Japansk stridsduglighet

[Königstiger]

Rätta mig om jag har fel men det gick flera amerikaner på en tysk och flera japaner på en amerikan.. Vad beror det på? Var japanerna usla i strid?

[M Corleone]

Med tanke på att de på ett halvår slängde ut britter, holländare och amerikaner från syostasien så var de knappast usla i strid, i ren djungelstrid var de oftast bättre än de allierade däremot så visade de klara svagheter när de mötte den mekaniserade röda armén i några drabbningar i mongoliet under 1938-39. Amerikanerna hade däremot mer och bättre resurser och det kom att i längden fälla avgörandet.

[Yakima]

Tittade på wikipedia efter dödssiffror.

Svenska wikipedia.

Totalt antal dödsoffer för Japan: 2 000 000, Militära dödsoffer: 1 200 000

http://sv.wikipedia.org/wiki/Andra_v%C3 ... ktive_land

Engelska wikipedia.

Totalt antal dödsoffer för Japan: 2,600,000, Militära dödsoffer: 1,900,000

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Wo ... by_country

[Stefan]

Rätta mig om jag har fel men det gick flera amerikaner på en tysk och flera japaner på en amerikan.. Vad beror det på? Var japanerna usla i strid?

Mot slutet hade ju amerikanerna en oerhörd överlägsenhet i markstrid - dvs, strategin gick ut på att anfalla först när man hade totalt överläge.

Isolerade öbesättningar, utan flygskydd eller tillförsel utifrån, anfölls med skeppsartilleri, så mycket flyg man behagade, och topptränade marinkårister med all hjälputrusting de vill ha...

Vidare, de japanska trupperna hade givetvis kunnat hyfsa till dödsration genom att kapitulera, men eftersom det gjorde de aldrig fick de ju automatiskt dålig dödsratio, förlustsiffran var närmare 100% än 99....
Inga sårade och inga försvunna heller...

Att det blev ändå bra många döda amerikanare vittnar i sig om stenhårt motstånd.

[Ragnar Svedje]

Rätta mig om jag har fel men det gick flera amerikaner på en tysk och flera japaner på en amerikan.. Vad beror det på? Var japanerna usla i strid?

Japanerna var väl jämte tyskarna de som stred bäst i krigets inledningsskede (1937-1942). Har sett många dokumentärer av krig i mina dagar och en av de absolut bästa är Hell in the Pacific.

http://www.amazon.co.uk/exec/obidos/ASI ... 55-1032760

Där berättar veteraner från alla sidor om kriget och många britter berättar om förberedelserna för kriget och hur officerarna raljerade om att japanerna var skelögda och inte kunde skjuta rakt med ett gevär. Att de av en mängd andra orsaker var dåliga på att slåss och att de allierade enkelt skulle besegra Japan vid en konflikt. Nu blev det inte riktigt så enkelt som de trodde från början...

En av orsakerna till att den amerikanska marinkåren i slutet av kriget hade ett välförtjänt rykte om sig som ett av de tuffare förbanden i världen var just att de klarade av att besegra japanerna, trots deras beslutsamma motstånd.

Under Koreakriget genomförde USA en landstigningsoperation norr om de nordkoreanska styrkorna och denna operation var avgörande för att vända kriget till FN-alliansens förmån. En del amerikanska officerare brukar påpeka att om dessa stränder hade försvarats av tyskar eller japaner så är det inte alls säkert att operationen hade lyckats...

[varjag]

Under framgångens månader - mötte japanerna egentligen bara lätt motstånd, provet kom i försvar.
Den japanske soldaten - var intill självuppoffring tapper, bevisat av många meningslösa 'Banzai-anfall'
som egentligen resulterade i mera slakt än framgång. (Guadalcanal, Saipan m.fl.) Den japanska ledningen
var ofta stelbent och fångar i omoderna dogmer - föga lämpade för striden m/43 >>>>. Materialen var
heller inte alltid den bästa och - som redan sagts, försörjningen - ofta eländig. Disciplinen var järnhård -
och lade ofta hämsko på initiativet. Order - skulle lydas till Punkt och Pricka - oavsett de objektiva
omständigheterna under stridens växlingar. På Betio - bet japanskt försvar ifrån sig ordentligt - och
injagade respekt i marinsoldaterna. Det blev värre och värre ju närmare amerikanerna kom det japanska
moderlandet. Iwo Jima var en blodig affär - och värre skulle det bli på Okinawa. Föga annat att vänta - av
en armé - vars främsta uppgift var att nedlägga sina liv för Kejsaren....vilket skönjes i deras förluster, Varjag

[Stefan]

bevisat av många meningslösa 'Banzai-anfall'
som egentligen resulterade i mera slakt än framgång. (Guadalcanal, Saipan m.fl.)

Hur var det. Var inte Banzai-anfallen egentligen de facto självmord, använda i läget när de hade slut på ammo, mat, hopp. Kort sagt, i ett läge där alla andra stridisar kapitulerar.
Och de som ju inte kunde kapitulera - de som fortfarande orkade gå gick istället ut och gjorde det sista massanfallet. Banzai!

[varjag]

bevisat av många meningslösa 'Banzai-anfall'
som egentligen resulterade i mera slakt än framgång. (Guadalcanal, Saipan m.fl.)

