Krigsfilmsklichéer

[Sarvi]

Luftbrisad vid artilleribeskjutning finns inte.

Hehe, jag som alltid har irriterat mig på de konstanta luftbrisaderna i ökenstridsscenen i Patton, eftersom zonrörsammunitionen introducerades först 1944.

Använde förresten tyskarna zonrörsammunition till artilleriet under andra världskriget? Bortsett från luftvärnsartilleriet då.

Tyskarna hade väl inte zonrör alls? Men tidrör fanns (redan under VK1, förresten), så nog förekom det luftbrisader alltid...

[Ja77]

Jag ser inte mycket utan mina glasögon, mn jag kan säga att jag känner igen personer och kläder. Det enda som i regel påverkas är läsförmågan.

Jag har katastrofal syn, dock fulgod syn med glasögen eller linser, jag skulle inte kunna se en persons ansikte på 10 meters håll. Men inom samtalston skulle jag banne mig känna igen personer på färg/form/storlek.

Jag; jag vill till flottan. Mönsterförättaren Med din syn du skulle kunna skjuta dina egna om du tappar glasögenen här har du frisedel jag; men men!? Mönsterförättaren; alternativ förådskänst.

[Otto Gaz]

En sak till:
Det är tillräckligt med ljus (även på strora djup), för att en ubåt ska synas i sin helhet på relativt stort avstånd. Om detta förhållande var känt av världens flottor skulle man alltså kunna ersätta sonarer med videokameror (av den typ som filmbolag använder), och spara mycket pengar.

Detta förhållande gäller givetvis bara i sidled. Motsvarande observation från ytfartyg eller helikopter låter sig inte göras.

/Otto

[CvD]

Under närstrid med kniv har alltid fienden överläge ett tag, kniven kommer farligt nära hjälten men han lyckas alltid vända på det. Det hela slutar alltid med en mer eller mindra kramkalas på golvet tills man plötsligt ser den lede fi spärra upp ögonen och dö inom två sekunder med en kniv i magen.

/CvD

[Private Snafu]

Framförallt i äldre filmer. En skottskada lämnar aldrig kulhål i uniformen. Däremot emellanåt en mindre blodfläck oftast är dock denna dold med handen.
En döende soldat vill alltid ha en slurk vatten för att sedan dö.
Jaktpiloter har alltid problem med att öppna huven när de skall hoppa.
Amerikanska soldater har aldrig knäppta hakband på sina hjälmarna. Hjältens hjälm sitter med fördel lite snett.
Soldater som är välutbildade eller med litterär kompetens har alltid glasögon.
Ett skott i en arm eller ben är aldrig farligt för hjälten.
Radiokommunikation under en luftstrid innehåller alltid en massa glatt tjoande och pratande.
Bomplansbesättningar under ww2 småpratar alltid via internradion + alla i besättningen känner varandra mkt väl.
En luftstrid under ww2 innehåller alltid 10000 tals skott och halsbrytande manövrar i överljudsfart samt svängar som skulle alstra minst 20G.
Fiendens plan exploderar medan hjältens plan börjar ryka och få lite olja på sidorna.
En kulspruta lämnar alltid en rad med fint placerade kulhål efter sig på målet.

[Magnus Lindström]

Angående glasögon.

Nej alla som har glasögon är inte töntar men nästan alla töntar har glasögon, det är min observation. Så att tönten får glasögon är nog inte så konstigt men att det saknas andra med glasögon är väl det anmärkningsvärda. Men påfallande ofta kan också det lätt skruvade råskinnet få glasögon (se filmen bakhåll).

[B Hellqvist]

Angående glasögon.

Nej alla som har glasögon är inte töntar men nästan alla töntar har glasögon, det är min observation. Så att tönten får glasögon är nog inte så konstigt men att det saknas andra med glasögon är väl det anmärkningsvärda. Men påfallande ofta kan också det lätt skruvade råskinnet få glasögon (se filmen bakhåll).

James Coburns rollfigur i "Hell Is For Heroes" har brillor, och han är ingen mjukis direkt.

Snart kommer tredje och sista delen i klichéserien! En hel del av era tillägg och förslag är bra, och kommer att läggas till en slutgiltig version.

[Belisarius]

Amerikanska soldater har aldrig knäppta hakband på sina hjälmarna. Hjältens hjälm sitter med fördel lite snett.

Det där ska väl finnas en anledning till? M1:ans kanter sticker ut, så soldaterna märkte ganska snart att de fastnade i allt. För att inte tala om hur det var att hoppa i djupt vatten... Bättre då att tappa hjälmen än att slitas omkull för att du fastnade i en gren.

