Min reguljära stridsstyrka uppgår totalt till 4.066 poäng, ursprunglingen 3.111.
Morgan
After Action Rapport: Kampfgruppe Jkpg1977
Efter december månads hårda slag beordrar OKH min Kampfgruppe till Ardennerna, för att erövra otagen terräng innan amerikanerna gör det. Baserat på de tidigare erfarenheterna med amerikanarna så väntas det bli en mycket hård strid.
Terräng:
Se bilderna!
Fiendens styrkor:
Tidigare erfarenheter av amerikanarna visar att de högst sannolikt kommer att använda sig av mycket markattackflyg. Förutom detta bör det finnas mycket stridsvagnar och infanteri samt eventuellt några pv-kanoner.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab with a Sd.Kfz. 250/8 as utility vehicle
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Raketenartilleriebatterie (sf)
-- 3 x Maultier (with 10 x 150 mm Raketenwerfer)
-- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 x MG42 with tripods
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 1 x sniper rifle)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (with 2 x Scharfschütze)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf):
- 4 x Panzerartilleriebattierie:
-- 3 x 150 mm Panzerhaubitz 18m Hummel
-- 1 x Sd.Kfz. 252 LGM
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
1 x FlaKPz Zug:
- 5 x Wirbelwind
2 x SPW Zug
- 1 x Sd.Kfz. 251/9
- 3 x Sd.Kfz. 251/1
…vilka har förstärkts med…
2 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
10 x Spähtruppe SS (with 1 x Panzerfaust)
1 x 37 mm FlaK 43
Bedömningar innan slaget:
Stormkanonkompaniet delas upp i grupper om tre, vilka sedan får avancera när behovet av mobilt pansarvärn uppstår. Halvbandsvagnsplutonerna delas upp i två grupper om vardera tre, och den kanonbeväpnade halvbandsvagnen i varje pluton får sedan vänta längre bak ifall behovet av tyngre eldkraft uppstår. Halvbandsvagnsgruppernas uppgift blir att avancera framåt och erövra flaggorna. I övrigt får infanteriet avancera så som pilarna indikerar, med två spaningsgrupper var i spetsen, och artilleriet får som vanligt byta eldposition efter varje samordnad salva. Luftvärnsenheterna är utspridda över hela det bakre området för att täcka en så stor yta som möjligt med luftvärnseld. Då kulsprutegrupperna inte är till något egentlig nytta i det här slaget får de lämna slagfältet så snabbt som möjligt.
Händelseförloppet:
Som väntat inledde amerikanarna slaget med omfattande artillerield och attacker med jaktbombplan: Stormkanonvagn #121 immobiliserades av en flygplansraket och en kanonbeväpnad halvbandsvagn slogs ut med hela sin besättning. Eftersom min Kampfgruppes samtliga artillerienheter sannolikt hade upptäckts i samband med de initiala flygattackerna beslöts det att samtliga artillerifordon skulle byta position, och som ett resultat av detta körde ammunitionsfordonen till batteri fyra och fem fast i snön. Men lite hämnd mot angriparna kom när en angripande P-47C sköts ner av luftvärnet, dock till priset av att luftvärnsstridsvagn #113 slogs ut av en raket. Kort därefter angreps batteri tre av flygplanen och pansarhaubits #131 blev immobiliserad. Ungefär samtidigt slogs luftvärnsstridsvagn #114 ut av flygplansraketer. Dessutom blev några infanterigrupper trakasserade av jaktbombplanen, men detta resulterade bara i en handfull förluster.
Så såg läget ut vid det bakre området. I övrigt avancerade markenheterna helt problemfritt enligt anfallsplanen. Medan infanteriet tåligt avancerade framåt åkte de övriga halvbandsvagnarna iväg för att ta de ännu inte erövrade flaggorna mellan de två grusvägarna, och detta gick i stort sett helt enligt planerna. Det var bara norr om den nordligaste vägen som en Sherman slog ut den halvbandsvagn som tog på sig att erövra de tre tomma flaggorna där uppe – det blev bara en. Det var just på den nordligaste vägen som spaningsteamen stötte på det första motståndet i form av en handfull infanterigrupper och ett antal Sherman-vagnar. Spaningsteamen slogs ut ganska raskt, men detta gav min kampfgruppe tid att starta motdraget: Stormkanonvagnarna rörde sig med omedelbar verkan västerut för att föregå att de stridsvagnsunderstödda infanterigrupperna slog sig genom det frammarscherande kompani som var på väg och eldobservatören beordrade artillerield mot vägen. Resultatet blev två utslagna Sherman-vagnar, ett resultat som ökades på av ytterligare två Sherman-tanks – en utslagen av en Panzerfaust och den andra av stormkanonvagn #111. Men amerikanarnas hämnd kom raskt: Två pansarhaubitsar slogs ut – den ena av artilleriet och den andra av ett flygplan – och ytterligare en immobiliserades. Samtidigt, som att ytterligare spä på det akuta läget, körde det tredje batteriets ammunitionsfordon samt stormkanonvagn #112 fast i den höga snön.
Det amerikanska artilleriet lät än en gång sina kanoner tala och resultatet blev omedelbart kännbart: Tredje och fjärde batteriets ammunitionsfordon slogs ut. Nu började även de amerikanska tanksen som inte hade slagits ut att röra sig mot flaggorna mellan de två grusvägarna, dit även många av min Kampfgruppes infanterigrupper hade kommit, med stormkanonvagnarna på väg som ytterligare understöd. De fyra överlevande halvbandsvagnarna hade samtidigt rört sig förbi den södra grusvägen, erövrat flaggan där samt börjat röra sig mot de två amerikanska flaggorna på dennas bakre område. Som understöd hade de två sydliga kompanierna börjat nå fram och förberedde sig på att försvara den nytagna terrängen.
I skogen mellan de två grusvägarna erövrade stridsvagnarna den västligaste av de fem flaggorna, men försöken att ta de andra misslyckades. En effektiv artillerield mot stridsvagnarna lämnade två av Sherman-vagnarna brinnande och ytterligare fyra slogs ut av infanteriet. Det amerikanska artilleriets moteld mot det bakre området slog ut pansarhaubits #122 och luftvärnsstridsvagn #111 – även en kanonbeväpnad halvbandsvagn slogs ut av en Sherman-vagn. Stormkanonvagnarnas ankomst orsakade ytterligare förluster: En till Sherman slogs ut av stormkanonvagn #101 och ytterligare en av en Panzerfaust. Det plötsligt vända läget gjorde att stormkanonvagn #101 och #113 riskerade strid på nära håll, vilket resulterade i fem utslagna Sherman-vagnar – tre av Panzerfausts och en var av pansarvagnarna. Men innan den sista hann slås ut sköt den stormkanonvagn #101 i brand och dödade hela besättningen. Till sist sköts den M10-vagn som höll den mellan vägarna enda erövrade flaggan sönder av stormkanonvagn #124, vilket senare möjliggjorde dess erövring. De fyra halvbandsvagnarna passade samtidigt på att erövra två till flaggor från amerikanarna.
Under tiden, vid de bakre linjerna, fortsatte artillerielden och flyganfallen med till synes oförminskad kraft. Den tillfälligt inlånade luftvärnskanonen slogs ut tillsammans med eldobservatören, medan en Lightning sköts ner av det luftvärn som fortfarande öppnade eld. Vid den södra vägen gjorde amerikanska infanterigrupper försök att ta sig förbi arriärgrupperna, men fick illa kvickt se till att dra sig undan med svåra förluster. En pansarvärnskanon öppnade därefter eld mot infanterigrupperna, men detta slutade bara med att det tyska infanteriet utplånade hela besättningen med några välriktade eldskurar.
När slaget slutade höll min Kampfgruppe 18 av de 21 flaggorna. Slaget slutade med en marginell seger.
Förlusterna:
Min Kampfgruppe förlorade totalt 98 man, 1 lv-pjäs och 7 bepansrade stridsfordon, medan amerikanarna permanent blev av med 194 man, 1 pv-kanon, 18 stridsvagnar samt 2 markattackflygplan. En närmare analys av förlustsiffrorna visar att endast 44 man av min Kampfgruppes förluster utgjordes av infanterister, medan motsvarande siffra för amerikanarna uppskattades till ca 95 man, vilka huvudsakligen föll offer för artilleriet. Om detta läggs ihop med totalresultatet står det klart att min Kampfgruppe vann en klar seger över en materiellt sett överlägsen motståndare. Men självfallet är de många förlusterna av veteranbesättningar svårare att ersätta och kommer utan tvekan att sänka min Kampfgruppes stridsvärde, även om det bara blir marginellt. Den största förlusten måste ändå bli utslagningen av stormkanonvagn #101, vars veteranbesättning hade 14 segrar bakom sig då den omkom. Major Wirthsbach, den framgångsrika chefen för stormkanonvagnskompaniet, kom att ersättas av en överfurir – en mycket mager ersättning.
Prolog:
Efter detta framgångsrika slag kom en begäran från OKH att anfalla den retirerande fienden, men min Kampfgruppes befälhavare avslog detta – förlusterna behövde genast ersättas. Och medan januari fortsätter att bli kallare och snörikare beordras min Kampfgruppe att avancera mot positioner som hålls av britterna. Platsen för det kommande slaget heter Roermond.
Terräng:
Se bilderna!
Fiendens styrkor:
Tidigare erfarenheter av amerikanarna visar att de högst sannolikt kommer att använda sig av mycket markattackflyg. Förutom detta bör det finnas mycket stridsvagnar och infanteri samt eventuellt några pv-kanoner.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab with a Sd.Kfz. 250/8 as utility vehicle
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Raketenartilleriebatterie (sf)
-- 3 x Maultier (with 10 x 150 mm Raketenwerfer)
-- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 x MG42 with tripods
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 1 x sniper rifle)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (with 2 x Scharfschütze)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf):
- 4 x Panzerartilleriebattierie:
-- 3 x 150 mm Panzerhaubitz 18m Hummel
-- 1 x Sd.Kfz. 252 LGM
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
1 x FlaKPz Zug:
- 5 x Wirbelwind
2 x SPW Zug
- 1 x Sd.Kfz. 251/9
- 3 x Sd.Kfz. 251/1
…vilka har förstärkts med…
2 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
10 x Spähtruppe SS (with 1 x Panzerfaust)
1 x 37 mm FlaK 43
Bedömningar innan slaget:
Stormkanonkompaniet delas upp i grupper om tre, vilka sedan får avancera när behovet av mobilt pansarvärn uppstår. Halvbandsvagnsplutonerna delas upp i två grupper om vardera tre, och den kanonbeväpnade halvbandsvagnen i varje pluton får sedan vänta längre bak ifall behovet av tyngre eldkraft uppstår. Halvbandsvagnsgruppernas uppgift blir att avancera framåt och erövra flaggorna. I övrigt får infanteriet avancera så som pilarna indikerar, med två spaningsgrupper var i spetsen, och artilleriet får som vanligt byta eldposition efter varje samordnad salva. Luftvärnsenheterna är utspridda över hela det bakre området för att täcka en så stor yta som möjligt med luftvärnseld. Då kulsprutegrupperna inte är till något egentlig nytta i det här slaget får de lämna slagfältet så snabbt som möjligt.
