Jag laddade ner SPWW2 for Windows i fredags och igår bestämde jag mig för att påbörja en AAR.
Det här mötet utspelar sig i Holland en kall höstdag i oktober 1944. Hur fiendens styrkor ser ut har jag ingen aning om, men jag vet att det är kanadensiska styrkor som min Kampfgruppe kommer att möta. Enligt order från OKW väntas ett angrepp i mitt operationsområde vilken dag som helst, men man har varit snabba med att skicka begränsade förstärkningar till de redan befintliga styrkor som står under mitt befäl.
Terräng:
Tre huvudvägar i västlig-östlig rikting samt många halvfrusna åkerfält blandade med relativt stora områden med lera. Naturliga skydd i form av skogar etc är det mycket ont om - på sina ställen finns det enbart träddungar med träd som har börjat eller redan har tappat sina löv. Målområdena min Kampfgruppe ska försvara består av 21 flaggor fördelade på tre nyckelområden, jämnt utplacerade från norr till söder strax längs med gränsen för min Kampfgruppes operationsområde. Terrängen är delvis till min fördel: De omfattande lerområdena tvingar mer eller mindre kanadensarna att transportera sitt pansar längs med vägarna, vilket ger min Kampfgruppe möjligheter till bakhåll. Samtidigt lämpar sig den öppna terrängen mycket väl för mina långskjutande pansarvärnspjäser.
Fiendens styrkor:
Baserat på tidigare erfarenheter kommer fiendens styrkor högst sannolikt att bestå av en överväldigande majoritet stridsvagnar, huvudsakligen Sherman-vagnar, samt ett flitigt användande av halvbandsvagnar och mycket infanteri och artilleriunderstöd. Även starka insatser av allierade jaktbombplan förväntas. Gemensamt för alla vapenslag är att de med all sannolikhet kommer utnumrera min Kampfgruppe stort.
Mina styrkor:
Min reguljära Kampfgruppe består av...
1 x Kampfgruppestab med en Kettenkraftrad som transportmedel
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, m. 5 x Panzerfaust)
- 3 x GrW Gruppen á 2 st 8 cm GrW
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 st MG42 med trebenslavett
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, m. 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (m. 1 x prickskyttegevär istället för 5 x Panzerfaust)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (m. två prickskyttar)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf):
- 3 x Panzerartilleriebattierie:
-- 4 x Panzerhaubitz 18m Hummel
- 2 x Munitionstransport:
-- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
2 x Munitions-LKW
...vilka har förstärkts med...
1 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschützen)
1 x motorisierter PaK Zug SS:
- 3 x 7,5 cm PaK 40 L/48
- 3 x Opel Blitz LKW
Bedömningar innan slaget:
Frånvaron av luftvärn i min Kampfgruppe kan vara en stor ackilleshäl, men å andra sidan kanske kanadensarna satsar mest på artilleri. Det fientliga pansaret borde inte bara något större problem, om min Kampfgruppe bara kan bekämpa dem på avstånd. Mina stormkanonvagnar är beväpnade med samma slagkraftiga kanon som i Panther och den stora tillgången på bärbara pansarvärnsvapen borde också ge mina soldater en ärlig chans att slå ut de fientliga stridsvagnarna i närstrid. Men den begränsade slagkraften i de extrainsatta pansarvärnskanonerna är förstås en nackdel. Om min Kampfgruppe håller sig rörlig och de tunga vapnen byter position efter varje eldgivning, så att fiendens artilleri sätts in för sent (och kanadensarna följaktligen slösar bort värdefulla granater) så borde jag kunna hålla stånd. Mina tolv trebenslavett-monterade MG42 borde kunna ge det fientliga infanteriet ett helvete, men de sex granatkastarna känns lite väl klena i sammanhanget - dessutom är deras skottvidd något begränsad.
Morgan
After Action Rapport: Kampfgruppe Jkpg1977
After Action Rapport: Kampfgruppe Jkpg1977
Senast redigerad av 2 Morgan, redigerad totalt 1 gång.
Efter slaget:
Händelseförloppet:
Som väntat började slaget med omfattande kanadensiska artilleribombardemang och låghöjdsanfall av jaktbombplan. En flygplansraket slog ut stormkanonvagn #113 alldeles i början av slaget och några raketer hamnade hos reservinfanteriet min Kampfgruppe hade gömt i en skogsdunge, men i övrigt gjorde beskjutningen ingen skada. I början av slaget dök en handfull stridsvagnar upp vid den norra flanken och ett tungt stridsvagnsanfall påbörjades vid den södra. De förstnämnda stridsvagnarna bekämpades ganska snabbt, men det tog lite längre tid innan mina stormkanonvagnar hade fått kontroll över läget vid det södra stridsområdet. Men samtidigt som de södra kanadensiska stridsvagnarna ganska snabbt började brinna en efter en gick infanteriet med hjälp av omfattande artilleriunderstöd till anfall vid den mellersta flanken, och även om mina pansarhaubitsar höll läget där under kontroll var det bara en tidsfråga innan fiendens infanterister skulle övermanna det relativt glesa mellersta infanteriförsvaret. Under flyganfallen mot min Kampfgruppes bakersta område slogs ammunitionslastbil #2 ut av en flygplansraket.