???

Och nej, tyskarna hade väl inte zonrör. Däremot använde de sig av luftbrisader medelst tidrör.

[varjag]

En kliché-beväpning som mest rörde amerikanska krigsfilmer gjorda under kriget - var att tyskarna ocn mera så japanerna - alltid hade löjligt långa gevär. GIVETVIS med påsatta bajonetter - för att förstärka intrycket. 'Nipsarna' var ungefär hälften så långa som sina repeter-gevär, medan amrisarna hade lätthanterliga M.1 karbiner och Thompsons och resten tycktes alla ha ett BAR-kulsprutegevär. Japanernas hjälmar var undantagslöst - örtträdgårdar av växtlighet och dom var alla hjulbenta. I trängda lägen - hade alltid amrisarna med sig några vildsinta infödingar som 'vägvisare' och när någon japan föll i deras händer behövde dom aldrig ta till våld - dom bara lämnade de skräckslagna japsarna till infödingarna...allt man sedan strax hörde var något 'Ahhhh...' - och - inga mera japaner! Och - givetvis också oskyldiga amerikaner....Varjag

[Tomas Ibsen]

Jag har katastrofal syn, dock fulgod syn med glasögen eller linser, jag skulle inte kunna se en persons ansikte på 10 meters håll. Men inom samtalston skulle jag banne mig känna igen personer på färg/form/storlek.

Jag; jag vill till flottan. Mönsterförättaren Med din syn du skulle kunna skjuta dina egna om du tappar glasögenen här har du frisedel jag; men men!? Mönsterförättaren; alternativ förådskänst.

Så sa läkaren till mig med. Och han resonerade så till den grad att jag inte ens fick bli musiksoldat. Mysigt.

Angående hifh så ska jag nog ta och hyra den någon gång. Skulle vara kul att se ett riktigt råskinn i glasögon.

Jag kom att tänka på att Zoll i Järnkorset också hade glasögon. Jag har dock för mig att han var prickskytt eller något.

[B Hellqvist]

Amerikanska soldater har aldrig knäppta hakband på sina hjälmarna. Hjältens hjälm sitter med fördel lite snett.

Det där ska väl finnas en anledning till? M1:ans kanter sticker ut, så soldaterna märkte ganska snart att de fastnade i allt. För att inte tala om hur det var att hoppa i djupt vatten... Bättre då att tappa hjälmen än att slitas omkull för att du fastnade i en gren.

Jag har för mig att (o)vanan med oknäppta hakremmar berodde på en utbredd (miss)uppfattning att tryckvågen från en krevad skulle ta tag i hjälmen och att rycket skulle kunna knäcka nacken på bäraren.

[Belisarius]

Amerikanska soldater har aldrig knäppta hakband på sina hjälmarna. Hjältens hjälm sitter med fördel lite snett.

Det där ska väl finnas en anledning till? M1:ans kanter sticker ut, så soldaterna märkte ganska snart att de fastnade i allt. För att inte tala om hur det var att hoppa i djupt vatten... Bättre då att tappa hjälmen än att slitas omkull för att du fastnade i en gren.

Jag har för mig att (o)vanan med oknäppta hakremmar berodde på en utbredd (miss)uppfattning att tryckvågen från en krevad skulle ta tag i hjälmen och att rycket skulle kunna knäcka nacken på bäraren.

Det kan stämma. Men i vilket fall hamnar det väl under kategorin "klichéer som stämmer"....?

[B Hellqvist]

Jag har för mig att (o)vanan med oknäppta hakremmar berodde på en utbredd (miss)uppfattning att tryckvågen från en krevad skulle ta tag i hjälmen och att rycket skulle kunna knäcka nacken på bäraren.

Det kan stämma. Men i vilket fall hamnar det väl under kategorin "klichéer som stämmer"....?

Snarare en kliché i verkligheten som blev en kliché på film... Det fanns förband där man påbjöd att remmarna skulle vara knäppta, och troligen dödades flera av att inte ha knäppt hakremmen än om de hade gjort det.

