Waffen-SS utbildning

[Marcus]

Lite material från de gamla skalman.nu sidorna.


När det gäller antagning av rekryter lade Waffen-SS större vikt vid de fysiska kraven än de intellektuella, vilket var motsatsen mot den vanliga armén. Naturligtvis var de rasmässiga kraven på rekryterna hårda då Heinrich Himmler bara ville att germaner skulle strida i Waffen-SS förbanden.
De teoretiska antagningskraven för officerarna var klart lägre inom Waffen-SS, vilket gjorde att helt andra samhällsgrupper en tidigare fick möjlighet att bli officerare. De fysiska kraven för antagning kunde vara tämligen extrema, till exempel antogs man inte till Leibstandarte SS Adolf Hitler om man inte hade perfekta tänder.
De hårda kraven mildrades under kriget för att kompensera de svåra förlusterna och även icke-germanska soldaterna stred inom Waffen-SS. Dessutom möttes Waffen-SS redan från början av kraftigt motstånd från den övriga militären och fick tillfång till så många frivilliga som man önskade fick ta till andra möjligheter som att värva volksdeutsche (dvs etniska tyskar bosatta utan för Tyskland), tvångsvärvning av ungdomar ur Allgemeine SS (den icke-väpnade delen av SS) och tvångsvärvning av poliser som var en del av SS (detta användes när divisionen Polizei grundades).
Värvningen inom Waffen-SS centraliserades i december 1939 då Ergänzungsamt der Waffen-SS grundades. Den pratiska värvningen sköttes av nygrundade SS-Ergänzungsstelle som grundades i varje SS-oberabschnitte. Motståndet mot denna nyordning inom SS var kompakt då värvningen tidigare sköttes av de lokala SS-kontoren. Som exempel kan nämnas att gruppenführer Kaul i oberanschnitt Südwest hotade med att arrestera alla på det lokala värvningskontoret och inte accepterade de nya reglerna förrän Himmler själv hotat honom med allvarliga konsekvenser ifall han inte gav upp sitt motstånd.

Idrott ansågs viktigt och varje dag under utbildningen inleddes kl 06:00 med ett träningspass. Även om fysiken ansågs viktig och alla typer av idrott uppmuntrades lades naturligtvis den största vikten vid vapenträning. Rekryterna lärde sig ta i sär och sätta ihop sina vapen med ögonen förbundna, utföra enklare reparationer på vapnen och de spenderade väldigt mycket tid på skyttebanorna. När de var kapabla att hantera sina vapen på ett föredömligt sätt tränades de i infanteriangrepp och de tränades för att uppträda väldigt aggressivt med snabba angrepp. Aggressiviteten var någon som var viktigt även vid utbildningen i närstrid, som alla rekryterna tränades i såväl med som utan vapen.

Den största skillnaden mellan utbildningen för en Waffen-SS rekryt och en armérekryt var de ideologiska indoktrinering som de först nämnda utsattes för ett par gånger i veckan. Rekryterna fick höra mycket om NSDAPs politik, men framför allt om SS idéer med teorierna om att tyskarna var rasmässigt överlägsna judarna, slaverna och andra "undermänniskor".


/Marcus

[Smartass]

Vad hände med skalman? Finns det en chans att den kommer upp igen`? Finns materialet bevarat?

[Marcus]

Vad hände med skalman? Finns det en chans att den kommer upp igen`? Finns materialet bevarat?

Det mesta av materialet finns upplagt här i forumet, resten kommer att läggas upp i någon skepnad framöver.

/Marcus

[Dren]

Vilken typ av ideologisk träning fick SS soldaterna - finns det översatta manualer/böcker att tillgå någonstans? Är intresserad av vad man använde för att motivera SS soldaterna till att strida intill döden istället för att ge upp. Även om jag vet att många SS män togs till fånga eller flydde, så har jag förstått att vissa divisioner blev "förintade" ett antal gånger - bara för att återuppbyggas på nytt. Detta tyder för mig att vi har med fanatiska krigare att göra - har jag rätt? Om så - vad motiverade dem? Hur såg propagandan ut?


Tack!

[B Hellqvist]

Även om jag vet att många SS män togs till fånga eller flydde, så har jag förstått att vissa divisioner blev "förintade" ett antal gånger - bara för att återuppbyggas på nytt. Detta tyder för mig att vi har med fanatiska krigare att göra - har jag rätt?

Att divisioner blev utplånade för att byggas upp igen var inget unikt för Waffen-SS. Tyskarna gjorde det även med vanliga Heer-divisioner, vanligtvis genom att använda sig av manskap som varit på permission eller konvalecens som kader tillsammans med folk från utbildningsbataljonerna. Med andra ord inte något tecken på fanatism, utan kontinuitet.

[LasseMaja]

Är intresserad av vad man använde för att motivera SS soldaterna till att strida intill döden istället för att ge upp.

Stående inslag i den nazistiska ideologin var ju kriget mot bolsjevismen och judendomen. Rasismen, som inte bara pekade ut judarna, utan även slaver, romer mm. varnade på två sätt. Dels var de andra raserna "underlägsna", så de var bara en del av evolutionen att de dog ut. Samtidigt var de farliga och ett hot mot det tyska folket och ville ödelägga det tyska riket och den tyska folkstammen. Kommunismen var också ett hot som ville krossa det tyska riket och förslava det tyska folket. Kampen mot kommunismen hade gamla anor inom rörelsen som gick ända tillbaka till krossandet av revolutionsförsöket i Tyskland 1918-19. Många av SS-männen hade en bakgrund från frikårer, SA eller Stahlhelm och hade deltagit i blodiga uppgörelser med kommunister.

Inledningsvis kan jag tänka mig att SS-männen mest kände av sin egen rasmässiga och ideologiska överlägsenhet. Man upplevde sig som krigshjältar och elitsoldater. Efterhand som kriget gick sämre upptog nog hotbilden en allt större del av motivation. Man slogs och dog för att rädda det egna folket undan förintelse och utplåning. Vetskapen om de egna övergreppen, som många SS-förband hade begått spädde nog på förväntan att man inte hade någon nåd att förvänta sig om man gav upp (vilket ofta också var sant).

[Der Löwe]

Jag har själv inte studerat waffenSS specifikt, men undrar om någon vet om betydelsen av initiativ var lika markerat som i arméförband? Vad jag vet var en relativt större andel av soldaterna i waffenSS hämtade från de nya delarna av Tyskland, var det på samma sätt när det gäller officerarna, om ja, påverkade det deras befälsföring?

[LasseMaja]

SS rekrytering varierade lite i olika faser kan man säga. Först var det en inhemsk arisk elit som rekryterades. Därefter så började man rekrytera folktyskar utan för rikets gränser. Sedan tilläts andra folkgrupper att delta, i olika legioner, regementen och förband. Slutligen tog man allt som det gick att få tag på. Olika SS-förband, hade avsevärda skillnader i stridsduglighet, allt från de första elitförbanden, till rena skräpet av krigsförbrytarmiliser som deltog i etniska partisan/inbördes-krig på Balkan.