vilket inte hörsammats från Serbiens sida. Serbien agerade här agent för Rysk imperialism.
På så sätt var Tyskland egentligen ett offer för ett gäng korrupta kapitalister i London, några fredshatande generaler i Paris, och en sinnessjuk slavdrivare i Moskva. Långt innan Tyskland råkade i krig, hade Tyskland ovilligt sett sig själv i ett handelskrig som gjorde dess medborgare fattigare. Både Ryssland och Frankrike ville krig, de väntade bara på en anledning. Och när de inte fick det, så skapade ryssarna till slut en själva genom att uppmuntra till illdåd på Balkan.
Tyskland hade inte kunnat undvika ett krig ens med mycket god vilja, därför att det var omgivet av fiender som ville det.
I sin bok The Pity of War konstaterar den kända ekonomihistorikern Niall Ferguson att ingenting hindrade Tyskland från att exportera varor till det Brittiska Imperiet (och inte heller till Britain) Kan hända att Fergusons åsikter är lite extrema, men det är lätt att konstatera att den Tyska exporten växte kraftigt 1890-1914 (eller åtminstone mycket snabbare än England export). Så jag undrar om du skulle kunna ge några konkreta exempel på exakt hur England hindrade den tyska exporten och hurdan effekt dessa åtgärder hade.Löwe skrev:Genom diverse handelsmonopol lyckades britterna (även fransmännen) hålla Tyska produkter ute från deras skyddade marknader. [/b]
Vem är den sinnessjuka slavdrivaren i Moskva?
Bra poäng! Jag kan ge dig rätt i att tyskarna hade en väldigt enögd syn på "diskrimineringen". Jag försökte ge argument för tyskarnas sak. Som du kanske ser så var mitt inlägg mycket tendentiöst, men det var ju faktiskt meningen.KP-31 skrev:I sin bok The Pity of War konstaterar den kända ekonomihistorikern Niall Ferguson att ingenting hindrade Tyskland från att exportera varor till det Brittiska Imperiet (och inte heller till Britain) Kan hända att Fergusons åsikter är lite extrema, men det är lätt att konstatera att den Tyska exporten växte kraftigt 1890-1914 (eller åtminstone mycket snabbare än England export). Så jag undrar om du skulle kunna ge några konkreta exempel på exakt hur England hindrade den tyska exporten och hurdan effekt dessa åtgärder hade.Löwe skrev:Genom diverse handelsmonopol lyckades britterna (även fransmännen) hålla Tyska produkter ute från deras skyddade marknader. [/b]
Vem är den sinnessjuka slavdrivaren i Moskva?
Jag har läst om brittisk protektionism under imperialismen, men måste komma tillbaka med källa. För tillfället kan jag inte verifiera det, tyvärr. Har ej i minnet i vilken bok jag läste det, men vet att jag läst så.
Angående slavdrivaren menade jag förstås Tsar Romanov. Att sen herrar Kerenskij och Lenin minsann inte drog sig för att styra sina medborgare med piskan, gör väl att din fråga får anses vara väl motiverad.