Eftersom läget vid den södra flanken snabbt stabiliserades och infanterianfallet vid den mellersta långsamt börjde gå lite trögare satte kanadensarna in allt mer artillerield mot mina trupper där. Men lite artillerield koncentrerades också mot mitt bakersta område, varvid pansarhaubits #122 slogs ut av en tung artillerigranat. Nu dök det också överraskande upp mängder med fientliga stridsvagnar vid den mellersta flanken och detta tillsammans med infanteristerna gjorde snabbt läget akut. Min Kampfgruppe beslöt därför att skicka alla utom en stormkanonvagn till denna sektor samt omgrupperade den södra pansarvärnskaonen så att den hade fritt skottfält mot de mellersta flaggorna. Det visade sig att stormkanonvagnarna kom fram precis i rätt tid och precis som vid den södra flanken började de kanadensiska stridsvagnarna nu att brinna en efter en. Samtidigt hölls infanteriet i schack med understödseld från mina pansarhaubitsar, även om granaterna slog ner lite för nära mina egna infanterister. Men detta räckte ändå inte till för att helt stoppa det fientliga infanteriets framfart, varvid min Kampfgruppe beslöt att låta en pansarvärnskanon vakta den lugna norra flanken och skicka de två stormkanonvagnar som fanns där söderut. Tack vare deras understödseld - särskilt mot den tunga Vickers-kulsprutan som sprutade ut tunga kulor över mina infanterister - lyckades min Kampfgruppe till sist. Genom att sätta in de två pansarfordonen fick också min Kampfgruppes sargade infanteri nytt mod och började göra motstånd på nytt. Svaret från kanadensarna blev, lite för sent, ännu mer artillerield och flyganfall. Ytterligare en pansarhaubits, #133, slogs ut av en flygplansraket.
I slutet av striden höll mina trupper 16 av de 21 flaggorna, ett bättre reslultat än väntat. För min Kampfgruppe slutade slaget med en marginell seger.
Förlusterna:
Räknat i manskap förlorade min Kampfgruppe 187 man och kanadensarna 345, men räknat i tyngre materiel vägde det utan tvekan över till min Kampfgruppes fördel. Min Kampfgruppes förluster blev 4 fordon, varav 3 bepansrade, medan kanadensarna förlorade hela 53 bepansrade stridsfordon, varav 1, en Sherman Vc Firefly, imobiliserades, övergavs av sin besättning och kunde erövras efter slaget. Av de resterande 52 pansarfordonen slogs 1 oavsiktligt ut av ett eget eldkastarfordon, medan 36 förstördes av stormkanonvagnarna, 2 av pansarvärnskanonerna och 13 av infanteriet. Den framgångsrikaste stormkanonvagnen slog ut 9 stridsvagnar, huvudsakligen Sherman V-vagnar.
Vid en närmare analys av de totala manskapsförlusterna urgjordes på min sida 168 man av infanterister, medan motsvarande siffra för kanadensarna uppskattades till enbart 75 man. Det står därmed klart att fienden hade ett litet men - om slaget hade pågått under fler rundor - avgörande övertag i de rena infanteristriderna. Detta i kombination med eldunderstödsövertaget hade sannolikt fällt avgörandet till Kanadas fördel, om inte mina stormkanonvagnar hade varit så enormt framgångsrika i de rena pansarstriderna.
Prolog:
Eftersom min Kampfgruppe ska kämpa 14 slag till gavs den möjlighet att reparera och ersätta sina förluster, och det den då kompletterades med var 1 FlaKPanzer Gruppe, bestående av 2 Wirbelwind (beväpnade med 2 cm fyrpipiga luftvärnskanoner). Min Kampfgruppes bedrift under försvarsstriden i Holland ledde också till att OKW beslöt sig för att sätta in den i ett avancemang mot en bedömt svag brittisk position. Samtidigt sköt OKW till ännu mer understödstrupper än tidigare, då min Kampfgruppes befälhavare visade sig vara militärt kompetent. De förstärkningar som sköts till var:
3 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschützen)
2 x Königstiger
2 x Panzerartilleriebattierie:
- 4 x Panzerhaubitz 18 Wespe
2 x Spähtruppe SS (4 man m. 1 Panzerfaust)
Men det slaget får bli en annan historia...
Morgan
PS. Kom gärna med eventuella kommentarer om denna batalj! Om ni är intresserade att höra AARs om min Kampfgruppes resterande slag skicka mig ett PM. DS.
Som väntat började slaget med omfattande kanadensiska artilleribombardemang och låghöjdsanfall av jaktbombplan. En flygplansraket slog ut stormkanonvagn #113 alldeles i början av slaget och några raketer hamnade hos reservinfanteriet min Kampfgruppe hade gömt i en skogsdunge, men i övrigt gjorde beskjutningen ingen skada. I början av slaget dök en handfull stridsvagnar upp vid den norra flanken och ett tungt stridsvagnsanfall påbörjades vid den södra. De förstnämnda stridsvagnarna bekämpades ganska snabbt, men det tog lite längre tid innan mina stormkanonvagnar hade fått kontroll över läget vid det södra stridsområdet. Men samtidigt som de södra kanadensiska stridsvagnarna ganska snabbt började brinna en efter en gick infanteriet med hjälp av omfattande artilleriunderstöd till anfall vid den mellersta flanken, och även om mina pansarhaubitsar höll läget där under kontroll var det bara en tidsfråga innan fiendens infanterister skulle övermanna det relativt glesa mellersta infanteriförsvaret. Under flyganfallen mot min Kampfgruppes bakersta område slogs ammunitionslastbil #2 ut av en flygplansraket.
Eftersom läget vid den södra flanken snabbt stabiliserades och infanterianfallet vid den mellersta långsamt börjde gå lite trögare satte kanadensarna in allt mer artillerield mot mina trupper där. Men lite artillerield koncentrerades också mot mitt bakersta område, varvid pansarhaubits #122 slogs ut av en tung artillerigranat. Nu dök det också överraskande upp mängder med fientliga stridsvagnar vid den mellersta flanken och detta tillsammans med infanteristerna gjorde snabbt läget akut. Min Kampfgruppe beslöt därför att skicka alla utom en stormkanonvagn till denna sektor samt omgrupperade den södra pansarvärnskaonen så att den hade fritt skottfält mot de mellersta flaggorna. Det visade sig att stormkanonvagnarna kom fram precis i rätt tid och precis som vid den södra flanken började de kanadensiska stridsvagnarna nu att brinna en efter en. Samtidigt hölls infanteriet i schack med understödseld från mina pansarhaubitsar, även om granaterna slog ner lite för nära mina egna infanterister. Men detta räckte ändå inte till för att helt stoppa det fientliga infanteriets framfart, varvid min Kampfgruppe beslöt att låta en pansarvärnskanon vakta den lugna norra flanken och skicka de två stormkanonvagnar som fanns där söderut. Tack vare deras understödseld - särskilt mot den tunga Vickers-kulsprutan som sprutade ut tunga kulor över mina infanterister - lyckades min Kampfgruppe till sist. Genom att sätta in de två pansarfordonen fick också min Kampfgruppes sargade infanteri nytt mod och började göra motstånd på nytt. Svaret från kanadensarna blev, lite för sent, ännu mer artillerield och flyganfall. Ytterligare en pansarhaubits, #133, slogs ut av en flygplansraket.