Händelseförloppet:
Som väntat inledde amerikanarna slaget med omfattande artillerield och attacker med jaktbombplan: Stormkanonvagn #121 immobiliserades av en flygplansraket och en kanonbeväpnad halvbandsvagn slogs ut med hela sin besättning. Eftersom min Kampfgruppes samtliga artillerienheter sannolikt hade upptäckts i samband med de initiala flygattackerna beslöts det att samtliga artillerifordon skulle byta position, och som ett resultat av detta körde ammunitionsfordonen till batteri fyra och fem fast i snön. Men lite hämnd mot angriparna kom när en angripande P-47C sköts ner av luftvärnet, dock till priset av att luftvärnsstridsvagn #113 slogs ut av en raket. Kort därefter angreps batteri tre av flygplanen och pansarhaubits #131 blev immobiliserad. Ungefär samtidigt slogs luftvärnsstridsvagn #114 ut av flygplansraketer. Dessutom blev några infanterigrupper trakasserade av jaktbombplanen, men detta resulterade bara i en handfull förluster.
Så såg läget ut vid det bakre området. I övrigt avancerade markenheterna helt problemfritt enligt anfallsplanen. Medan infanteriet tåligt avancerade framåt åkte de övriga halvbandsvagnarna iväg för att ta de ännu inte erövrade flaggorna mellan de två grusvägarna, och detta gick i stort sett helt enligt planerna. Det var bara norr om den nordligaste vägen som en Sherman slog ut den halvbandsvagn som tog på sig att erövra de tre tomma flaggorna där uppe – det blev bara en. Det var just på den nordligaste vägen som spaningsteamen stötte på det första motståndet i form av en handfull infanterigrupper och ett antal Sherman-vagnar. Spaningsteamen slogs ut ganska raskt, men detta gav min kampfgruppe tid att starta motdraget: Stormkanonvagnarna rörde sig med omedelbar verkan västerut för att föregå att de stridsvagnsunderstödda infanterigrupperna slog sig genom det frammarscherande kompani som var på väg och eldobservatören beordrade artillerield mot vägen. Resultatet blev två utslagna Sherman-vagnar, ett resultat som ökades på av ytterligare två Sherman-tanks – en utslagen av en Panzerfaust och den andra av stormkanonvagn #111. Men amerikanarnas hämnd kom raskt: Två pansarhaubitsar slogs ut – den ena av artilleriet och den andra av ett flygplan – och ytterligare en immobiliserades. Samtidigt, som att ytterligare spä på det akuta läget, körde det tredje batteriets ammunitionsfordon samt stormkanonvagn #112 fast i den höga snön.
Det amerikanska artilleriet lät än en gång sina kanoner tala och resultatet blev omedelbart kännbart: Tredje och fjärde batteriets ammunitionsfordon slogs ut. Nu började även de amerikanska tanksen som inte hade slagits ut att röra sig mot flaggorna mellan de två grusvägarna, dit även många av min Kampfgruppes infanterigrupper hade kommit, med stormkanonvagnarna på väg som ytterligare understöd. De fyra överlevande halvbandsvagnarna hade samtidigt rört sig förbi den södra grusvägen, erövrat flaggan där samt börjat röra sig mot de två amerikanska flaggorna på dennas bakre område. Som understöd hade de två sydliga kompanierna börjat nå fram och förberedde sig på att försvara den nytagna terrängen.
I skogen mellan de två grusvägarna erövrade stridsvagnarna den västligaste av de fem flaggorna, men försöken att ta de andra misslyckades. En effektiv artillerield mot stridsvagnarna lämnade två av Sherman-vagnarna brinnande och ytterligare fyra slogs ut av infanteriet. Det amerikanska artilleriets moteld mot det bakre området slog ut pansarhaubits #122 och luftvärnsstridsvagn #111 – även en kanonbeväpnad halvbandsvagn slogs ut av en Sherman-vagn. Stormkanonvagnarnas ankomst orsakade ytterligare förluster: En till Sherman slogs ut av stormkanonvagn #101 och ytterligare en av en Panzerfaust. Det plötsligt vända läget gjorde att stormkanonvagn #101 och #113 riskerade strid på nära håll, vilket resulterade i fem utslagna Sherman-vagnar – tre av Panzerfausts och en var av pansarvagnarna. Men innan den sista hann slås ut sköt den stormkanonvagn #101 i brand och dödade hela besättningen. Till sist sköts den M10-vagn som höll den mellan vägarna enda erövrade flaggan sönder av stormkanonvagn #124, vilket senare möjliggjorde dess erövring. De fyra halvbandsvagnarna passade samtidigt på att erövra två till flaggor från amerikanarna.
Under tiden, vid de bakre linjerna, fortsatte artillerielden och flyganfallen med till synes oförminskad kraft. Den tillfälligt inlånade luftvärnskanonen slogs ut tillsammans med eldobservatören, medan en Lightning sköts ner av det luftvärn som fortfarande öppnade eld. Vid den södra vägen gjorde amerikanska infanterigrupper försök att ta sig förbi arriärgrupperna, men fick illa kvickt se till att dra sig undan med svåra förluster. En pansarvärnskanon öppnade därefter eld mot infanterigrupperna, men detta slutade bara med att det tyska infanteriet utplånade hela besättningen med några välriktade eldskurar.
När slaget slutade höll min Kampfgruppe 18 av de 21 flaggorna. Slaget slutade med en marginell seger.
Förlusterna:
Min Kampfgruppe förlorade totalt 98 man, 1 lv-pjäs och 7 bepansrade stridsfordon, medan amerikanarna permanent blev av med 194 man, 1 pv-kanon, 18 stridsvagnar samt 2 markattackflygplan. En närmare analys av förlustsiffrorna visar att endast 44 man av min Kampfgruppes förluster utgjordes av infanterister, medan motsvarande siffra för amerikanarna uppskattades till ca 95 man, vilka huvudsakligen föll offer för artilleriet. Om detta läggs ihop med totalresultatet står det klart att min Kampfgruppe vann en klar seger över en materiellt sett överlägsen motståndare. Men självfallet är de många förlusterna av veteranbesättningar svårare att ersätta och kommer utan tvekan att sänka min Kampfgruppes stridsvärde, även om det bara blir marginellt. Den största förlusten måste ändå bli utslagningen av stormkanonvagn #101, vars veteranbesättning hade 14 segrar bakom sig då den omkom. Major Wirthsbach, den framgångsrika chefen för stormkanonvagnskompaniet, kom att ersättas av en överfurir – en mycket mager ersättning.
Prolog:
Efter detta framgångsrika slag kom en begäran från OKH att anfalla den retirerande fienden, men min Kampfgruppes befälhavare avslog detta – förlusterna behövde genast ersättas. Och medan januari fortsätter att bli kallare och snörikare beordras min Kampfgruppe att avancera mot positioner som hålls av britterna. Platsen för det kommande slaget heter Roermond.
-
Stefan Carlsson
- Medlem
- Inlägg: 122
- Blev medlem: 29 december 2005, 08:53
- Ort: Mariestad
Hittade dethärpå SkalmanJkpg1977 skrev:Vad är CMMC för något? Combat Mission M***** C****** eller något i den stilen?
Morgan
/CvD
En reflexion efter att ha läst igenom stridsgruppens sammansättning är att den har en väldigt tung artillerikomponent. Motsvarar snarare divisionsartilleri än artilleriresurserna hos en stridsgrupp i bataljonsstorlek. Nu vet jag ju inte vad för anspråk på realism du har, men 10,5 cm haubitsar och granatkastare är nog det "on board"-artilleri som kan förväntas, möjligen med en något tyngre halvbatteri el motsv som "off-board". Men det är ju en fråga om tycke och smak - det var bara en spontan reflexion jag gjorde. 
Det kan mycket väl stämma...jag gjorde lumpen som väderobservatör och vet egentligen vilka artillerienheter som borde finnas. När jag skapade den här stridsgruppen tänkte jag mest på att tungt artilleri orsakar mer skada än medeltungt artilleri, och det viktiga är just att orsaka så mycket skada bland fiendens enheter som möjligt. Det minskar ju möjligheten för denna att slå tillbaka med kraft. Men man kan kanske också se det ur det här perspektivet: Eftersom man i spelet hör stridsljud i bakgrunden så måste man anta att ett större anfall i divisionsstorlek pågår samtidigt på områdena norr och söder om just min stridsstyrkas lilla begränsade plätt, och då kan ju divisionsledningen ha tilldelat min stridsstyrka en ovanligt stor andel tungt artilleri.Sarvi skrev:En reflexion efter att ha läst igenom stridsgruppens sammansättning är att den har en väldigt tung artillerikomponent. Motsvarar snarare divisionsartilleri än artilleriresurserna hos en stridsgrupp i bataljonsstorlek. Nu vet jag ju inte vad för anspråk på realism du har, men 10,5 cm haubitsar och granatkastare är nog det "on board"-artilleri som kan förväntas, möjligen med en något tyngre halvbatteri el motsv som "off-board". Men det är ju en fråga om tycke och smak - det var bara en spontan reflexion jag gjorde.
Sedan vad gäller realismen, Steel Panther är ju inte direkt realistiskt vad gäller antalet som finns av varje enskild enhet, inte om man jämför med t.ex. Close Combat. Om man t.ex. tar Wirbelwind-vagnarna så motsvarar min stridsstyrkas förluster av dem ca 1/8-del av det totala antalet sådana vagnar som tillverkades, vilket ju inte alls är realistiskt. Alltså borde tungt artilleri, om det här spelet vore realistiskt, knappt finnas på den tyska sidan vid tidpunkten då det här den här stridsstyrkan inledde sitt fälttåg, eftersom tyskarna redan 1943 börjde få ont om tunga artillerigranater och -pjäser. De hade mestadels lätta och medeltunga artillerienheter i 75 mm- och 105 mm-klassen och det var just dessa kalibrar som var minst effektiva mot fienden. Fast spelet är realistiskt ur ett hänseende, och det är att tysken vid den här synpunkten mycket sällan har markattackflyg - inte ens när han anfaller med full styrka - medan amerikanarna kan sätta in hur mycket attackflyg som helst under ett avancemang.
Morgan
Slag 10
Steel Panther WW2 for Windows
Efter detta framgångsrika slag kom en begäran från OKH att anfalla den retirerande fienden, men min Kampfgruppes befälhavare avslog detta – förlusterna behövde genast ersättas. Och medan januari fortsätter att bli kallare och snörikare beordras min Kampfgruppe att avancera mot positioner som hålls av britterna. Platsen för det kommande slaget heter Roermond.
Terräng:
Se bilderna!
