Hittade det här på WikipediaHexmaster skrev:Japp, men hur det användes har jag inte lyckats få klargjort... Någon som vet?CvD skrev:Brännvinet kom väl till som en del av kruttillverkning?
Ett namn att lägga på minnet: Cort Flaskdragare. Han lär vara den förste officielle, och helt säkert den förste vi har namn på, brännvinsbrännaren i landet. 1498 fick han sitt tillstånd.
Amazon: Tack för boktipset. Mitten av 1800-talet snarare än början, alltså - nå, det är ju Alströmers roll som är avgjort mest felaktig i sammanhanget. Potatisen från 1650, var det Rudbecks som tog hand om den?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Br%C3%A4nnvinI Sverige började man bränna brännvin på 1400-talet, det första belägget är från Stockholms stadsböcker intill år 1500 – jordeböcker, tänkeböcker, skotbok och kämnärsräkenskaper – och avser stadens kruttillverkning, som utfördes av en av rådet utsedd förtroendeman, pulvermakare, som tillikes var föreståndare för ”pulverhuset”, den byggnad i vilken krutet tillverkades och förvarades. Ingredienserna i krut var salpeter, kol och svavel, av vilka endast kol fanns inom landet, de båda andra måste importeras från utlandet. De tre ingredienserna blandades i ett tråg och massan fuktades med brännvin. Av stadens räkenskaper från 1460-talet framgår tydligt att brännvinet då ännu inte användes till förtäring. Mot århundradets slut bidrog den nye pulvermakaren Tydeke Pulvermakare verksamt till bruket att dricka brännvin, förmodligen grundat på att han kommit att smaka på brännvinet vid kruttillverkningen och då upptäckt att det var uppkryande. Bruket spreds till en början till Tydekes vänner och snart slog han sig på tillverkning och försäljning av brännvin.
/CvD