I slutet av striden höll mina trupper 16 av de 21 flaggorna, ett bättre reslultat än väntat. För min Kampfgruppe slutade slaget med en marginell seger.
Förlusterna:
Räknat i manskap förlorade min Kampfgruppe 187 man och kanadensarna 345, men räknat i tyngre materiel vägde det utan tvekan över till min Kampfgruppes fördel. Min Kampfgruppes förluster blev 4 fordon, varav 3 bepansrade, medan kanadensarna förlorade hela 53 bepansrade stridsfordon, varav 1, en Sherman Vc Firefly, imobiliserades, övergavs av sin besättning och kunde erövras efter slaget. Av de resterande 52 pansarfordonen slogs 1 oavsiktligt ut av ett eget eldkastarfordon, medan 36 förstördes av stormkanonvagnarna, 2 av pansarvärnskanonerna och 13 av infanteriet. Den framgångsrikaste stormkanonvagnen slog ut 9 stridsvagnar, huvudsakligen Sherman V-vagnar.
Vid en närmare analys av de totala manskapsförlusterna urgjordes på min sida 168 man av infanterister, medan motsvarande siffra för kanadensarna uppskattades till enbart 75 man. Det står därmed klart att fienden hade ett litet men - om slaget hade pågått under fler rundor - avgörande övertag i de rena infanteristriderna. Detta i kombination med eldunderstödsövertaget hade sannolikt fällt avgörandet till Kanadas fördel, om inte mina stormkanonvagnar hade varit så enormt framgångsrika i de rena pansarstriderna.
Prolog:
Eftersom min Kampfgruppe ska kämpa 14 slag till gavs den möjlighet att reparera och ersätta sina förluster, och det den då kompletterades med var 1 FlaKPanzer Gruppe, bestående av 2 Wirbelwind (beväpnade med 2 cm fyrpipiga luftvärnskanoner). Min Kampfgruppes bedrift under försvarsstriden i Holland ledde också till att OKW beslöt sig för att sätta in den i ett avancemang mot en bedömt svag brittisk position. Samtidigt sköt OKW till ännu mer understödstrupper än tidigare, då min Kampfgruppes befälhavare visade sig vara militärt kompetent. De förstärkningar som sköts till var:
3 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschützen)
2 x Königstiger
2 x Panzerartilleriebattierie:
- 4 x Panzerhaubitz 18 Wespe
2 x Spähtruppe SS (4 man m. 1 Panzerfaust)
Men det slaget får bli en annan historia...
Morgan
PS. Kom gärna med eventuella kommentarer om denna batalj! Om ni är intresserade att höra AARs om min Kampfgruppes resterande slag skicka mig ett PM. DS.
Senast redigerad av 3 Morgan, redigerad totalt 31 gång.
Från den här sidan:
http://www.shrapnelgames.com/SPCamo/wSPWW2/6.htm
ZIP-filen är på ca 125 Mb.
Morgan
http://www.shrapnelgames.com/SPCamo/wSPWW2/6.htm
ZIP-filen är på ca 125 Mb.
Morgan
AAR: Slag 2 - Holland, okt 1944
De kalla novemberdagarna hösten 1944 lämnar tycks inte lämna min Kampfgruppe någon ro. Knappt har de lyckats stå emot ett våldsamt kanadensiskt angrepp med ett överflöd av artillerield, jaktbombare, infanteri och stridsvagnar förrän de av OKW beordras att avancera mot en bedömt svag brittisk position ett par dagsmarscher från de tidigare stillsamma holländska åkerfälten, numera översållade med granatkratrar och brinnande stridsvagnar. Inte nog med det: OKW lät inte min Kampfgruppe behålla sin erövrade Sherman Vc Firefly, utan den skulle istället skickas till dem för urvärdering! Vilket oförskämt sätt... Men stabsofficerarna vid OKW insåg samtidigt potentialen i min Kampfgruppes befälhavare och sköt till ännu fler förstärkningstrupper än tidigare.
Terräng:
Precis som innan består även här terrängen av en salig blandning mellan halvfrusna åkerfält och områden med lervälling. Men i övrigt ser det annorlunda ut: I söder går det en huvudväg i västlig-östlig riktning som leder till en by på den brittiska sidan. I norr i nordvästlig-sydostlig rikting går det en till väg på en förhöjd vägbana som helt skymmer sikten för de brittiska förband som finns nedgrävda, något som min Kampfgruppe kan utnyttja till sin fördel. Precis som tidigare är terrängen i övrigt mycket platt, men eftersom detta ett par dagar tidigare visade sig vara till min fördel är det inget min Kampfgruppe oroar sig över. Målområdena, de brittiska flaggorna, är utspridda längs med hela det brittiska området och går bara att erövra en i taget.