Fiendens styrkor:
Pansarvärnskanoner och stridsvagnar väntas tillsammans med granatkastare och fältkanoner understödja infanteriet, som borde finnas nergrävt i väl förberedda positioner. Markattackflygplan borde inte förekomma, men om de gör det är min Kampfgruppes artilleribatterier väl skyddade den här gången.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab with a Sd.Kfz. 250/8 as utility vehicle
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Raketenartilleriebatterie (sf): Batterie 5
-- 3 x Maultier (with 10 x 150 mm Raketenwerfer)
-- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
-- 1 x Wirbelwind
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 x MG42 with tripods
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 1 x sniper rifle)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (with 2 x Scharfschütze)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf): Batterie 1-4
- 4 x Panzerartilleriebattierie:
-- 3 x 150 mm Panzerhaubitz 18m Hummel
-- 1 x Sd.Kfz. 252 LGM
-- 1 x Wirbelwind
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
2 x SPW Zug
- 1 x Sd.Kfz. 251/9
- 3 x Sd.Kfz. 251/1
…vilka har förstärkts med…
3 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
7 x Spähtruppe SS (with 1 x Panzerfaust)
3 x Mittlere Artilleriebatterie:
- 4 x 150 mm sFH 18
Bedömningar innan slaget:
Terrängen är till både min Kampfgruppes och Storbritanniens fördel: Den vidsträckta skogen gör att stormkanonvagnarna förlorar sina fördelar över långa skottavstånd, men den ser samtidigt till så att infanteriet inte upptäcks så lätt. De två vägarna i östlig-västlig riktning kan utnyttjas för att snabba på transporten av infanteriet och de avancerande stridsfordonen, men de senare bör för säkerhets skull vänta tills infanteriet har passerat innan de själva rör sig västerut. Den skogrika terrängen gynnar bakhåll av enskilda infanterigrupper och pv-kanoner. Medan de två kanonbeväpnade halvbandsvagnarna följer med infanterigruppen i mitten så gör de övriga de andra två sällskap. Precis som innan delas stormkanonvagnarna upp i grupper om tre – den nordliga med #101, #111 & ##112, den mellersta med #113, #114 & #121 och den sydliga med #122, #123 & #124 – vilka ska understödja respektive infanteristyrka. De fem mobila artilleribatterierna står beredda att öppna eld och därefter omedelbart byta position. Kulsprutegrupperna behövs inte i det här slaget och lämnar slagfältet så fort som möjligt, medan artilleriobservatören ska försöka ta sig fram till höglänt, öppen terräng för att där få en bättre överblick över slagfältet.
Återigen har det skett lite förändringar i organisationen: Istället för att som innan ha de fem Wirbelwind-vagnarna organiserade i en enda rörlig luftvärnspluton tilldelas varje batteri en Wirbelwind var. Detta borde förse varje enskilt batteri med ett skydd mot luftangrepp istället för att låta det rörliga luftvärnet åka runt dit de bäst behövs och lämna luckor i luftförsvaret. För att under framtida slag förse den övriga Kampfgruppen med luftvärn ska två statiska luftvärnsplutoner om tre kanoner vardera anskaffas. Dessa kan sedan transporteras runt av de sex halvbandsvagnar som saknar tung beväpning.
Händelseförloppet:
Slaget inleddes med brittisk artillerield mot asfaltvägen, där de två kompanierna träffades. Effekten blev att många, främst i de mellersta leden, började fly bakåt. Under tiden började de infanterienheter i norr som inte hade granatchockats samt de övriga att avancera framåt. Den första tredjedelen av slaget kom därför att domineras av ett långsamt men målmedvetet avancerande av fotsoldaterna. Till slut återhämtade sig även de granatchockade trupperna och började följa efter sina kamrater.
Vid grusvägen i söder upptäckte infanteristerna en Sherman-vagn på väg österut, varvid den södra stormkanonvagngruppen omedelbart åkte ner till vägen för att ge eldunderstöd. Den ensamma Sherman-vagnen fick snart sällskap av två till, men det potentiella hot de utgjorde fick ett abrupt slut då alla tre raskt slogs ut – två av #122 och en av #123. Det verkade som den långa infanterikolonnen aldrig hade upptäckts, för ingen artillerield slog ner här. Samtidigt vid asfaltvägen stötte tätgruppen ihop med fienden och beslutet togs att tillkalla artilleriunderstöd. Granaterna slog ner i korsningen med en till synes våldsam verkan och infanteriet fortsatte igen, bara för att upptäcka att motståndet inte alls var rensat. Istället utsattes tätgrupp efter tätgrupp för en mördande moteld och drogs sig skyndsamt tillbaka. Alltså skickades den norra stormkanonvagngruppen västerut tillsammans med den norra halvbandsvagngruppen. Men det tog tid för dem att hinna fram, varför det blev en mycket långsam avanceringstakt vid asfaltvägen. Dessutom dröjde det inte alltför länge innan det brittiska artilleriet började öppna eld mot de två kompanierna, varvid den redan långsamma takten blev ännu långsammare – till slut hade de kört fast helt. I mitten och på grusvägen gick dock avanceringen som planerat och inget oförutsett inträffade. Och eftersom det inte dök upp några fler stridsvagnar fortsatte även stormkanonvagnarna här framåt.
Det var först vid mitten av slaget som den mittersta infanterigruppen, understödda av den mellersta stormkanonvagngruppen och de två kanonbeväpnade halvbandsvagnarna, stötte på motstånd. En handfull infanterigrupper som istället för nordväst som resten av soldaterna färdades rakt västerut blev beskjutna av fallskärmssoldater och drog sig genast bakåt. Fallskärmssoldaterna kallade in artilleri, men som tur var hade grovt missbedömt de två kompaniernas position, eftersom granaterna slog ner för långt norrut. De exploderade dock lite för nära understödsfordonen, varför dessa beslöt sig för att röra sig söderut mot infanteristerna. Prickskyttarna spejade under tiden framåt och upptäckte två Churchill-vagnar på fältet framför den mellersta flaggruppen. De beordrade in artilleri, men rundan som granaterna slog ner började stridsvagnarna röra på sig, och det visade sig att det även fanns fyra Sherman-vagnar och ytterligare en Churchill-vagn där. Därför blev artillerieldens enda verkan att en Churchill granatchockades. Orsaken till att stridsvagnarna skickades fram var sannolikt att de understödjande halvbandsvagnarna nu hade nått fram och gradvis motade bort de brittiska infanteristerna. Detta gjorde i sin tur att min Kampfgruppes infanterigrupper nu kunde skjuta tillbaka, och effekten märktes omedelbart. Flera brittiska infanterigrupper flydde och därför skickades ytterligare förstärkningar, som även de hamnade i bakhåll och tvingades fly. Men nu tog britterna återigen till artilleriet och resultatet lät inte vänta på sig: De tre halvbandsvagnarna slogs omedelbart ut och infanteristerna började på nytt retirera.
I söder hade de två spaningsgrupperna tagit sig upp till det öppna fältet vid den södra flaggruppen och upptäckte där inte mindre än fyra Achilles-vagnar och tre 40 mm-luftvärnskanoner. Om det skulle finnas någon som helst chans att ta flaggorna här så var min Kampfgruppe tvungen att så snabbt som möjligt slå ut det här motståndet, varför artillerield genast beordrades – den här gången från alla batterierna. Effekten skulle visa sig bli förödande: Tre av stridsvagnarna slogs ut och besättningarna till två av lv-kanonerna övergav sina vapen. Den tredje togs hand om på nära håll av de två spaningsgrupperna och hela besättningen nedgjordes efter att ha övergivit sin position. När de öppnade eld mot den sista luftvärnskanonen öppnade samtidigt en dittills oupptäckt pv-kanon eld, men den ignorerades och efter att ha avancerat mot flaggorna försvann de utom synhåll. Den fjärde Achilles-vagnen försvann spårlöst. En avancerande stormkanonvagn, #122, körde uppåt in i skogen något öster om det ställe där infanteristerna obehindrat tog sig fram och råkade hamna rakt framför en pv-kanon, som genast slog ut den med hela dess besättning. Men pv-kanonen slogs sedan ganska snabbt ut av infanteristerna. I norr hade den mellersta stormkanonvagngruppen lagt sig i bakhåll för de brittiska stridsvagnarna, varför deras planerade motstöt mot min Kampfgruppes sargade infanteri på asfaltvägen slutade fick ett plötsligt slut: Tre slogs ut av #114, två av #113 och resten föll offer för infanteriet. Samtidigt som stormkanonvagnarna hade gjort i ordning bakhållet förberedde sig halvbandsvagnarna, som hade fått sällskap av de tre som tillhörde den södra infanterigruppen, för att göra en tjurrusning mot flaggorna – resultatet blev att sju flaggor erövrades på bara två rundor. Efter att flaggorna hade erövrats sköts helt oväntat en av de vanliga halvbandsvagnarna sönder av en stridsvagn – det skulle visa sig vara den återstående Achilles-vagnen som var i farten. De infanterienheter som fanns på fältet beordrades därför kasta rökgranater för att dölja de återstående vagnarna från stridsvagnens sikte, och tricket fungerade.
När slaget slutade höll min Kampfgruppe 7 av de 21 flaggorna. Slaget slutade oavgjort.
Förlusterna:
Min Kampfgruppe förlorade 126 man, 4 halvbandsvagnar och 1 stormkanonvagn, medan Storbritanniens förluster blev 211 man och 13 stridsvagnar. Räknar man bort manskapet i de utslagna stridsfordonen blir de rena infanteriförlusterna 113 man resp. ca 145 man, vilket visar att min Kampfgruppe hade ett litet övertag i striderna man mot man. Det kan också tilläggas att de allra flesta infanteriförlusterna ägde rum p.g.a. artillerielden och att den huvudsakligen drabbade förstärkningsmanskapet. Lägg till det slutgiltiga resultatet och det står klart att min Kampfgruppe hade erövrat samtliga flaggor om den bara hade gett några fler rundor på sig.
På grund av det kritiska läget vid månadsskiftet januari/februari kunde endast en del av förlusterna ersättas, och i det läget valde min Kampfgruppe att enbart ersätta de förlorade stridsfordonen och att lämna infanteriet att själv slicka sina sår. Men förlusten av ännu en veteranbesättning, med totalt 11 segrar bakom sig, förblir ett hårt bakslag, särskilt som det egentligen var en helt onödig förlust. Infanteriet kunde ha avancerat i skogsbrynet och sedan tagit hand om pv-kanonen när den väl avslöjat sin position. Dessutom kunde stormkanonvagn #122, precis som de medföljande #123 och #124 gjorde, ha tagit samma säkra väg upp som infanterigrupperna och därmed undvikit att bli utslagen.
Prolog:
Övergången till februari innebär att striden nu utkämpas på tysk mark, närmare bestämt vid Reichswald. Uppdraget blir att avancera mot polska positioner.
Efter detta framgångsrika slag kom en begäran från OKH att anfalla den retirerande fienden, men min Kampfgruppes befälhavare avslog detta – förlusterna behövde genast ersättas. Och medan januari fortsätter att bli kallare och snörikare beordras min Kampfgruppe att avancera mot positioner som hålls av britterna. Platsen för det kommande slaget heter Roermond.
Terräng:
Se bilderna!
