Sverige befriar Norge.
-
Maskirovka
- Medlem
- Inlägg: 87
- Blev medlem: 18 oktober 2003, 20:10
- Ort: Valhalla
Sverige befriar Norge.
Skulle Sverige kunna gå in i Norge våren -44 och tillsammans med viss stöd från västmakterna samt norska partisaner kunna kasta ut tysken? Om ja, hade vi dessutom kunnat bistå finnarna om vi i samma skede gått in i norra Finland och fångat tysken mellan hammaren och städet där (förutsatt att Finland skrev en separatfred med ryssarna samtidigt)?
Självklart var i tvungna att ha en hel del styrkor i Skåne nedgrävda men vi borde väl få en hel del hjälp av väst (åtminstone vad gäller flygplan).
Tanken var bara att om det skulle lyckas hade de allierade tillsammans med Sverige kunnat öppnat en nordlig front mot tyskarna osv.
Självklart var i tvungna att ha en hel del styrkor i Skåne nedgrävda men vi borde väl få en hel del hjälp av väst (åtminstone vad gäller flygplan).
Tanken var bara att om det skulle lyckas hade de allierade tillsammans med Sverige kunnat öppnat en nordlig front mot tyskarna osv.
Det er jo en hederlig tanke, men jeg tror med all respekt at det ville blitt problematisk med 300 000 tyske soldater på norsk jord. Risikoen for store tap samt den strategiske situasjonen 1944 for Tyskland generelt ville gjøre det meningsløst. Tyskland hadde ingen reell mulighet til å vinne krigen på dette tidspunkt.
Re: Sverige befriar Norge.
Det saknades inte tankar åt det hållet bland de hetare hjärnorna i t.ex. den svenska 'Tisdagsklubben'. Men de var mera inspirerade av 'ärtsoppa med punsch' än realiteterna. Mot början av 1945 (när Tyskland var 'ett levande lik') höjdes tonarten till 'krav' på en svensk 'befrielse' av Norge.Maskirovka skrev:Skulle Sverige kunna gå in i Norge våren -44 och tillsammans med viss stöd från västmakterna samt norska partisaner kunna kasta ut tysken? Om ja, hade vi dessutom kunnat bistå finnarna om vi i samma skede gått in i norra Finland och fångat tysken mellan hammaren och städet där (förutsatt att Finland skrev en separatfred med ryssarna samtidigt)?
Självklart var i tvungna att ha en hel del styrkor i Skåne nedgrävda men vi borde väl få en hel del hjälp av väst (åtminstone vad gäller flygplan).
Tanken var bara att om det skulle lyckas hade de allierade tillsammans med Sverige kunnat öppnat en nordlig front mot tyskarna osv.
Det fanns bara det lilla problemet att antalet tyskar i Norge var ungefär lika många som den svenska fältarmén....vilket kunde innebära 'stor manspillan'. ÖB tog, tack och Gud, linjen att svenskt ingripande i Norge skulle ha liten betydelse för krigets fortsatta utveckling. Tack vare detta slapp vi - att offra några tusentals pojkar på ett krigsaltare där elden redan falnade. Hetsporrarna borde efteråt ha skämts - men det gjorde dom aldrig.
-
Lord Havelock Vetinari
- Medlem
- Inlägg: 377
- Blev medlem: 28 januari 2005, 19:39
- Ort: Uppsala
-
Maskirovka
- Medlem
- Inlägg: 87
- Blev medlem: 18 oktober 2003, 20:10
- Ort: Valhalla
Men det skulle ändå vara möjligt att, säg april 1944, försöka kicka ut tysken ur Norge?
Ponera att man fattat detta beslut redan senhösten/vintern -43 och tokrustat efter det. Hur skulle styrkeförhållanderna se ut då? Hur stark var den svenska armén (brigader, manskap, strv osv), flottan och flygvapnet (antal flgplan och vilken typ)?