Fiendens styrkor:
Precis som innan bör fiendestyrkorna bestå av Sherman-stridsvagnar, artilleri och massor av infanteri, men även en del pansarvärnskanoner, av vilka en del sägs vara riktigt slagkraftiga. Men då detta för britterna rör sig om en rent defensiv strid förväntas inga insatser av jaktbombplan. Fast britterna får ändå inte underskattas: De har nu, precis som min Kampfgruppe hade tidigare, fördelen av att vara nergrävda och invänta fienden och det gäller för mina styrkor att slå till snabbt och smart samt utnyttja de 23 artilleripjäser och granatkastare som finns till min Kampfgruppes förfogande så effektivt som möjligt.
Mina styrkor:
Min reguljära Kampfgruppe består av...
1 x Kampfgruppestab med en Kettenkraftrad som transportmedel
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, m. 5 x Panzerfaust)
- 3 x GrW Gruppen á 2 st 8 cm GrW
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 st MG42 med trebenslavett
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, m. 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (m. 1 x prickskyttegevär istället för 5 x Panzerfaust)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (m. två prickskyttar)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf):
- 3 x Panzerartilleriebattierie:
-- 4 x Panzerhaubitz 18m Hummel
- 2 x Munitionstransport:
-- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
2 x Munitions-LKW
1 x FlaKPz Gruppe:
- 2 x Wirbelwind
...vilka har förstärkts med...
3 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschützen)
2 x Königstiger
2 x Panzerartilleriebattierie:
- 4 x Panzerhaubitz 18 Wespe
2 x Spähtruppe SS (4 man m. 1 Panzerfaust)
Bedömningar innan slaget:
Min Kampfgruppes plan är riskabel men enkel: Först läggs en rökridå längs med hela frontlinjen, därefter - samtidigt som artilleriet öppnar verkanseld mot byn i den södra delen - går alla mina sex kompanier tillsammans med alla stridsvagnar till anfall vid den norra delen. Sedan, när de tre första kompanierna har korsat den norra vägen, läggs en rökridå vid den norra och södra delen av fronten. Detta bör förvirra britterna och göra dem beredda på ett anfall söderifrån som aldrig kommer. Min Kampfgruppes plan därefter är helt enkelt att svepa nedåt och röra mig från de öppna, norra områdena till de södra bebyggda. På så sätt kan Min Kampfgruppe sätta in alla kanoner i en enda verkanseld mot byn, för att på så sätt neutralisera eller chocka allt motstånd där, innan infanteriet och stridsvagnarna går in i byn och tar alla risker som strid i bebyggelse innebär.
Morgan
Terräng:
Precis som innan består även här terrängen av en salig blandning mellan halvfrusna åkerfält och områden med lervälling. Men i övrigt ser det annorlunda ut: I söder går det en huvudväg i västlig-östlig riktning som leder till en by på den brittiska sidan. I norr i nordvästlig-sydostlig rikting går det en till väg på en förhöjd vägbana som helt skymmer sikten för de brittiska förband som finns nedgrävda, något som min Kampfgruppe kan utnyttja till sin fördel. Precis som tidigare är terrängen i övrigt mycket platt, men eftersom detta ett par dagar tidigare visade sig vara till min fördel är det inget min Kampfgruppe oroar sig över. Målområdena, de brittiska flaggorna, är utspridda längs med hela det brittiska området och går bara att erövra en i taget.
Fiendens styrkor:
Precis som innan bör fiendestyrkorna bestå av Sherman-stridsvagnar, artilleri och massor av infanteri, men även en del pansarvärnskanoner, av vilka en del sägs vara riktigt slagkraftiga. Men då detta för britterna rör sig om en rent defensiv strid förväntas inga insatser av jaktbombplan. Fast britterna får ändå inte underskattas: De har nu, precis som min Kampfgruppe hade tidigare, fördelen av att vara nergrävda och invänta fienden och det gäller för mina styrkor att slå till snabbt och smart samt utnyttja de 23 artilleripjäser och granatkastare som finns till min Kampfgruppes förfogande så effektivt som möjligt.
Mina styrkor:
Min reguljära Kampfgruppe består av...
1 x Kampfgruppestab med en Kettenkraftrad som transportmedel
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, m. 5 x Panzerfaust)
- 3 x GrW Gruppen á 2 st 8 cm GrW
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 st MG42 med trebenslavett
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, m. 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (m. 1 x prickskyttegevär istället för 5 x Panzerfaust)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (m. två prickskyttar)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf):
- 3 x Panzerartilleriebattierie:
-- 4 x Panzerhaubitz 18m Hummel
- 2 x Munitionstransport:
-- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
2 x Munitions-LKW
1 x FlaKPz Gruppe:
- 2 x Wirbelwind
...vilka har förstärkts med...
3 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschützen)
2 x Königstiger
2 x Panzerartilleriebattierie:
- 4 x Panzerhaubitz 18 Wespe
2 x Spähtruppe SS (4 man m. 1 Panzerfaust)
Bedömningar innan slaget:
Min Kampfgruppes plan är riskabel men enkel: Först läggs en rökridå längs med hela frontlinjen, därefter - samtidigt som artilleriet öppnar verkanseld mot byn i den södra delen - går alla mina sex kompanier tillsammans med alla stridsvagnar till anfall vid den norra delen. Sedan, när de tre första kompanierna har korsat den norra vägen, läggs en rökridå vid den norra och södra delen av fronten. Detta bör förvirra britterna och göra dem beredda på ett anfall söderifrån som aldrig kommer. Min Kampfgruppes plan därefter är helt enkelt att svepa nedåt och röra mig från de öppna, norra områdena till de södra bebyggda. På så sätt kan Min Kampfgruppe sätta in alla kanoner i en enda verkanseld mot byn, för att på så sätt neutralisera eller chocka allt motstånd där, innan infanteriet och stridsvagnarna går in i byn och tar alla risker som strid i bebyggelse innebär.
