Jajamen.Per-Erik Larsson skrev:Man kan väl sådedes gå ur facket och bara betala a-kassan?
LO och Socialdemokraterna?
- Belisarius
- Medlem
- Inlägg: 5093
- Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
- Ort: Utrikes
-
Gutekrigaren
- Medlem
- Inlägg: 4120
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:38
- Ort: Rom
Att fackföreningar administrerar A-kassa kallas Gent-systemet och är vanligt förekommande i Belgien, Danmark och Finland vill jag minnas, förutom Sverige.tokstolle skrev:Och nu kommer du in på åsikter och dagspolitik vilket inte brukas uppskattas på detta forum...Bulldog skrev:Vad man kanske kan fundera på är att LO förbunden (och andra fack oxå för den delen) administrerar A kassan som staten till stor del finansierar. Troligvis är det en ganska skaplig affär att förvalta dessa enorma pengar och är ju en fördel även i medlemmsvärvningssyfte. Man kan ju iofs strunta i facket och bara vara med i a kassan men det upplevs kanske som krångligt för många.
Jag kan inte på rak arm komma på någon annan organisation i Sverige som dels förvaltar staliga pengar och samtidigt har så nära band till ett politiskt parti.
Finns en naturlig anledning till att facken administrerar a-kassan och det är att det är facken som har skapat dom och att dom sedan dess har varit en lika naturlig del av förbunden som t.ex. förhandlingsavdelningen. Dock beslutades det utav borgarna när dom hade majoritet i riksdagen att medlemskap i a-kassan inte skulle villkoras utav medlemskap i själva fackförbundet.
Mvh Petter
Ungefär kopplingarna mellan "Timbro", "Svenskt näringsliv" (fd SAF) samt "Skattebetalarnas förening" till moderaterna (m)?Wooster skrev:LO har väldigt starka kopplingar till (s)...
... gör man mycket gemensamt, till exempel demonstrerar på första maj och driver en "synkad" valrörelse där LO köper reklam och gör utspel om varför socialdemokratisk politik är bra (av taktiska skäl brukar dessutom LO få vara de som står för sossarnas "negativa" kampanjer mot borgerligheten. Kolla till exempel in den retorik som LO använder sig av i annonskampanjen "Jag bygger Sverige". Väldigt mycket varför man inte skall rösta borgerligt men väldigt lite varför man skall rösta (s), det får socialdemokraterna förklara i eget namn)...
- Belisarius
- Medlem
- Inlägg: 5093
- Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
- Ort: Utrikes
Det var inte min avsikt att lägga någon politisk värdering i detta utan jag konstaterar bara att det förmodligen är en bra affär för facken att administrera den av staten finansierade a kassan, sen om det är rätt eller fel får man som sagt inte diskutera här.tokstolle skrev:Och nu kommer du in på åsikter och dagspolitik vilket inte brukas uppskattas på detta forum...Bulldog skrev:Vad man kanske kan fundera på är att LO förbunden (och andra fack oxå för den delen) administrerar A kassan som staten till stor del finansierar. Troligvis är det en ganska skaplig affär att förvalta dessa enorma pengar och är ju en fördel även i medlemmsvärvningssyfte. Man kan ju iofs strunta i facket och bara vara med i a kassan men det upplevs kanske som krångligt för många.
Jag kan inte på rak arm komma på någon annan organisation i Sverige som dels förvaltar staliga pengar och samtidigt har så nära band till ett politiskt parti.
Finns en naturlig anledning till att facken administrerar a-kassan och det är att det är facken som har skapat dom och att dom sedan dess har varit en lika naturlig del av förbunden som t.ex. förhandlingsavdelningen. Dock beslutades det utav borgarna när dom hade majoritet i riksdagen att medlemskap i a-kassan inte skulle villkoras utav medlemskap i själva fackförbundet.
Kan bara prata för det förbund där jag är aktiv och SEKO gör sig inga pengar på att administrera A-kassan, utan det är ett nollsumme spel.Bulldog skrev:Det var inte min avsikt att lägga någon politisk värdering i detta utan jag konstaterar bara att det förmodligen är en bra affär för facken att administrera den av staten finansierade a kassan, sen om det är rätt eller fel får man som sagt inte diskutera här.