Fiendens styrkor:
Pansarvärnskanoner och stridsvagnar väntas tillsammans med granatkastare och fältkanoner understödja infanteriet, som borde finnas nergrävt i väl förberedda positioner. Markattackflygplan borde inte förekomma, men om de gör det är min Kampfgruppes artilleribatterier väl skyddade den här gången.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab with a Sd.Kfz. 250/8 as utility vehicle
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Raketenartilleriebatterie (sf): Batterie 5
-- 3 x Maultier (with 10 x 150 mm Raketenwerfer)
-- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
-- 1 x Wirbelwind
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 x MG42 with tripods
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 1 x sniper rifle)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (with 2 x Scharfschütze)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf): Batterie 1-4
- 4 x Panzerartilleriebattierie:
-- 3 x 150 mm Panzerhaubitz 18m Hummel
-- 1 x Sd.Kfz. 252 LGM
-- 1 x Wirbelwind
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
2 x SPW Zug
- 1 x Sd.Kfz. 251/9
- 3 x Sd.Kfz. 251/1
…vilka har förstärkts med…
3 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
7 x Spähtruppe SS (with 1 x Panzerfaust)
3 x Mittlere Artilleriebatterie:
- 4 x 150 mm sFH 18
Bedömningar innan slaget:
Terrängen är till både min Kampfgruppes och Storbritanniens fördel: Den vidsträckta skogen gör att stormkanonvagnarna förlorar sina fördelar över långa skottavstånd, men den ser samtidigt till så att infanteriet inte upptäcks så lätt. De två vägarna i östlig-västlig riktning kan utnyttjas för att snabba på transporten av infanteriet och de avancerande stridsfordonen, men de senare bör för säkerhets skull vänta tills infanteriet har passerat innan de själva rör sig västerut. Den skogrika terrängen gynnar bakhåll av enskilda infanterigrupper och pv-kanoner. Medan de två kanonbeväpnade halvbandsvagnarna följer med infanterigruppen i mitten så gör de övriga de andra två sällskap. Precis som innan delas stormkanonvagnarna upp i grupper om tre – den nordliga med #101, #111 & ##112, den mellersta med #113, #114 & #121 och den sydliga med #122, #123 & #124 – vilka ska understödja respektive infanteristyrka. De fem mobila artilleribatterierna står beredda att öppna eld och därefter omedelbart byta position. Kulsprutegrupperna behövs inte i det här slaget och lämnar slagfältet så fort som möjligt, medan artilleriobservatören ska försöka ta sig fram till höglänt, öppen terräng för att där få en bättre överblick över slagfältet.
Återigen har det skett lite förändringar i organisationen: Istället för att som innan ha de fem Wirbelwind-vagnarna organiserade i en enda rörlig luftvärnspluton tilldelas varje batteri en Wirbelwind var. Detta borde förse varje enskilt batteri med ett skydd mot luftangrepp istället för att låta det rörliga luftvärnet åka runt dit de bäst behövs och lämna luckor i luftförsvaret. För att under framtida slag förse den övriga Kampfgruppen med luftvärn ska två statiska luftvärnsplutoner om tre kanoner vardera anskaffas. Dessa kan sedan transporteras runt av de sex halvbandsvagnar som saknar tung beväpning.
Händelseförloppet:
Slaget inleddes med brittisk artillerield mot asfaltvägen, där de två kompanierna träffades. Effekten blev att många, främst i de mellersta leden, började fly bakåt. Under tiden började de infanterienheter i norr som inte hade granatchockats samt de övriga att avancera framåt. Den första tredjedelen av slaget kom därför att domineras av ett långsamt men målmedvetet avancerande av fotsoldaterna. Till slut återhämtade sig även de granatchockade trupperna och började följa efter sina kamrater.
Vid grusvägen i söder upptäckte infanteristerna en Sherman-vagn på väg österut, varvid den södra stormkanonvagngruppen omedelbart åkte ner till vägen för att ge eldunderstöd. Den ensamma Sherman-vagnen fick snart sällskap av två till, men det potentiella hot de utgjorde fick ett abrupt slut då alla tre raskt slogs ut – två av #122 och en av #123. Det verkade som den långa infanterikolonnen aldrig hade upptäckts, för ingen artillerield slog ner här. Samtidigt vid asfaltvägen stötte tätgruppen ihop med fienden och beslutet togs att tillkalla artilleriunderstöd. Granaterna slog ner i korsningen med en till synes våldsam verkan och infanteriet fortsatte igen, bara för att upptäcka att motståndet inte alls var rensat. Istället utsattes tätgrupp efter tätgrupp för en mördande moteld och drogs sig skyndsamt tillbaka. Alltså skickades den norra stormkanonvagngruppen västerut tillsammans med den norra halvbandsvagngruppen. Men det tog tid för dem att hinna fram, varför det blev en mycket långsam avanceringstakt vid asfaltvägen. Dessutom dröjde det inte alltför länge innan det brittiska artilleriet började öppna eld mot de två kompanierna, varvid den redan långsamma takten blev ännu långsammare – till slut hade de kört fast helt. I mitten och på grusvägen gick dock avanceringen som planerat och inget oförutsett inträffade. Och eftersom det inte dök upp några fler stridsvagnar fortsatte även stormkanonvagnarna här framåt.
Det var först vid mitten av slaget som den mittersta infanterigruppen, understödda av den mellersta stormkanonvagngruppen och de två kanonbeväpnade halvbandsvagnarna, stötte på motstånd. En handfull infanterigrupper som istället för nordväst som resten av soldaterna färdades rakt västerut blev beskjutna av fallskärmssoldater och drog sig genast bakåt. Fallskärmssoldaterna kallade in artilleri, men som tur var hade grovt missbedömt de två kompaniernas position, eftersom granaterna slog ner för långt norrut. De exploderade dock lite för nära understödsfordonen, varför dessa beslöt sig för att röra sig söderut mot infanteristerna. Prickskyttarna spejade under tiden framåt och upptäckte två Churchill-vagnar på fältet framför den mellersta flaggruppen. De beordrade in artilleri, men rundan som granaterna slog ner började stridsvagnarna röra på sig, och det visade sig att det även fanns fyra Sherman-vagnar och ytterligare en Churchill-vagn där. Därför blev artillerieldens enda verkan att en Churchill granatchockades. Orsaken till att stridsvagnarna skickades fram var sannolikt att de understödjande halvbandsvagnarna nu hade nått fram och gradvis motade bort de brittiska infanteristerna. Detta gjorde i sin tur att min Kampfgruppes infanterigrupper nu kunde skjuta tillbaka, och effekten märktes omedelbart. Flera brittiska infanterigrupper flydde och därför skickades ytterligare förstärkningar, som även de hamnade i bakhåll och tvingades fly. Men nu tog britterna återigen till artilleriet och resultatet lät inte vänta på sig: De tre halvbandsvagnarna slogs omedelbart ut och infanteristerna började på nytt retirera.
I söder hade de två spaningsgrupperna tagit sig upp till det öppna fältet vid den södra flaggruppen och upptäckte där inte mindre än fyra Achilles-vagnar och tre 40 mm-luftvärnskanoner. Om det skulle finnas någon som helst chans att ta flaggorna här så var min Kampfgruppe tvungen att så snabbt som möjligt slå ut det här motståndet, varför artillerield genast beordrades – den här gången från alla batterierna. Effekten skulle visa sig bli förödande: Tre av stridsvagnarna slogs ut och besättningarna till två av lv-kanonerna övergav sina vapen. Den tredje togs hand om på nära håll av de två spaningsgrupperna och hela besättningen nedgjordes efter att ha övergivit sin position. När de öppnade eld mot den sista luftvärnskanonen öppnade samtidigt en dittills oupptäckt pv-kanon eld, men den ignorerades och efter att ha avancerat mot flaggorna försvann de utom synhåll. Den fjärde Achilles-vagnen försvann spårlöst. En avancerande stormkanonvagn, #122, körde uppåt in i skogen något öster om det ställe där infanteristerna obehindrat tog sig fram och råkade hamna rakt framför en pv-kanon, som genast slog ut den med hela dess besättning. Men pv-kanonen slogs sedan ganska snabbt ut av infanteristerna. I norr hade den mellersta stormkanonvagngruppen lagt sig i bakhåll för de brittiska stridsvagnarna, varför deras planerade motstöt mot min Kampfgruppes sargade infanteri på asfaltvägen slutade fick ett plötsligt slut: Tre slogs ut av #114, två av #113 och resten föll offer för infanteriet. Samtidigt som stormkanonvagnarna hade gjort i ordning bakhållet förberedde sig halvbandsvagnarna, som hade fått sällskap av de tre som tillhörde den södra infanterigruppen, för att göra en tjurrusning mot flaggorna – resultatet blev att sju flaggor erövrades på bara två rundor. Efter att flaggorna hade erövrats sköts helt oväntat en av de vanliga halvbandsvagnarna sönder av en stridsvagn – det skulle visa sig vara den återstående Achilles-vagnen som var i farten. De infanterienheter som fanns på fältet beordrades därför kasta rökgranater för att dölja de återstående vagnarna från stridsvagnens sikte, och tricket fungerade.
När slaget slutade höll min Kampfgruppe 7 av de 21 flaggorna. Slaget slutade oavgjort.
Förlusterna:
Min Kampfgruppe förlorade 126 man, 4 halvbandsvagnar och 1 stormkanonvagn, medan Storbritanniens förluster blev 211 man och 13 stridsvagnar. Räknar man bort manskapet i de utslagna stridsfordonen blir de rena infanteriförlusterna 113 man resp. ca 145 man, vilket visar att min Kampfgruppe hade ett litet övertag i striderna man mot man. Det kan också tilläggas att de allra flesta infanteriförlusterna ägde rum p.g.a. artillerielden och att den huvudsakligen drabbade förstärkningsmanskapet. Lägg till det slutgiltiga resultatet och det står klart att min Kampfgruppe hade erövrat samtliga flaggor om den bara hade gett några fler rundor på sig.
På grund av det kritiska läget vid månadsskiftet januari/februari kunde endast en del av förlusterna ersättas, och i det läget valde min Kampfgruppe att enbart ersätta de förlorade stridsfordonen och att lämna infanteriet att själv slicka sina sår. Men förlusten av ännu en veteranbesättning, med totalt 11 segrar bakom sig, förblir ett hårt bakslag, särskilt som det egentligen var en helt onödig förlust. Infanteriet kunde ha avancerat i skogsbrynet och sedan tagit hand om pv-kanonen när den väl avslöjat sin position. Dessutom kunde stormkanonvagn #122, precis som de medföljande #123 och #124 gjorde, ha tagit samma säkra väg upp som infanterigrupperna och därmed undvikit att bli utslagen.
Prolog:
Övergången till februari innebär att striden nu utkämpas på tysk mark, närmare bestämt vid Reichswald. Uppdraget blir att avancera mot polska positioner.
Slag 11
Steel Panther WW2 for Windows
Övergången till februari innebär att striden nu utkämpas på tysk mark, närmare bestämt vid Reichswald. Uppdraget blir att avancera mot polska positioner.
Terräng:
Se bilderna!
