recensionen från karlxii.se skrev:
Enstaka faktafel i långa texter kan man ha en viss förståelse för. I Carolus Rex finns det dock så många att de blir mycket störande. Jag ska här bara ge ett fåtal exempel. Ett märkligt sådant misstag är att Brunner genom nästan hela boken förväxlar Gustav II Adolf och Karl X Gustav. På sidan 140 sitter Karl XII sålunda i lägret utanför Köpenhamn och läser Gustav Adolfs anteckningar: ”Dennes belägring av staden hade varit fruktlös.” På nästa sida blir det än värre: ”I sällskap med mina generaler tog jag stadsmurarna i betraktan på nära håll, mätte stenarna som Gustav Adolf misslyckats att nedriva. En bit ut låg Kronobergs slott (sic).” På sidan 215 använder Karl XII ”farfar Gustav Adolfs fälttält” o.s.v. På sidan 233 besöker kungen Johan Sobieskis hus, ”son till Sveriges anfader Sigismund III Vasa, ty denne krigshjälte som i tredagarsslaget besegrats...” Här är det förstås först svårt att se hur den avsatte Sigismund kan räknas som Sveriges anfader, sedan var det Jan Kasimierz som var son till Sigismund och besegrades i tredagarsslaget.
[...]
På sidan 353 avrättas Axel Hillebard för trefalt tidelag, vilket är egendomligt då han i verkligheten dog hemma i Sverige flera år senare.
[...]
… Och så här pågår det genom hela boken.
Det är ju skrämmande och direkt amatörmässigt...hur kan karln få Karl X Gustav till att vara Gustav II Adolf, och hur kan den senare bli karl XII:s farfar?
Det är ju illa nog att blanda ihop vem av dem som hade det där tältet, men att slå ihop de båda framstående herrarna till en och samma person är ju direkt löjligt och helt obegripligt...sådana uppenbara dundertabbar! och det tycks som sagt finnas gott om dem...suck
recensionen från karlxii.se skrev:
Brunner går dock ett steg längre genom att påstå att Rehnskiöld, den i verkligheten mest lojale och kungatrogne av alla Karl XII:s medarbetare, föraktade kungen för dennes bristande militära kunskaper, medan Karl XII å sin sida utmålas som varande avundsjuk på Rehnskiölds framgångar.
recensionen från karlxii.se skrev:
Det allra värsta är dock att Brunner utan att blinka försökt slå i svenska folket att hans egen bild är den verkliga, att han har läst källorna, att han visar fram det historikerna förtigit. Och detta har han gjort fast han är mycket väl medveten om att det helt enkelt inte stämmer. Det är, enligt min mening, grovt ohederligt. Och alldeles särskilt ohederligt blir det när Brunner, som i TV4-intervjun, antyder att hans version borde in i historieböckerna. Nej, den här boken kan bara betecknas som en gigantisk mångfärgad såpbubbla – imponerande på håll, men petar du på den blir det inte någonting kvar.
ja sannerligen är det bland det värsta, hade han sagt som det var, att han själv snickrat ihop en liten story och mer eller mindre diktat ihop alltihop, hade det hela endast slutat med en dåligt skriven bok(tydligen). Nu slutar det som sagt också med att han helt enkelt är en historieförfalskare som utan att skämmas påstår sig ha en sanning när sanningen ( i den mån sådant finns) i själva verket inte kan vara längre ifrån det han skrivit. Nu måste media ta sitt ansvar (eftersom de släppte upp honom helt okritiskt på scenen) och avslöja det absurda i hela det här bygget...
)