När kom finnarna till Finland?
-
sibiriska tigern
- Medlem
- Inlägg: 579
- Blev medlem: 13 maj 2004, 15:56
- Ort: Lund
Kan hända jag är lite petig men det var den arkeologiintresserade, ålandspatriotiske och estniskfödde Matts Dreijer som på 1950-talet lanserar teorin att Birka låg på Åland med hjälp av arkeologiska fynd samt en dos fantasi. På ett monumet (ett stenkors) fann han inskriptionerna UINIE, vilket han fastlår måste vara namnet på biskop Unni, Nordens andre apostel. Det är inte Carl O Nordling som lanserat denna teori.
-
Ralf Palmgren
- Medlem
- Inlägg: 2287
- Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
- Ort: Helsingfors
-
Christer Samuelsson
- Medlem
- Inlägg: 844
- Blev medlem: 25 oktober 2002, 16:49
- Ort: Wilattunge
Carl O Nordling har kanappast lanserat någon av de omskrivna teorierna, skulle möjligen vara detta med Shakespeare. Det var ju trist att du uppfattar saken så. Han är såvitt jag förstår en ivrig tillskyndare av denna alternativa historiesyn..sibiriska tigern skrev:Kan hända jag är lite petig men det var den arkeologiintresserade, ålandspatriotiske och estniskfödde Matts Dreijer som på 1950-talet lanserar teorin att Birka låg på Åland med hjälp av arkeologiska fynd samt en dos fantasi. På ett monumet (ett stenkors) fann han inskriptionerna UINIE, vilket han fastlår måste vara namnet på biskop Unni, Nordens andre apostel. Det är inte Carl O Nordling som lanserat denna teori.
Hälsningar
Christer Samuelsson
Arkeologi:
Suomussalmis förhistoria börjar för tiotusen år sedan
då människan kom till detta landskap
Detta hände då Södra Finland fortfarande var under vatten.
Om dessa människor vet vi inte mycket.
Vanha Kirkkosaari Där finner vi landets äldsta boplats från strax efter istiden.
Den första människan kom hit för 10000 år sedan. 6000-7000 fKr var allt land som befann sig ovan vatten befolkat.
I södra Finland föddes 7000-4200 fKr Suomusjärvi kulturen, förkeramisk tid
Så 4200 fKr så lärde man sig i Suomi att framställa brända ler artiklar. kamkeramisk tid, spår av denna keramiska teknik i tiden sträcker sig från Ural till Alta i Norge.
Jag stannar här vid stenåldern 8000-4200 fKr, jag orkar inte översätta mer just nu. Min finska är lite rostig men stenåldern fortsätter som sagt till 1500 fKr i Finland.
Vanha Kirkkosaari ligger i sjön Kiantajärvi vid Suomussalmi
källa, Matti Huurre: Elämäisen eväitä ja kädentaitoja, Suomusalmen esihistorian kymmenen vuosituhatta
om man vill läsa/köpa mer av liknande publikationer på svenska så länkar jag dit här
http://www.nba.fi/sv/publik_arkeologi
se även
http://www.suomussalmi.fi/matkailu/en/ om Suomussalmi
http://www.histdoc.net/uscha/a5.jpg kartbild som visar var detta ligger, titta uppe i högra hörnet
http://museot.keski-pohjanmaa.fi/sve_kp_laisuus_4.htm lite om Mellersta Ö-botten / stenålder
http://www.kolumbus.fi/rastas/eng_carel.html i ämnet finnars genetik, språk, stammar och sånt så kolla denna sidan
den verkar bra.i första hand behandlar den dock Karelen.
Suomussalmis förhistoria börjar för tiotusen år sedan
då människan kom till detta landskap
Detta hände då Södra Finland fortfarande var under vatten.
Om dessa människor vet vi inte mycket.
Vanha Kirkkosaari Där finner vi landets äldsta boplats från strax efter istiden.
Den första människan kom hit för 10000 år sedan. 6000-7000 fKr var allt land som befann sig ovan vatten befolkat.
I södra Finland föddes 7000-4200 fKr Suomusjärvi kulturen, förkeramisk tid
Så 4200 fKr så lärde man sig i Suomi att framställa brända ler artiklar. kamkeramisk tid, spår av denna keramiska teknik i tiden sträcker sig från Ural till Alta i Norge.
Jag stannar här vid stenåldern 8000-4200 fKr, jag orkar inte översätta mer just nu. Min finska är lite rostig men stenåldern fortsätter som sagt till 1500 fKr i Finland.
Vanha Kirkkosaari ligger i sjön Kiantajärvi vid Suomussalmi
källa, Matti Huurre: Elämäisen eväitä ja kädentaitoja, Suomusalmen esihistorian kymmenen vuosituhatta
om man vill läsa/köpa mer av liknande publikationer på svenska så länkar jag dit här
http://www.nba.fi/sv/publik_arkeologi
se även
http://www.suomussalmi.fi/matkailu/en/ om Suomussalmi
http://www.histdoc.net/uscha/a5.jpg kartbild som visar var detta ligger, titta uppe i högra hörnet
http://museot.keski-pohjanmaa.fi/sve_kp_laisuus_4.htm lite om Mellersta Ö-botten / stenålder
http://www.kolumbus.fi/rastas/eng_carel.html i ämnet finnars genetik, språk, stammar och sånt så kolla denna sidan
den verkar bra.i första hand behandlar den dock Karelen.
-
Materialist
- Ny medlem
- Inlägg: 6
- Blev medlem: 20 oktober 2005, 22:56
- Ort: Karlstad
- Kontakt:
Intressant tråd det här...Men svår att få något riktigt grepp om. Frågan är alltså "när kom finnarna till Finland"? Dvs man förutsätter alltså att det finns en särskild tidpunkt som ett enhetligt(?) folk invandrande till det geografiska området?
Jag undrar vilka teorier som finns i historieforskningen på frågan idag?
Klart är väl i a f att språket finska inte är av indoeuropeiskt ursprung och att finska ingår i den finsk-ugriska språkfamiljen. D V S i samma som ungerska, estniska.
Det är väl ganska vedertaget att samerna är den folkgrupp som funnits i Norden längst? Att sedan indoeuropeer invandrat söderifrån när isen smält. Är det inte då troligast att finnarnas (då menar jag det folk som talade finsk-ugriska, uppblandat eller ej o s v spelar ingen roll) invandrade österifrån till det området som idag är Finland, ungefär vid samma period som invandringen skedde till övriga norden. Och att sedan samerna trängdes norrut av indoeuropeer och finnar? Självklart var såväl samer, som germaner och finnar redan uppblandade folk innan de satte sin fot på de här breddgraderna. Men trots allt olika folkgrupper med olika ursprung. Sedan påverkade de varandra under hela den period som Norden var befolkad, samer-germaner-finnar?
Jag undrar vilka teorier som finns i historieforskningen på frågan idag?