Fiendens styrkor:
Pansarvärnskanoner och stridsvagnar väntas tillsammans med granatkastare och fältkanoner understödja infanteriet, som borde finnas nergrävt i väl förberedda positioner. Markattackflygplan borde inte förekomma, men om de gör det är min Kampfgruppes artilleribatterier väl skyddade den här gången.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab with a Sd.Kfz. 250/8 as utility vehicle
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Raketenartilleriebatterie (sf): Batterie 5
-- 3 x Maultier (with 10 x 150 mm Raketenwerfer)
-- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
-- 1 x Wirbelwind
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 x MG42 with tripods
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 1 x sniper rifle)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (with 2 x Scharfschütze)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf): Batterie 1-4
- 4 x Panzerartilleriebattierie:
-- 3 x 150 mm Panzerhaubitz 18m Hummel
-- 1 x Sd.Kfz. 252 LGM
-- 1 x Wirbelwind
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
2 x SPW Zug
- 1 x Sd.Kfz. 251/9
- 3 x Sd.Kfz. 251/1
…vilka har förstärkts med…
3 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
2 x Mittlere Artilleriebatterie:
- 4 x 150 mm sFH 18
3 x Sd.Kfz. 251 Zug:
- 4 x Sd.Kfz. 251/1
1 x GrW Zug (gep)
- 2 x Sd.Kfz. 251/2
Bedömningar innan slaget:
Infanteriet delas upp i tre styrkor: Ett kompani längst norrut, ett kompani längst söderut och resten i mitten. Norr om asfaltvägen ska de två granatkastarvagnarna avancera, understödda av den norra stormkanongruppen. På det sättet är det också möjligt för dem att snabbt dra sig söderut för att ta itu med eventuellt tungt motstånd. De andra två stormkanongrupperna ska i sin tur göra varsin av de två andra infanterigrupperna sällskap. Medan andra två infanterigrupperna utnyttjar vägarna för snabba transporter utnyttjas samtliga tjugo halvbandsvagnar med trupptransportkapacitet för att i skyttelinje forsla så många infanterigrupper framåt som möjligt – de är med andra ord tänkta att användas som en sorts bepansrade taxibilar. Varje stormkanonvagnsgrupp bär på tre Panzerschreck-team och två kulsprutegrupper vardera, ifall terrängen framför måste undersökas innan den passeras. Dessutom kan den extra eldkraften vara bra att ha mot fientligt pansar. Artilleriplanen den här gången är att samtliga batterier öppnar eld på samma gång, även om de har olika mål. På så sätt borde artilleriet användas effektivare än under de tidigare slagen. Varje batteri ska sedan, precis som innan, förflytta sig till nya positioner. Då det enbart är förstärkningsinfanteriet som går i täten är tanken att dessa ska avslöja fiendens positioner, så att eldunderstödet kan träffa där det behövs bäst. En av baktankarna med de norra och sydliga infanterigrupperna är också att de ska hjälpa till att förvirra fienden om var den egentliga framstöten sätts in. Som ett komplement till allt detta ska tre överblivna Panzerschreck-team avancera söder om huvudstyrkan och norr om den de två överblivna prickskyttarna.
Händelseförloppet:
Slaget inleddes med en enorm tur för min Kampfgruppe. Befälhavaren beslöt sig för att, för ovanlighetens skull, inleda slaget med ett artilleribombardemang. Början av asfaltvägen i det nordvästra hörnet av slagfältet valdes ut och direkt efter de inledande salvorna kom det indikationer på att tunga artilleripjäser hade slagits ut. Detta ledde till en ny order att samtliga artilleribatterier utom granatkastarvagnarna skulle beskjuta samma område igen och resultatet blev på nytt att tunga artilleripjäser slogs ut. Därefter skulle min Kampfgruppe, bortsett från en 76 mm-granatkastare, som på sin höjd blev ett irritationsmoment, inte utsättas för någon fientlig artillerield överhuvudtaget. Detta underlättade utan tvekan för det fortsatta avancemanget.
Anfallsstyrkorna avancerade enligt planen och halvbandsvagnarna släppte av sin första last omedelbart efter att de sista granaterna slog ner vid asfaltvägen. Infanteristerna fortsatte därefter framåt och halvbandsvagnarna åkte tillbaka för att hämta upp nästa anfallsvåg. Samtidigt som de plockade upp sina passagerare stötte det norra kompaniet på häftigt motstånd vid husen söder om det öppna åkerfältet, varvid tätgrupp efter tätgrupp hastigt drog sig tillbaka. Detta trots alla försök att ta de osedda infanterigrupperna med överraskning. Lite senare, när halvbandsvagnarna återigen var på väg västerut, stötte även huvudgruppens tätgrupper på motstånd i form av utspridda infanterigrupper och en Sherman-vagn. Och strax därefter, ungefär halvvägs mot trähusen längst västerut, kom även det södra kompaniets tätgrupp under beskjutning av en infanterigrupp. I skogen slogs en Challenger-vagn ut av en Panzerschreck, ungefär samtidigt som halvbandsvagnarna släppte av sin andra last soldater och vände tillbaka österut, och vid samma tidpunkt togs beslutet att öppna eld mot det polska motståndet där med samtliga batterier utom granatkastarvagnarna. För förutom infanterigrupper så hade ytterligare tre stridsvagnar stötts på av det avancerande infanteriet.
Medan de två infanterigrupperna i söder ganska snabbt var nedkämpade fortsatte de polska infanteristerna vid asfaltvägen att orsaka de avancerande tyskarna förluster. Prickskyttarna, som nu var framme i höjd med trähusen, öppnade då eld mot de två infanterigrupper de kunde upptäcka, med effekten att dessa tog beteckning. Men de gjorde fortfarande frenetiskt motstånd mot de avancerande infanteristerna, som sakta men säkert fick allt fler decimerade infanterigrupper till följd av den häftiga motelden. Eftersom ändå granatkastarvagnarna och den norra stormkanonvagnsgruppen ändå befann sig på det frusna åkerfältet gavs de order att ge indirekt eldunderstöd mot de envisa polackerna, men precisionen blev dålig och effekten blev därför endast en något minskad eldgivning. Samtidigt slog den sedan tidigare beordrade artillerielden ner över de polska försvarslinjerna med våldsam kraft och förvandlade den vackra skogen till ett virrvarr av uppvänd jord och brutna trädstammar. Men trots det fortsatte det envisa polska motståndet – infanteriet lyckades bara avancera ca 100 meter – varvid nya order om massiv artillerield mot samma område gavs. Samtidigt slogs två av Sherman-vagnarna ut av de bärbara pansarvärnsvapnen, vilket i alla fall minskade lite på motståndet. Nu hade det södra kompaniet nått fram till trähusen längst västerut och var på väg att röra sig norrut, när en lätt luftvärnskanon öppnade eld – den slogs dock snabbt ut av infanteriet. Men på det öppna fältet ovanför husen gömde sig tre Sherman-vagnar och en Challenger-vagn. Nu var även halvbandsvagnarna på väg västerut med den sista lasten soldater.
Den här gången koncentrerades allt tungt artilleri mot ett enda område och resultatet blev också därefter. Förutom någon enstaka polsk infanterigrupp som vägrade ge sig var nu de allra flesta bekämpade och det avancerande infanteristerna kunde ta sig framåt snabbare. Samtidigt slogs också den återstående Sherman-vagnen ut av en Panzerfaust. Och medan mer artillerield beordrades mot skogsområdet sydöst om de norra flaggrupperna - samt ett batteri som skulle ge eld mot de fortsatt envisa försvararna vid asfaltvägen – tog sig infanteristerna i söder an stridsvagnarna med sina pansarvärnsvapen. Efter ett par rundor var samtliga utslagna – plus en till luftvärnskanon som slogs ut av stormkanonvagn #123 – och infanteriet kunde fortsätta sitt avancemang mot den södra flaggruppen. Nu hade även granatkastarvagnarna och den norra stormkanonvagngruppen avancerat så långt västerut att de svängde åt söder Efter dem kom de tre Panzerschreck-teamen som hade hoppat av redan vid det frusna åkerfältet för att undersöka terrängen framför. När de var väster om trähusen åkte de snabbare granatkastarvagnarna i förväg för att ta den norra flaggruppen, men då den främsta av dem slogs ut av en Sherman-vagn drog den andra sig raskt tillbaka och ställde sig bakom stormkanonvagnarna. Dessa gjorde sig beredda på hotet och när Sherman-vagnen dök upp slogs den genast ut av stormkanonvagn #111. Nu slog även de tunga artillerigranaterna ner och därefter avancerade halvbandsvagnarna och färdades med högsta fart mot de annalkande flaggrupperna. Två av dem avancerade så snabbt att de p.g.a. ouppmärksamhet körde fast i snön, och deras passagerare fick istället fortsätta till fots.
Det skulle visa sig att det var först nu som den riktiga striden skulle början. Medan halvbandsvagnarna, stormkanonvagnarna och infanteristerna tog och säkrade de norra flaggrupperna gick polackerna till motangrepp för att ta dem tillbaka. Det började med att den andra granatkastarvagnen slogs ut av en Sherman-vagn och sedan satte ett våldsamt stridsvagnsanfall igång. På några få rundor hade sammanlagt tio fientliga stridsvagnar slagits ut: Två föll offer för #101, fem för #111, en för #112 och resten för infanteriets pansarvärnsvapen. Samtidigt slogs inte mindre än fyra halvbandsvagnar ut av både infanteri och dolda pv-kanoner. Men trots detta våldsamma angrepp hölls samtliga flaggor vid de norra flaggrupperna. I söder tycktes det bli enklare att erövra flaggorna. Efter att de fyra stridsvagnarna slagits ut avancerade stormkanonvagnarna i förväg och som följd av avsaknaden av infanteriskydd blev stormkanonvagn #122 immobiliserad av ett bakhåll. Men med hjälp av de andra två stormkanonvagnarna kunde denna infanterigrupp snabbt bekämpas. Därefter färdades de mot flaggruppen utan att stöta på något motstånd och tog snabbt samtliga flaggor. Men infanteriet hade inte en chans att hänga med i samma takt och när de stötte på fientliga infanterigrupper var deras skydd uteslutet. Till följd av detta slogs både #123 och #124 – ingen ur de båda besättningarna överlevde – ut av polska PIAT-team och därefter var det en enkel match för de polska infanterigrupperna att raskt erövra sex av de sju flaggorna. Artilleribombardemanget mot trähusen vid asfaltvägen fick ingen effekt, utan det polska motståndet fortsatte med oförminskad kraft.
När slaget slutade höll min Kampfgruppe 15 av de 21 flaggorna. Slaget slutade med en marginell seger.
Förlusterna:
Min Kampfgruppe förlorade totalt 350 man och 8 bepansrade stridsfordon, varav 2 stormkanonvagnar, medan polackernas förluster blev 318 man, 6 kanoner och 21 stridsvagnar. Analyserar man sedan manskapsförlusterna ytterligare framgår det att polackerna var långt mer framgångsrika i infanteristriderna, trots en mördande artillerield från min Kampfgruppes sida: Min Kampfgruppe förlorade totalt 326 infanterister, medan samma siffra för polackerna bara uppskattades till 180 man. Den här gången förtjänar faktiskt fienden en stor eloge p.g.a. det hårda motstånd som bjöds trots att allt artilleri utom en granatkastare var utslaget redan i början av slaget. Polackerna kämpade som galna, trots det mördande regnet av tunga artillerigranater, och lyckades med bedriften att stoppa min Kampfgruppes framfart så mycket att det tog längre tid än beräknat att nå fram till flaggorna. Sedan, efter att flaggorna var tagna, fortsatte det att vara en hård kamp för att överhuvudtaget lyckas behålla dem. De gick särskilt hårt åt infanterikompaniet på asfaltvägen, som utan att ha kommit en tum förbi husen nedanför det frusna återfältet bara återvände med 26 man! Detta trots att man bara hade stött på fem infanterigrupper.
