Träklädda däck på krigsfartyg

[Ressel]

Kan det inte tänkas att trädäcken är en gammal relik, som levt kvar, sen de gamla träfartygen? Och eftersom sjöslag under 1900 talets första hälft dominerades av atrtilleri, (låg sannolikhet för träff i däcket, och de träffar man fick var i väldigt flack vinkel), så fanns inget direkt behov att bygga riktiga pansardäck?

[Psilander]

1. teakdäck är vackert och levde kvar som en gammal fin tradition, tyvärr kräver de en massa jobb.

2. Pansardäcken låg längre ner, dvs som en kallot på citadellet av vattenlinjepansar så fartyget ficken en pansarad bubbla inom sig som hon kunde flyta på med maskineri och durkar i skydd. högst upp fanns ibland en pansarad "hinna" på bara nån tum som skulle utlösa granaterna så den tunga pansarbrytande granaterna inte skulle slå igenom det riktiga pansardäcket.

Ibland var pansardäcken vinklade så det blev dubbleratskydd mot träffar i vissa vinblar dvs granaten måste pasera genom både sida och däck för att träffa gobitarna innanför.

[varjag]

Alla intresserade av marina saker - har säkert ngn gång läst om hur 'bassarna' slet med att
'skrubba' däcken. Det kallades holy-stoning eller gnuggning med helig sten....Den 'heliga stenen' var ett
sandstensblock - inte olika en tegelsten i format och vikt. Den gnuggades över trädäcken - dels för att slipa bort
fläckar av tjära, målarfärg etc....dels, men inte minst - för att befälet skulle hålla de ofta talrika besättningarna
sysselsatta. Det Heliga - i skrubbningen, bestod av att killarna var tvungna att gå ned på knä för att rubba sin
sten..m.a.o. - man knäböjde vid stenen. Sandstenteglen - befanns slita så mycket på de relativt tunna örlogs-
däcken och inte minst, nåtet mellan dem - att de avfördes under mellankrigsåren. Men - tro inte för en sekund -
att däcksskrubbandet därför avfördes som 'nyttig terapi' - däck skrubbas fortfarande enligt principen 'vare sig det
behövs eller inte' fast numera med levanger - Varjag

[steben]

Jag skulle gärna vilja avfärda myten om att trädäck är underhållskrävande som många verkar tro. Av egna erfarenheter anser jag trädäck vara mindre underhållskrävande....ett välnåtat vällagt trädäck håller minst lika länge som ett ståldäck, och skrubbning är ju betydligt trevligare än rostknackning med nålpistol eller dylikt..på ett fartyg i trafik så uppkommer rost på däcken ganska ofta( vet inte hur det är i grå bolaget där dom spenderar större delen av tiden till kaj) och det är ett återkommande jobb att underhålla däcken. Rostknacka och måla.... Vad gäller arbetsmiljö så är ju trädäck att föredra, får byta det med kanske 10-20 årsintervall men det är ju inget större jobb, om det skulle behövas vill säga..för min del skulle jag helst se rena trädäck utan underliggande ståldäck som blir en underhållsmardröm, trädäck direkt på däcksbalkarna.

/Stefan

[varjag]

Vi glömmer alla - trädäckets VIKTIGASTE FUNKTION - Cocktailpartyt på akterdäcket med musik & dans
vid Örlogsbesök! Hur farao kan man låta prinsessor och grevinnor dansa på hala plåtdäck????? Med
trädäckens försvinnande - försvann också örlogsbesökens diskreta diplomati.....Inte ens den uppfinnings-
rikaste amiral - kan ordnad ett partaj på däcket på en atomubåt! Sic transit et gloria mundi....Varjag

[masase]

USS Wisconsin har ett fint teakdäck som sannolikt kom dit i samband med renoveringen på 80-talet. Teakdäck håller förvånande länge om man underhållet det.

Eventuellt skall skeppet föras över från US Navy till staden Norfolk och då kommer det säkert vara möjligt att hyra henne för privata fester. Perfekt för cocktailpartyn!

[Belisarius]

Så sant masase. Det finns en anledning att teak är populärt däckmaterial på båtar, annat än att det är snyggt. Det är hållbart och väldigt vattenresistent...ett däck i furu skulle ju se ut som en moebius-loop efter en vecka.

Tror du man får ta en provtur också? Steady as she goes.

[BroderNorbagge]

Problemet med de brittiska fartygen var att hela skrovet påverkades och förvreds av träffarna, även om fartyget tog midnre skada på kort sikt så var den lång siktiga skadan av träffarna svåra, jag nästan omöjliga att reparera. Amerikanerna fick i flera fall horribla skador på däck och hangar men dessa skador reparerades ofta av varven.

Dom brittiska hangarfartygen du siktar åt (Illustrious klassen) skrotades inte före respektive 1956, 1969, 1955 och 1953, så nog gick det at reparera dom. Underhåll och reparationer på allierade fartyg under VK-2 var dock hårt pressat i tid (pga. at man ville ha fartygen stridsberedda så länge som möjligt, samt begränsningar i dockningskapacitet) och inte av samma kvalite som i fredstid. Dvs. at man spanderade inte mera tid på reparationer än at fartygen skulle vara i någorlunda bra skick.
Rekordet i så henseende torde vara reparationen av det amerikanska hangarfartyget USS Yorktown efter allvarliga bomb-/torpedskador som fartyget utsatts för under stiderna i Korallhavet. Efter en vecka i dock på Marinvarvet i Pearl Harbour, var fartyget klart för at möta japanarna på nytt vid Midway (hvor det dock sänktes efter rätt bra många japanska bomb-/torpedträffar).

[BroderNorbagge]

Alla intresserade av marina saker - har säkert ngn gång läst om hur 'bassarna' slet med att
'skrubba' däcken. Det kallades holy-stoning eller gnuggning med helig sten....Den 'heliga stenen' var ett
sandstensblock - inte olika en tegelsten i format och vikt. Den gnuggades över trädäcken - dels för att slipa bort
fläckar av tjära, målarfärg etc....dels, men inte minst - för att befälet skulle hålla de ofta talrika besättningarna
sysselsatta. Det Heliga - i skrubbningen, bestod av att killarna var tvungna att gå ned på knä för att rubba sin
sten..m.a.o. - man knäböjde vid stenen. Sandstenteglen - befanns slita så mycket på de relativt tunna örlogs-
däcken och inte minst, nåtet mellan dem - att de avfördes under mellankrigsåren. Men - tro inte för en sekund -
att däcksskrubbandet därför avfördes som 'nyttig terapi' - däck skrubbas fortfarande enligt principen 'vare sig det
behövs eller inte' fast numera med levanger - Varjag

Holy stoning användes också som städningsmetod i barrackerna innom den brittiska armén. Omkring 1890 förväntade man således av patienterna vid brittiska miltärsjukhus, at dom skulle skrubba golven på sina rum med sin heliga sten som en del av behandlingsterapin.