En slags plast.
Denna ska ha haft deras logga eller text?
(Så reaktionen - WTF! toygun!?)
Med vapnet i övrigt hade de nog inte så mycket att göra.
Ska jag vara ärlig är jag inte 100% på just den punkten, men det har tagits upp förut på forumet.
Mest misslyckade militära vapnet
Att det inte följde med några rengörnningset berode ju på att M16 var konstruerad så att det inte skulle behövas rengöras, men då var det fel krut i patronerna så de slaggade igen i alla fall.Longsword skrev:Jag skulle vilja nominera de första versonerna av M16 som sattes i händerna på soldater som inte fått utbildning på dem..
Okromade lopp, fel krutsort mot vad den var konstruerad för ifrån början och inga rengöringset "issued".
Klimatet, krutsorten och saknaden av rengöringsverktyg gjorde det till ett undermåligt vapen. Om konstruktionen var gjord så att det inte krävde vård visade verkligheten att det behövdes.Nizze skrev:Att det inte följde med några rengörnningset berode ju på att M16 var konstruerad så att det inte skulle behövas rengöras, men då var det fel krut i patronerna så de slaggade igen i alla fall.Longsword skrev:Jag skulle vilja nominera de första versonerna av M16 som sattes i händerna på soldater som inte fått utbildning på dem..
Okromade lopp, fel krutsort mot vad den var konstruerad för ifrån början och inga rengöringset "issued".
Ja, på tal om manskapets standardvapen. Hade inte amerikanerna vid ett tidigare tillfälle WWI ungefär ett gevär som såg bra ut på papperet, fina resultat på skjutbanan - massbeställdes då till armén. I praktiken var den helt oanvändbar - blev överhettad efter bara några få skott om de sköts i snabb följd som fallet ofta blir i strid. Dög säkert alldeles utmärkt åt en sådan där fram och tillbaka paraderande hedersvakt med damasker och allt - i nödfall gick det ju faktiskt att skjuta med den flera skott t.o.m.! Men fullständigt oduglig för nästan all slags verklig strid...
Minns ej namnet men storyn är sann.
(amiral Nåntings gevär??)
Minns ej namnet men storyn är sann.
(amiral Nåntings gevär??)
-
hoffe_salem
- Medlem
- Inlägg: 1309
- Blev medlem: 3 februari 2004, 18:52
- Ort: sthlm
-
Olof Larsson
- Medlem
- Inlägg: 1741
- Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
- Ort: Sverige
För att ett vapen eller vapensystem skall anses vara riktigt misslyckat,
så anser jag att det helst skall uppfylla flera kriterier:
- Det skall ha utvecklats till höga kostnader
(och helst utan att ny spetsteknik ska ha utvecklats på vägen)
- Det skall ha tagits i produktion
- Det skall ha haft omfattande barnsjukdomar
- Det skall även sedan barnsjukdomarna har åtgärdats ha varit tekniskt underpresterande.
- Det skall även helst inte riktigt passa in i den aktuella krigsmakten,
p.g.a. för höga styckekostnader, olämplighet i de aktuella terrängtyperna m.m.
Det är nog ytterst få, om ens några system som uppfyller alla dessa krav
Sverige:
För Sveriges del så anser jag nog både Sverige-skeppen, Gotland och
Tre Kronor-klassen vara misslyckade.
Inte av tekniska skäl, men väl av ekonomiska och mera doktrinära diton.
Sverigeskeppen var framtagna för att vara "Starkare än de snabbare och snabbare än de starkare".
När de togs i tjänst så fanns det redan ganska gott om fartyg som var både snabbare och starkare.
De hade därtill för högt styckepris, vilket innebar att bara tre fartyg kunde byggas.
Därtill så saknade de flexibilitet.
Trots att Gotland var ett av få tekniskt framgångsrika flygplanskryssare,
så introducerades för sent för ett land med Sveriges specifika geografiska förutsättningar.
D.v.s. att när hon introducerades så fanns det redan markbaserade flygplan
som kunde lösa hennes uppgifter.
Eftersom hon dessutom var bunden till skärgården och kustnära vatten med
"Det flytande kustartilleriet", d.v.s. pansarskeppen, så kunde nog även hennes egna flygplan
ha löst dessa uppgifter från baser i skärgården.
Tre Kronor-klassen var för stora och för dyra för Sverige.
Man byggde bara två stycken och dessa hade man sedan knappt råd att använda.
Och detta för att hade ett antal holländska kanontorn, som man inte ville leverera till Tyskland.
Således moderniserade man de holländska pjäserna, konstruerade två stycken fartyg för dem,
försåg fartygen med pansar av undermålig kvalitet, tog dem i tjänst (efter kriget så klart),
rustade dem ett par gånger, moderniserde dem, lade dem i malpåse,
varefter Göta Lejon såldes och Tre Kronor skrotades.
Man kan inte låta bli att undra vad resultatet hade blivit om man inte istället
använt tornen till KA och byggt jagare för resten av slantarna.
Troligtvis så hade det åtminstone gett resultat innan krigsslutet.
Storbrittanien:
Om vi går vidare till Storbrittanien säger jag bara Churchill. Stridsvagnen alltså.
Hur en så stor stålklump, anno 1942-1945 kunde prestera så dåligt övergår mitt förstånd.
Tyskland:
För tysk del så är jag nog benägen att kalla Eisenbahnkanone Dora,
för deras största enskillda misslyckande.