Efter slaget blev samtliga förluster i den reguljära Kampfgruppen ersätta och reparerade. De allvarligaste förlusterna under det här slaget blev stormkanonvagnarna #123 och #124. Tillsammans hade de här två vagnarna 18 segrar bakom sig och förlusten av två till veteranbesättningar känns verkligen, särskilt som kriget mer och mer utkämpas på tysk mark och möjligheterna till ersättningar och förstärkningar blir mindre. Totalt, under hela fälttåget, har min Kampfgruppes stormkanonvagnkompani förlorat inte mindre en 6 veteranbesättningar, varav 3 under de två senaste slagen. Mycket svåra förluster på lång sikt.
Prolog:
Februari fortsätter med ytterligare strider vid Reichswald. Den här gången är det min Kamfpgruppe som ska försena brittiska styrkor och hindra dem från att ta flaggorna.
Övergången till februari innebär att striden nu utkämpas på tysk mark, närmare bestämt vid Reichswald. Uppdraget blir att avancera mot polska positioner.
Terräng:
Se bilderna!
Fiendens styrkor:
Pansarvärnskanoner och stridsvagnar väntas tillsammans med granatkastare och fältkanoner understödja infanteriet, som borde finnas nergrävt i väl förberedda positioner. Markattackflygplan borde inte förekomma, men om de gör det är min Kampfgruppes artilleribatterier väl skyddade den här gången.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab with a Sd.Kfz. 250/8 as utility vehicle
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Raketenartilleriebatterie (sf): Batterie 5
-- 3 x Maultier (with 10 x 150 mm Raketenwerfer)
-- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
-- 1 x Wirbelwind
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 x MG42 with tripods
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 1 x sniper rifle)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (with 2 x Scharfschütze)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf): Batterie 1-4
- 4 x Panzerartilleriebattierie:
-- 3 x 150 mm Panzerhaubitz 18m Hummel
-- 1 x Sd.Kfz. 252 LGM
-- 1 x Wirbelwind
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
2 x SPW Zug
- 1 x Sd.Kfz. 251/9
- 3 x Sd.Kfz. 251/1
…vilka har förstärkts med…
3 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
2 x Mittlere Artilleriebatterie:
- 4 x 150 mm sFH 18
3 x Sd.Kfz. 251 Zug:
- 4 x Sd.Kfz. 251/1
1 x GrW Zug (gep)
- 2 x Sd.Kfz. 251/2
Bedömningar innan slaget:
Infanteriet delas upp i tre styrkor: Ett kompani längst norrut, ett kompani längst söderut och resten i mitten. Norr om asfaltvägen ska de två granatkastarvagnarna avancera, understödda av den norra stormkanongruppen. På det sättet är det också möjligt för dem att snabbt dra sig söderut för att ta itu med eventuellt tungt motstånd. De andra två stormkanongrupperna ska i sin tur göra varsin av de två andra infanterigrupperna sällskap. Medan andra två infanterigrupperna utnyttjar vägarna för snabba transporter utnyttjas samtliga tjugo halvbandsvagnar med trupptransportkapacitet för att i skyttelinje forsla så många infanterigrupper framåt som möjligt – de är med andra ord tänkta att användas som en sorts bepansrade taxibilar. Varje stormkanonvagnsgrupp bär på tre Panzerschreck-team och två kulsprutegrupper vardera, ifall terrängen framför måste undersökas innan den passeras. Dessutom kan den extra eldkraften vara bra att ha mot fientligt pansar. Artilleriplanen den här gången är att samtliga batterier öppnar eld på samma gång, även om de har olika mål. På så sätt borde artilleriet användas effektivare än under de tidigare slagen. Varje batteri ska sedan, precis som innan, förflytta sig till nya positioner. Då det enbart är förstärkningsinfanteriet som går i täten är tanken att dessa ska avslöja fiendens positioner, så att eldunderstödet kan träffa där det behövs bäst. En av baktankarna med de norra och sydliga infanterigrupperna är också att de ska hjälpa till att förvirra fienden om var den egentliga framstöten sätts in. Som ett komplement till allt detta ska tre överblivna Panzerschreck-team avancera söder om huvudstyrkan och norr om den de två överblivna prickskyttarna.
Händelseförloppet:
Slaget inleddes med en enorm tur för min Kampfgruppe. Befälhavaren beslöt sig för att, för ovanlighetens skull, inleda slaget med ett artilleribombardemang. Början av asfaltvägen i det nordvästra hörnet av slagfältet valdes ut och direkt efter de inledande salvorna kom det indikationer på att tunga artilleripjäser hade slagits ut. Detta ledde till en ny order att samtliga artilleribatterier utom granatkastarvagnarna skulle beskjuta samma område igen och resultatet blev på nytt att tunga artilleripjäser slogs ut. Därefter skulle min Kampfgruppe, bortsett från en 76 mm-granatkastare, som på sin höjd blev ett irritationsmoment, inte utsättas för någon fientlig artillerield överhuvudtaget. Detta underlättade utan tvekan för det fortsatta avancemanget.
Anfallsstyrkorna avancerade enligt planen och halvbandsvagnarna släppte av sin första last omedelbart efter att de sista granaterna slog ner vid asfaltvägen. Infanteristerna fortsatte därefter framåt och halvbandsvagnarna åkte tillbaka för att hämta upp nästa anfallsvåg. Samtidigt som de plockade upp sina passagerare stötte det norra kompaniet på häftigt motstånd vid husen söder om det öppna åkerfältet, varvid tätgrupp efter tätgrupp hastigt drog sig tillbaka. Detta trots alla försök att ta de osedda infanterigrupperna med överraskning. Lite senare, när halvbandsvagnarna återigen var på väg västerut, stötte även huvudgruppens tätgrupper på motstånd i form av utspridda infanterigrupper och en Sherman-vagn. Och strax därefter, ungefär halvvägs mot trähusen längst västerut, kom även det södra kompaniets tätgrupp under beskjutning av en infanterigrupp. I skogen slogs en Challenger-vagn ut av en Panzerschreck, ungefär samtidigt som halvbandsvagnarna släppte av sin andra last soldater och vände tillbaka österut, och vid samma tidpunkt togs beslutet att öppna eld mot det polska motståndet där med samtliga batterier utom granatkastarvagnarna. För förutom infanterigrupper så hade ytterligare tre stridsvagnar stötts på av det avancerande infanteriet.
Medan de två infanterigrupperna i söder ganska snabbt var nedkämpade fortsatte de polska infanteristerna vid asfaltvägen att orsaka de avancerande tyskarna förluster. Prickskyttarna, som nu var framme i höjd med trähusen, öppnade då eld mot de två infanterigrupper de kunde upptäcka, med effekten att dessa tog beteckning. Men de gjorde fortfarande frenetiskt motstånd mot de avancerande infanteristerna, som sakta men säkert fick allt fler decimerade infanterigrupper till följd av den häftiga motelden. Eftersom ändå granatkastarvagnarna och den norra stormkanonvagnsgruppen ändå befann sig på det frusna åkerfältet gavs de order att ge indirekt eldunderstöd mot de envisa polackerna, men precisionen blev dålig och effekten blev därför endast en något minskad eldgivning. Samtidigt slog den sedan tidigare beordrade artillerielden ner över de polska försvarslinjerna med våldsam kraft och förvandlade den vackra skogen till ett virrvarr av uppvänd jord och brutna trädstammar. Men trots det fortsatte det envisa polska motståndet – infanteriet lyckades bara avancera ca 100 meter – varvid nya order om massiv artillerield mot samma område gavs. Samtidigt slogs två av Sherman-vagnarna ut av de bärbara pansarvärnsvapnen, vilket i alla fall minskade lite på motståndet. Nu hade det södra kompaniet nått fram till trähusen längst västerut och var på väg att röra sig norrut, när en lätt luftvärnskanon öppnade eld – den slogs dock snabbt ut av infanteriet. Men på det öppna fältet ovanför husen gömde sig tre Sherman-vagnar och en Challenger-vagn. Nu var även halvbandsvagnarna på väg västerut med den sista lasten soldater.
Den här gången koncentrerades allt tungt artilleri mot ett enda område och resultatet blev också därefter. Förutom någon enstaka polsk infanterigrupp som vägrade ge sig var nu de allra flesta bekämpade och det avancerande infanteristerna kunde ta sig framåt snabbare. Samtidigt slogs också den återstående Sherman-vagnen ut av en Panzerfaust. Och medan mer artillerield beordrades mot skogsområdet sydöst om de norra flaggrupperna - samt ett batteri som skulle ge eld mot de fortsatt envisa försvararna vid asfaltvägen – tog sig infanteristerna i söder an stridsvagnarna med sina pansarvärnsvapen. Efter ett par rundor var samtliga utslagna – plus en till luftvärnskanon som slogs ut av stormkanonvagn #123 – och infanteriet kunde fortsätta sitt avancemang mot den södra flaggruppen. Nu hade även granatkastarvagnarna och den norra stormkanonvagngruppen avancerat så långt västerut att de svängde åt söder Efter dem kom de tre Panzerschreck-teamen som hade hoppat av redan vid det frusna åkerfältet för att undersöka terrängen framför. När de var väster om trähusen åkte de snabbare granatkastarvagnarna i förväg för att ta den norra flaggruppen, men då den främsta av dem slogs ut av en Sherman-vagn drog den andra sig raskt tillbaka och ställde sig bakom stormkanonvagnarna. Dessa gjorde sig beredda på hotet och när Sherman-vagnen dök upp slogs den genast ut av stormkanonvagn #111. Nu slog även de tunga artillerigranaterna ner och därefter avancerade halvbandsvagnarna och färdades med högsta fart mot de annalkande flaggrupperna. Två av dem avancerade så snabbt att de p.g.a. ouppmärksamhet körde fast i snön, och deras passagerare fick istället fortsätta till fots.
Det skulle visa sig att det var först nu som den riktiga striden skulle början. Medan halvbandsvagnarna, stormkanonvagnarna och infanteristerna tog och säkrade de norra flaggrupperna gick polackerna till motangrepp för att ta dem tillbaka. Det började med att den andra granatkastarvagnen slogs ut av en Sherman-vagn och sedan satte ett våldsamt stridsvagnsanfall igång. På några få rundor hade sammanlagt tio fientliga stridsvagnar slagits ut: Två föll offer för #101, fem för #111, en för #112 och resten för infanteriets pansarvärnsvapen. Samtidigt slogs inte mindre än fyra halvbandsvagnar ut av både infanteri och dolda pv-kanoner. Men trots detta våldsamma angrepp hölls samtliga flaggor vid de norra flaggrupperna. I söder tycktes det bli enklare att erövra flaggorna. Efter att de fyra stridsvagnarna slagits ut avancerade stormkanonvagnarna i förväg och som följd av avsaknaden av infanteriskydd blev stormkanonvagn #122 immobiliserad av ett bakhåll. Men med hjälp av de andra två stormkanonvagnarna kunde denna infanterigrupp snabbt bekämpas. Därefter färdades de mot flaggruppen utan att stöta på något motstånd och tog snabbt samtliga flaggor. Men infanteriet hade inte en chans att hänga med i samma takt och när de stötte på fientliga infanterigrupper var deras skydd uteslutet. Till följd av detta slogs både #123 och #124 – ingen ur de båda besättningarna överlevde – ut av polska PIAT-team och därefter var det en enkel match för de polska infanterigrupperna att raskt erövra sex av de sju flaggorna. Artilleribombardemanget mot trähusen vid asfaltvägen fick ingen effekt, utan det polska motståndet fortsatte med oförminskad kraft.