[B Hellqvist]

Specialuppdrag
Vad vore väl gamla krigsfilmer utan gamla hederliga specialuppdrag? Särskilt under 60-talet undfägnades publiken med mer eller mindre osannolika historier, som alla följde vissa givna ramar. Här är några av dem:

- Alla uppdrag kräver en insats av ett commandoteam. Flygbombning har visat sig verkningslös, eller så riskerar man att döda civila eller personen man ska rädda.
- Gemensamt är att krigets utgång är avhängig att man lyckas med uppdrag. Tyskarna har antingen tagit tillfånga en högt uppsatt officer som kan komma att avslöja invasionsplanerna eller en agentorganisation, eller så har de byggt en fabrik som ska tillverka ett nytt supervapen, om de nu inte redan byggt färdigt sin V-nånting som kommer att utplåna London/New York/den fria världen om ingen inte gör något åt det. Annars så är superkanonbatterier, radarstationer, ubåtsbaser, broar eller slott med många tyska generaler populära utflyktsmål.
-Rena spionuppdrag förekommer också, typ norpa hemliga papper/kidnappa viktig person/förgifta Hitlers mustaschkam.

Gruppen som skickas består av allehanda original och antiauktoritära typer som inte passar in i normala förband. Vi har:
- Den motvillige ledaren som vet att uppdraget är omöjligt, men som åtar sig det i alla fall. Han är vanligen engelsman, och den som står för den slutgiltiga planläggningen.
- Experten, ofta en vetenskapsman av något slag, som är den ende som kan klura ut hur man ska förstöra målet.
- Närstridsspecialisten, som ofta är mer eller mindre sociopatisk.
- Sprängämnesexperten.
- Tolken. Detta är oftast en officer. Han talar perfekt tyska efter studier i Tyskland eller Österrike, men som de flesta i publiken som kan tyska hör, så är skådespelarens tyska högst bristfällig…
- Kvinnan. Ofta en lokal representant för motståndsrörelsen. Commandogruppen vet att de ska möta en person som ska hjälpa dem, och blir alltid lika överraskade när det visar sig vara en kvinna. Hon har ett hämndmotiv (dödad far/syster/familj/hela släkten), och får tillfälle att döda den lokala SS-officeren innan filmen tagit slut.
- Förrädaren. Om gruppen är brittisk/amerikansk, så är det en engelsman. Om det är en grupp med två lokala motståndsmän/-kvinnor, så är den ena förrädare.
- Extrakillen. Han är med för att kunna dö tidigt under uppdraget för att inskärpa hur farligt allt är.

Tyskarna – för det är så gott som alltid tyskar som är fienden – har lagt ner oerhörda resurser för att omöjliggöra sabotage. Skyddsobjektet bevakas av 1:a SS-Sonderbewachungsübermenschendkampfdivisionen, några bataljoner MP40-beväpnade armésoldater, ett par kompanier hundförare, 300 militärpoliser, Gestapo, luftvärn, pansarbilar, stridsvagnar, jaktflyg, elstängsel, minfält, strålkastare… De har inte en chans.

- Om möjligt så håller tyskarna till i ett otillgängligt slott. Det finns alltid en dold rutt upp till borgen som bara motståndsmännen känner till.
- I de fall gruppen väljer att ta huvudentrén, så har man dessförinnan sett till att erövra några tyska uniformer. Dessa passar alltid, och består av officersuniformer av tillräckligt hög grad för att vaktposterna inte ska titta närmare på den förfalskade passersedeln.
- Övriga sabotörer i tysk uniform har inte sällan reglementsvidriga skägg eller mustascher, men detta väcker ingen misstanke hos tyskarna, som förmodligen tänker att om officerarna i de imponerande uniformerna inte har något att invända, så…
- En stulen svart Mercedescabriolet (med små hakkorsflaggor) funkar alltid som inträdesbiljett.

Givetvis uppstår problem. Någon blir infångad, eller visar sig vara förrädaren, eller så misslyckas det första sabotageförsöket och de blir tvungna att försöka igen (medan nedräkningen börjat), eller allt på en gång. Några eldstrider och en död förrädare senare så har man anbringat tillräckligt mycket sprängämnen för att avlägsna en betydande del av landskapet, SS, Wehrmacht och Hitlers sista hopp att vinna kriget. Gruppen flyr undan kvarvarande tyskar, ännu en i gruppen dödas, men resten tar sig tillbaka till de egna linjerna. Naturligtvis blir allt nedtystat av någon anledning, och överlevarna får medalj, Churchills tack, kanske en Oscarsnominering och löfte om en roll i uppföljaren.

[CvD]

Dom ska gärna bli jagade av ett gäng motorcyklar, ofta med sidovagn.
Hjältarna kan under biljakten nerför en serpentinväg med glashalka skjuta en tysk med sin pistol, utan problem, på en 200m medan tysken med sin MG42 i sidovagnen i bästa fall skjuter sönder bakljuste efter 3000 skott.

/CvD