Klart är väl i a f att språket finska inte är av indoeuropeiskt ursprung och att finska ingår i den finsk-ugriska språkfamiljen. D V S i samma som ungerska, estniska.
Det är väl ganska vedertaget att samerna är den folkgrupp som funnits i Norden längst? Att sedan indoeuropeer invandrat söderifrån när isen smält. Är det inte då troligast att finnarnas (då menar jag det folk som talade finsk-ugriska, uppblandat eller ej o s v spelar ingen roll) invandrade österifrån till det området som idag är Finland, ungefär vid samma period som invandringen skedde till övriga norden. Och att sedan samerna trängdes norrut av indoeuropeer och finnar? Självklart var såväl samer, som germaner och finnar redan uppblandade folk innan de satte sin fot på de här breddgraderna. Men trots allt olika folkgrupper med olika ursprung. Sedan påverkade de varandra under hela den period som Norden var befolkad, samer-germaner-finnar?
Enligt den gamla lite romantiska teorin så vandrade tavastlänningar, finnar och karelare i gåsmarsch från Volga till Finland och var framme omkring år noll. Denna teori undervisades i skolorna åtminstone på 80 talet. En del av lingvisterna stöder teorin ännu i dag.Materialist skrev:Intressant tråd det här...Men svår att få något riktigt grepp om. Frågan är alltså "när kom finnarna till Finland"? Dvs man förutsätter alltså att det finns en särskild tidpunkt som ett enhetligt(?) folk invandrande till det geografiska området?
Jag undrar vilka teorier som finns i historieforskningen på frågan idag?
Klart är väl i a f att språket finska inte är av indoeuropeiskt ursprung och att finska ingår i den finsk-ugriska språkfamiljen. D V S i samma som ungerska, estniska.
Det är väl ganska vedertaget att samerna är den folkgrupp som funnits i Norden längst? Att sedan indoeuropeer invandrat söderifrån när isen smält. Är det inte då troligast att finnarnas (då menar jag det folk som talade finsk-ugriska, uppblandat eller ej o s v spelar ingen roll) invandrade österifrån till det området som idag är Finland, ungefär vid samma period som invandringen skedde till övriga norden. Och att sedan samerna trängdes norrut av indoeuropeer och finnar? Självklart var såväl samer, som germaner och finnar redan uppblandade folk innan de satte sin fot på de här breddgraderna. Men trots allt olika folkgrupper med olika ursprung. Sedan påverkade de varandra under hela den period som Norden var befolkad, samer-germaner-finnar?
Enligt kontinuitetsteorin var redan stenåldersmänniskor som bodde i Finland förfäder till dagens finnar. Sedan stenåldern har det förståss skett mycket inflyttning (och utflyttning) från Baltikum och från väst men dessa inflyttare har alltid varit en minoritet och de har så småningom blandat sig med ursprungsbefolkningen. Att förfader till dagens samer skulle ha varit ursprungsbefolkning i Södra Finland är en missuppfattning.
Ta en titt på den här intressanta tråden:
viewtopic.php?t=21922
Det genetiska spåret
Mitokondrie-DNA
En vanlig uppfattning är att den finska befolkningen inte avviker på något "signifikant" sätt från andra populationer i Nordeuropa vad det gäller förekomsten av olika mitokondriella haplogrupper. Men denna uppfattning är riktig endast om man
undantar från jämförelsen mindre folkgrupper där den den mitokondriella genpoolen kan ha en mycket avvikande sammansättning (som hos samerna),
inte beaktar olika subhaplogrupper, utan räknar in dessa i repektive "huvudgrupper" (H, U etc).
Det är först de senaste åren som studier av mitokondriella undergrupper kommit igång på allvar. Haplogrupp H1f t.ex förekommer hos 8 % av den finska befolkningen, men är "almost absent elsewhere in Europe", "reflecting founder effects in the Finnish population history" (Loogväli, Eva-Liis m.fl, Disuniting Uniformity: A Pied Cladistic Canvas of mtDNA Haplogroup H in Eurasia, Molecular Biology and Evolution, 2004).
Haplogrupp H1, som H1f är en undergrupp till, antas ha uppkommit i det sydvästra (franko-kantabriska) tillflyktsområdet under den senaste nedisningen.
Y-kromosomalt DNA
Man har emellertid tidigt (inom detta unga forskningsområde) uppmärksammat att sammansättningen av den Y-kromosomala genpoolen hos finnarna är klart "avvikande". Denna består till > 99 % av tre haplogrupper, varav en är mycket stor. Detta har lett till antaganden om en befolkningsmässig "flaskhals" i förhistorisk tid (se t.ex Kittles, Rick A. m.fl, Autosomal, mitochondrial, and Y chromosome DNA variation in Finland: evidence for a male-specific bottleneck, American Journal of Physical Anthropology, 1999).
Haplogrupp N3 (NRY)
N3 (mutation M178) är en haplogrupp som är spridd i nordöstra Europa och i norra Sibirien.
N3 förekommer i mycket hög frekvens hos finnar, 63.2 % (Zerjal, Tatiana m.fl, Geographical, Linguistic, and Cultural Influences on Genetic Diversity: Y-Chromosomal Distribution in Northern European Populations, Molecular Biology and Evolution, 2001).
N3 förekommer också i hög frekvens hos samer, 47.2 % (Tambets, Kristiina m.fl, The Western and Eastern Roots of the Saami — the Story of Genetic "Outliers" Told by Mitochondrial DNA and Y Chromosomes, The American Journal of Human Genetics, 2004), ester, 30.6 % (Tambets m.fl, a.a), letter, 41.9 % (Tambets m.fl, a.a), litauer, 36.7 % (Kasperaviciute, Dalia m.fl, Y Chromosome and Mitochondrial DNA Variation in Lithuanians, Annals of Human Genetics, 2004) och "north russians", 28.6 % (Wells, Spencer m.fl, The Eurasian heartland: a continental perspective on Y-chromosome diversity, Proceedings of the National Academy of Sciences, 2001).
Haplogruppens utbredningsområde är anmärkningsvärt avgränsat i söder och väster. Söder om Baltikum och utanför det samiska och finska området i norra Skandinavien förekommer gruppen i låga frekvenser: hos polacker, 3.2 % (Tambets m.fl, a.a), vitryssar, 2.4 % (Rosser, Zoë H. m.fl, Y-chromosomal diversity is clinal and influenced primarly by geography, rather than by language, The American Journal of Human Genetics, 2000), svenskar, 2.8 % (Tambets m.fl, a.a) och norrmän, 3,8 % (Dupuy, Berit Myhre m.fl, Geographical heterogenity of Y-chromosomal lineages in Norway, Forensic Science International, 2005). Detta pekar tydligt på gamla kulturgränser, på gränser mellan folkgrupper där (fram tills nu) genutbytet varit begränsat eller genflödet varit enkelriktat.