Morgan
After action reportD. Löwenhamn skrev:AAR?
mvh/ Daniel
viewtopic.php?t=24596&highlight=aar
viewtopic.php?t=24597&highlight=aar
/CvD
Efter slaget:
Händelseförloppet:
Den väntade brittiska artillerielden blev intensiv, men inga allvarliga förluster orsakades. Men när röken efter mina artillerienheters eldgivning upptäcktes av fienden fångades pansarhaubits #131 och en granatkastargrupp i en lokal men våldsam moteld vid den södra flanken. Granatgruppen flydde hals över huvud mot min Kampfgruppes bakre linjer och förblev obrukbar under resten av slaget, medan pansarhaubits #131 råkade ut för en direktträff, som slog ut den och hela dess besättning.
Vid den norra flanken började avancemanget bra. Den första vågen om tre infanterikompanier, 2 Königstiger-vagnar och 5 stormkanonvagnar lyckades oupptäckta avancera över vägen och halvvägs till anfallsposition. En spanande infanterigrupp upptäckte tre Sherman-vagnar i försvarsställning och min Kampfgruppe beslöt att låta de bepansrade stridsfordonen anfalla dem, under tiden som infanteriet fortsatte att avancera västerut. Två av de fientliga stridsvagnarna, Sherman III-vagnar, slogs omedelbart ut, den ena av en Königstiger-vagn och den andra av stormkanonvagn #112, men den återstående Sherman Vc Firefly-vagnen bet ifrån och slog i relativt snabb följd ut mina enda två tunga stridsvagnar, varvid en man ur den ena besättningen överlevde. Väl medveten om att en helvetes spärreld var att vänta mot den norra flanken ganska snart beslöt min Kampfgruppe att smyga sig på den envisa Sherman-vagnen norrifrån med stormkanonvagnarna #101 och #114, medan stormkanonvagnarna #111 och #113 närmade sig framifrån och stormkanonvagn #112 följde med ett kompani som började röra sig mot den mellersta flanken. Men överraskningen gick om intet när en oupptäckt Sherman III-vagn sköt stormkanonvagn #114 i brand, varvid en medlem ur veteranbesättningen överlevde, och tvingade följeslagaren att backa i skydd. Men nu beslöt sig några infanterigrupper att engagera det envisa hotet i närstrid och efter att ha tagit emot några granater från Sherman III-vagnen gjorde de ganska snabbt livet surt för Sherman Vc Firefly-vagnen. Nu, när de båda fiendevagnarna var upptagna med andra problem, rullade stormkanonvagn #101 fram ur sitt skydd och sköt de två hoten i brand.
Men detta skulle bara visa sig vara början på min Kampfgruppes problem. I ett försök att ge det i sydvästlig riktning avancerande infanteriet mer eldunderstöd mot den handfull brittiska infanterigrupper ute på slätten exponerade sig stormkanonvagn #112 för mycket och sköts med en välriktad granat genom sidopansaret i brand av en dold pansarvärnskanon. Den här gången dödades hela veteranbesättningen, med totalt 10 segrar bakom sig. Samtidigt som det brittiska motståndet ökade när de två andra kompanierna trädde fram ur träddungen började nu det väntade artilleribombardemanget av de infanterigrupper som fortfarande avancerade i träddungen, varvid många granatchockades. Strax därefter började det brittiska artilleriet även beskjuta det kompani som avancerade mot den mellersta flanken, även där med en del granatchockade infanterigrupper som följd. Min Kampfgruppe beslöt nu att låta de resterande tre kompanierna tillsammans med de resterande fyra stormkanonvagnarna avancera direkt mot den mellersta flanken, detta eftersom de fastnaglade soldaterna var i desperat behov av rörligt eldunderstöd. Som extra eldkraft beordrades även en luftvärnsstridsvagn att följa med.
Ett artilleribombardemang från min Kampfgruppes artillerienheter öppnade möjligheten för de två nordligaste kompanierna att avancera ytterligare. Min Kampfgruppe beslöt sig för att låta stormkanonvagn #111 understödja det nordligaste kompaniet och stormkanonvagnarna #101 och #113 det sydligaste av de två. Men den första av de två sistnämnda körde fast i leran, med sin pansarvärnspjäs pekandes söderut, och den andra slogs ganska omgående ut av en M10-vagn, medan den allra förstnämnda framgångsrikt lyckades understödja det nordligaste kompaniets frammarsch - när spränggranaterna tog slut tog den till sin luftvärnskulspruta för att decimera det brittiska infanteriet. Samtidigt lyckades det sydligare av de två kompanierna genom sitt blotta antal, inte överväldigande men tillräckligt, sakta med säkert pressa sig framåt mot det hägrande brittiska flaggorna, trots det brittiska infanteriets häftiga moteld och trots att en M10-vagn nu blandade sig in i striden med sin kanon. Även vid den mellersta flanken började det tredje kompaniet att sakta men säkert röra sig framåt, men här möttes dem även med granater från ännu en M10-vagn och två pansarvärnskanoner. Nu började dock de återstående tre kompanierna att komma inom understödsavstånd. En av de fyra brittiska infanterigrupper som hindrade frammarschen söderifrån beslöt sig omedelbart för att retirera efter att i snabb följd ha tagit emot 14 granatkastarprojektiler och ett antal välriktade eldskurar från en medeltung kulsprutegrupp, medan de återstående tre redan växelvis flydde och gjorde motstånd. Ännu ett tungt artilleribombardemang från min Kampfgruppes artilleripjäser gjorde det möjligt att erövra två flaggor och dessa kunde hållas trots en våldsam moteld.