Kopplingarna mellan Timbro och Svenskt Näringsliv är väldigt starka ja, dock känns det kanske lite konstigt att jämföra Sveriges största fackförbund och dess nära men jämbördiga samarbete med regeringspartiet med förhållandet mellan Svenskt Näringsliv och Timbro, dels därför att Timbro har ett tjugotal anställda och är en ganska liten firma och dels är en underavdelning inom SN (dock hyggligt självgående genom stiftelsen Fritt Näringsliv) - Timbro arbetar på uppdrag och finansiering av SN och är ingen jämbörig part.tokstolle skrev:Ungefär kopplingarna mellan "Timbro", "Svenskt näringsliv" (fd SAF) samt "Skattebetalarnas förening" till moderaterna (m)?Wooster skrev:LO har väldigt starka kopplingar till (s)...
... gör man mycket gemensamt, till exempel demonstrerar på första maj och driver en "synkad" valrörelse där LO köper reklam och gör utspel om varför socialdemokratisk politik är bra (av taktiska skäl brukar dessutom LO få vara de som står för sossarnas "negativa" kampanjer mot borgerligheten. Kolla till exempel in den retorik som LO använder sig av i annonskampanjen "Jag bygger Sverige". Väldigt mycket varför man inte skall rösta borgerligt men väldigt lite varför man skall rösta (s), det får socialdemokraterna förklara i eget namn)...
Mellan Skattebetalarnas Förening och Moderaterna finns det ingen organisatorisk koppling. Många av de som är aktiva och arbetar inom Skattebetalarnas Förening har också kopplingar till moderaterna eftersom man verkar inom samma område och tycker hyggligt lika - men det rör sig om två helt olika organisationer. Moderaterna är ett politiskt parti på högerkanten, Skattebetalarna är en intresseorganisation för ett effektivt användade av skattemedel (och därmed förhoppningsvis lägre skatter). Skattebetalarna har dessutom människor från många politiska partier i sina led, Nils Lundgren (nu Junilistan, tidigare socialdemokraterna) har ju till exempel suttit i styrelsen.
Men Moderaterna skulle nog bra gärna vilja ha organisatoriska kopplingar till Skattebetalarna - det kapital den föreningen samlat på sig genom åren är det nog få som vill tacka nej till.
Just jämförelsen mellan Skattebetalarna och LO är dock ganska intressant ur en kommunikationsstrategisk synvinkel. LO riktar in sin kommunikation på att stödja socialdemokraterna genom annonser som argumenterar för socialdemokratisk politik och mot borgerlig politik. Skattebetalarna lägger sin kommunikativa tyngdpunkt på att lyfta fram skatterna som politisk fråga och mycket där handlar därför om att jaga de borgerliga partierna på om de egentligen vill sänka skatten eller inte. Vilket inte uppskattas överallt, framförallt inte inom "nya" moderaterna som inte vill hamna i Bo Lundgren-träsket.
- Andreas #1
- Medlem
- Inlägg: 839
- Blev medlem: 26 november 2003, 18:31
- Ort: Göteborg
Du har helt klart en poäng där. Utan att vara helt säker tror jag nog att de Svenska LO förbunden är bland de ekonomiska starkaste fackförbunden i Europa, med höga medlemms tal. Man har varit lyckosam politiskt så till vida att vi har haft socialdemokratiska regeringar under i princip hela efterkrigstiden.Wooster skrev:
Just jämförelsen mellan Skattebetalarna och LO är dock ganska intressant ur en kommunikationsstrategisk synvinkel. LO riktar in sin kommunikation på att stödja socialdemokraterna genom annonser som argumenterar för socialdemokratisk politik och mot borgerlig politik. Skattebetalarna lägger sin kommunikativa tyngdpunkt på att lyfta fram skatterna som politisk fråga och mycket där handlar därför om att jaga de borgerliga partierna på om de egentligen vill sänka skatten eller inte.
