Marskalk Ney?
- SuperPalle
- Medlem
- Inlägg: 1532
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 17:57
- Ort: I19
Marskalk Ney?
Min första uppfattning var att han var Napoleons högra hand, näst sista bossen, så att säga. Men efter en filmkväll med det urusla eposet "Waterloo" och efter att ha läst runt lite i ämnet så har jag börjat ställa mig frågan; Vad han nått att ha eller var han bara en gapig tönt?
Han var ju i alla fall en av de mer karismatiska marskalkarna, älskad av sina män, mycket modig. Länge var han en av Napoleons favoriter. Som kårchef under kejsarens befäl var han utmärkt, även om lite väl impulsiv, och en stor inspiration till sina män, då han ofta ledde attackerna ifrån första ledet. Han var inte helt usel som taktiker; han var alltid rätt man för att utföra en desperat uppgift, som hans insatser under reträtten ur Ryssland visar. Som strateg gjorde han sig absolut inget vidare - med liv och lust slängde han in sina män i striden, men tenderade att glömma bort den överliggande situationen. Läste någonstans att Napoleon sa om Ney att denna var lika kunnig om hans [Napoleons] planer som en nybakad trumslagarpojke. Fasorna under fälttåget i Ryssland sägs ju ha skakat om Ney så till den grad att han mer eller mindre förlorade omdömet helt och hållet. Det stämmer att det var till en del Neys fel att de allierade kunde fly fältet efter det att de hade lidit nederlag vid Bautzen, men Napoelon borde ha insett att Ney var inkababel till att operera självständigt med större styrkor. Neys insatser under Waterloo-kampanjen var ju som bekant katastrofala (han var för försiktig vid Quatre-Bras och för impulsiv vid Waterloo), men skulden här är igen minst lika mycket Napoleons, som vid det här laget borde ha varit plågsamt medveten om att Ney inte lämpade sig som befälhavare över för stora styrkor.
Man kan dock aldrig förneka vare sig Neys mod eller kallblodighet: han sägs ha varit den sista fransmannen att lämna rysk jord 1812, och under de berömda kavalleriattackerna mot Wellingtons fyrkanter vid Waterloo fick han flera hästar skjutna under sig.
Sammanfattningsvis kan man säga att han inte hade någon överman när det gällde att leda män i strid, samt att hans mod och inspirerande karaktär gjorde honom utmärkt till att leda snabba och begränsade anfall, men att han (speciellt märkbart efter 1812) var oförmögen till att utföra större och självständigare operationer, då han helt enkelt inte besatt den typen av kompetens.
Man kan dock aldrig förneka vare sig Neys mod eller kallblodighet: han sägs ha varit den sista fransmannen att lämna rysk jord 1812, och under de berömda kavalleriattackerna mot Wellingtons fyrkanter vid Waterloo fick han flera hästar skjutna under sig.
Sammanfattningsvis kan man säga att han inte hade någon överman när det gällde att leda män i strid, samt att hans mod och inspirerande karaktär gjorde honom utmärkt till att leda snabba och begränsade anfall, men att han (speciellt märkbart efter 1812) var oförmögen till att utföra större och självständigare operationer, då han helt enkelt inte besatt den typen av kompetens.
Senast redigerad av 1 Google, redigerad totalt 14 gånger.
- SuperPalle
- Medlem
- Inlägg: 1532
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 17:57
- Ort: I19
- Panzerschreck
- Medlem
- Inlägg: 1021
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 14:52
- Ort: Stockholm
- Perra
- Medlem
- Inlägg: 1762
- Blev medlem: 8 maj 2004, 13:14
- Ort: Vintergatan, ta till höger när det blinkar!
Re: Marskalk Ney?
Är "waterloo" urusel? Hur så? Jag som tänkt köpa den...SuperPalle skrev:Min första uppfattning var att han var Napoleons högra hand, näst sista bossen, så att säga. Men efter en filmkväll med det urusla eposet "Waterloo" och efter att ha läst runt lite i ämnet så har jag börjat ställa mig frågan; Vad han nått att ha eller var han bara en gapig tönt?
Jag tror nog Ney hade goda kvalitéer, och var sannerligen tapper och djärv. Vid vissa tillfällen brister dock humöret och därmed tycks också omdömet ha sviktat då och då.
- Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Nej, Waterloo är allt annat är urusel. Neys stora svaghet är att han gång på gång fick uppgifter som var honom övermäktig, som kårchef fungerade han överlag väl men som chef översjälvständiga styrkor passade han inte. Dessutom så led han helt klart av någon form av stridsrelaterat trauma efter 1812. Men frågan är om någon hade kunnat hålla ihop eftertruppen i Ryssland som han gjorde?
Kapten_Gars skrev:Nej, Waterloo är allt annat är urusel. Neys stora svaghet är att han gång på gång fick uppgifter som var honom övermäktig, som kårchef fungerade han överlag väl men som chef översjälvständiga styrkor passade han inte. Dessutom så led han helt klart av någon form av stridsrelaterat trauma efter 1812. Men frågan är om någon hade kunnat hålla ihop eftertruppen i Ryssland som han gjorde?
Det är vad den moderne krigaren skulle kalla en riktig "bajsmacka".
Waterloo är helt ok, seg i början innan slaget kommer igång, men skildrar händelserna korrekt innan slaget. Christopher Plummer gör härlig torlkning av Wellington. Slag scenerna är bra, tybärr inte lika bländande som i ryska Krig och Fred. Här fölr mig det var samma filmare i de båda filmerna dock.
