Inlägg
av Markus Holst » 14 september 2006, 20:55
Det är svårt att i några få strofer referera till en bokserie om 10-20 böcker... I min hylla finns en liten bok som heter "livet i hallen" (opia 14, 1997), som försöker beskriva hallens funktion i samhället. Många hänvisningar till Beowulf. En annan bok i min hylla heter hästarnas land (opia 28, 2001) och handlar om högreståndshästhållning (puh) i mälarområdet under nämnda tid. Den boken uppskattar jag mycket eftersom jag själv ha fått bidraga med några obetydliga ord i den.
En tredje heter Germanerna och Rom (opia 13, 1997) och beskiver det ömsesidiga kulturutbytet mellan just germanerna och rom och hur detta smittat av sig ända upp till vårt land.
Vendeltiden var länge det huvudsakliga målet för mitt historiska och arkeologiska intresse eftersom detta på många sätt är en intressant men rätt okänd brytningstid, som smångom utmynnar i den välkända vikingatiden. Ur mitt västgötska perspektiv är det självklart tråkigt att de insatser som gjorts på forskning av denna tid huvudsklaigen handlar om mälarbygden. Naturligtvis är en av anledningarna att detta på många sätt är en fyndtät centralbygd lätt att utforska.
De båtgravfält som nämns av Tjalle är intressanta eftersom de förvisso härrör från tiden men samtidigt är ovanliga. Det är ytterst få personer som begravdes på detta sätt, bara en per generation i varje bygd farför det är rätt lätt att giss att det är ledarna som vilar där. Vad för ledare är däremot oklart. Det kan vara lokala hövdingar, det kan vara religiösa ledare men det kan även vara en högre makts lokala ämbetshavare - fogdar. Ett betydligt vanligare begravning-sätt för högre ståndet är högläggningen. Uppsala högar stammar väl från denna tid? I vendel, som gett namn åt epoken, finns ju dels de berömda båtgravarna men även Ottarshögen i vilken enligt traditionen Ottar Vendelkråka skall vila.
En annan intressant sak, som Herman Lindqvist med flera diskuterar flitigt, är att de vapen som finns i dessa båtgravar inte duger till att slåss med. Det är utsmyckade prydnadsvapen. Detta har lett till tolkningen att vendeltiden skulle vara fredligare än den följande vikingatiden där de gravlagda svärden duger till handgemäng. Emellertid kan man tänka sig att de gravlagda vendeltida svärden är prydnands-svärd att användas vid parad, medan de enklare bruksvapnen hamnade på skrothögen när de gjort sitt.
Detta får räcka som kommentar från en okunnig.
I Jag läste lite om att i Vendel i Uppland, och på några andra ställen har rika storbönder,eller småhövdingar gravsatts i ungefär tio meter långa båtar,med full stridsutrustning.Medan kvinnorna brändes och lades i enkla gravar i närheten.Förmodligen blev bönderna rika genom att sälja järn.Järnet fördes söderut på åarna, och ut genom Mälaren som då var en havsvik.Redan då under Vendeltiden (550-800)gav sig bönderna ut på plundring-och handelfärder, till anda sidan Östersjön.Mvh Tjalle_g 
Mvh Tjalle_g