Men de två pansarvärnskanonerna och M10-vagnarna var fortfarande ett problem - artillerielden höll snabbt på att mattas av - och gjorde framstötstakten för det sydligaste kompaniet kännbart långsam. Nu beslöt min Kampfgruppe att låta pansarvagnarna hos de tre östligaste kompanierna rulla framåt med högsta möjliga fart, istället för som innan rulla i infanteriets takt. Tre lite för närgångna granater från en av de två pansarvärnskanonerna tvingade luftvärnsstridsvagnen att gömma sig bakom ett träd, men dessa skulle visa sig vara som denna skulle avlossa. Nu visste de fyra stormkanonvagnarna var den fanns och stormkanonvagn #122 slog ut den med en enda välriktad spränggranat. Den andra upptäckta pansarvärnspjäsen tog snabbt emot ett stort antal spränggranater, lite luftvärnseld från Wirbelwind-vagnen samt besköts av infanteriet och började hastigt retirera efter att ha fått sin besättning kraftigt decimerad. Med bara M10-vagnarnas och det brittiska infanteriets kulspruteeld att bekymra sig erövrade nu det hårt sargade infanteriet ännu en flagga och lyckades med att hålla den. En tredje pansarvärnskanon, placerad vid den södra flankens nordligaste del, började nu öppna eld samtidigt som bedömt svagt brittiskt infanteri avancerade söderifrån, men slaget var i princip redan över.
Vid slutet av slaget höll min Kampfgruppe 3 av de 21 flaggorna och det hela slutade med en marginell förlust.
Förlusterna:
Min Kampfgruppe förlorade 96 man och 6 bepansrade stridsfordon, varav fyra reguljära, och britterna 106 man, 4 stridsvagnar samt 1 pansarvärnskanon. Med tanke på det magra resultatet, 3 erövrade flaggor av totalt 21, led min Kampfgruppe helt enkelt för stora förluster, så stora att stormkanonvagn #113 och pansarhaubits #131 inte gick att ersätta. Oavsett av vilken typ nästa slag blir så är förlusten av 1 pansarvärns- och 1 artilleripjäs kännbar. Det är bara att hoppas att de går att ersätta permanent efter nästa slag.
Hur slaget hade slutat om min Kampfgruppe hade haft längre tid på sig är svårt att säga, men sannolikt hade den återstående brittiska pansarvärnskanonen tillsammans med eventuella andra Sherman-stridsvagnar slagits ut relativt snabbt och det brittiska infanteriet tvingats till reträtt genom insatser från min Kampfgruppes artillerienheter. Men trots detta hade sannolikt inte alla flaggor gått att erövra, särskilt inte de som fanns i byn – det hade på sin höjd blivit en till marginell seger.
Förlusten av de 2 tunga stridsvagnarna var redan från början direkt kännbar. Deras tjocka pansarskydd hade blivit en svår nöt att knäcka för M10-vagnarna och pansarvärnskanonerna att knäcka och dessa hade sedan kunnat bekämpas en i taget, tills bara infanteriet och ännu fler svagt bepansrade Sherman-vagnar återstod. Men även förlusten av stormkanonvagn #112 kommer att bli kännbar på sikt – det tar tid att förvandla välutbildat reservmanskap till sammansvetsade och slagkraftiga veteraner med högt stridsvärde.
Epilog:
Oktober 1944 kommer att lämna få av min Kampfgruppes veteraner opåverkade. Trots de svåra förlusterna beordrar OKW den att avancera mot ännu ett stycke holländskt mark, den här gången mot britterna. Denna mark är åtråvärd både för britterna och OKW. Men eftersom min Kampfgruppe inte led större förluster än de faktiskt gjorde skickar de även den här gången med lite förstärkningar:
2 x SS schwere Infanteriekompanie
1 x Jagdpanzer IV/70V (tillfälligt utlånad)
Det får bli nästa AAR.
Morgan
Den väntade brittiska artillerielden blev intensiv, men inga allvarliga förluster orsakades. Men när röken efter mina artillerienheters eldgivning upptäcktes av fienden fångades pansarhaubits #131 och en granatkastargrupp i en lokal men våldsam moteld vid den södra flanken. Granatgruppen flydde hals över huvud mot min Kampfgruppes bakre linjer och förblev obrukbar under resten av slaget, medan pansarhaubits #131 råkade ut för en direktträff, som slog ut den och hela dess besättning.
Vid den norra flanken började avancemanget bra. Den första vågen om tre infanterikompanier, 2 Königstiger-vagnar och 5 stormkanonvagnar lyckades oupptäckta avancera över vägen och halvvägs till anfallsposition. En spanande infanterigrupp upptäckte tre Sherman-vagnar i försvarsställning och min Kampfgruppe beslöt att låta de bepansrade stridsfordonen anfalla dem, under tiden som infanteriet fortsatte att avancera västerut. Två av de fientliga stridsvagnarna, Sherman III-vagnar, slogs omedelbart ut, den ena av en Königstiger-vagn och den andra av stormkanonvagn #112, men den återstående Sherman Vc Firefly-vagnen bet ifrån och slog i relativt snabb följd ut mina enda två tunga stridsvagnar, varvid en man ur den ena besättningen överlevde. Väl medveten om att en helvetes spärreld var att vänta mot den norra flanken ganska snart beslöt min Kampfgruppe att smyga sig på den envisa Sherman-vagnen norrifrån med stormkanonvagnarna #101 och #114, medan stormkanonvagnarna #111 och #113 närmade sig framifrån och stormkanonvagn #112 följde med ett kompani som började röra sig mot den mellersta flanken. Men överraskningen gick om intet när en oupptäckt Sherman III-vagn sköt stormkanonvagn #114 i brand, varvid en medlem ur veteranbesättningen överlevde, och tvingade följeslagaren att backa i skydd. Men nu beslöt sig några infanterigrupper att engagera det envisa hotet i närstrid och efter att ha tagit emot några granater från Sherman III-vagnen gjorde de ganska snabbt livet surt för Sherman Vc Firefly-vagnen. Nu, när de båda fiendevagnarna var upptagna med andra problem, rullade stormkanonvagn #101 fram ur sitt skydd och sköt de två hoten i brand.