- SuperPalle
- Medlem
- Inlägg: 1532
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 17:57
- Ort: I19
Om Waterloo först: Den är om jag förstått det rätt helt historiskt okej, men slaget är dåligt gjort, och man ser mest folk som går runt och inga riktiga strider. Upplägget är långtråkigt (att bara se napoleon stå på en kulle och skrika order med instick där Wellington visar att han är en tvålfager godhjärtad anti-diciplinaktig hollywoodkliché) och jag kände i alla fall att mitt liv var tre timmar fattigare och inget mer när filmen tog slut. Alltså, en dålig film men det skulle kanske blivit en helt okej dokumentär. Men inte en spelfilm.
Om Ney: Han var alltså liraren som var först i ledet men inte geniet. Respekt åt det, alla måste ju hitta vad de är bra på, men varför lämnar Napoleon över befälet till just Ney vid Waterloo?
Var Ney även flickidol för övrigt?
Om Ney: Han var alltså liraren som var först i ledet men inte geniet. Respekt åt det, alla måste ju hitta vad de är bra på, men varför lämnar Napoleon över befälet till just Ney vid Waterloo?
Var Ney även flickidol för övrigt?
- Panzerschreck
- Medlem
- Inlägg: 1021
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 14:52
- Ort: Stockholm
Jag har för mig att jag läst att Ney gärna umgicks med flickorSuperPalle skrev: Om Ney: Han var alltså liraren som var först i ledet men inte geniet. Respekt åt det, alla måste ju hitta vad de är bra på, men varför lämnar Napoleon över befälet till just Ney vid Waterloo?
Var Ney även flickidol för övrigt?
Murat som tidigare varit Kavalleri chef fick efter sitt föräderi inte någon plats i Napoleons armé, och eftersom Ney var gammal husar fick han väl jobbet.. nått åt det hållet, bekräfta nån?
- Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Ney var chef för armens högra flygel, inte över kavalleriet och han fick positionen för tat han var en av de få kvarvarande marskalkarna i tjänst. Dessutom så ansågs han nog behöva hållas ett öga på vilket gjordes bäst om han var vid fronten.
Napoleon hade helt enkelt förlorat eller förbrukat de flesta av sina ledandeunderbefälhavare under tidigare krig eller så hade herrarna tappat gnista, gått över till fienden eller blivit pensionerade.
Napoleon hade helt enkelt förlorat eller förbrukat de flesta av sina ledandeunderbefälhavare under tidigare krig eller så hade herrarna tappat gnista, gått över till fienden eller blivit pensionerade.
SuperPalle skrev:Oh, master Google. Answer me!
Tja, som sagt så var han en mycket enkel och frispråkig man, så männen under hans befäl älskade honom; han var kanske den mest populära av marskalkarna. Napoleon visste vad han gick för, men insåg att Ney inte var den klipskaste av personer. De andra marskalkarna anklagade honom för tjurskallighet och för att vara allt för impulsiv (speciellt i Spanien). Likt många av de andra marskalkarna som hade enkelt påbrå, så betraktades Ney av många i Parissociteten som "uppklädda bondtölpar" (för att använda Herman Lindquists ord), så det är kanske inte så konsitgt att Ney trivdes bäst med armélivet. Ney verkade inte heller vara speciellt intresserad av administrativa eller politiska förehavanden; det han intresserade sig för var själva striden i sig, så mycket annat hade han ingen lust att ödlsa sin tid på, och enligt John Elting i "Swords Around a Throne" så brydde han sig väldigt lite om sina sårade män. Under "de hundra dagarna" tycks mycket av hans charm och karisma ha försvunnit, och han betraktades med misstänksamhet av många soldater på grund av hans - som de såg det - förräderi efter det att han ledde "marskalkstrejken" 1814.SuperPalle skrev:Okej, tack för den.
Man vad hade an för rykte i sin samtid då? Var han något speciellt eller en i mängden? Oh, master Google. Answer me!
SuperPalle skrev:Var Ney även flickidol för övrigt?
Tja, han var ju man...Panzerschreck skrev:Jag har för mig att jag läst att Ney gärna umgicks med flickor, bekräfta nån?
Nja, allvarligt talat så var nog långa, bredaxlade och karismatiska rödtotten Ney populär hos damerna, men han var bara gift en gång (från 1802 fram till sin tragiska död framför musköterna i Luxemburgträgården), och några utomäktenskapliga affärer har jag inte hört talas om.
Det är sant att många av marskalkarna var obrukbara av olika anledningar, men Napoleon hade fortfarande tillgång till inte mindre än tre av de främsta - Davout, Soult och Suchet. Tråkigt nog för honom själv satte han dessa på posteringar där de inte kunde göra någon som helst nytta.Kapten_Gars skrev:Ney var chef för armens högra flygel, inte över kavalleriet och han fick positionen för tat han var en av de få kvarvarande marskalkarna i tjänst. Dessutom så ansågs han nog behöva hållas ett öga på vilket gjordes bäst om han var vid fronten.
Napoleon hade helt enkelt förlorat eller förbrukat de flesta av sina ledandeunderbefälhavare under tidigare krig eller så hade herrarna tappat gnista, gått över till fienden eller blivit pensionerade.
Den aktade napoleonkännaren David Chandler ansåg (Chandler dog förra året) att kejsaren MEDVETET placerat sina underbefäl så tokigt , så att han - när han väl segrat - själv, och inte nån annan, kunde få njuta av äran att ha besegrat Wellington, och det skulle ju på så sätt också bevisa att Napoelon var överlägsen sina egna marskalkar. Kan väl poängtera att jag inte tror så mycket på den teorin, men faktum kvarstår: Napoleon gjorde sig skyldig till många oförklariga misstag under sin sista kampanj, misstag inte värdiga det geni som som så ofta tillskrivs honom.