Krigsfilmsklichéer

Magnus Lindström · Inlägg av **Magnus Lindström** » 23 november 2005, 23:34

Usch nämn inte Rädda menlöse Bryan i samma mening som Band of Brothers

Belisarius · Inlägg av **Belisarius** » 23 november 2005, 23:57

Magnus Lindström skrev:Usch nämn inte Rädda menlöse Bryan i samma mening som Band of Brothers

Tja, utan den ena ingen den andra.

/oj vad vi spårar ur

Björn E · Inlägg av **Björn E** » 24 november 2005, 03:17

Probstner skrev:I Mollbergs "Okänd soldat" och Klimovs "Gå och se" ringer det i huvudena och rinner blod ur öronen hela tiden. Men så är de inte heller typiska för krigsfilmer med traditionella klichéer. Därmed inte sagt att inte finsk och rysk krigsfilm skulle sakna andra typer av klichéer. I de ryska t ex "poetiskt avsnitt med oskuldsfull ung flicka". Och i finska "hetsporren som dödade den ryske krigsfången fast befälhavaren hade sagt nej".

För att inte tala om den tyska "den ende nazisten som alla andra soldater hatar".

B Hellqvist · Inlägg av **B Hellqvist** » 24 november 2005, 10:23

Här är då sista delen med krigsfilmsklichéer. Det blir lite blandad konfekt med sådant som inte riktigt passade in i de andra avdelningarna, men som icke desto mindre är vanliga.

Officerare
- Generaler är alltid dryga, inskränkta, självförhärligande, oärliga och/eller korrupta fän som inte bryr sig om sina underlydandes varningar, och som slösar med soldaternas liv.
- Amerikanska officerare är i allmänhet cowboytyper utan självbevarelsedrift.

Flygfilmer
- Fiendepiloter har alltid sina flygglasögon och syrgasmask för ansiktet, medan de allierade piloterna har fullt synliga ansikten, allt för att avhumanisera de förra och individualisera de senare.
- Minst ett japanskt plan gör en självmordattack efter att ha blivit skadat.
- Minst en allierad pilot blir ihjälskjuten när han räddat sig i fallskärm. Man får inte se allierade piloter göra samma sak.
- Flygaresset har en bakgrund som flygbesprutare innan kriget bröt ut.
- Amerikanska 4-motoriga bombare förlorar alltid minst två motorer, och lyckas alltid nätt och jämnt ta sig tillbaka, bara för att få problem med landningsställen när bränslemätaren nått noll.

Övrigt
- Om en kvinna i England inte sett sin man på tre år (saknad i strid), så kan man 1) ge sig den på att hon startar ett förhållande med en jänkare, 2) att hennes make visar sig ha överlevt.
- Flashbacks till en lyckligare tid före kriget.
- Allierade soldater som sticker ner/skär halsen av vaktposter får aldrig en droppe blod på sina uniformer.
- De bästa soldaterna är alltid individualisterna som trotsar befälet, kör sitt eget race och försöker vinna kriget på egen hand – det är aldrig proffsen som tränat i åratal och som är en fungerande del av ett system.
- Förrymda krigsfångar gömmer sig alltid i hölass.
- När sagda hölass genomsöks av fienden, blir de alltid distraherade av en kurvig tjej från motståndsrörelsen.
- Filmer från tysk synvinkel börjar med att soldaterna inser att kriget inte kan vinnas, och sedan så går det mycket riktigt åt pipan. Minst hälften av huvudrollerna dör på slutet.
- Det finns inte någon krigsfilm från 60-talet där kvinnorna har något annat än aktuella frisyrer och sminkning. De glada byborna i scenerna där de allierade har befriat byn (eller i varje fall passerar igenom medan det pågår någon form av fest) har alltid kläder, glasögon, etc, typiska för Jugoslavien och Grekland på 60-talet.

Det var det! Välkomna att lägga till egna klichéer. Kravet är att man ska ha observerat klichén i åtminstone tre filmer. Rösta även i tråden om ”Mest klichébemängda krigsfilm”.

Probstner · Inlägg av **Probstner** » 24 november 2005, 12:25

B Hellqvist skrev:De glada byborna i scenerna där de allierade har befriat byn (eller i varje fall passerar igenom medan det pågår någon form av fest) har alltid kläder, glasögon, etc, typiska för Jugoslavien och Grekland på 60-talet.