Hur var det. Var inte Banzai-anfallen egentligen de facto självmord, använda i läget när de hade slut på ammo, mat, hopp. Kort sagt, i ett läge där alla andra stridisar kapitulerar.
Och de som ju inte kunde kapitulera - de som fortfarande orkade gå gick istället ut och gjorde det sista massanfallet. Banzai!

Inte alltid Stefan. Man hoppades med ett stort BANZAI - att betvinga fienden, även när man hade ammo, mat och hopp - t.ex. på Guadalcanal. 'Banzai'-skriken - hade samma uppgift som de 'Urrah's' med vilka rödarmisterna - försökte
paralysera motståndet. Och - givetvis stärka den egna självkänslan.....Varjag

[Yakima]

Vad tror ni om siffrorna jag postade, vilka stämmer? Räknar man Japans militära förluster från och med invasionen av Manchuriet, eller när det japansk-kinesiska kriget blev en del av andra världskriget? Hur många japanska soldater dog i strid med amerikanerna?

[Ragnar Svedje]

Inte alltid Stefan. Man hoppades med ett stort BANZAI - att betvinga fienden, även när man hade ammo, mat och hopp - t.ex. på Guadalcanal. 'Banzai'-skriken - hade samma uppgift som de 'Urrah's' med vilka rödarmisterna - försökte
paralysera motståndet. Och - givetvis stärka den egna självkänslan.....Varjag

Kanske aningen OT, men ger verkligen stridsrop önskad effekt? Läste Peter Englunds bok Ofredsår och där menar han att svenskarna under 30-åriga kriget anföll under tystnad och att detta ingav stor respekt bland motståndarna.

Förvisso var striderna helt annorlunda på den tiden, men jag tror ändå att de allierade som låg på vakt ute i djungeln skulle ha blivit mer psykade om japanerna under tystnad hade stormat fram och börjat skjuta. Att skrika ger ju klarsignal att nu händer något men att helt plötsligt se några mörka siluetter rusa fram och skjuta skulle vara nog så påfrestande.

Däremot kanske skriken stärker deras egen moral, att skriken betyder "tillsammans frammåt nu skall vi ta dem".

[Stefan]

Däremot kanske skriken stärker deras egen moral,

Jag tror också att både (h)urra och Banzai var mest en egen grej, att döva sin egen rädsla i vrål.

Så t.ex. ropet Banzai såvitt jag vet användes också under rituella självmord - de gånger de begick självmord genom att kasta sig nerför ett stup eller nerför fästningsmurar.

Det är därför jag tror att Banzai-ropet egentligen inte var stridsrop under våghalsiga anfall, utan den sista ritualen i dödsakten, bajonettanfallet som syftade till att få en ärbar död när tiden för att dö har kommit.


Nu berättar ju Varjag att så kunde de ropa också under vanliga chockanfall. Tja, något måste de väl ropa...
Men jag undrar. Jag vet att de satt periodvis trång på Guadalcanal, halvsvalt och hade ont om försörjning. De transportskepp som kom med förstärkningar fick man ofta köra upp på strand - manskapet kunde gå ner, men sällan all utrustningen...

[varjag]

Vid den 'fulla ritualen' av hedersbevarande självmord - Seppuku - skriker man inte.
Man anlitar sin bäste vän som medhjälpare - han håller delinkventens eget svärd, berett.
Med den lilla kniven -rituellt urlindad sitt rispapper, hållet av snören - stöter man in den i
buken strax nedan blind-tarmen och för den med ett raskt och djupt snitt - uppåt och mot höger.
Då man redan är knäböjande - faller inälvorna då ut ur buken. Det - är signalen för vännen - att
med samuraisvärdet, i ett experthugg, skilja huvudet från kroppen. Det var så den berömde
japanske poeten, författaren och mystikern Yukio Mishima - dramatiskt skildes från det jordiska
den 25:e november 1970. mvh, Varjag

[Panzerschreck]

Detta med skrik är både bra och dåligt, speciellt kombination
Vet att Romarna en gång i Brittanien gjorde som så att marchera under perfekt tystnad och bretornerna bröt innan det blev strid.. och så brukade dom gå under perfekt tystnad sen när dom kastade sina pilas så skrek alla för allt vad dom var värda och stormade, det blir 0-100 på 2sekunder.

Fredrik den stores armé var legendarisk för sina tysta marcher under kulregnen, detta ingöt skräck i fienden samtidigt som det underlättade kommunikationen avsevärt.
De brittiska rödrockarna var också kände för att stå helt stilla och sen avlossa en fruktansvärt disciplinerad eld.
Spartanerna, Osmanerna, Mongolerna var också "tysta i regel".
Faktum är att kavalleri anfall hade en tendens att hejdas om fienden såg för kall och disciplinerad ut, man får en känsla att dom är lite väl förberedda.

Man ska antingen låta som ett vulkan utbrott eller som en skugga. Kombinationen torde väl bara bäst.
Har man en lågt disciplinerad styrka eller med låg moral bör man väl se till att dom anfaller på max för att då får man som tidigare nämns utlopp för sin rädsla via skrik och får en maktkänsla när man är många som gör det.
Har man en disciplinerad styrka med hög moral är antagligen en mycket tyst manöver bättre.
Hörseln är förmodligen det känsligaste sinnet för att ingjuta rädsla, tänk er en läskig film utan ljud tex.

Mvh John