Men detta skulle bara visa sig vara början på min Kampfgruppes problem. I ett försök att ge det i sydvästlig riktning avancerande infanteriet mer eldunderstöd mot den handfull brittiska infanterigrupper ute på slätten exponerade sig stormkanonvagn #112 för mycket och sköts med en välriktad granat genom sidopansaret i brand av en dold pansarvärnskanon. Den här gången dödades hela veteranbesättningen, med totalt 10 segrar bakom sig. Samtidigt som det brittiska motståndet ökade när de två andra kompanierna trädde fram ur träddungen började nu det väntade artilleribombardemanget av de infanterigrupper som fortfarande avancerade i träddungen, varvid många granatchockades. Strax därefter började det brittiska artilleriet även beskjuta det kompani som avancerade mot den mellersta flanken, även där med en del granatchockade infanterigrupper som följd. Min Kampfgruppe beslöt nu att låta de resterande tre kompanierna tillsammans med de resterande fyra stormkanonvagnarna avancera direkt mot den mellersta flanken, detta eftersom de fastnaglade soldaterna var i desperat behov av rörligt eldunderstöd. Som extra eldkraft beordrades även en luftvärnsstridsvagn att följa med.
Ett artilleribombardemang från min Kampfgruppes artillerienheter öppnade möjligheten för de två nordligaste kompanierna att avancera ytterligare. Min Kampfgruppe beslöt sig för att låta stormkanonvagn #111 understödja det nordligaste kompaniet och stormkanonvagnarna #101 och #113 det sydligaste av de två. Men den första av de två sistnämnda körde fast i leran, med sin pansarvärnspjäs pekandes söderut, och den andra slogs ganska omgående ut av en M10-vagn, medan den allra förstnämnda framgångsrikt lyckades understödja det nordligaste kompaniets frammarsch - när spränggranaterna tog slut tog den till sin luftvärnskulspruta för att decimera det brittiska infanteriet. Samtidigt lyckades det sydligare av de två kompanierna genom sitt blotta antal, inte överväldigande men tillräckligt, sakta med säkert pressa sig framåt mot det hägrande brittiska flaggorna, trots det brittiska infanteriets häftiga moteld och trots att en M10-vagn nu blandade sig in i striden med sin kanon. Även vid den mellersta flanken började det tredje kompaniet att sakta men säkert röra sig framåt, men här möttes dem även med granater från ännu en M10-vagn och två pansarvärnskanoner. Nu började dock de återstående tre kompanierna att komma inom understödsavstånd. En av de fyra brittiska infanterigrupper som hindrade frammarschen söderifrån beslöt sig omedelbart för att retirera efter att i snabb följd ha tagit emot 14 granatkastarprojektiler och ett antal välriktade eldskurar från en medeltung kulsprutegrupp, medan de återstående tre redan växelvis flydde och gjorde motstånd. Ännu ett tungt artilleribombardemang från min Kampfgruppes artilleripjäser gjorde det möjligt att erövra två flaggor och dessa kunde hållas trots en våldsam moteld.
Men de två pansarvärnskanonerna och M10-vagnarna var fortfarande ett problem - artillerielden höll snabbt på att mattas av - och gjorde framstötstakten för det sydligaste kompaniet kännbart långsam. Nu beslöt min Kampfgruppe att låta pansarvagnarna hos de tre östligaste kompanierna rulla framåt med högsta möjliga fart, istället för som innan rulla i infanteriets takt. Tre lite för närgångna granater från en av de två pansarvärnskanonerna tvingade luftvärnsstridsvagnen att gömma sig bakom ett träd, men dessa skulle visa sig vara som denna skulle avlossa. Nu visste de fyra stormkanonvagnarna var den fanns och stormkanonvagn #122 slog ut den med en enda välriktad spränggranat. Den andra upptäckta pansarvärnspjäsen tog snabbt emot ett stort antal spränggranater, lite luftvärnseld från Wirbelwind-vagnen samt besköts av infanteriet och började hastigt retirera efter att ha fått sin besättning kraftigt decimerad. Med bara M10-vagnarnas och det brittiska infanteriets kulspruteeld att bekymra sig erövrade nu det hårt sargade infanteriet ännu en flagga och lyckades med att hålla den. En tredje pansarvärnskanon, placerad vid den södra flankens nordligaste del, började nu öppna eld samtidigt som bedömt svagt brittiskt infanteri avancerade söderifrån, men slaget var i princip redan över.
Vid slutet av slaget höll min Kampfgruppe 3 av de 21 flaggorna och det hela slutade med en marginell förlust.
Förlusterna:
Min Kampfgruppe förlorade 96 man och 6 bepansrade stridsfordon, varav fyra reguljära, och britterna 106 man, 4 stridsvagnar samt 1 pansarvärnskanon. Med tanke på det magra resultatet, 3 erövrade flaggor av totalt 21, led min Kampfgruppe helt enkelt för stora förluster, så stora att stormkanonvagn #113 och pansarhaubits #131 inte gick att ersätta. Oavsett av vilken typ nästa slag blir så är förlusten av 1 pansarvärns- och 1 artilleripjäs kännbar. Det är bara att hoppas att de går att ersätta permanent efter nästa slag.
Hur slaget hade slutat om min Kampfgruppe hade haft längre tid på sig är svårt att säga, men sannolikt hade den återstående brittiska pansarvärnskanonen tillsammans med eventuella andra Sherman-stridsvagnar slagits ut relativt snabbt och det brittiska infanteriet tvingats till reträtt genom insatser från min Kampfgruppes artillerienheter. Men trots detta hade sannolikt inte alla flaggor gått att erövra, särskilt inte de som fanns i byn – det hade på sin höjd blivit en till marginell seger.
