Imperier baserade på en armé

[Mathias Forsberg]

Åjo, USA beräknas enligt SIPRI(2003) stå för 43% av världens militära utgifter, och deras utrikespolitik strävar efter att bevara USA:s militära dominans i världen nu när man är enda supermakten (Richard Pearl).

Som sagt, det är mycket pga att inget annat land satsar på försvaret. Tack vare sin ekonomiska styrka skapar man en relativ styrka som är mycket stark (43 %), men om i absoluta tal inte är alltför hög.

Observera också att det är en viss skillnad på att bevara sin globala position, än att skapa en sådan. USA fann sig 1991 i den här positionen, utan att egentligen ha bidragit till den själv. Inte bara östblocket utan även EG drog drastiskt ned sina militärutgifter.

Under Clinton (liksom VK1 & 2) var USA den "ovillige sheriffen", man hade de politiska och militära maktmedlen men ville inte bli inblandad. Knappast ett imperium som bygger på militär styrka. Bush Jr hade också en klart isolationistisk agenda, vilken abrupt bröts 9/11, men som är lätt att glömma bort. Att de neokonservativa (Rumsfeld, Wolfowitz m fl) har en mer utåtriktad agena är förvisso sant, men har knappast haft en sådan avgörande inflytande annat än inför Irakkriget.

/Forsberg

[johane]

Kanke lite off-topic.. men hur ska man deffinera ett imperium i mordärn tid? visst finns det insalg i både Ryssaladn (tjetjenien) och Kina (Tibet) på klassisk imperialism.. men kan man sätta ett etikett på vad ett land är när det har så mycket inflytande över ett annat land att det i praktiken blir en provins? Okej, lite överdrivet att kalla Israel, Thiwan etc etc för amerikanska porvincer.. men ni förtår säkert vad jag menar

//johan

[M Corleone]

I teorin (realismen) så är det sant att den enda stat som är intresserad att bevara Status Quo är den som är hegemon, denna har ju redan nått den översta positionen och är heller inte intresserad av någon konkurrens. enligt teorin var därför UK gick med i 1:a världskriget mot Tyskland (därför att denna var en potentiell hegemon) eller att USA gick i krig med Tyskland under andra världskriget.

Gällande Clinton admnistrationen så hade man större utrikespolitiska ambitioner men dessa blev i slutändan inte så mycket av, av en rad orsaker (Somaliadebaclet, Clintons affärer på hemmaplan). Wilson (1:a världskriget) var en idealist med starka religösa inslag som när man börjar granska honom inte skiljer så mycket från dagens neokonservativa medan FDR (2:a världskriget) var en realist som insåg att USA i slutändan skulle tvingas i krig. Men den amerikanska utrikespolitiken under 1900-talet måste man grovt dela upp i 3 delar, före andra världskriget, kalla kriget och efter kalla kriget.

[Dûrion Annûndil]

Åjo, USA beräknas enligt SIPRI(2003) stå för 43% av världens militära utgifter, och deras utrikespolitik strävar efter att bevara USA:s militära dominans i världen nu när man är enda supermakten (Richard Pearl).

Som sagt, det är mycket pga att inget annat land satsar på försvaret. Tack vare sin ekonomiska styrka skapar man en relativ styrka som är mycket stark (43 %), men om i absoluta tal inte är alltför hög.

Man kan lika gärna tolka den här militärsatsningen (som 2005räknades som 47% i relativa siffror) som i absoluta tal mycket hög, eftersom den knappast minskat sedan Kalla Kriget, och i relation till alla andras minskning då verkar onödig om det är Status Quo som ska bevaras. Men det har visserligen mycket av sin förklaring i "kriget mot terrorismen"...

Under Clinton (liksom VK1 & 2) var USA den "ovillige sheriffen", man hade de politiska och militära maktmedlen men ville inte bli inblandad.

Även Clinton agerade militärt, skillnaden var väl att man var försiktigare med att hamna i långvariga truppinsatser. Somalia gick som det gick, 1994 invaderades Haiti, 1998 anföll man Afghanistan och Sudan med kryssningsmissiler i kriget mot Al Qaida.

Att de neokonservativa (Rumsfeld, Wolfowitz m fl) har en mer utåtriktad agena är förvisso sant, men har knappast haft en sådan avgörande inflytande annat än inför Irakkriget.

Irakkriget är väl ett utmärkt exempel på hur stort inflytande Perle och organisationen Project for the New American Century fortsättningsvis har?

