http://kurtlundgren.webblogg.se/0905052 ... terna.html
Gåtan Adolf Hitler - myterna
Det lär ha skrivits 100 000 böcker om Napoleon; kanske har det skrivits lika många om Hitler; för några år sedan vet jag i varje fall att 50 000 Hitlerböcker nått marknaden, oräknat alla andra böcker om andra världskriget. Hitler är en gåta, mycket större än Stalingåtan ty Stalin var utflöde av en ideologi - Hitler var sin idelogi. Jag har läst åtskilliga Hitlerbiografier, men funnit att följande fyra böcker ger bilden av den komplicerade Hitler, kanske inte hela bilden, men böckerna riktar strålkastarljus, flashar, in i mörka hörn av dunkla rum där man kan se skuggiga och suddiga bilder av de processer som konstituerade personen Adolf Hitler :
Traudl Junge : I Hitlers tjänst, skildrar de sista dagarna i bunkern, ligger till grund för den aktuella filmen. (Historiska Media)
Konrad Heiden : The Führer (Castle Books)
Ernst Hanfstaengl : The unknown Hitler (Gibson Square)
Hitlers Table Talks; utgivna av Hugh Trevor-Roper (Phoenix Press).
För att rätt förstå ett historiskt fenomen krävs frigörelse från dagens attityder, vi behöver en mental process som startar från noll. Nu är det 1919 i Bayern.
Vi måste frigöra oss från den historiska bråte som påstår att :
Hitler var en hysteriker. Det var han inte utan slug och beräknande.
Hitler var obildad och läste bara broschyrer. Så var det inte. Han hade visserligen läst dagspolitikens broschyrer, men därtill en oändlig mängd litteratur, politisk litteratur och skönlitteratur. Han var bildad och hade absolut musikaliskt gehör. Han kunde vissla Wagner, gör ett försök.
Hitler var en usel arkitekt och konstnär. Det var han inte, framförallt på arkitekturens fält hade han nyskapande ideer.
Hitler vrålade och skrek. Det gjorde han inte alltid. Han kunde tala lugnt och stillsamt, med en ironi så att publiken vred sig av skratt; han spelade på den stora publiken som mästaren på sin stradivarius. Han var framstående på att härmas och kopiera kända politiker. Han kunde vara mycket kvick, rolig, underhållande.
Hitler var tråkig att lyssna till i privatlivet. Det var han inte. Han var utomordentligt fascinerande att prata med, att lyssna till. Folk omkring honom ville gärna höra vad han hade att säga. Hans Table Talk är intressant läsning.
Han var asocial. Det var han inte utan en sällskapsmänniska med stor social talang. Kvinnorna älskade hans gentlemannamanér. Han var mycket omtänksam och kom ihåg namnsdagar och födelsedagar. Har ni ny frisyr i dag, fräulein Junge, den klär er verkligen.
Han tog makten i Tyskland 1933, som en blixt från en klar himmel kom alltihop. Så var det inte. Maktövertagande 1933 var resultatet av en långsiktig politisk plan, som lades fast redan 1920, finslipades efter hand och fastställdes 1924.
Antisemitismen var bara en del av Hitlers stora program, en punkt på dagordningen. Så var det inte, antisemitismen var själva dagordningen.
Hitlers självbiografi Mein Kampf är helt oläslig. Så är det inte, den är stundtals fascinerande och mycket läsvärd.
Var Hitler inte rakt igenom en ond människa ? Nej, det var han inte, på det viset, och det är det som gör honom så skrämmande.
Hitlers ogärningar kan väl ändå aldrig upprepas ? Jag tror det, att det kan ske igen, och förr än vi anar. Europa är ingen skyddad zon, allt det onda kan komma över oss från andra hållet denna gången.
Om du själv hade varit ung på 20-talet, och tysk, vad hade du då gjort, var hade vi hittat dig ? I hans SA-kolonner ?
Nu är det 1919, nu är det Bayern... Umwertung alla werten.
Jag har i många år samlat material till en biografisk skildring av Hitler och till och med intervjuat en del svenska nazister för att komma ner till den nollpunkt där jag kunde säga, att nu förstår jag alltihop, men jag vet att dit går aldrig att komma i en faktabetonad bok, kanske i en roman, men det kräver sin Dostojevskij och det är inte jag.