Men, vad gäller arbetsrätt och annat har man ibland bättre villkor på andra ställen i Europa. I Tyskland lyckades man få igenom arbetstidsförkortning redan på 80-talet och i Frankrike något senare, även om man nu senare har fått ta flera steg tillbaka. I många länder får du ett rejält avgånsvederlag om du blir uppsagd, i Sverige får du i princip ta din mössa och gå.
Å andra sidan har vi faktiskt i många fall ett bra företagar klimat i Sverige, kanske just därför att facken har varit mindre lyckosamma än sina europeiska kollegor.
Dock har man som sagt lyckats med sin föresats att ha en Socialdemokratisk regering medan restan av Europa har bytt betydligt oftare.
Om socialdemokraterna i morgon skulle gå ut och lova stora skattesänkningar skulle skattebetalarnasförening jubla. Om den borgliga aliansen skulle uppfulla alla LO politiska krav rätt av, skulle det däremot inte ändra LO inställning i politiken.
Jag vet inte huruvida LO är bland de ekonomiskt starkaste fackförbunden i Europa - men de är en förmodligen det fackförbund i Europa som lägger ner mest resurser (pengar såväl som arbetskraft) i en valrörelse. Timbro hävdade nyligen i en debattartikel (http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_12601389.asp) att LOs valkampanj 2002 var sex gånger större än Bush presidentvalskampanj 2004 räknat per capita. Nu räknar Timbro in alla ombudsmäns löner under valrörelsen och lite andra diskutabla värderingssätt så siffran är ju i överkant. LO svarade med en annan siffra som jag inte hittar just nu som var betydligt lägre. Sanningen finns väl någonstans mitt emellan, eftersom båda är intressenter i den diskussionen.Bulldog skrev:Wooster skrev:
Du har helt klart en poäng där. Utan att vara helt säker tror jag nog att de Svenska LO förbunden är bland de ekonomiska starkaste fackförbunden i Europa, med höga medlemms tal. Man har varit lyckosam politiskt så till vida att vi har haft socialdemokratiska regeringar under i princip hela efterkrigstiden.
(---)
Om socialdemokraterna i morgon skulle gå ut och lova stora skattesänkningar skulle skattebetalarnasförening jubla. Om den borgliga aliansen skulle uppfulla alla LO politiska krav rätt av, skulle det däremot inte ändra LO inställning i politiken.
Din sista mening är en rätt bra illustration av hur det ser ut. Moderaterna har ju försökt att flörta med LO i allt från att man gått ut och sagt att man inte skall rucka på arbetsrätten om man vinner valet till att man ville sitta ner med LO och diskutera arbetsmarknadsfrågor nu innan valet. LO har bara skakat på huvudet.
Tycka sedan vad man vill om LOs förhållande till (s) - din analys stämmer ju; LO har kanske inte fått igenom alla frågor men de har nästan alltid haft en allierad vid makten. Har för mig att (s) suttit vid makten 65 av de senaste 74 åren eller något sådant.
Sent svar på ett gammalt inlägg, men ändå värt att kommentera.Wooster skrev:
I Sverige har ju syndikalisterna egna fackförbund men inte högern, de förbund som organiserar traditionellt borgerliga yrkesgrupper är partipolitiskt neutrala.
Danska LO var till för några år sedan knutna till danska socialdemokraterna men bröt upp då man ansåg situationen ohållbar att så tydligt tillhöra ett parti när ens medlemmar hade olika politiska åsikter.
Syndikalismen ÄR ju en fackföreningsrörelse så det handlar inte om att syndikalisterna har egna fackförbund. Snarare är det så att det finns en stor syndikalistisk fackförening som heter SAC (Sveriges Arbetares Centralorganisation) och mindre lokala LS (Lokal Samorganisation) som tidigare brutit sig ur SAC.
Syndikalismen vilar på Amiensförklaringen där man slog fast att fackföreningsrörelsen skulle vara opolitisk. Och i SACs stadgar kan man sålunda läsa att fackföreningen vilar på den frihetliga socialismens grund men inte är partipolitiskt bunden. Medlemmarna kan också aktivera sig i vilket parti de vill, även om det är "vanligast" att de medlemmar som är partipolitiskt aktiva är det inom miljöpartiet eller vänsterpartiet så finns det även aktiva moderater, om än i minoritet.