En stat som kan projicera sin agenda runt hela världen, och väljer att göra det, bör väl rimligtvis ha en passande benämning? Naturligtvis brukar väl benämningen väljas efter huruvida agendan uppfattas som altruistisk eller egoistisk, men i alla fall...

Mvh -Dan

[Martin Lundvall]

Det jag menade var att USA:s ekonomiska styrka har minskat. Den är fortfarande stark men succesivt avtagit.

I förhållande till vadå?

Det är sant att deras växande budgetunderskott (och statsskuld) inverkar menligt på ekonomin men i ren styrka är den ju fortfarande högt över alla andra.

Ja den är fortfarande hög, vilket jag också skriver men ekonomin är inte lika världsledande som den har varit under efterkrigstiden. Att den sedan fortfarande är högre än andras länder är en annan sak. Andras länder ekonomier har knappat in på USA, men jag anser inte att något lands militärmakt nämnvärt har knappat in på USA:s militärmakt. Inte heller är det något land som kan mäta sig med USA:s kulturella inflytande. USA:s inflytande bygger fortfarande på en betydande ekonomisk styrka.

/Martin

[johane]

visst har många länder kommit närmre.. men förhållandena är fortfarande oerhörda.. Calefornia har världens tredje största BNP och det är bara en enda delstat!

[Mathias Forsberg]

Jag menade egentligen, något förenklat, en diskussion kring hönan och ägget. En stat som först skapar en ekonomisk maktbas och sedan utvecklar en stark armé, eller en stat som skapar sig en maktbas genom militära medel och sedan även blir en storspelare inom de andra områdena.

Exempel på #1 är ju t ex Nederländerna under 1600-talet, och #2 (som nämnts), Sovjetunionen 1945.


Är då USA #1 eller #2? Jag säger #1.

USA:s försvarsbudget, som andel av BNP, är fortfarande lägre än mitten av 1980-talet men är snart ikapp. Dock är ju krigsmakten inte mycket starkare än sommaren 2001. En stor del av de senaste årens budgetökningar beror ju istället på att det är mycket dyrare att ha soldaterna i Afghanistan och Irak än hemma i USA. Såvitt jag vet har inga nya förband satts upp sedan 2001?

/Forsberg

[M Corleone]

USA skapade inte en stor stående armé förrän under andra världskriget, däremot var flottan stor även före. Men en stark ekonomi brukar förr eller senare leda till en stark militär makt.

Den stora ökningen i den amerikanska försvarsbudgeten beror på stora och dyra vapensystem (flygplan, robotförsvar etc), bassystemet betalas till en del av värdländerna själva (särskilt de rika som Japan. Tyskland, Saudiarabien). Sen kan man alltid diskutera nyttan av dessa nya vapensystem, en del är mer anpassad för kalla krigets period än nu, men då är vi mer och mer inne på amerikansk inrikes- och sysselsättningspolitik.

[Perra]

Det är en höna och ägget fråga...i ett av mina inledande inlägg hade jag skrivit en hel del som jag sedan tog bort eftersom man ofta kommer in i höna och ägg resonemang när det gäller ekonomi, jag hamnade i en själv i min c-uppsats om religionens påverkan på ekonomin.

USA hade nog inte blivit militär stormakt om det inte vore för den industriella potentiella kapaciteten och goda möjligheter för ekonomin att blomstra. I så fall är de fall #1, men sedan 1970-talet har detta förändrats och förskjutits allt mer, och idag är det framför allt den militära delen som dominerar. Men denna är som sagt en del av ekonomin, Lockhead Martin eller vad företaget nu heter är en av landets största företag, och militärindustrin är som sagt större än någonsin.

Landet är alltså en maktfaktor inom båda områdena, men dess överlägsenhet militärt är vida större. Och det vet man om, man skäms heller inte för att då och då påminna om detta. När USA talar, varnar eller rent ut hotar andra är det alltid med i bakgrunden (hos den som lyssnar) att man kan råka ut för militärt anfall om man inte passar sig, och man kommer nästan säkert att förlora. Det ligger nåt i den animerade parodifilm som visar när Hans Blix säger åt Nordkorea att skärpa sig..."jaha och vad ska ni göra annars?" svarar Nordkorea...Blix blir fundersam och kliar hakan men säger sedan att...då..då ska vi i FN sätta oss ned och skriva ett jätte jätte argt brev som vi ska skicka till er!"

poängen är att det gäller att ha krut bakom argumenten, det har USA, det är det de bygger sin globala dominans på.