Förlusten av de 2 tunga stridsvagnarna var redan från början direkt kännbar. Deras tjocka pansarskydd hade blivit en svår nöt att knäcka för M10-vagnarna och pansarvärnskanonerna att knäcka och dessa hade sedan kunnat bekämpas en i taget, tills bara infanteriet och ännu fler svagt bepansrade Sherman-vagnar återstod. Men även förlusten av stormkanonvagn #112 kommer att bli kännbar på sikt – det tar tid att förvandla välutbildat reservmanskap till sammansvetsade och slagkraftiga veteraner med högt stridsvärde.
Epilog:
Oktober 1944 kommer att lämna få av min Kampfgruppes veteraner opåverkade. Trots de svåra förlusterna beordrar OKW den att avancera mot ännu ett stycke holländskt mark, den här gången mot britterna. Denna mark är åtråvärd både för britterna och OKW. Men eftersom min Kampfgruppe inte led större förluster än de faktiskt gjorde skickar de även den här gången med lite förstärkningar:
2 x SS schwere Infanteriekompanie
1 x Jagdpanzer IV/70V (tillfälligt utlånad)
Det får bli nästa AAR.
Morgan
AAR: Slag 3 - Holland, okt 1944
Steel Panther WW2 for Windows
Slaget om de holländska åkerfälten fortsätter. Fortfarande lite nedslagna efter den förra motgången beordras min Kampfgruppe att gräva ner sig ett par dagsmarscher från det förra slagfältet. Målet den här gången är att avancera mot och erövra mark som ännu inte hålls av någon sida.
Terräng:
Precis som tidigare består terrängen av en blandning av åkerfält, lervälling och snötäckta partier. Längst söderut, i västlig-östlig riktning, löper det en grusväg och längst norrut en asfaltväg i samma sträckning. Dessa vägar förenas på den östra sidan av slagfältet och vid sidan av dessa finns det en handfull småbyar. Norr om den södra vägen, men inte helt och hållet vid terrängens mitt, finns det ett skogsparti i västlig-östlig sträckning. I övrigt är all terräng, precis som tidigare, öppen och erbjuder utmärkta skjutförhållanden för min Kampfgruppes stormkanonvagnar.
Fiendens styrkor:
Britternas styrkor borde bestå av mycket infanteri, ett överlägset antal stridsvagnar, mycket artilleri samt stridsflygplan.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab med en Kettenkraftrad som transportmedel
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, m. 5 x Panzerfaust)
- 3 x GrW Gruppen á 2 st 8 cm GrW
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 st MG42 med trebenslavett
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, m. 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (m. 1 x prickskyttegevär istället för 5 x Panzerfaust)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (m. två prickskyttar)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf):
- 3 x Panzerartilleriebattierie:
-- 4 x Panzerhaubitz 18m Hummel
- 2 x Munitionstransport:
-- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
2 x Munitions-LKW
1 x FlaKPz Gruppe:
- 2 x Wirbelwind
…vilka har förstärkts med…
2 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschützen)
1 x Jagdpanzer IV/70V (tillfälligt utlånad)
Bedömningar innan slaget:
Med tanke på terräng så borde min Kampfgruppe klara av detta. Wirbelwind-vagnarna bör erbjuda tillräckligt skydd mot lågflygande markattackplan och, precis som innan, håller sig bara min Kampfgruppes styrkor rörliga så borde de inte fastna i britternas moteld. Planen är enkel: Infanteriet delas upp i 1,5 kompanier längst norrut resp. längst söderut samt 2 kompanier i mitten. Dessa får avancera och försöka erövra så många flaggor som möjligt, medan resten av styrkan får stå still och invänta fiendens motdrag.
Morgan
Slaget om de holländska åkerfälten fortsätter. Fortfarande lite nedslagna efter den förra motgången beordras min Kampfgruppe att gräva ner sig ett par dagsmarscher från det förra slagfältet. Målet den här gången är att avancera mot och erövra mark som ännu inte hålls av någon sida.
Terräng:
Precis som tidigare består terrängen av en blandning av åkerfält, lervälling och snötäckta partier. Längst söderut, i västlig-östlig riktning, löper det en grusväg och längst norrut en asfaltväg i samma sträckning. Dessa vägar förenas på den östra sidan av slagfältet och vid sidan av dessa finns det en handfull småbyar. Norr om den södra vägen, men inte helt och hållet vid terrängens mitt, finns det ett skogsparti i västlig-östlig sträckning. I övrigt är all terräng, precis som tidigare, öppen och erbjuder utmärkta skjutförhållanden för min Kampfgruppes stormkanonvagnar.
Fiendens styrkor:
Britternas styrkor borde bestå av mycket infanteri, ett överlägset antal stridsvagnar, mycket artilleri samt stridsflygplan.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab med en Kettenkraftrad som transportmedel
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, m. 5 x Panzerfaust)
- 3 x GrW Gruppen á 2 st 8 cm GrW
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 st MG42 med trebenslavett
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, m. 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (m. 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (m. 1 x prickskyttegevär istället för 5 x Panzerfaust)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (m. två prickskyttar)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf):
- 3 x Panzerartilleriebattierie:
-- 4 x Panzerhaubitz 18m Hummel
- 2 x Munitionstransport:
-- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
2 x Munitions-LKW
1 x FlaKPz Gruppe:
- 2 x Wirbelwind
…vilka har förstärkts med…
2 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschützen)
1 x Jagdpanzer IV/70V (tillfälligt utlånad)
Bedömningar innan slaget:
Med tanke på terräng så borde min Kampfgruppe klara av detta. Wirbelwind-vagnarna bör erbjuda tillräckligt skydd mot lågflygande markattackplan och, precis som innan, håller sig bara min Kampfgruppes styrkor rörliga så borde de inte fastna i britternas moteld. Planen är enkel: Infanteriet delas upp i 1,5 kompanier längst norrut resp. längst söderut samt 2 kompanier i mitten. Dessa får avancera och försöka erövra så många flaggor som möjligt, medan resten av styrkan får stå still och invänta fiendens motdrag.
Morgan
Senast redigerad av 1 Morgan, redigerad totalt 4 gånger.