En annan skillnad av ideologisk karaktär är att SAC organiserar alla på samma arbetsplats, medan de andra fackförbunden (LO, SACO, TCO) organiserar enbart yrkesvis.
- Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
Jag är övertygad om att det från början kändes som en fullt rimlig och bra lösning att ha täta band mellan LO och SAP - så länge båda rörelserna befann sig i opposition. Idag när man är mer "samhällsbärande" ser kan man rikta kritik mot det nära förhållandete från såväl "vänster" som "höger".
Ett "problem" när man kollar historia är väl också att såväl LO som SAP är historieskrivare nuförtiden, alltså ser man oftast bara "deras" syn på utvecklingen av arbetsrättsregler och förmåner för "arbetare" (om man nu med det ordet menar dem som arbetar underställda någon annan och inte lägger an något slags klassperspektiv på det hela). Förhoppningsvis komma man med tiden att nyansera denna bild, även om tendenser kanske finns idag.
Ta tex detta med framväxten av kollektivavtal. Man kan lätt få uppfattningen att detta var den absolut enda systemet för bestämmande av löner som fanns- och att det var LO som gick i täten för denna utveckling. Fram till 1910 så var förvisso LO den enda fackföreningsrörelsen (slarvigt uttryckt dock, då LO består av en rad olika förbund som troligen var mer eller mindre stridsberedda från början) men det året bröt sig syndikalisterna efter en längre tids diskussioner ur LO och bildade SAC. Delsvis pga nederlaget i storstrejken (men kom ihåg att LOs medlemsantal sjönk med närmare hälften åren efter detta) och dels för att det redan då fanns en motsättning mellan LOs centralistiska inslag och syndikalismens vurm för lokalt självbestämmande.
SAC består av s.k LS, lokal samorganisation, i motsats till LO som är LandsOrganisationen.
I det första syndikalistiska manifestet skrevs:
"Orsaken till fackföreningsrörelsens förborgerligande är att söka i parlamentarismen och det inträsse den fackliga rörelsens ledare ägnat det politiska arbetet."
Syndikalismen har kanske inte blivit speciellt stor som rörelse i Sverige (bland annat krossades den delvis av att LO skrev sk "monopolavtal" med arbetsgivarna, där dessa förband sig att inte anställa andra är LO anslutna) men är ett reellt fackligt alternativ i främst Spanien och Frankrike idag. Även i det tidiga Sovjetunionen fanns det flera syndikalistiska tendenser även om dessa ganska snabbt försvann under "revolutionen", flera av de tidigaste fackföreningsrörelsena i USA var även de inspirerande av syndikalismen, Joe Hills muséet i Gävle drivs idag exempelvis av SAC.
Kombinationen SAP och LO är förvisso effektiv och man har tillsammans skaffat sig ett stort inflytande över såväl svensk politik som över arbetsmarknaden. Men frågan är vad man använt det inflytandet till. Svensk arbetsrätt är inte självklart bäst i Europa (återigen ur arbetarnas perspektiv) och att den s.k svenska modellen gått under kan lika mycket anses bero på attacker från borgerligen som på ett "dåligt" försvar från socialdemokratin.
Men åter till kollektivavtalen som jag nämnde i början, inom syndikalismen fanns ett annat sätt att bestämma löner. Det kallades registermetoden och handlade om att man tillsammans bestämde vad som var en minimilön som ingen gick under. Lönerna var också reellt sett högre för arbetare under registermetoden än för arbetare med kollektivavtal.
Eller som Ebba Grön (eller eg Blå Tåget) sjöng:" Staten och Kapitalet dom sitter i samma båt".
Länkar:
http://www.sac.se/hist/sac90.html (om SACs bildande)
http://www.sac.se/hist/sac-hist-is.html (om registermetoden, finns ett eget avsnitt om detta).