Iom ett svenskt anfall skulle genast allierade flygstridskrafter kunna baseras i Sverige och dessutom stödja Sverige. Ett litet antal markstridskrafter skulle dom väl även kunna avvara även fast dom laddade upp för D-day (om inte annat för att förbrylla Hitler och kanske låta han tro att även hans norra östersjöflank hotades). Finnarna kanske inte behöver någon hjälp, de sparkade ju ut tysken på egen hand, en 25-50000 svenskar som går in i norra Finland och skär av tyskens reträtt.
Hur skulle ett sådant scenario se ut? Hade tyskarna "bara" 300.000 man i Norge, hur mycket flyg hade dom där?
Ponera att man fattat detta beslut redan senhösten/vintern -43 och tokrustat efter det. Hur skulle styrkeförhållanderna se ut då? Hur stark var den svenska armén (brigader, manskap, strv osv), flottan och flygvapnet (antal flgplan och vilken typ)?
Iom ett svenskt anfall skulle genast allierade flygstridskrafter kunna baseras i Sverige och dessutom stödja Sverige. Ett litet antal markstridskrafter skulle dom väl även kunna avvara även fast dom laddade upp för D-day (om inte annat för att förbrylla Hitler och kanske låta han tro att även hans norra östersjöflank hotades). Finnarna kanske inte behöver någon hjälp, de sparkade ju ut tysken på egen hand, en 25-50000 svenskar som går in i norra Finland och skär av tyskens reträtt.
Hur skulle ett sådant scenario se ut? Hade tyskarna "bara" 300.000 man i Norge, hur mycket flyg hade dom där?
Vid utrikesminsterkonferensen i oktober 1943 i Moskva, där England företräddes av Antony Eden, USA av Cardell Hull och Sovjet av Molotov, väckte ju den senare förslaget att Sverige mer eller mindre skulle tvingas att upplåta flygbaser åt de allierade inkl. Sovjet. Vilket allltså Sverige fick reda på först efter kriget.Maskirovka skrev:Men det skulle ändå vara möjligt att, säg april 1944, försöka kicka ut tysken ur Norge?
Ponera att man fattat detta beslut redan senhösten/vintern -43 och tokrustat efter det. Hur skulle styrkeförhållanderna se ut då? Hur stark var den svenska armén (brigader, manskap, strv osv), flottan och flygvapnet (antal flgplan och vilken typ)?
Iom ett svenskt anfall skulle genast allierade flygstridskrafter kunna baseras i Sverige och dessutom stödja Sverige. Ett litet antal markstridskrafter skulle dom väl även kunna avvara även fast dom laddade upp för D-day (om inte annat för att förbrylla Hitler och kanske låta han tro att även hans norra östersjöflank hotades). Finnarna kanske inte behöver någon hjälp, de sparkade ju ut tysken på egen hand, en 25-50000 svenskar som går in i norra Finland och skär av tyskens reträtt.
Hur skulle ett sådant scenario se ut? Hade tyskarna "bara" 300.000 man i Norge, hur mycket flyg hade dom där?
Förslaget togs i varje fall på "diplomatiskt allvar" av de västallierades representanter, som inte ville stöta sig med Sovjet genom att omedelbart förkasta det. Churchill sägs för sin del ha blivit mycket upprymd över förslaget eftersom han ständigt närde tanken att öppna en slags andra front även i Norge och där han såg förslaget som en möjlighet att tvinga in Sverige i kriget på de allierades sida. Därigenom skulle de, som han uttryckte sig, kunna tillgodoräkna sig en ny förbundsförvant med "a small but good army".
Det hela finns utförligt beskrivet i SMB:s bok för 1943 "Nya Fronter". Men hur som helst var de brittiska och amerikanska militärerna inte alls så entusiastiska som Churchill. Mellan Storbritannien och Sverige fanns det således starka tyska flygförband och att basera en del av det engelska och amerikanska flyget där ansågs därför vara ogörligt. Inte heller ansåg man sig ha möjlighet att hjälpa ett Sverige i krig med bl.a. modern flygplansmateriel, som ju landet hade ett mycket stort behov av. Det blev därför inget av Molotovs förslag.