När slaget slutade höll min Kampfgruppe 15 av de 21 flaggorna. Slaget slutade med en marginell seger.
Förlusterna:
Min Kampfgruppe förlorade totalt 350 man och 8 bepansrade stridsfordon, varav 2 stormkanonvagnar, medan polackernas förluster blev 318 man, 6 kanoner och 21 stridsvagnar. Analyserar man sedan manskapsförlusterna ytterligare framgår det att polackerna var långt mer framgångsrika i infanteristriderna, trots en mördande artillerield från min Kampfgruppes sida: Min Kampfgruppe förlorade totalt 326 infanterister, medan samma siffra för polackerna bara uppskattades till 180 man. Den här gången förtjänar faktiskt fienden en stor eloge p.g.a. det hårda motstånd som bjöds trots att allt artilleri utom en granatkastare var utslaget redan i början av slaget. Polackerna kämpade som galna, trots det mördande regnet av tunga artillerigranater, och lyckades med bedriften att stoppa min Kampfgruppes framfart så mycket att det tog längre tid än beräknat att nå fram till flaggorna. Sedan, efter att flaggorna var tagna, fortsatte det att vara en hård kamp för att överhuvudtaget lyckas behålla dem. De gick särskilt hårt åt infanterikompaniet på asfaltvägen, som utan att ha kommit en tum förbi husen nedanför det frusna återfältet bara återvände med 26 man! Detta trots att man bara hade stött på fem infanterigrupper.
Efter slaget blev samtliga förluster i den reguljära Kampfgruppen ersätta och reparerade. De allvarligaste förlusterna under det här slaget blev stormkanonvagnarna #123 och #124. Tillsammans hade de här två vagnarna 18 segrar bakom sig och förlusten av två till veteranbesättningar känns verkligen, särskilt som kriget mer och mer utkämpas på tysk mark och möjligheterna till ersättningar och förstärkningar blir mindre. Totalt, under hela fälttåget, har min Kampfgruppes stormkanonvagnkompani förlorat inte mindre en 6 veteranbesättningar, varav 3 under de två senaste slagen. Mycket svåra förluster på lång sikt.
Prolog:
Februari fortsätter med ytterligare strider vid Reichswald. Den här gången är det min Kamfpgruppe som ska försena brittiska styrkor och hindra dem från att ta flaggorna.
Slag 12
Steel Panther WW2 for Windows
Februari fortsätter med ytterligare strider vid Reichswald. Den här gången är det min Kamfpgruppe som ska försena brittiska styrkor och hindra dem från att ta flaggorna.
Terräng:
Se bilderna!
Fiendens styrkor:
Då Storbritannien den här gången avancerar mot min Kampfgruppe är sannolikt halvbandsvagnar att vänta, förutom ett överväldigande antal stridsvagnar, en överväldigande mängd infanteri samt högst sannolikt markattackflygplan.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab with a Sd.Kfz. 250/8 as utility vehicle
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Raketenartilleriebatterie (sf): Batterie 5
-- 3 x Maultier (with 10 x 150 mm Raketenwerfer)
-- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
-- 1 x Wirbelwind
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 x MG42 with tripods
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 1 x sniper rifle)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (with 2 x Scharfschütze)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf): Batterie 1-4
- 4 x Panzerartilleriebattierie:
-- 3 x 150 mm Panzerhaubitz 18m Hummel
-- 1 x Sd.Kfz. 252 LGM
-- 1 x Wirbelwind
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
2 x SPW Zug
- 1 x Sd.Kfz. 251/9
- 3 x Sd.Kfz. 251/1
…vilka har förstärkts med…
1 x SS Schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
1 x Panzergruppe
- 2 x Panzerkampfwagen IVJ
1 x FlaK Zug
- 3 x 20 mm FlaK Vierling
Bedömningar innan slaget:
Det här kan bli mycket svårt, även med den extra pansarvärnsstyrkan och det extra luftvärnet. Men för att förebygga ett statiskt försvar som överrumplas av fienden är planen helt enkelt att allt vid den främsta försvarslinjen ska avancera framåt tills kontakt med fienden nås. Det är min Kampfgruppes enda chans undgå passivitet och tvinga fienden till motåtgärder. Detta ökar också chansen att tillfoga fienden stora förluster redan i början av slaget, och stora förluster i början betyder som bekant mindre tryck efteråt samt att britternas anfall möjligtvis stannar upp. De statiska luftvärnskanonerna placeras i en triangel framför den mellersta flaggruppen så att de dels kan öppna eld mot markattackflygplan åt alla håll och dels, ifall fienden tränger igenom det yttre försvaret, i alla fall kan ge infanteriet ett helvete innan de slås ut av stridsvagnarna. Pansarelementen ska hålla sig rörliga och hela tiden försöka anfalla britternas pansarfordon från nya platser, medan artilleribatterierna förblir passiva – luftvärnsstridsvagnarna undantagna – till dess att fienden avslöjar tyngdpunkten för attacken samt var dess egna artilleribatterier håller sig gömda. Sedan ska de, precis som innan, öppna eld samtidigt och därefter byta eldposition. Som en sista infanterireserv, om fienden lyckas avancera in i skogen, har fyra halvbandsvagnar fördelats i norr och söder. Dessa ska, om detta inträffar, göra en tjurrusning mot flaggorna, släppa av infanteriet och sedan dra sig tillbaka igen för att inte slås ut av stridsvagnarna.
Händelseförloppet:
Att beskriva varenda detalj av detta komplicerade händelseförlopp skulle ta allt för mycket plats och tid i anspråk och därför beskriver jag den här gången bara striden i korthet samt det slutgiltiga resultatet för varje stormkanonvagn.
Det första som hände var att två spaningsfordon dök upp vid grusvägen i söder, men dessa slogs genast ut av stormkanonvagn #111. Kanske de hade tänkt smyga sig in den här vägen och sedan ta flaggorna medan huvudstyrkan höll resten av min Kampfgruppe upptagen, men vilka planer dessa än hade så misslyckades de abrupt.
Storbritannien valde istället att lägga tyngdpunkten i avancemanget vid först den norra flanken och sedan, efter några rundor, vid den centrala. Vid båda flankerna utvecklades avancemanget till en fullkomlig massaker på brittiska stridsfordon, varför attackflyg sattes in. Stormkanonvagn #101 slogs ut på nära håll av ett spaningsfordon, medan stormkanonvagn #113 slogs ut av en flygplansraket, samtidigt som två av Hawker Typhoon-planen sköts ner av luftvärnet. Nu blandade sig även artilleriet på båda sidor i striden: Min Kampfgruppes tunga granater slog ner utan att ha någon egentlig effekt, medan det brittiska artilleriet granatchockade den Pz.Kfw. IV, som deltog i försvaret av den centrala flanken, vartefter den slogs ut av en Sherman-vagn. Men nu hade det brittiska artilleriet avslöjat sina eldpositioner, och under två artilleriomgångar slog min Kampfgruppes tunga artilleri ut fem av de åtta pansarhaubitsarna. Samtidigt slogs stormkanonvagn #123 ut av en Sherman-vagn.
Nu, när de flesta av stormkanonvagnarna antingen inte hade bra eldpositioner, var utslagna eller hade bytt position, var det infanteriet som spelade störst roll. När de brittiska stridsvagnarna trängde in i skogen var det infanteriets Panzerfaust och Panzerschreck som stod för huvuddelen av stridsvagnsbekämpningen, även om en och annan fortfarande slogs ut av stormkanonvagnarna, främst #112 och #114. I övrigt ägnade sig stormkanonvagnarna åt att bekämpa de fåtal brittiska infanterienheter som syntes på den vita slätten framför skogen, varför Storbritannien på nytt satte in sitt attackflyg. Stormkanonvagn #122 slogs ut av en flygplansraket, men de två återstående Hawker Typhoon-planen fick ta emot stryk. Den ena sköts ner, medan den andra skadades svårt och fick lirka sig tillbaka. Besättningen i stormkanonvagnen överlevde för övrigt.
Segrarna i den markbundna stridsvagnsbekämpningen fördelade sig på detta sätt: 4 slogs ut av #101, 2 av #111, 15 av #112, 6 av #113, 10 av #114, 6 av #122 och 2 av #123. Resten oskadliggjordes av infanteriet.
När slaget slutade höll min Kampfgruppe samtliga 21 flaggor. Slaget slutade med en avgörande seger.
Förlusterna:
Min Kampfgruppe förlorade totalt 144 man och 5 stridsfordon, varav 4 tillhörde den reguljära Kampfgruppen, medan Storbritanniens förluster blev 376 man, 5 pansarhaubitsar, 27 pansarbilar/spaningsfordon, 48 stridsvagnar samt 3 jaktbombplan. Av fiendens markförluster slogs 5 (pansarhaubitsarna) ut av min Kampfgruppes artilleri, 30 av infanteriet samt 45 av stormkanonvagnskompaniet – de inlånade stridsvagnarna vann aldrig några segrar. Analyserar man sedan manskapsförlusterna ytterligare framgår det att 131 man i min Kampfgruppe utgjordes av infanterister, medan motsvarande siffra hos Storbritannien endast var ca 50 man. De främsta förlustorsakerna för min Kampfgruppes infanteri borde ha varit artilleriet och stridsvagnarna, eftersom huvuddelen av infanteristerna slogs mot stridsvagnarna inne i skogen, medan det brittiska infanteriets förluster främst måste ha berott på artillerielden och till viss del stormkanonvagnarna. Men då bekämpningen av de bepansrade stridsfordonen var viktigast, då dessa var spjutspetsarna för avancemanget, blev det så att infanteriet endast led ringa förluster.
Storbritannien hade mot slutet av slaget visserligen lyckats koncentrera en handfull stridsvagnar – se bild 2 – och åstadkommit början till en genombrytning, men då stormkanonvagn #114 och en handfull infanterigrupper stod i vägen är det svårt att säga om dessa hade kunnat åstadkomma något. Dessutom, om t.ex. #114 hade slagits ut och infanterigrupperna börjat retirera, så var halvbandsvagnarna redan på väg västerut med reservinfanteriet och då hade dessa högst sannolikt lyckats skjuta sönder de resterande stridsvagnarna, även om det hade skett till priset av att några flaggor hade erövrats. Även den överväldigande mängden brittiskt infanteri hade kunnat stoppas med välriktad artillerield. Men detta är som sagt mycket svårt att säga.
Efter slaget ersattes samtliga förluster och min Kampfgruppe gavs dessutom betydligt större möjligheter till en utökning av sin stridsstyrka, om man jämför med efterspelet till tidigare slag. Min Kampfgruppe valde därför att förstärka sin reguljära slagstyrka med två statiska luftvärnsplutoner, med tre fyrpipiga 20 mm-kanoner i varje – samma som i Wirbelwind – samt ytterligare ett stormkanonvagnskompani i samma storlek som det redan existerande. Luftvärnskanonerna hålls sedan mobila med hjälp av de sex vanliga halvbandsvagnarna och bör ge min Kampfgruppe en effektiv eldkraft mot fientligt attackflyg, medan den utökade pansarvärnsförmågan utan tvekan kommer att göra det ännu svårare för fiendens stridsvagnar.
Prolog:
Trots denna överväldigande seger är inte slaget om Reichswald över. Både Storbritanniens och min Kampfgruppes styrkor avancerar mot otagen terräng för att på nytt uppnå taktiska fördelar. Det är fortfarande februari.
Februari fortsätter med ytterligare strider vid Reichswald. Den här gången är det min Kamfpgruppe som ska försena brittiska styrkor och hindra dem från att ta flaggorna.
Terräng:
Se bilderna!
Fiendens styrkor:
Då Storbritannien den här gången avancerar mot min Kampfgruppe är sannolikt halvbandsvagnar att vänta, förutom ett överväldigande antal stridsvagnar, en överväldigande mängd infanteri samt högst sannolikt markattackflygplan.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab with a Sd.Kfz. 250/8 as utility vehicle
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Raketenartilleriebatterie (sf): Batterie 5
-- 3 x Maultier (with 10 x 150 mm Raketenwerfer)
-- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
-- 1 x Wirbelwind
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 x MG42 with tripods
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 1 x sniper rifle)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (with 2 x Scharfschütze)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf): Batterie 1-4
- 4 x Panzerartilleriebattierie:
-- 3 x 150 mm Panzerhaubitz 18m Hummel
-- 1 x Sd.Kfz. 252 LGM
-- 1 x Wirbelwind
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
2 x SPW Zug
- 1 x Sd.Kfz. 251/9
- 3 x Sd.Kfz. 251/1
…vilka har förstärkts med…
1 x SS Schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
1 x Panzergruppe
- 2 x Panzerkampfwagen IVJ
1 x FlaK Zug
- 3 x 20 mm FlaK Vierling
Bedömningar innan slaget:
Det här kan bli mycket svårt, även med den extra pansarvärnsstyrkan och det extra luftvärnet. Men för att förebygga ett statiskt försvar som överrumplas av fienden är planen helt enkelt att allt vid den främsta försvarslinjen ska avancera framåt tills kontakt med fienden nås. Det är min Kampfgruppes enda chans undgå passivitet och tvinga fienden till motåtgärder. Detta ökar också chansen att tillfoga fienden stora förluster redan i början av slaget, och stora förluster i början betyder som bekant mindre tryck efteråt samt att britternas anfall möjligtvis stannar upp. De statiska luftvärnskanonerna placeras i en triangel framför den mellersta flaggruppen så att de dels kan öppna eld mot markattackflygplan åt alla håll och dels, ifall fienden tränger igenom det yttre försvaret, i alla fall kan ge infanteriet ett helvete innan de slås ut av stridsvagnarna. Pansarelementen ska hålla sig rörliga och hela tiden försöka anfalla britternas pansarfordon från nya platser, medan artilleribatterierna förblir passiva – luftvärnsstridsvagnarna undantagna – till dess att fienden avslöjar tyngdpunkten för attacken samt var dess egna artilleribatterier håller sig gömda. Sedan ska de, precis som innan, öppna eld samtidigt och därefter byta eldposition. Som en sista infanterireserv, om fienden lyckas avancera in i skogen, har fyra halvbandsvagnar fördelats i norr och söder. Dessa ska, om detta inträffar, göra en tjurrusning mot flaggorna, släppa av infanteriet och sedan dra sig tillbaka igen för att inte slås ut av stridsvagnarna.
Händelseförloppet:
Att beskriva varenda detalj av detta komplicerade händelseförlopp skulle ta allt för mycket plats och tid i anspråk och därför beskriver jag den här gången bara striden i korthet samt det slutgiltiga resultatet för varje stormkanonvagn.
Det första som hände var att två spaningsfordon dök upp vid grusvägen i söder, men dessa slogs genast ut av stormkanonvagn #111. Kanske de hade tänkt smyga sig in den här vägen och sedan ta flaggorna medan huvudstyrkan höll resten av min Kampfgruppe upptagen, men vilka planer dessa än hade så misslyckades de abrupt.
Storbritannien valde istället att lägga tyngdpunkten i avancemanget vid först den norra flanken och sedan, efter några rundor, vid den centrala. Vid båda flankerna utvecklades avancemanget till en fullkomlig massaker på brittiska stridsfordon, varför attackflyg sattes in. Stormkanonvagn #101 slogs ut på nära håll av ett spaningsfordon, medan stormkanonvagn #113 slogs ut av en flygplansraket, samtidigt som två av Hawker Typhoon-planen sköts ner av luftvärnet. Nu blandade sig även artilleriet på båda sidor i striden: Min Kampfgruppes tunga granater slog ner utan att ha någon egentlig effekt, medan det brittiska artilleriet granatchockade den Pz.Kfw. IV, som deltog i försvaret av den centrala flanken, vartefter den slogs ut av en Sherman-vagn. Men nu hade det brittiska artilleriet avslöjat sina eldpositioner, och under två artilleriomgångar slog min Kampfgruppes tunga artilleri ut fem av de åtta pansarhaubitsarna. Samtidigt slogs stormkanonvagn #123 ut av en Sherman-vagn.
Nu, när de flesta av stormkanonvagnarna antingen inte hade bra eldpositioner, var utslagna eller hade bytt position, var det infanteriet som spelade störst roll. När de brittiska stridsvagnarna trängde in i skogen var det infanteriets Panzerfaust och Panzerschreck som stod för huvuddelen av stridsvagnsbekämpningen, även om en och annan fortfarande slogs ut av stormkanonvagnarna, främst #112 och #114. I övrigt ägnade sig stormkanonvagnarna åt att bekämpa de fåtal brittiska infanterienheter som syntes på den vita slätten framför skogen, varför Storbritannien på nytt satte in sitt attackflyg. Stormkanonvagn #122 slogs ut av en flygplansraket, men de två återstående Hawker Typhoon-planen fick ta emot stryk. Den ena sköts ner, medan den andra skadades svårt och fick lirka sig tillbaka. Besättningen i stormkanonvagnen överlevde för övrigt.
Segrarna i den markbundna stridsvagnsbekämpningen fördelade sig på detta sätt: 4 slogs ut av #101, 2 av #111, 15 av #112, 6 av #113, 10 av #114, 6 av #122 och 2 av #123. Resten oskadliggjordes av infanteriet.
När slaget slutade höll min Kampfgruppe samtliga 21 flaggor. Slaget slutade med en avgörande seger.
Förlusterna:
Min Kampfgruppe förlorade totalt 144 man och 5 stridsfordon, varav 4 tillhörde den reguljära Kampfgruppen, medan Storbritanniens förluster blev 376 man, 5 pansarhaubitsar, 27 pansarbilar/spaningsfordon, 48 stridsvagnar samt 3 jaktbombplan. Av fiendens markförluster slogs 5 (pansarhaubitsarna) ut av min Kampfgruppes artilleri, 30 av infanteriet samt 45 av stormkanonvagnskompaniet – de inlånade stridsvagnarna vann aldrig några segrar. Analyserar man sedan manskapsförlusterna ytterligare framgår det att 131 man i min Kampfgruppe utgjordes av infanterister, medan motsvarande siffra hos Storbritannien endast var ca 50 man. De främsta förlustorsakerna för min Kampfgruppes infanteri borde ha varit artilleriet och stridsvagnarna, eftersom huvuddelen av infanteristerna slogs mot stridsvagnarna inne i skogen, medan det brittiska infanteriets förluster främst måste ha berott på artillerielden och till viss del stormkanonvagnarna. Men då bekämpningen av de bepansrade stridsfordonen var viktigast, då dessa var spjutspetsarna för avancemanget, blev det så att infanteriet endast led ringa förluster.
Storbritannien hade mot slutet av slaget visserligen lyckats koncentrera en handfull stridsvagnar – se bild 2 – och åstadkommit början till en genombrytning, men då stormkanonvagn #114 och en handfull infanterigrupper stod i vägen är det svårt att säga om dessa hade kunnat åstadkomma något. Dessutom, om t.ex. #114 hade slagits ut och infanterigrupperna börjat retirera, så var halvbandsvagnarna redan på väg västerut med reservinfanteriet och då hade dessa högst sannolikt lyckats skjuta sönder de resterande stridsvagnarna, även om det hade skett till priset av att några flaggor hade erövrats. Även den överväldigande mängden brittiskt infanteri hade kunnat stoppas med välriktad artillerield. Men detta är som sagt mycket svårt att säga.
Efter slaget ersattes samtliga förluster och min Kampfgruppe gavs dessutom betydligt större möjligheter till en utökning av sin stridsstyrka, om man jämför med efterspelet till tidigare slag. Min Kampfgruppe valde därför att förstärka sin reguljära slagstyrka med två statiska luftvärnsplutoner, med tre fyrpipiga 20 mm-kanoner i varje – samma som i Wirbelwind – samt ytterligare ett stormkanonvagnskompani i samma storlek som det redan existerande. Luftvärnskanonerna hålls sedan mobila med hjälp av de sex vanliga halvbandsvagnarna och bör ge min Kampfgruppe en effektiv eldkraft mot fientligt attackflyg, medan den utökade pansarvärnsförmågan utan tvekan kommer att göra det ännu svårare för fiendens stridsvagnar.
Prolog:
Trots denna överväldigande seger är inte slaget om Reichswald över. Både Storbritanniens och min Kampfgruppes styrkor avancerar mot otagen terräng för att på nytt uppnå taktiska fördelar. Det är fortfarande februari.
Nån gång måste jag tyvärr sluta - till slut blir det ju maj 1945... Men tusen tack för uppmuntran, den känns uppbyggande!
Ärligt talat trodde jag att det skulle gå åt helvete den här gången. Mina stormkanonvagnar hade redan slagit ut X antal brittiska tanks, men de fortsatte ändå att komma! Så när fi verkade bryta genom mina yttre försvarslinjer vid runda 19 trodde jag att det var kört, slaget skulle egentligen inte vara slut förrän runda 36. Men datorn gjorde tydligen bedömningen att britternas förluster var så allvarliga att de i slutändan inte hade någon chans att vinna.
Morgan
Ärligt talat trodde jag att det skulle gå åt helvete den här gången. Mina stormkanonvagnar hade redan slagit ut X antal brittiska tanks, men de fortsatte ändå att komma! Så när fi verkade bryta genom mina yttre försvarslinjer vid runda 19 trodde jag att det var kört, slaget skulle egentligen inte vara slut förrän runda 36. Men datorn gjorde tydligen bedömningen att britternas förluster var så allvarliga att de i slutändan inte hade någon chans att vinna.
Morgan