På grundval av den interna variationen inom haplogruppen antas mutationen M178 ha uppkommit i nordöstra Europa. Det förhållandet att sibiriska haplogrupper förekommer mycket sparsamt inom det nordösteuropeiska utbredningsområdet för N3 stöder detta antagande.
Haplogruppens ålder? En grupp forskare uppskattade 1999 gruppens ålder till 4,440 år ("95 % confidence interval about 3,140 - 6,200 years", Lahermo, Päivi m.fl, Y chromosomal polymorphisms reveal founding lineages in the Finns and the Saami, European Journal of Human Genetics).
N3 skulle därmed kunna knytas till utbredningen av de kamkeramiska och asbestkeramiska kulturerna. Att dessa kulturer har burits upp av finsk-ugriska folk är gamla arkeologiska hypoteser.
Flera forskare vill i M178 se en "urfinsk" markör (men inte en finsk-ugrisk eller uralisk markör, då N3 nästan inte alls förekommer hos ungrare t.ex).
Men försöken att "åldersbestämma" Y-kromosomala mutationer/haplogrupper har tidigare varit förenade med stora svårigheter. Genomgående har de uppskattade åldrarna varit för låga. Först de senaste åren har man hittat fram till trovärdiga beräkningar.
I sin avhandling Human Y-chromosomal Variation in European Populations (2004) skriver genetikern Siiri Rootsi att
... STR [short tandem repeat] diversity-based calculations of the time depth of hg N3 among the Finnic-speaking European populations suggests expansion time before-around the end of Pleistocene.
Det förhållandet att haplogruppen förekommer i så hög frekvens fram till gränserna för sitt nuvarande utbredningsområde i Europa, pekar på en senare expansion utanför ett mer begränsat område.
Haplogrupp I (NRY)
I (mutation M170) är en haplogrupp som huvudsakligen förekommer i ett "stråk" från Balkan i söder till norra Europa. I Fennoskandia rör det sig i stort sett endast om undergruppen I1a.
I förekommer
i hög frekvens hos finnar, 28.9 % (Zerjal m.fl, a.a) och samer, 25.9 % (Tambets m.fl, a.a),
i förhållandevis hög eller måttlig frekvens hos ester, 18.2 % (Tambets m.fl, a.a), letter, 7.0 % (Tambets m.fl, a.a), litauer, 13.2 %, (Zerjal m.fl, a.a), polacker, 16.1 % (Tambets m.fl, a.a), vitryssar, 19.0 % (Rootsi, Siiri m.fl, Phylogeography of Y-Chromosome Haplogroup I Reveals Distinct Domains of Prehistoric Gene Flow in Europe, The American Journal of Human Genetics, 2004) och "north russians", 20.8 % (Wells m.fl, a.a) [hos ester, letter och litauer rör det sig huvudsakligen om I1a, hos polacker, vitryssar och "north russians" huvudsakligen om I1b],
i hög frekvens hos svenskar, 48.2 % (Tambets m.fl, a.a), norrmän, 40.3 % (Passarino, Giuseppe m.fl, Different genetic components in the Norwegian population revealed by the analysis of mtDNA and Y chromosome polymorphisms, European Journal of Human Genetics, 2002) och danskar, 38.7 % (Sanchez Juan J. m.fl, Multiplex PCR and minisequencing of SNPs - a model with 35 Y chromosome SNPs, Forensic Science International, 2003).
... the high frequencies of haplogroup I in the Norwegians, Swedes, Finns, and the Saami ... suggest that haplogroup I represents the heritage from the very first settlers of Fennoscandia. (Tambets m.fl, a.a)
De högsta frekvenserna förekommer i Västsverige och i Södra Norge. Området har mycket tydligt utgjort ett spridningscentrum för undergruppen I1a i norra Europa.
I Finland är förekomsten av I1a högre i den västra delen av landet än i den östra.
I är en mycket gammal haplogrupp, som har varit spridd i Europa före (the) "Last Glacial Maximum" (LGM).
The age of STR variation for I* was estimated as 24,000 +- 7,100 years, a value that is very close to the population divergence time (23,000 +- 7,700 years). This finding supports the earlier suggestion that haplogroup I originated from a pool of European pre-LGM, middle Upper Paleolithic Y chromosomes ... Our time estimates hint that its initial spread in Europe may be linked to the diffusion of the largely pan-European Gravettian technology ~ 28,000 – 23,000 years ago ... On the other hand, these values represent the lower limit of the age of M170 mutation. The precedent mutation (M89) ... defines the overarching superhaplogroup F, whose representatives span the entire non-African gene pool, likely predating the peopling of Europe (some 40,000 – 50,000 years ago). (Rootsi m.fl, a.a)
Enligt en (tidigare) hypotes har haplogrupp I spritts till Nordeuropa från Balkan, en del av det sydöstra tillflyktsområdet under den senaste nedisningen.
Siiri Rootsi m.fl antar nu att I1a uppkommit i det sydvästra tillflyktsområdet (södra Frankrike/norra Spanien) och I1b (som förekommer i hög frekvens på Balkan) i Ukraina, en annan del av det sydöstra tillflyktsområdet.
Vad det gäller I1a (mutation M253), har åldern beräknats till 15,900 +- 5,200 år.
Haplogrupp R1a (NRY)
R1a (mutation M17) är en haplogrupp som fr.a är spridd i Östeuropa (den vanligaste Y-kromosomala haplogruppen hos slaviska folk), i Centralasien och i Indien. Haplogruppen består nästan helt av undergruppen R1a1.
R1a förekommer
i förhållandevis måttlig frekvens hos finnar, 7.9 % (Zerjal m.fl, a.a) och samer, 11.0 % (Tambets m.fl, a.a),
i hög frekvens hos ester, 33.5 % (Tambets m.fl, a.a), letter, 38.4 % (Tambets m.fl, a.a), litauer, 44.9 % (Kasperaviciute m.fl, a.a), polacker, 55.9 % (Tambets m.fl, a.a), vitryssar, 39.0 % (Rosser m.fl, a.a) och "north russians", 40.3 % (Wells m.fl, a.a),
i förhållandevis hög eller hög frekvens hos svenskar, 18.4 % (Tambets m.fl, a.a), norrmän, 23.6 % (Passarino m.fl, a.a) och danskar, 16.5 % (Sanchez m.fl, a.a).
R1a antas ha uppkommit för 10,000 - 15,000 år sedan i södra Ryssland/Ukraina, som utgjorde en del av det sydöstra tillflyktsområdet under den senaste nedisningen.
Den höga förekomsten av R1a i Baltikum (hos den icke-ryska befolkningen) kan svårligen (annat än delvis) förklaras med en slavisk expansion i senare tid. Spridningen av R1a i området måste förläggas längre tillbaka i tiden, åtminstone till tiden för den baltiska stridsyxekulturen (som också omfattade nuvarande Estland).
Det anmärkningsvärda är emellertid att haplogruppens spridning i Fennoskandia i så hög grad liknar spridningen för I1a. De högsta frekvenserna förekommer också i Västsverige och i södra Norge. Antagandet ligger därför nära att R1a huvudsakligen spritts till Finland via Skandinavien.
Haplogrupp R1b (NRY)
R1b (mutation M173) är en västeuropeisk haplogrupp som förekommer i hög frekvens hos svenskar, 22.0 % (Tambets m.fl, a.a), norrmän, 27.8 % (Passarino m.fl, a.a) och danskar, 36.1 % (Sanchez m.fl, a.a).
Haplogruppen förekommer i låg frekvens hos samer, 3.9 % (Tambets m.fl, a.a), och nästan inte alls hos finnar, > 0 % (Zerjal m.fl, a.a)! Detta är något som också tydligt pekar på en tidig kulturgräns i norra Skandinavien. Sannolikt uppkom denna gräns till följd av en expansion österifrån av folkgrupper, där förekomsten av haplogrupp N3 var hög, efter det att haplogrupperna I1a och (troligen också) R1a spritts i Fennoskandia.
Den Y-kromosomala genpoolen
Den "avvikande" sammansättningen av den Y-kromosomala genpoolen hos finnarna har givit upphov till antaganden om en kraftig befolkningsminskning någon gång i förhistorisk tid, om uppkomsten av en genetisk "flaskhals". Kan en sådan befolkningsminskning påvisas arkeologiskt?
Sammansättningen har också givit upphov till spekulationer om en invasion av krigiska "urfinnar" (bärare av N3) som utrotade eller fördrev delar av den manliga befolkningen. En sådan invasion kan emellertid endast förklara den höga förekomsten av N3, inte det märkliga förhållandet att genpoolen i stort sett endast består av tre haplogrupper!
En mer rationell förklaring är att det rör sig om en befolkning som under lång tid varit höggradigt isolerad från andra befolkningar (kan detta påvisas arkeologiskt?), något som regelmässigt leder till en reduktion av antalet haplogrupper och till att mindre grupper dör ut.
Det är viktigt att hålla i minnet att befolkningstalet varit mycket lågt långt fram i förhistorisk tid!
Avslutningsvis
En vanlig uppfattning inom den fysiska antropologin är att finnarna till sitt ursprung utgör en blandning av europider av nordisk och ostbaltisk typ.
De moderna genetiska (fylogeografiska) undersökningar som genomförts ger stöd för denna uppfattning.
Frågan om finnarnas ursprung (= genetik) ska dock inte förväxlas med frågan om det finska ursprunget (= språk/kultur)!
Tyvärr rör det sig här om ett område där det torgförs åtskilliga hypoteser/teorier (tydligen med viss framgång), som inte har något som helst stöd i modern arkeologisk eller genetisk forskning. Om detta får jag återkomma till vid ett annat tillfälle.
mvh/hitpil
Mitokondrie-DNA
En vanlig uppfattning är att den finska befolkningen inte avviker på något "signifikant" sätt från andra populationer i Nordeuropa vad det gäller förekomsten av olika mitokondriella haplogrupper. Men denna uppfattning är riktig endast om man
undantar från jämförelsen mindre folkgrupper där den den mitokondriella genpoolen kan ha en mycket avvikande sammansättning (som hos samerna),
inte beaktar olika subhaplogrupper, utan räknar in dessa i repektive "huvudgrupper" (H, U etc).
Det är först de senaste åren som studier av mitokondriella undergrupper kommit igång på allvar. Haplogrupp H1f t.ex förekommer hos 8 % av den finska befolkningen, men är "almost absent elsewhere in Europe", "reflecting founder effects in the Finnish population history" (Loogväli, Eva-Liis m.fl, Disuniting Uniformity: A Pied Cladistic Canvas of mtDNA Haplogroup H in Eurasia, Molecular Biology and Evolution, 2004).
Haplogrupp H1, som H1f är en undergrupp till, antas ha uppkommit i det sydvästra (franko-kantabriska) tillflyktsområdet under den senaste nedisningen.
Y-kromosomalt DNA
Man har emellertid tidigt (inom detta unga forskningsområde) uppmärksammat att sammansättningen av den Y-kromosomala genpoolen hos finnarna är klart "avvikande". Denna består till > 99 % av tre haplogrupper, varav en är mycket stor. Detta har lett till antaganden om en befolkningsmässig "flaskhals" i förhistorisk tid (se t.ex Kittles, Rick A. m.fl, Autosomal, mitochondrial, and Y chromosome DNA variation in Finland: evidence for a male-specific bottleneck, American Journal of Physical Anthropology, 1999).
Haplogrupp N3 (NRY)
N3 (mutation M178) är en haplogrupp som är spridd i nordöstra Europa och i norra Sibirien.
N3 förekommer i mycket hög frekvens hos finnar, 63.2 % (Zerjal, Tatiana m.fl, Geographical, Linguistic, and Cultural Influences on Genetic Diversity: Y-Chromosomal Distribution in Northern European Populations, Molecular Biology and Evolution, 2001).
N3 förekommer också i hög frekvens hos samer, 47.2 % (Tambets, Kristiina m.fl, The Western and Eastern Roots of the Saami — the Story of Genetic "Outliers" Told by Mitochondrial DNA and Y Chromosomes, The American Journal of Human Genetics, 2004), ester, 30.6 % (Tambets m.fl, a.a), letter, 41.9 % (Tambets m.fl, a.a), litauer, 36.7 % (Kasperaviciute, Dalia m.fl, Y Chromosome and Mitochondrial DNA Variation in Lithuanians, Annals of Human Genetics, 2004) och "north russians", 28.6 % (Wells, Spencer m.fl, The Eurasian heartland: a continental perspective on Y-chromosome diversity, Proceedings of the National Academy of Sciences, 2001).
Haplogruppens utbredningsområde är anmärkningsvärt avgränsat i söder och väster. Söder om Baltikum och utanför det samiska och finska området i norra Skandinavien förekommer gruppen i låga frekvenser: hos polacker, 3.2 % (Tambets m.fl, a.a), vitryssar, 2.4 % (Rosser, Zoë H. m.fl, Y-chromosomal diversity is clinal and influenced primarly by geography, rather than by language, The American Journal of Human Genetics, 2000), svenskar, 2.8 % (Tambets m.fl, a.a) och norrmän, 3,8 % (Dupuy, Berit Myhre m.fl, Geographical heterogenity of Y-chromosomal lineages in Norway, Forensic Science International, 2005). Detta pekar tydligt på gamla kulturgränser, på gränser mellan folkgrupper där (fram tills nu) genutbytet varit begränsat eller genflödet varit enkelriktat.
På grundval av den interna variationen inom haplogruppen antas mutationen M178 ha uppkommit i nordöstra Europa. Det förhållandet att sibiriska haplogrupper förekommer mycket sparsamt inom det nordösteuropeiska utbredningsområdet för N3 stöder detta antagande.
Haplogruppens ålder? En grupp forskare uppskattade 1999 gruppens ålder till 4,440 år ("95 % confidence interval about 3,140 - 6,200 years", Lahermo, Päivi m.fl, Y chromosomal polymorphisms reveal founding lineages in the Finns and the Saami, European Journal of Human Genetics).
N3 skulle därmed kunna knytas till utbredningen av de kamkeramiska och asbestkeramiska kulturerna. Att dessa kulturer har burits upp av finsk-ugriska folk är gamla arkeologiska hypoteser.
Flera forskare vill i M178 se en "urfinsk" markör (men inte en finsk-ugrisk eller uralisk markör, då N3 nästan inte alls förekommer hos ungrare t.ex).
Men försöken att "åldersbestämma" Y-kromosomala mutationer/haplogrupper har tidigare varit förenade med stora svårigheter. Genomgående har de uppskattade åldrarna varit för låga. Först de senaste åren har man hittat fram till trovärdiga beräkningar.
I sin avhandling Human Y-chromosomal Variation in European Populations (2004) skriver genetikern Siiri Rootsi att
... STR [short tandem repeat] diversity-based calculations of the time depth of hg N3 among the Finnic-speaking European populations suggests expansion time before-around the end of Pleistocene.
Det förhållandet att haplogruppen förekommer i så hög frekvens fram till gränserna för sitt nuvarande utbredningsområde i Europa, pekar på en senare expansion utanför ett mer begränsat område.
Haplogrupp I (NRY)
I (mutation M170) är en haplogrupp som huvudsakligen förekommer i ett "stråk" från Balkan i söder till norra Europa. I Fennoskandia rör det sig i stort sett endast om undergruppen I1a.
I förekommer
i hög frekvens hos finnar, 28.9 % (Zerjal m.fl, a.a) och samer, 25.9 % (Tambets m.fl, a.a),
i förhållandevis hög eller måttlig frekvens hos ester, 18.2 % (Tambets m.fl, a.a), letter, 7.0 % (Tambets m.fl, a.a), litauer, 13.2 %, (Zerjal m.fl, a.a), polacker, 16.1 % (Tambets m.fl, a.a), vitryssar, 19.0 % (Rootsi, Siiri m.fl, Phylogeography of Y-Chromosome Haplogroup I Reveals Distinct Domains of Prehistoric Gene Flow in Europe, The American Journal of Human Genetics, 2004) och "north russians", 20.8 % (Wells m.fl, a.a) [hos ester, letter och litauer rör det sig huvudsakligen om I1a, hos polacker, vitryssar och "north russians" huvudsakligen om I1b],
i hög frekvens hos svenskar, 48.2 % (Tambets m.fl, a.a), norrmän, 40.3 % (Passarino, Giuseppe m.fl, Different genetic components in the Norwegian population revealed by the analysis of mtDNA and Y chromosome polymorphisms, European Journal of Human Genetics, 2002) och danskar, 38.7 % (Sanchez Juan J. m.fl, Multiplex PCR and minisequencing of SNPs - a model with 35 Y chromosome SNPs, Forensic Science International, 2003).
... the high frequencies of haplogroup I in the Norwegians, Swedes, Finns, and the Saami ... suggest that haplogroup I represents the heritage from the very first settlers of Fennoscandia. (Tambets m.fl, a.a)
De högsta frekvenserna förekommer i Västsverige och i Södra Norge. Området har mycket tydligt utgjort ett spridningscentrum för undergruppen I1a i norra Europa.
I Finland är förekomsten av I1a högre i den västra delen av landet än i den östra.
I är en mycket gammal haplogrupp, som har varit spridd i Europa före (the) "Last Glacial Maximum" (LGM).
The age of STR variation for I* was estimated as 24,000 +- 7,100 years, a value that is very close to the population divergence time (23,000 +- 7,700 years). This finding supports the earlier suggestion that haplogroup I originated from a pool of European pre-LGM, middle Upper Paleolithic Y chromosomes ... Our time estimates hint that its initial spread in Europe may be linked to the diffusion of the largely pan-European Gravettian technology ~ 28,000 – 23,000 years ago ... On the other hand, these values represent the lower limit of the age of M170 mutation. The precedent mutation (M89) ... defines the overarching superhaplogroup F, whose representatives span the entire non-African gene pool, likely predating the peopling of Europe (some 40,000 – 50,000 years ago). (Rootsi m.fl, a.a)
Enligt en (tidigare) hypotes har haplogrupp I spritts till Nordeuropa från Balkan, en del av det sydöstra tillflyktsområdet under den senaste nedisningen.
Siiri Rootsi m.fl antar nu att I1a uppkommit i det sydvästra tillflyktsområdet (södra Frankrike/norra Spanien) och I1b (som förekommer i hög frekvens på Balkan) i Ukraina, en annan del av det sydöstra tillflyktsområdet.
Vad det gäller I1a (mutation M253), har åldern beräknats till 15,900 +- 5,200 år.
Haplogrupp R1a (NRY)
R1a (mutation M17) är en haplogrupp som fr.a är spridd i Östeuropa (den vanligaste Y-kromosomala haplogruppen hos slaviska folk), i Centralasien och i Indien. Haplogruppen består nästan helt av undergruppen R1a1.
R1a förekommer
i förhållandevis måttlig frekvens hos finnar, 7.9 % (Zerjal m.fl, a.a) och samer, 11.0 % (Tambets m.fl, a.a),
i hög frekvens hos ester, 33.5 % (Tambets m.fl, a.a), letter, 38.4 % (Tambets m.fl, a.a), litauer, 44.9 % (Kasperaviciute m.fl, a.a), polacker, 55.9 % (Tambets m.fl, a.a), vitryssar, 39.0 % (Rosser m.fl, a.a) och "north russians", 40.3 % (Wells m.fl, a.a),
i förhållandevis hög eller hög frekvens hos svenskar, 18.4 % (Tambets m.fl, a.a), norrmän, 23.6 % (Passarino m.fl, a.a) och danskar, 16.5 % (Sanchez m.fl, a.a).
R1a antas ha uppkommit för 10,000 - 15,000 år sedan i södra Ryssland/Ukraina, som utgjorde en del av det sydöstra tillflyktsområdet under den senaste nedisningen.
Den höga förekomsten av R1a i Baltikum (hos den icke-ryska befolkningen) kan svårligen (annat än delvis) förklaras med en slavisk expansion i senare tid. Spridningen av R1a i området måste förläggas längre tillbaka i tiden, åtminstone till tiden för den baltiska stridsyxekulturen (som också omfattade nuvarande Estland).
Det anmärkningsvärda är emellertid att haplogruppens spridning i Fennoskandia i så hög grad liknar spridningen för I1a. De högsta frekvenserna förekommer också i Västsverige och i södra Norge. Antagandet ligger därför nära att R1a huvudsakligen spritts till Finland via Skandinavien.
Haplogrupp R1b (NRY)
R1b (mutation M173) är en västeuropeisk haplogrupp som förekommer i hög frekvens hos svenskar, 22.0 % (Tambets m.fl, a.a), norrmän, 27.8 % (Passarino m.fl, a.a) och danskar, 36.1 % (Sanchez m.fl, a.a).
Haplogruppen förekommer i låg frekvens hos samer, 3.9 % (Tambets m.fl, a.a), och nästan inte alls hos finnar, > 0 % (Zerjal m.fl, a.a)! Detta är något som också tydligt pekar på en tidig kulturgräns i norra Skandinavien. Sannolikt uppkom denna gräns till följd av en expansion österifrån av folkgrupper, där förekomsten av haplogrupp N3 var hög, efter det att haplogrupperna I1a och (troligen också) R1a spritts i Fennoskandia.
Den Y-kromosomala genpoolen
Den "avvikande" sammansättningen av den Y-kromosomala genpoolen hos finnarna har givit upphov till antaganden om en kraftig befolkningsminskning någon gång i förhistorisk tid, om uppkomsten av en genetisk "flaskhals". Kan en sådan befolkningsminskning påvisas arkeologiskt?
Sammansättningen har också givit upphov till spekulationer om en invasion av krigiska "urfinnar" (bärare av N3) som utrotade eller fördrev delar av den manliga befolkningen. En sådan invasion kan emellertid endast förklara den höga förekomsten av N3, inte det märkliga förhållandet att genpoolen i stort sett endast består av tre haplogrupper!
En mer rationell förklaring är att det rör sig om en befolkning som under lång tid varit höggradigt isolerad från andra befolkningar (kan detta påvisas arkeologiskt?), något som regelmässigt leder till en reduktion av antalet haplogrupper och till att mindre grupper dör ut.
Det är viktigt att hålla i minnet att befolkningstalet varit mycket lågt långt fram i förhistorisk tid!
Avslutningsvis
En vanlig uppfattning inom den fysiska antropologin är att finnarna till sitt ursprung utgör en blandning av europider av nordisk och ostbaltisk typ.
De moderna genetiska (fylogeografiska) undersökningar som genomförts ger stöd för denna uppfattning.
Frågan om finnarnas ursprung (= genetik) ska dock inte förväxlas med frågan om det finska ursprunget (= språk/kultur)!
Tyvärr rör det sig här om ett område där det torgförs åtskilliga hypoteser/teorier (tydligen med viss framgång), som inte har något som helst stöd i modern arkeologisk eller genetisk forskning. Om detta får jag återkomma till vid ett annat tillfälle.
mvh/hitpil
Senast redigerad av 1 hitpil, redigerad totalt 1 gånger.
Enligt min mening passar forskningsresultaten som presenterades av Hitpil ganska bra i hop med kontinuitetsteorin. Hade finnarna flyttat relativt sent (omkring år 0) från Estland skulle det vara svårt att förklara varför esternas haplogrupper är så annorlunda än finnarnas haplogrupper. Också isoleringer är lättare att förklara om man antar att finnarna anlände redan under stenåldern.
Kan finnarna ursprungligen ha invandrat från Estland?KP-31 skrev:Enligt min mening passar forskningsresultaten som presenterades av Hitpil ganska bra i hop med kontinuitetsteorin. Hade finnarna flyttat relativt sent (omkring år 0) från Estland skulle det vara svårt att förklara varför esternas haplogrupper är så annorlunda än finnarnas haplogrupper. Också isoleringer är lättare att förklara om man antar att finnarna anlände redan under stenåldern.
Spridningen av de Y-kromosomala haplogrupperna I1a och R1b är här av särskilt intresse.
Haplogrupp I1a (NRY)
I1a är i stort sett den enda I-haplogrupp som förekommer inom det fennoskandiska området, med ett tydligt spridningscentrum i västra Sverige/södra Norge. För information om hg I, se mitt föregående inlägg!
I1a förekommer
i hög frekvens hos finnar, ~ 28 % (totalt hg I inkl undergrupper 28.9 %, Zerjal, Tatiana m.fl, Geographical, Linguistic, and Cultural Influences on Genetic Diversity: Y-Chromosomal Distribution in Northern European Populations, Molecular Biology and Evolution, 2001),
i förhållandevis hög frekvens hos ester, 15.3 % (I1b 2.9 %, I1c 0.5 %, totalt I 18.6 %, Rootsi, Siiri m.fl, Phylogeography of Y-Chromosome Haplogroup I Reveals Distinct Domains of Prehistoric Gene Flow in Europe, The American Journal of Human Genetics, 2004),
i förhållandevis låg frekvens hos letter, 4.7 % (I1b 1.2 %, I1c 1.2 %, totalt I 7.0 %, Rootsi m.fl, a.a),
i låg eller måttlig frekvens hos litauer, polacker, vitryssar och "nordryssar", 3 - 7 % (se bl.a Rootsi m.fl, a.a).
Förekomsten av I1a i Estland kan klart knytas till spridningen av haplogruppen i Fennoskandia (här till ett genflöde från norr).
Det tydliga "frekvensfallet" söder om Estland pekar på en gammal kulturgräns (språkgräns?).
Haplogrupp R1b (NRY)
R1b förekommer i hög frekvens hos svenskar, norrmän och danskar, i låg frekvens hos samer och nästan inte alls hos finnar. Se mitt föregående inlägg!
Av stort intresse är att denna typiskt västeuropeiska haplogrupp även förekommer i delar av Östeuropa i frekvenser som inte är obetydliga!
R1b förekommer
i måttlig eller förhållandevis måttlig frekvens hos ester, 9.1 % (Tambets, Kristiina m.fl, The Western and Eastern Roots of the Saami — the Story of Genetic "Outliers" Told by Mitochondrial DNA and Y Chromosomes, The American Journal of Human Genetics, 2004), letter, 9.3 % (Tambets m.fl, a.a), litauer 5.1 % (Kasperaviciute, Dalia m.fl, Y Chromosome and Mitochondrial DNA Variation in Lithuanians, Annals of Human Genetics, 2004), polacker 13.4 % (Tambets m.fl, a.a) och vitryssar, 9.8 % (Rosser, Zoë H. m.fl, Y-chromosomal diversity is clinal and influenced primarly by geography, rather than by language, The American Journal of Human Genetics, 2000).
Spridningen av R1b, men även av R1a, pekar tydligt (men överraskande!) på en gammal kulturgräns mellan Finland och Estland!
Av de haplogrupper som behandlats här, verkar R1b vara den som spritts senast i norra Europa.
Slutsatser
En jämförelse mellan finnar, ester och letter avseende förekomsten av haplogrupperna N3, I1a, R1a och R1b visar följande.
N3; 63.2 %, 30.6 %, 41.9 %
I1a; ~ 28 %, 15.3 %, 4.7 %
R1a; 7.9 %, 33.5 %, 38.4 %
R1b; > 0 %, 9.1 %, 9.3 %
Av jämförelsen framgår att de finsk-ugriska esterna mer liknar de indoeuropeiska letterna (och litauerna) än finnarna vad det gäller sammansättningen av den Y-kromosomala genpoolen.
Den genetiska forskningen har inte kunnat påvisa något genflöde från Estland till Finland, men däremot ett genflöde från Finland till Estland (M253, hg I1a; kanske också M178, hg N3).
Så något genetiskt stöd för "teorin" att finnarna invandrade från Estland för 2,000 år sedan finns inte! Inte heller finns det stöd för antagandet att en sådan invandring skulle ha skett tidigare!
Fylogeografiska studier visar att finnarna till sitt ursprung sannolikt utgör en blandning av tidiga invandrare från väster (M253; antagligen också M17, hg R1a) och från öster (M178).
Den mycket höga förekomsten av N3 hos finnarna förklaras enklast (men inte enbart) med att invandrarna från öster utgjorde den dominerande delen av befolkningen (som dock var liten).
En på intet sätt orimlig hypotes är att det språk dessa östliga invandrare talade (eller som flertalet av dessa talade) efter hand kom att (i uppblandad form) bli ett språk för hela befolkningen (givetvis med dialektala varianter).
Rörde det sig från början om ett arkaiskt finsk-ugriskt språk? Inte osannolikt!
mvh/hitpil
-
sibiriska tigern
- Medlem
- Inlägg: 579
- Blev medlem: 13 maj 2004, 15:56
- Ort: Lund
Jämför man med altaiska undersökningar blir min första tanke att den manliga snäva genpoolen (patrilinear phylogeny) snarare är ett resultat av medeltida samhällen ("eunuckkonkubinsamhällen") där enstaka män har premierats föra släktet vidare. Har du sett dessa teorier?Den Y-kromosomala genpoolen
Den "avvikande" sammansättningen av den Y-kromosomala genpoolen hos finnarna har givit upphov till antaganden om en kraftig befolkningsminskning någon gång i förhistorisk tid, om uppkomsten av en genetisk "flaskhals". Kan en sådan befolkningsminskning påvisas arkeologiskt?
Sammansättningen har också givit upphov till spekulationer om en invasion av krigiska "urfinnar" (bärare av N3) som utrotade eller fördrev delar av den manliga befolkningen. En sådan invasion kan emellertid endast förklara den höga förekomsten av N3, inte det märkliga förhållandet att genpoolen i stort sett endast består av tre haplogrupper!
Vore inte eunuckkonkubinsamhället en ännu mer rationellare förklaring, eller vad talar mot detta?En mer rationell förklaring är att det rör sig om en befolkning som under lång tid varit höggradigt isolerad från andra befolkningar (kan detta påvisas arkeologiskt?), något som regelmässigt leder till en reduktion av antalet haplogrupper och till att mindre grupper dör ut.
Jag antar att Du syftar på de undersökningar som Spencer Wells, Tatiana Zerjal m.fl gjorde i Centralasien 1998. Zerjal lade senare fram den hypotesen att en ej obetydlig del av den manliga befolkningen i ett område som sträcker sig från Kaspiska havet till Stillahavskusten i rakt nedstigande led härstammar från Djinghis Khan (8 % av den Y-kromosomala genpoolen, se Zerjal, Tatiana m.fl, The Genetic Legacy of the Mongols, The American Journal of Human Genetics, 2003). Detta är dock en hypotes som det har riktats många invändningar mot och som inte stöds av flertalet forskare.sibiriska tigern skrev:Jämför man med altaiska undersökningar blir min första tanke att den manliga snäva genpoolen (patrilinear phylogeny) snarare är ett resultat av medeltida samhällen ("eunuckkonkubinsamhällen") där enstaka män har premierats föra släktet vidare. Har du sett dessa teorier?
Att enstaka män, som Djinghis Khan (som enligt en källa hade ett harem med 500 fruar), kan ha lämnat ett mycket stort "bidrag" till genpoolen i ett område, är självklart, men svårt att påvisa om det är något som ligger långt tillbaka i tiden.
Ett "eunuckkonkubinsamhälle" kan, i likhet med antagandet "om en invasion av krigiska 'urfinnar' (bärare av N3) som utrotade eller fördrev delar av den manliga befolkningen ... endast förklara den höga förekomsten av N3, inte det märkliga förhållandet att genpoolen i stort sett endast består av tre haplogrupper" (mitt första inlägg).sibiriska tigern skrev:Vore inte eunuckkonkubinsamhället en ännu mer rationellare förklaring, eller vad talar mot detta?
I de delar av världen där det finns belägg för att eunuckkonkubinsamhällen har förekommit, har man inte kunnat konstatera en liknande "begränsning" vad det gäller förekomsten av Y-kromosomala haplogrupper.
Som jag skrev i mitt första inlägg, är det "viktigt att hålla i minnet att befolkningstalet varit mycket lågt långt fram i förhistorisk tid". Kanske har det i förneolitisk tid endast rört sig om ett tusental individer i hela Finland! Detta och en höggradig isolering under lång tid är (än så länge) den rimligaste förklaringen till den "avvikande" sammansättningen av den Y-kromosomala genpoolen.
Har den arkeologiska forskningen något att bidra med?
mvh/hitpil
En ny genetisk studie
En ny genetisk studie
En grupp finska forskare har nyligen redovisat resultatet av en intressant undersökning (Lappalainen, Tuuli m.fl, Regional differences among the Finns: A Y-chromosomal perspective, Gene, March 18, 2006).
Twenty-two Y-chromosomal markers ... were analyzed in 536 unrelated Finnish males from eastern and western subpopulations of Finland. The aim of the study was to analyze regional differences in genetic variation within the country, and to analyze the population history of the Finns. Our results gave further support to the existence of a sharp genetic border between eastern and western Finns so far observed exclusively in Y-chromosomal variation. ... These results suggest that the western and eastern parts of the country have been subject to partly different population histories, which is also supported by earlier archaeological, historical and genetic data. It seems probable that early migrations from Finno-Ugric sources affected the whole country, whereas subsequent migrations from Scandinavia had an impact mainly on the western parts of the country. The contacts between Finland and neighboring Finno-Ugric, Scandinavian and Baltic regions are evident. However, there is no support for recent migrations from Siberia and Central Europe. ... Early assumptions of the homogeneity of the isolated Finnish population have now proven to be false, which may also have implications for future association studies.
Studien bekräftar tidigare forskningsresultat vad det gäller sammansättningen av den Y-kromosomala genpoolen hos finnarna.
Att förekomsten av den skandinaviska haplogruppen I1a är högre (och av den östliga haplogruppen N3 lägre) i de västra delarna av Finland än i de östra, har konstaterats i tidigare undersökningar.
Att det skulle finnas en "sharp genetic border between eastern and western Finns" kan diskuteras. Studien visar nämligen att skillnaderna i förekomsten av olika Y-kromosomala markörer är mycket större inom subpopulationerna än mellan dessa. Notera i sammanhanget att N3 är den största haplogruppen också i västra Finland!
Notera vidare att undersökningen endast omfattar etniska finnar och således inte inkluderar "finlandssvenskar". En undersökning som rör den svenska befolkningen i Finland är mycket välkommen och skulle antagligen visa att genpoolen hos denna företer likheter med den "rikssvenska" (vad det gäller Y-kromosomala haplogrupper en låg frekvens av N3 och en hög frekvens av den västeuropeiska R1b).
Enligt forskarnas mening har N3 spritts i Finland före I1a.
Detta är det troligaste. Även om tidiga skandinaver på ett eller annat sätt kan ha tagit sig över Bottenviken till Finland, så är väl det mest sannolika att de har invandrat via norra Skandinavien (landvägen eller längs kusten), vilket rimligen bör ha skett tidigast under det åttonde årtusendet f.Kr. Finland kan inte ha varit folktomt vid denna tid. Åtminstone i de södra delarna av Finland bör urskandinavierna (medförande I1a) ha stött på människor som invandrat från öster (medförande N3).
Vad det gäller den östeuropeiska haplogruppen R1a anför forskarna att "... its presence in Finland probably represents relatively recent gene flow from the Russians", ett tveksamt antagande.
mvh/hitpil
En grupp finska forskare har nyligen redovisat resultatet av en intressant undersökning (Lappalainen, Tuuli m.fl, Regional differences among the Finns: A Y-chromosomal perspective, Gene, March 18, 2006).
Twenty-two Y-chromosomal markers ... were analyzed in 536 unrelated Finnish males from eastern and western subpopulations of Finland. The aim of the study was to analyze regional differences in genetic variation within the country, and to analyze the population history of the Finns. Our results gave further support to the existence of a sharp genetic border between eastern and western Finns so far observed exclusively in Y-chromosomal variation. ... These results suggest that the western and eastern parts of the country have been subject to partly different population histories, which is also supported by earlier archaeological, historical and genetic data. It seems probable that early migrations from Finno-Ugric sources affected the whole country, whereas subsequent migrations from Scandinavia had an impact mainly on the western parts of the country. The contacts between Finland and neighboring Finno-Ugric, Scandinavian and Baltic regions are evident. However, there is no support for recent migrations from Siberia and Central Europe. ... Early assumptions of the homogeneity of the isolated Finnish population have now proven to be false, which may also have implications for future association studies.
Studien bekräftar tidigare forskningsresultat vad det gäller sammansättningen av den Y-kromosomala genpoolen hos finnarna.
Att förekomsten av den skandinaviska haplogruppen I1a är högre (och av den östliga haplogruppen N3 lägre) i de västra delarna av Finland än i de östra, har konstaterats i tidigare undersökningar.
Att det skulle finnas en "sharp genetic border between eastern and western Finns" kan diskuteras. Studien visar nämligen att skillnaderna i förekomsten av olika Y-kromosomala markörer är mycket större inom subpopulationerna än mellan dessa. Notera i sammanhanget att N3 är den största haplogruppen också i västra Finland!
Notera vidare att undersökningen endast omfattar etniska finnar och således inte inkluderar "finlandssvenskar". En undersökning som rör den svenska befolkningen i Finland är mycket välkommen och skulle antagligen visa att genpoolen hos denna företer likheter med den "rikssvenska" (vad det gäller Y-kromosomala haplogrupper en låg frekvens av N3 och en hög frekvens av den västeuropeiska R1b).
Enligt forskarnas mening har N3 spritts i Finland före I1a.
Detta är det troligaste. Även om tidiga skandinaver på ett eller annat sätt kan ha tagit sig över Bottenviken till Finland, så är väl det mest sannolika att de har invandrat via norra Skandinavien (landvägen eller längs kusten), vilket rimligen bör ha skett tidigast under det åttonde årtusendet f.Kr. Finland kan inte ha varit folktomt vid denna tid. Åtminstone i de södra delarna av Finland bör urskandinavierna (medförande I1a) ha stött på människor som invandrat från öster (medförande N3).
Vad det gäller den östeuropeiska haplogruppen R1a anför forskarna att "... its presence in Finland probably represents relatively recent gene flow from the Russians", ett tveksamt antagande.
mvh/hitpil
Re: En ny genetisk studie
Varför tror Du det?hitpil skrev:En undersökning som rör den svenska befolkningen i Finland är mycket välkommen och skulle antagligen visa att genpoolen hos denna företer likheter med den "rikssvenska" (vad det gäller Y-kromosomala haplogrupper en låg frekvens av N3 och en hög frekvens av den västeuropeiska R1b).
Intressant f ö.
/ Probstner
-
Olof Trätälja
- Utsparkad
- Inlägg: 1456
- Blev medlem: 16 april 2006, 09:36
- Ort: Sverige
Det är svårt att undvika att notera att den gamla föreställningen om att de olika keramiktyperna har införts av olika folk skulle ha givit väldigt lika resultat som de som ovan redovisas.
Betänk:
Trattbägarkultur - folk med hög frekvens av R1b.
Snörkeramisk kultur - folk med hög frekvens av R1a.
Finsk-ugrisk kultur - folk med hög frekvens av N.
Blanda och skaka på de vis de arkeologiska spåren sedan tidigare indikerar och man får folk med de blandningar som ovan redovisas!
Frågan är naturligtvis om också den som gjort undersökningen sneglat på dessa äldre idéer och kanse redovisat passande gengrupper. Man måste alltid vara misstänksam när man får ett så här tydligt utfall.
Väldigt intressant skulle det naturligtvis vara om prov togs från de lämningar vi har från tex västergötland. Går det? -Jag vet att man just nu gör andra genetiska studier på dessa skelett.
Betänk:
Trattbägarkultur - folk med hög frekvens av R1b.
Snörkeramisk kultur - folk med hög frekvens av R1a.
Finsk-ugrisk kultur - folk med hög frekvens av N.
Blanda och skaka på de vis de arkeologiska spåren sedan tidigare indikerar och man får folk med de blandningar som ovan redovisas!
Frågan är naturligtvis om också den som gjort undersökningen sneglat på dessa äldre idéer och kanse redovisat passande gengrupper. Man måste alltid vara misstänksam när man får ett så här tydligt utfall.
Väldigt intressant skulle det naturligtvis vara om prov togs från de lämningar vi har från tex västergötland. Går det? -Jag vet att man just nu gör andra genetiska studier på dessa skelett.