Däremot vidtogs från engelsk sida en del undersökningar om hur Sverige skulle kunna "hjälpa" de allierade och som följd därav 1944-45 också en del underhandskontakter, bl.a. med utrikesminister Boheman, som tillsammans med krigsutvecklingen ledde till att Sverige mer och mer släppte sin neutralitet gentemot de väst-allierade. Det kan väl sägas ha krönts med att britterna med ett tyst svenskt godkännande inrättade en avlyssningsstation i Ottenby på Ölands södra udde för att kunna avlyssna eventuella signaler beträffande V-vapenutskjutningarna i Peenemünde, eftersom man misstänkte att V-vapnen var radiostyrda. Se http://www.df.lth.se/~triad/rockets/ottenby.html ang detta.
Så mellan Sverige och England fanns alltså det besatta Norge och Danmark med betydande tyska styrkor och ett svenskt anfall mot dessa hade knappast kunna få något understöd av de västallierade, eftersom ju dessa 1943-44 inte hade några planer på invadera dessa länder. Annat var alltså läget i maj 1945 då en sådan invasion ju förestod västerifrån och där Sverige planerade för att vid behov kunna ingripa österifrån.
Vissa korrigeringar gjorda 14.5.-05.
Senast redigerad av 2 Stilleben, redigerad totalt 14 gång.
I boken "Neutralitet och försvar", sammanställd av Bo Hugemark (ISBN 91-85266-37-X) finns en del uppgifter om svensk krigsplanläggning under andra världskriget.
Planerna varierade över tiden och berodde dessutom på om Sverige skulle råka i krig med tyskarna eller ryssarna. Men i händelse av krig med Tyskland så ingick det vissa offensiva element i de svenska planerna. Sådana element utgjordes av inbrytningar i Norge mot Mo i Rana, Trondheim eller Oslo.
Planerna varierade över tiden och berodde dessutom på om Sverige skulle råka i krig med tyskarna eller ryssarna. Men i händelse av krig med Tyskland så ingick det vissa offensiva element i de svenska planerna. Sådana element utgjordes av inbrytningar i Norge mot Mo i Rana, Trondheim eller Oslo.
Tyskland skulle alldrig kunnat sända förstärkningar till Norge men man hade å andra sidan väldigt starka förband där som skulle försvara Norge mot en alierad invassion.
Det krigsavgörande skulle nog ha varit om Sverige kunnat slå sig fram till en Norsk Atlant-Hamn och kunnat få direkt bistånd.
Politiskt skulle det dock inte ha varit möjligt det viktigaste för oss Svenskar var att inte hamna på samma sida som Sovjetunionen.
Det krigsavgörande skulle nog ha varit om Sverige kunnat slå sig fram till en Norsk Atlant-Hamn och kunnat få direkt bistånd.
Politiskt skulle det dock inte ha varit möjligt det viktigaste för oss Svenskar var att inte hamna på samma sida som Sovjetunionen.
Men det er dessverre ren ønsketenkning, dere ville i beste fall brukt fryktelig lang tid på et slikt felttog og hatt store tap. Infrastruktur og terreng i vestlig retning i Norge er ikke "invasjonsvennlig", og tyskerne visste å dra nytte av dette. (Jeg mistenker at dette historisk sett også er en medvirkende årsak til at Norge ikke heter vest-Sverige i dag.Darkwand skrev:Tyskland skulle alldrig kunnat sända förstärkningar till Norge men man hade å andra sidan väldigt starka förband där som skulle försvara Norge mot en alierad invassion.
Det krigsavgörande skulle nog ha varit om Sverige kunnat slå sig fram till en Norsk Atlant-Hamn och kunnat få direkt bistånd.
...
Frode
- Bernadotte
- Medlem
- Inlägg: 55
- Blev medlem: 2 februari 2008, 16:40
- Ort: kiruna
Re: Sverige befriar Norge.
44-45 hade ju sverige planer att befria danmark
Re: Sverige befriar Norge.
Operation Rädda Danmark respetive Rädda Norge.
viewtopic.php?f=6&t=15375&start=0&st=0&sk=t&sd=a
MVH
Hans
viewtopic.php?f=6&t=15375&start=0&st=0&sk=t&sd=a
MVH
Hans
Re:
Med start årsskiftet 1942/43 påbörjade Tyskland en upprustning i Norge, med den möjliga avsikten att anfalla Sverige (operation Polarräv) och efter att finska fortsättningskriget slutat i september (?) 1994 så rann det väl ned en del tyska förband till Norge från Finland. Något senare började väl tyskarna dra tillbaka förband från Norge för att använda dessa på den europeiska teatern.Maskirovka skrev:Men det skulle ändå vara möjligt att, säg april 1944, försöka kicka ut tysken ur Norge?
Den tyska militära närvaron i Norge torde alltså ha "peakat" nån gång under 1944 så just april det året kanske inte hade varit det bästa valet för att skicka in svensk trupp?
(Sen kan man naturligtvis diskutera värdet av den tyska upprustningen under 1943, i vissa delar var det inte mer än en tummetott. Likaså går det att ifrågasätta stridsvärdet hos (spillrorna av) de tyska förband som kom från Finland till Norge 1944)
- von Adler
- Medlem
- Inlägg: 4161
- Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
- Ort: Lilejholmskajen, Stockholm
- Kontakt:
Re: Sverige befriar Norge.
Om man ska se en svensk intervention så är väl sensommaren 1944 bäst överlag. De tyska styrkorna i Finland har ännu inte gått in i Norge (och kommer inte att komma ner till Narvik än på åtskilliga månader) och 25:e Pansardivisionen är sedan länge flyttad från Norge.
De tyska förbanden i Norge må have varit numerärt starka, men kvalitén var det sämre med. Det var i huvudsak garnisionsförband med stora element av konstruktionsingenjörer och flottans landpersonal med ringa stridsvärde. Mycket av artilleriet var inbyggt i bunkrar och pekade utåt nordsjön till - det övriga var omotoriserat och bestod för det mesta av erövrade franksa och ryska pjäser. De tyska infanteriförbanden saknade operationell mobilitet och den strategiska var starkt beroende av ett fåtal, lätt saboterade vägar och järnvägar. Dessutom har förbanden sedan tidigt 1943 blött sitt bästa manskap till fronterna.
Sverige skulle kanske kunna sätta in 6-8 divisioner, 3 pansarbrigader och en motoriserad brigad, med 4-2 divisioner i reserv och för försvar av Skåne. Plus de tre norska polisbrigaderna och förmodligen den danska också. Detta räcker nog för att ta Mo i Rana eller Narvik, och därmed skära av de tyska trupperna i Finland och för att få en djupvattenhamn genom vilken de västallierade kan skicka in det Sverige behöver mest - moderna jaktplan, bazooka/piat och tungt artilleri (inte för att tyskarna hade något mycket pansar i Norge vid den här tiden).
Sedan är det en fråga om tid. 20. Gebirgsarmees situation blir förr eller senare ohållbar utan större hamnar eller vägar att få fram underhåll på och med finska armén på ena sidan och svenska på den andra. Oktober 1944 lär de kapitulera. Ungefär då lär de västallierade ha fört in 2-3 divisioner (51. Highland Division och Free Norweigan Brigade var öronmärkta för en sådan operation och låg i Skottland) plus rejält med Commandos och försett Sverige med jaktplan (P-51 faller på läppen, eftersom sådana köptes ur de som nödlandat och överskott vid den här tiden) och annan materiel. Samtidigt lär det ha baserats amerikanskt och brittiskt bombflyg i Sverige, kanske uppbyggt från de internerade planen och besättningarna som nödlandat i Sverige (c:a 50 tunga bombplan med besättningar, om jag minns rätt). Under tiden lär de tyska styrkorna i Norge ha hamnat i en rätt prekär underhållssituation.
Sverige och de västallierade har i den här situationen råd att skynda långsamt och minimera förlusterna.
De tyska förbanden i Norge må have varit numerärt starka, men kvalitén var det sämre med. Det var i huvudsak garnisionsförband med stora element av konstruktionsingenjörer och flottans landpersonal med ringa stridsvärde. Mycket av artilleriet var inbyggt i bunkrar och pekade utåt nordsjön till - det övriga var omotoriserat och bestod för det mesta av erövrade franksa och ryska pjäser. De tyska infanteriförbanden saknade operationell mobilitet och den strategiska var starkt beroende av ett fåtal, lätt saboterade vägar och järnvägar. Dessutom har förbanden sedan tidigt 1943 blött sitt bästa manskap till fronterna.
Sverige skulle kanske kunna sätta in 6-8 divisioner, 3 pansarbrigader och en motoriserad brigad, med 4-2 divisioner i reserv och för försvar av Skåne. Plus de tre norska polisbrigaderna och förmodligen den danska också. Detta räcker nog för att ta Mo i Rana eller Narvik, och därmed skära av de tyska trupperna i Finland och för att få en djupvattenhamn genom vilken de västallierade kan skicka in det Sverige behöver mest - moderna jaktplan, bazooka/piat och tungt artilleri (inte för att tyskarna hade något mycket pansar i Norge vid den här tiden).
Sedan är det en fråga om tid. 20. Gebirgsarmees situation blir förr eller senare ohållbar utan större hamnar eller vägar att få fram underhåll på och med finska armén på ena sidan och svenska på den andra. Oktober 1944 lär de kapitulera. Ungefär då lär de västallierade ha fört in 2-3 divisioner (51. Highland Division och Free Norweigan Brigade var öronmärkta för en sådan operation och låg i Skottland) plus rejält med Commandos och försett Sverige med jaktplan (P-51 faller på läppen, eftersom sådana köptes ur de som nödlandat och överskott vid den här tiden) och annan materiel. Samtidigt lär det ha baserats amerikanskt och brittiskt bombflyg i Sverige, kanske uppbyggt från de internerade planen och besättningarna som nödlandat i Sverige (c:a 50 tunga bombplan med besättningar, om jag minns rätt). Under tiden lär de tyska styrkorna i Norge ha hamnat i en rätt prekär underhållssituation.
Sverige och de västallierade har i den här situationen råd att skynda långsamt och minimera förlusterna.
Re: Sverige befriar Norge.
Man måste nog se saken även ur ett annat perspektiv:von Adler skrev:Om man ska se en svensk intervention så är väl sensommaren 1944 bäst överlag. De tyska styrkorna i Finland har ännu inte gått in i Norge (och kommer inte att komma ner till Narvik än på åtskilliga månader) och 25:e Pansardivisionen är sedan länge flyttad från Norge.
Ser man politiskt på saken så får man inte glömma att fram till sensommaren 1944 var det fortfarande krig mellan Finland och Sovjetunionen. Det upphörde inte förrän i September. Och ett Svenskt angrepp för att kasta ut Tyskarna ur Norge hade varit att sticka kniven i ryggen på Finnarna. Något som skulle ha krävt att Sverige på kort tid totalt skulle ha ändrat hela sin politik. "Finlands sak är vår" var trots allt slagordet ända till "the bitter end".
Rent militärt stod det dessutom stora Tyska trupper både i NordNorge och i Norra Finland. Visserligen under stor press från Sovjetunionen men antag att delar av dessa marscherat västerut...... Det hade nog blivit besvärligt för Sverige att driva fälttåg i Norge i så fall.
Efter fredsslutet mellan Finland och Sovjetunionen i September 1944 skulle det ha varit en annan sak. Då blev plötsligt Finnar och Tyskar fiender och Finland skulle kasta ut den Tyska hären från NordFinland. Detta var å andra sidan inte färdigt förrän under vintern 1945. Antag att Sverige under den perioden gått till anfall mot de Tyska styrkorna i Norge. Då hade man plötsligt haft stora och fientliga Tyska styrkor stående på andra sidan av Torneälven. Styrkor som dessutom befann sig under reträtt mot NordNorge. Naturligtvis skulle de ha funnit det naturligt att korsa älven och marschera in i Norrbotten. Hade Svenska armén kunnat hantera den situationen? Knappast.
En eventuell Svensk aktion hade alltså knappast varit genomförbar förrän till våren 1945, dvs sista månaderna av kriget. Och till vilken nytta hade den då varit?