Vill man läsa mer om hur socialdemokratin kom att utvecklas till en allt mer reformistisk arbetarrörelse så kan man försöka beställa en fin liten publikation från federativs förlag som heter:
Den "andra" arbetarrörelsen och reformismens framväxt av Brutus Österling
Mer om LO kan man såklart hitta via wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/LO
Via LOs egen hemsida hittar man följande historiska presentation, som jag gärna presenterar reell kritik emot om intresse finns
http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidV ... 3C00534DDC
Fast jag inser att få är lika intresserade av fackföreningsrörelsernas framväxt i Sverige och omvärlden som jag ,-)
Ett "problem" när man kollar historia är väl också att såväl LO som SAP är historieskrivare nuförtiden, alltså ser man oftast bara "deras" syn på utvecklingen av arbetsrättsregler och förmåner för "arbetare" (om man nu med det ordet menar dem som arbetar underställda någon annan och inte lägger an något slags klassperspektiv på det hela). Förhoppningsvis komma man med tiden att nyansera denna bild, även om tendenser kanske finns idag.
Ta tex detta med framväxten av kollektivavtal. Man kan lätt få uppfattningen att detta var den absolut enda systemet för bestämmande av löner som fanns- och att det var LO som gick i täten för denna utveckling. Fram till 1910 så var förvisso LO den enda fackföreningsrörelsen (slarvigt uttryckt dock, då LO består av en rad olika förbund som troligen var mer eller mindre stridsberedda från början) men det året bröt sig syndikalisterna efter en längre tids diskussioner ur LO och bildade SAC. Delsvis pga nederlaget i storstrejken (men kom ihåg att LOs medlemsantal sjönk med närmare hälften åren efter detta) och dels för att det redan då fanns en motsättning mellan LOs centralistiska inslag och syndikalismens vurm för lokalt självbestämmande.
SAC består av s.k LS, lokal samorganisation, i motsats till LO som är LandsOrganisationen.
I det första syndikalistiska manifestet skrevs:
"Orsaken till fackföreningsrörelsens förborgerligande är att söka i parlamentarismen och det inträsse den fackliga rörelsens ledare ägnat det politiska arbetet."
Syndikalismen har kanske inte blivit speciellt stor som rörelse i Sverige (bland annat krossades den delvis av att LO skrev sk "monopolavtal" med arbetsgivarna, där dessa förband sig att inte anställa andra är LO anslutna) men är ett reellt fackligt alternativ i främst Spanien och Frankrike idag. Även i det tidiga Sovjetunionen fanns det flera syndikalistiska tendenser även om dessa ganska snabbt försvann under "revolutionen", flera av de tidigaste fackföreningsrörelsena i USA var även de inspirerande av syndikalismen, Joe Hills muséet i Gävle drivs idag exempelvis av SAC.
Kombinationen SAP och LO är förvisso effektiv och man har tillsammans skaffat sig ett stort inflytande över såväl svensk politik som över arbetsmarknaden. Men frågan är vad man använt det inflytandet till. Svensk arbetsrätt är inte självklart bäst i Europa (återigen ur arbetarnas perspektiv) och att den s.k svenska modellen gått under kan lika mycket anses bero på attacker från borgerligen som på ett "dåligt" försvar från socialdemokratin.
Men åter till kollektivavtalen som jag nämnde i början, inom syndikalismen fanns ett annat sätt att bestämma löner. Det kallades registermetoden och handlade om att man tillsammans bestämde vad som var en minimilön som ingen gick under. Lönerna var också reellt sett högre för arbetare under registermetoden än för arbetare med kollektivavtal.
Eller som Ebba Grön (eller eg Blå Tåget) sjöng:" Staten och Kapitalet dom sitter i samma båt".
Länkar:
http://www.sac.se/hist/sac90.html (om SACs bildande)
http://www.sac.se/hist/sac-hist-is.html (om registermetoden, finns ett eget avsnitt om detta).
Vill man läsa mer om hur socialdemokratin kom att utvecklas till en allt mer reformistisk arbetarrörelse så kan man försöka beställa en fin liten publikation från federativs förlag som heter:
Den "andra" arbetarrörelsen och reformismens framväxt av Brutus Österling
Mer om LO kan man såklart hitta via wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/LO
Via LOs egen hemsida hittar man följande historiska presentation, som jag gärna presenterar reell kritik emot om intresse finns
http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidV ... 3C00534DDC
Fast jag inser att få är lika intresserade av fackföreningsrörelsernas framväxt i Sverige och omvärlden som jag ,-)
- Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt: