Bysantinska-sassadinska krig; en förutsättning för muslimer?

[Carolus]

Precis innan muslimerna på 600-talet började erövra land utanför den arabiska halvön så hade det Bysantinska Riket (Grekland) och det Sassadinska Riket (Persien) haft långvariga krig. Var dessa en förutsättning för att muslimerna lyckades erövra landet runt om sig?
Om bysantinarna och sassadinerna inte skulle krigat, eller rent av samarbetat; då borde väl inte araberna lyckats så bra? Eller?

[Dûrion Annûndil]

Man kan nog svara "kanske" på allt här. Östromerska riket (inte Grekland!) var försvagat, Sassanidiska riket var försvagat, de hade båda inhemska problem, och som en blixt från klar himmel kommer då ett erövringståg från öknen. Kanske skulle de kunnat rida ut stormen om de samarbetat, men det skulle de naturligtvis med 95% trolighet aldrig göra.

Svaghet i olika former är väl alltid en av orsakerna till krigsförluster. Sverige blev en stormakt genom att grannstaterna var tillfälligt svaga.

Mvh -Dan

[Hexmaster]

Nu är jag inte särskilt inläst på ämnet, men de till ytan största erövringarna gjordes väl västerut, i Nordafrika. Fanns det något maktvakuum att tala om där?

[Lord Havelock Vetinari]

De var Byzantinska områden fram till den arabiska invasionen. Om krigen mellan Sassaniderna och Byzantium inte ägt rum så hade de kanske varit bättre försvarade?

[Dûrion Annûndil]

Bysantinarna styrde Nordafrika från Egypten till bortom nuvarande Tunisien. Det här styret hade sina brister, eftersom krigen kostat pengar och skattebördan var hög, och det fanns även en del religiösa konflikter mellan olika befolkningselement och de styrande. När araberna kom så fanns det som sagt dåligt med tjänliga styrkor i området, och befolkningen kunde se fram emot religionsfrihet och skattelättnader.

Detsamma gällde i Levanten-området, men religiösa tvisterna var desto tydligare här, eftersom striden mellan olika kristna inriktningar varit speciellt het i området Syrien-Egypten och majoriteten av befolkningen bekände sig som monofysiter medan kejsaren var ortodox. Men här gjorde bysantinarna det svårare genom att till en början pressa tillbaka araberna i kriget, tills slaget vid Jarmuk som de förlorade, varefter kejsar Herakleios gav slaget förlorat.

Bortåt Marocko-hållet fanns det snarare små stater, som knappast hade något att sätta emot ett välorganiserat fälttåg. Och södra Spanien hade precis blivit av med bysantinarna också och erövrats av västgoterna, men västgoterna hade därefter börjat bråka inbördes om tronen (mellan två prinsar har jag för mig), så de var också ett lätt byte.

Man kanske ska se det faktum att Bysantinska riket faktiskt överlevde det här, och kom igen senare, som ett bevis för att riket trots allt hade en hel del styrka i sig. Greppet över de områden som erövrades av araberna var dock dåligt från början.

Mvh -Dan

[eugenlitwin]

Precis innan muslimerna på 600-talet började erövra land utanför den arabiska halvön så hade det Bysantinska Riket (Grekland) och det Sassadinska Riket (Persien) haft långvariga krig. Var dessa en förutsättning för att muslimerna lyckades erövra landet runt om sig?
Om bysantinarna och sassadinerna inte skulle krigat, eller rent av samarbetat; då borde väl inte araberna lyckats så bra? Eller?

Absolut korrekt, 3000 berber hade väldigt liten chansen att erövra 2 störst och starkast länder.

[Dûrion Annûndil]

Precis innan muslimerna på 600-talet började erövra land utanför den arabiska halvön så hade det Bysantinska Riket (Grekland) och det Sassadinska Riket (Persien) haft långvariga krig. Var dessa en förutsättning för att muslimerna lyckades erövra landet runt om sig?
Om bysantinarna och sassadinerna inte skulle krigat, eller rent av samarbetat; då borde väl inte araberna lyckats så bra? Eller?

Absolut korrekt, 3000 berber hade väldigt liten chansen att erövra 2 störst och starkast länder.

Vilka 3000 berber menar du?

[KranG]

Om jag kommer ihåg rätt var väl Östrom i krig på flera fronter eller?

[Stanczyk]

Om jag kommer ihåg rätt var väl Östrom i krig på flera fronter eller?

Sådan var bysantinarnas tillvaro ofta! När Syrien och Palestina gick förlorat till de muslimska araberna så har jag för mig att det var relativt "lugnt" på andra fronter. Tidigare under 600-talet så låg avarerna på hårt på Balkan-fronten med sina slaviska undersåtar. Genom sofistikerad diplomati kunde ibland närliggande fiender passiviseras genom allianser med stammar bortom de angränsade fienderna, i detta fall khazarerna.

[eugenlitwin]

Precis innan muslimerna på 600-talet började erövra land utanför den arabiska halvön så hade det Bysantinska Riket (Grekland) och det Sassadinska Riket (Persien) haft långvariga krig. Var dessa en förutsättning för att muslimerna lyckades erövra landet runt om sig?
Om bysantinarna och sassadinerna inte skulle krigat, eller rent av samarbetat; då borde väl inte araberna lyckats så bra? Eller?

Absolut korrekt, 3000 berber hade väldigt liten chansen att erövra 2 störst och starkast länder.

Vilka 3000 berber menar du?

min poäng var att det var inte mera om 3 000 islamiska krigare när araberna erövra Syrien, de skulle aldrig uppnå deras mål om det var fred mellan Persiska riket och Bysantinska riket

[Dûrion Annûndil]

Absolut korrekt, 3000 berber hade väldigt liten chansen att erövra 2 störst och starkast länder.

Vilka 3000 berber menar du?

min poäng var att det var inte mera om 3 000 islamiska krigare när araberna erövra Syrien, de skulle aldrig uppnå deras mål om det var fred mellan Persiska riket och Bysantinska riket

Okej, du talade om araber, inte berber.
Även om styrkan som erövrade Damaskus var liten, så var det möjligt eftersom Bysantinska riket var politiskt splittrat i de vanliga inbördes konflikterna kring styret, och försvagat av det nyligen avslutade kriget mot Sassaniderna. På samma gång var Sassaniderna försvagat av det tidigare kriget, och av att ha blivit besegrat av bysantinerna.

Vid slaget vid Yarmuk, där bysantinernas kontroll över Levanten avgjordes, var det betydligt fler araber i fält.
http://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Yarmuk Så det var inte 3000 araber som erövrade Mellanöstern.

Mvh -Dan

[eugenlitwin]

Absolut korrekt, 3000 berber hade väldigt liten chansen att erövra 2 störst och starkast länder.

Vilka 3000 berber menar du?

min poäng var att det var inte mera om 3 000 islamiska krigare när araberna erövra Syrien, de skulle aldrig uppnå deras mål om det var fred mellan Persiska riket och Bysantinska riket

Okej, du talade om araber, inte berber.
Även om styrkan som erövrade Damaskus var liten, så var det möjligt eftersom Bysantinska riket var politiskt splittrat i de vanliga inbördes konflikterna kring styret, och försvagat av det nyligen avslutade kriget mot Sassaniderna. På samma gång var Sassaniderna försvagat av det tidigare kriget, och av att ha blivit besegrat av bysantinerna.

Vid slaget vid Yarmuk, där bysantinernas kontroll över Levanten avgjordes, var det betydligt fler araber i fält.
http://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Yarmuk Så det var inte 3000 araber som erövrade Mellanöstern.

Mvh -Dan

ursäkta mig för användning av S Berlusconi terminologi)
I somras jag har läst boken inte 100 % säkert på namn - Nomadiska folken epoken, så de tror att 30 000 väldigt orealistisk siffra. Arme av 30 000 araber skulle svart at organisera. Men jag är inte expert.

[Dûrion Annûndil]

Tja, wikipediaartikeln ger följande not angående hur många som befann sig vid Yarmuk:

^ Byzantinian sources placed the size of their army to 140,000 (Gibbon Volume 5, p325). Muslim estimates vary from 100 000 - 200,000. The usually reliable Ibn Ishaq gives the number as 100,000 against 24,000 muslims, according to the modern historians believed that the size of respective armier were about 20,000-50,000 for byzantines and 7500-24,000 for the muslims,claiming the exaggrations on the both sides by the historians.these figures has been developed by studying the logistical capabilities of the combatants, the sustainability of their respective bases of operations, and the overall manpower constraints affecting Byzantium and the Arab world.

[eugenlitwin]

Tja, wikipediaartikeln ger följande not angående hur många som befann sig vid Yarmuk:

^ Byzantinian sources placed the size of their army to 140,000 (Gibbon Volume 5, p325). Muslim estimates vary from 100 000 - 200,000. The usually reliable Ibn Ishaq gives the number as 100,000 against 24,000 muslims, according to the modern historians believed that the size of respective armier were about 20,000-50,000 for byzantines and 7500-24,000 for the muslims,claiming the exaggrations on the both sides by the historians.these figures has been developed by studying the logistical capabilities of the combatants, the sustainability of their respective bases of operations, and the overall manpower constraints affecting Byzantium and the Arab world.

20,000 – med konvoj Eller sablar ?
också den Boken påstådde att bara några 1 000 araber tag över Spanien, jag tror att själv arabiska krigare kunde inte bli mera om 10 000 tusan på dessa tiderna, det var väldigt svårt att behålla så stor siffror ihop.

[Djinghis Khan]

Det här påståendet att äldre tiders arméer alltid skulle ha varit små pga logistiska, kommunikationsmässiga etc. begränsningar har uppenbarligen blivit en slags dogm, för att inte säga faktoid. Hur stora styrkor man kunde mönstra och föra i fält var beroende av många faktorer, och varierade en hel del beroende på tid och plats. Det är sant att dåtida krönikor och andra källor i regel överdriver arméernas storlek å det grövsta, men arméer på tiotusentals man var fullt möjliga. I Synnerhet hos araberna som på ett tidigt stadium hade ett effektivt kommunikationssystem och var jämföreslevis mycket rörliga.