Såg "Kanonerna på Navarone" på tv för någon vecka sedan. Gregory Peck m fl sitter på nån sorts piazza där ett grekiskt bröllop timar - alla ser ut som B Hellqvist beskriver. "Fine people" säger Peck med kännarmin. Kanske också del av en utbredd kliché att alla ockuperade folk per definition består av "fina människor", i regel bestående av fredligt patriotiska bagare, hantverkare och bönder som bara vill vara i fred.

/ Probstner

varjag · Inlägg av **varjag** » 24 november 2005, 13:02

Ett antal 'dravelfilmer' för att heja på motståndsrörelserna i europeiska länder
stod på Hollywoods produktionsprogram under kriget. Den berömda 'Casablanca'
med Humphrey Bogart - började sitt liv - i den avdelningen. Men blev en filmklassiker.
Det fanns flera - en om Norge med Errol Flynn som en stadig norsk fiskardräng bland
mordiska tyskar, en annan om Belgien - med vad jag minns, Claude Reins, (polisen
i Casablanca) som någon listig 'vigneron' med nedskjutna allierade flygare på lager.
Och troligen flera - fast jag inte sett/hört om dem.
Alla filmerna - fokuserade på körsång av de förtryckta - och det var givetvis
nationalsången som gällde. Det kändes lite avigt - att se och höra Errol sjunga
'Ja vi elsker...' på norska - när filmen i övrigt var på engelska. Varjag

hangatyr · Inlägg av **hangatyr** » 24 november 2005, 13:08

hjälten blir alltid skjuten i axeln, det klassiska "köttsåret".

fast den klyschan kanske redan är med här?

Königstiger · Inlägg av **Königstiger** » 24 november 2005, 14:07

Så jävla bra skrivet Hellqvist!

Gutekrigaren · Inlägg av **Gutekrigaren** » 24 november 2005, 14:07

Jag vet inte om den uppfyller kravet, men: Är inte byns präst alltid med i motståndsrörelsem alternativt tyskarnas handgångne? Det senare mer sällan, men aldrig ett mellanting.

Mvh Petter

B Hellqvist · Inlägg av **B Hellqvist** » 24 november 2005, 15:25

Gutekrigaren skrev:Jag vet inte om den uppfyller kravet, men: Är inte byns präst alltid med i motståndsrörelsem alternativt tyskarnas handgångne? Det senare mer sällan, men aldrig ett mellanting.

Mvh Petter

Det, och/eller skolläraren. I och för sig var de båda personerna representanter för överheten, och de som låg risigast till när nya kvastar sopade.

CvD · Inlägg av **CvD** » 29 november 2005, 20:28

En klassisk amerikansk kliche är att amerikanerna gjorde allt grovgöra i kriget. Om det blir en film baserad på en ex.vis brittisk operation, så kan man kallt räkna med att antingen blir hela operationen i filmen utförd av en amerikansk styrka eller så är hjälten en amerikan som råkar jobba med britterna.

Exempel på den första är Objective, Burma!, vilket lär tillsammans med amerikansk press ha fått amerikanerna att tro att britterna satt och rullade tummarna medan amerikanerna återupprättade det brittiska imperiet i Burma.
Exempel på den andra är 633 Squadron

/CvD

Edit: stavningsfel

Ednew · Inlägg av **Ednew** » 29 november 2005, 20:30

Är inte Enigma också en sådan?

Artur Szulc · Inlägg av **Artur Szulc** » 29 november 2005, 22:45

Är inte Enigma också en sådan?

Nu har jag inte sett den filmen; men nämns det ens med en mening om polackernas arbete?
Eller fransmännens?

Artur

Graf Zeppelin · Inlägg av **Graf Zeppelin** » 29 november 2005, 23:05

Ednew skrev:Är inte Enigma också en sådan?

Du kan kanske tänker på U-571?

B Hellqvist · Inlägg av **B Hellqvist** » 30 november 2005, 00:19

...för att inte tala om jänkaren som är med som frivillig i Battle of Britain i Pearl Harbor (kommer på TV4 i helgen - se den om ni vill se ett gäng av klichéerna i den här tråden), och som blir beundrad av britterna för sina framgångar. "Never in the history of mankind have so few had just one to thank for so much." Snart kommer väl det en film om Operation Barbarossa, där några amerikanska frivilliga stoppar tyskarna utanför Moskva...