Rivningshysterin eller rivningsraseriet

[Mr x]

Det finns bra böcker som tar upp detta kan rekomendera:

STockholm staden som försvann Anders Sjöbrandt-Björn Sylven
STockholm staden som försvann 2 se ovan
Huvudstad i omvandling Thomas Hall

Om har läst och sett bilderna så tycker jag det är trist att man har förstört så mycket vackert med så mycket fult.

Det går en historia som en Amerikan som besökte stockholm när rivningen håll på som "bäst"

-Hur kan man förstöra en sådan vacker stad ser värre ut än Berlin såg ut efter kriget

[spiring]

Det finns bra böcker som tar upp detta kan rekomendera:

STockholm staden som försvann Anders Sjöbrandt-Björn Sylven
STockholm staden som försvann 2 se ovan
Huvudstad i omvandling Thomas Hall

Håller med. De två förstnämnda har massor av fina färgbilder; eftersom de är i färg ser man inte bara hur många fina hus som försvann, utan också hur slitet och färglöst det ofta såg ut (vilket kanske inte var huvudsyftet med böckerna...), och den sistnämnda är en väl balanserad, osentimental framställning om inte bara 50- och 60-talens byggprojekt utan också tidigare stora omvälvningar - den ursprungliga stadens framväxt samt omvandlingarna under 1600- och 1800-talen.

Min slutsats blir att en omvandling var välbehövlig, men att den ibland kunde skett på ett annat vis och i något mindre skala. Det går att göra nytt även utan att riva.

Olof

[Stefan Lundgren]

Ett exempel på Förfulning av stadskärnan skulle jag vilja påstå är min ursprungliga hemstad Motala. Kvarteren kring Stora Torget är totalt ombyggda så när som på Stadshotellet (kännt från diverse aktiviteter i början av 90-talet). Gamla Domushuset och Åhlenshuset på andra sidan torget är fula klumpar som ersatte gamla 17-1800-tals hus.

/Robert Sköld

Det påminner också när Åhlenshuset byggdes i Uppsala under 1950-talet, men då hette den tempohuset. Det är många som tycker att denna byggnad är ful.

Stefan

[cocteau]

Gävle är också en hårt drabbad stad. Den så kallade "saneringen" av söder och öster, samt på senare tid även brynäs var omfattande. Men det absoluta enskilda klavertrampet måste ändå vara det Murénska badhuset.



Detta vackra hus revs 1966 och i dess ställe byggdes nuvarande polisstationen i Gävle. Värt att nämna om den senare byggnaden är att dess fasad delvis kläddes med en järnlegering, vars tänkta egenskaper var att den skulle bilda en tät oxidhinna likt exempelvis aluminium. Denna rostbruna yta kompletterades med brandgula paneler.

Om det var det smaklösa i detta färgval eller att oxidhinnan inte var så tät som man kunde önska vet jag ej, men den har emellertid på senare tid målats om med ljusblå färg.

Hittade inga bilder på nätet på nuvarande polisstationen, men jag ska knäppa en bild på den i eftermiddag och komplettera med.

[Psilander]

Hade inte rivningarna politiska förtecken också, dvs man vill städa ut alla minnen av fattig Sverige.

Rivningarna i Klara i stockholm har de ju fått sota för nu, när bostadsbristen är stor. Visserligen var kvarteret nedgånget men en revovering hade varit lämpligare. Rivningarna och 1974års grundlag är nästan att jämföra med Maos kulturrevolution i Kina.

[Erik Hägerdal]

En bok jag kan rekommendera är Bengt O. H. Johanssons Den stora stadsomvandlingen : erfarenheter från ett kulturmord. Enligt boken fanns det ett antal betydelsefulla faktorer till att det blev som det blev. Stadskärnorna skulle bli till handelscentra eftersom de av tradition alltid varit det och försågs därmed med "berikande" DOMUS/Tempolador, alla ritade på KFs centrala arkitektkontor i DOMUS fall som ritade 200 varuhus i Sverige utan att de själva åkte dit och såg miljön i fråga. Om inte staden förblev den centrala platsen för handeln (externhandel fanns knappt vid denna tiden men sågs av många som ett kommande hot) skulle städerna ekonomiskt gå under. Samtidigt infördes nybyggnadsförbud i många kvarter vilket innebar att förbättringar som kunde ha gjorts aldrig gjordes eftersom man inte fick bygga om och bidrog på så sätt till förslummingen. Ytterligare en faktor som drev på i vissa städer var inrättandet av "kulturreservat", vissa kvarter ansågs skyddsvärda och skulle bevaras eller ta emot hus från innerstaden som skulle ge plats för andra hus. Den goda idén om att spara de bästa byggnaderna påskyndade dock rivningarna på andra håll sägs det och även om det inte går att bekräfta de misstankarna så kan det nog kanske vara riktigt. Denna trenden pågick inte bara i Sverige utan även i andra västländer. I Västberlin revs de gamla arbetarkvarteren i Wedding trots att det var en av de få stadsdelar i Berlin som hade klarat sig relativt oskatt under kriget.


Tyvärr pågår fortfarande rivningar av gamla kulturmiljöer om än inte i den massvia skalan som det var på 1960-70talen. Numera handlar det mer om att enstaka hus rivs. Under de ssenaste åren har det ju dessutom i mindre orter pågått ett "rivningsraseri" där man med stöd från staten rivit tomma lägenheter från miljonprogramsåren. Ni kan själva se efter på http://www.sbn.se

[Psilander]

jag skulle vilja dra upp ett par skillnader mellan rivningarna på 1960-talet och idag.

1. De hus som revs under 60-talet var placerade och byggda i ett sammanhang och gav stadskärnorna en karaktär och enhet. Miljonprogrammet är inte av samma karaktäriestiska art som den gamla fina stads bebyggelsen.

2. Vi river idag inte anrika byggnader från 16,17 och 1800-tal för att ge plats år varuhus och betong kaserner.

3. Då var varje stadskärna unik, miljonprogrammet är varken unikt eller särskillt välbyggt. Åk till Murmansk om du vill se riktigt miljon program.

[Ljunggren]

Häpnadsväckande att arkitekterna helt släpper tanken på lokala byggnadstraditioner och istället plankar Bayern rakt av. Jag tycker inte alls om det. Inte här och kanske inte i Bayern heller (om det inte är gammalt, förstås).

/ Probstner

Nu efterliknar väl knappast arkitekturen i Jakriborg knappast Sydtysk/Bayersk dito, utan har snarare tagit sina influenser i från Hansastäderna kring Östersjön och Danmark. Vilket ju faller sig helt naturligt, då ju Skåne ligger mitt i denna region.
Sedan kan man ju diskutera huruvida man ska bygga "i gammal stil" eller om man ska låta varje tidsepok tala sitt eget arkitektonska språk.

[Lord Havelock Vetinari]

Sedan är det väl inte precis något nytt att "återanvända" gamla stilar. Speciellt under 1800-talet var det ju populärt med nya versioner av barock, gotik, mm.

[Erik Hägerdal]

1. De hus som revs under 60-talet var placerade och byggda i ett sammanhang och gav stadskärnorna en karaktär och enhet. Miljonprogrammet är inte av samma karaktäriestiska art som den gamla fina stads bebyggelsen.

Jag förstår att man inte kan ha kvar tomma lägenheter i glesbygden, men jag tycker det är onödigt att staten betalar för att riva dem när man istället kunde flytta husen till platser som har bostadsbrist. Speciellt de elementbyggda husen som byggdes på 1960-talet torde vara lätta att riva ned och bygga upp igen.

2. Vi river idag inte anrika byggnader från 16,17 och 1800-tal för att ge plats år varuhus och betong kaserner.

Tro det eller inte, men det förekommer faktiskt. Se Mitticity i Karlstad som exempel, under Arkiv medger de t.o.m. själva att rivningen av 1800-talshuset Gula Huset var kontroversiell: http://www.mitticity.info/

Sedan förekommer det fortfarande att man river gamla hus i innerstäderna men det är knappast samma takt som på 1960-talet utan mer ett hus där- ett hus där som gäller.

3. Då var varje stadskärna unik, miljonprogrammet är varken unikt eller särskillt välbyggt. Åk till Murmansk om du vill se riktigt miljon program.

Varför skulle jag åka till Murmansk??? Mig veterligen kallade det inte sina hus för miljonprogram.

Är det något som karaktäriserar Miljonprogrammet i Sverige så är det snarare att husen är väldigt välbyggda. Tre rum med kök med sopnedkast, hiss och centralvärme sågs som en dröm när husen byggdes.

[Löwe]

Jag bor ju i ett utpräglat miljonprogramsområde i en liten stad (Kalmar). Det finns ett område som heter Bergkristallen i västra Kalmar (dvs en bit ifrån kusten och Kvarnholmen - stans gamla kärna).

Bergkristallen får ses som ett monument över just det socialistiska Sveriges uppgång och kanske även fall, för den som vill vara elak. Det består av höga tegelbyggnader på åtta våningar. I närheten ligger dels ett stormarknadsområde, dels en park.
När husen byggdes var det ju många arbetare och fattiga människor som flyttade in där, just för att slippa bostadsbristen och slummen. Jag känner en gammal tant som bott där sen husen var nybyggda. Området bebos också i huvudsak av socialgrupp tre. I närheten av området ligger dessutom två medelstora fabriker, där många av hyresgästerna jobbar på dagtid. Många slaktare och sjömän bor också här.

Kåkarna är väl inte så vackra, och har alltså aldrig haft höga hyror vad jag vet. Därför var det inte ovanligt att socialen började dumpa knarkare och kriminella i Bergkristallen. Jag kommer själv ihåg en dag när jag kom hem från jobbet, då var det en knarkare som blev jagad av en langare i korridoren. Polisen kom fort, de brukar vara i området titt som tätt och göra sina rutinkontroller.
I och med att knarkare och andra problemfolk bor i området leder det i sin tur till att det blir ännu mindre populärt att bo där. Alltså betalar jag delvis så låg hyra i min bostad tack vare dem, och även om det är cyniskt, så måste jag erkänna att jag är glad att de skrämmer bort mer köpstarka människor från området.
Många av lägenheterna har byggts om till studentkorridorer, eftersom det är få vanliga svensson som vill bo där. Jag känner inte så många svenska studenter, nästan alla kommer från Asien, mest Pakistan och Indien. De lever på att dela ut reklam, eller städa skitiga golv på nätterna. De få svenska studenter som bor där är arbetarbarn. Det faktum att olika kulturer bor så nära inpå varann leder ibland till konflikter, de äldre människorna är ganska sura på "de där jävla indierna". Själv försöker jag dock tala med utlänningarna och föra dialog om varför man måste följa svenska regler, något som funkar mycket bättre än att hata dem. Jag har många vänner från hela världen som vill att jag ska komma till Asien och hälsa på dem när de är färdiga med studierna.

Dock vill jag inte försöka framstå som någon politisk korrekt mångkulturare när jag skriver detta. Stans medelklass (som i resten av Svea rike förmodar jag) förordar mångkultur men praktiserar segregering. De enda svenskar som umgås med utlänningarna är fattiga arbetare och studenter, eftersom 'fint folk' inte vill ha med de stökiga utlänningarna att göra. Det talas mycket om integration både till höger och vänster och även inom miljöpartiet. De flesta politiskt aktiva kommer dock från välanpassad medelklass och behöver inte ta konsekvenserna av kulturkrockarna när de väl uppstår i vardagen, utan kan sitta i sina fina villaområden.

Jag ber om ursäkt för om jag blev politisk. Min avsikt är dock att spegla den sociala dimension som miljonprogrammet har, och inte bara huruvuda betong är estetiskt eller ej.

[Probstner]

Häpnadsväckande att arkitekterna helt släpper tanken på lokala byggnadstraditioner och istället plankar Bayern rakt av. Jag tycker inte alls om det. Inte här och kanske inte i Bayern heller (om det inte är gammalt, förstås).

/ Probstner

Nu efterliknar väl knappast arkitekturen i Jakriborg knappast Sydtysk/Bayersk dito, utan har snarare tagit sina influenser i från Hansastäderna kring Östersjön och Danmark. Vilket ju faller sig helt naturligt, då ju Skåne ligger mitt i denna region.
Sedan kan man ju diskutera huruvida man ska bygga "i gammal stil" eller om man ska låta varje tidsepok tala sitt eget arkitektonska språk.

Gissar också att det har varit intentionen. Men det ser i mina ögon ändå mer ut som typ Berching i Bayern än som Ystad eller Åhus eller Ribe eller Stralsund eller Thorn eller Riga...

/ Probstner

[Robert Sköld]

Det var aningen politiserat det där Löwe Men motiveringen för ditt inlägg håller i min mening.

Man glömmer ju ofta dessa sociala aspekter av de "fula" miljonprojekten etc. När de byggdes var det en supersuccé, och man höll verkligen vad man lovade till folket 1 miljon lägenheter innan ett visst årtal. Och minns jag inte fel så byggdes det mer, runt 1.6 miljoner lägenheter. Alla som ville bo i eget, kunde göra detta! Detta är ju en remarkabel socialpolitisk åtgärd , som vi nutidsmänniskor tenderar att glömma bort. Jag tror inte min moders morföräldrar, som var statare, var otacksamma direkt när de fick en lägenhet i miljonprojekten.

Att dessa småförstäder sedan hade en social tanke i en vidare mening kan man även lägga på dess pluss-sida. En del av projekten hade klassiska Funkis-tankar med i bilden, i sann Alva myrdals anda. Man ville få folk att umgås mer samt att utföra mer sysslor gemensamt, som barnomsorg och gemensamma tvättinrättningar etc.

/Robert Sköld

[Stefan Lundgren]

För att ta lite nationshus i Uppsala.

V-dala
Göteborg
Småland
Har helt nya byggnationer

Norrland har en modernare form, men har också haft byggnadsbyte.

De enda som i stort sett har behållit sin karaktär är Stockholm och Västgöta.

Gotland är inrymd i ett bostadshus.

De första husen som nationerna använde är för längesedan rivna.

Stefan

[Belisarius]

Som icke-Uppsalit har jag haft förmånen att vara på en sittning en gång på Västgöta Nation. Mycket stämningsfullt hus. Gillar att själva huset ligger inne på gården. Old-school.