Allt detta stål och alla dessa ingenjörstimmar för att utveckla vad som
i praktiken är en artilleristisk fallos, utan något påtagligt användningsområde.
Nu hade ju i.o.f.s. tyskarna inte så mycket nytta av hela V-programmet heller,
men det lyckades ju åtminstone avleda en del allierade flygresurser
i form av jaktflyg mot V-1:orna och bombflyg mot diverse V-anläggningar.
Sovjet:
För sovjetisk del så anser jag nog BMP-1 vara deras största fiasko.
I.o.f.s. så skulle man kanske även nämna Alfa-ubåtarna, Kirov, Moskva och Kiel-klasserna.
I vilket fall som helst. BMP-1. Dyrare än t.ex. MT-LB, lövtunnt pansar,
världsrekord i begränsad sikt, så gott som oanvändbar bestyckning
och synnerligen eldfängd.
BMP-1 lyckades enligt min mening med två saker:
Kosta pengar och sporra västvärlden att utveckla riktiga ICV:er.
USA:
För USA:s del så har de ju (förutom DIVADS Sergant York)
en hel del flygplansprojekt som har kostat kopiöst och som man sedan lagt ner
eller tvingts minska ambitionsnivån på.
Jag talar då om A-12 (tänkt att ersätta A-6 och F-15E Strike Eagle),
ATF/F-22 (tänkt att ersätta F-15 A/C och F-14)
och RAH-Commanche (tänkt f.f.a. att ersätta OH-58).
För US Navy så innebär det att man istället för att ha Stealthflygplanen F-22 (med ALRAAM), A-12 och F-35,
(varav F-22 och A-12 skulle erbjuda mycked stor räckvidd och därmed större säkerhet för hangarfartygsstridsgruppen)
så får man nöja sig med F/A-18 (med AMRAAM) och F-35.
Italien:
Tja. Den italienska jaktplansutvecklingen under sent 1930 får väl anses ha varit extremt misslyckad.
Under den första halvan av 1930-talet så låg italien på den absoluta världstoppen avseende flygplan.
De fortsatte dock på samma spår, med svag bestyckning, fasta landningställ, öppna cockpits m.m.
Japan:
Japans största enskillda tekniska misslyckade
(bortsett från att de var odiskutabla världsmästare i antistandardisering)
var nog byggandet av Yamato-klassen.
Samma tonnage (Yamato, Musashi och Shinano) i hangarfartyg hade gett
ett halvt dussin habila hangarfartyg i Essex-storlek,
och samma mängd penningar troligtvis ännu fler hangarfartyg.
så anser jag att det helst skall uppfylla flera kriterier:
- Det skall ha utvecklats till höga kostnader
(och helst utan att ny spetsteknik ska ha utvecklats på vägen)
- Det skall ha tagits i produktion
- Det skall ha haft omfattande barnsjukdomar
- Det skall även sedan barnsjukdomarna har åtgärdats ha varit tekniskt underpresterande.
- Det skall även helst inte riktigt passa in i den aktuella krigsmakten,
p.g.a. för höga styckekostnader, olämplighet i de aktuella terrängtyperna m.m.
Det är nog ytterst få, om ens några system som uppfyller alla dessa krav
Sverige:
För Sveriges del så anser jag nog både Sverige-skeppen, Gotland och
Tre Kronor-klassen vara misslyckade.
Inte av tekniska skäl, men väl av ekonomiska och mera doktrinära diton.
Sverigeskeppen var framtagna för att vara "Starkare än de snabbare och snabbare än de starkare".
När de togs i tjänst så fanns det redan ganska gott om fartyg som var både snabbare och starkare.
De hade därtill för högt styckepris, vilket innebar att bara tre fartyg kunde byggas.
Därtill så saknade de flexibilitet.
Trots att Gotland var ett av få tekniskt framgångsrika flygplanskryssare,
så introducerades för sent för ett land med Sveriges specifika geografiska förutsättningar.
D.v.s. att när hon introducerades så fanns det redan markbaserade flygplan
som kunde lösa hennes uppgifter.
Eftersom hon dessutom var bunden till skärgården och kustnära vatten med
"Det flytande kustartilleriet", d.v.s. pansarskeppen, så kunde nog även hennes egna flygplan
ha löst dessa uppgifter från baser i skärgården.
Tre Kronor-klassen var för stora och för dyra för Sverige.
Man byggde bara två stycken och dessa hade man sedan knappt råd att använda.
Och detta för att hade ett antal holländska kanontorn, som man inte ville leverera till Tyskland.
Således moderniserade man de holländska pjäserna, konstruerade två stycken fartyg för dem,
försåg fartygen med pansar av undermålig kvalitet, tog dem i tjänst (efter kriget så klart),
rustade dem ett par gånger, moderniserde dem, lade dem i malpåse,
varefter Göta Lejon såldes och Tre Kronor skrotades.
Man kan inte låta bli att undra vad resultatet hade blivit om man inte istället
använt tornen till KA och byggt jagare för resten av slantarna.
Troligtvis så hade det åtminstone gett resultat innan krigsslutet.
Storbrittanien:
Om vi går vidare till Storbrittanien säger jag bara Churchill. Stridsvagnen alltså.
Hur en så stor stålklump, anno 1942-1945 kunde prestera så dåligt övergår mitt förstånd.
Tyskland:
För tysk del så är jag nog benägen att kalla Eisenbahnkanone Dora,
för deras största enskillda misslyckande.
Allt detta stål och alla dessa ingenjörstimmar för att utveckla vad som
i praktiken är en artilleristisk fallos, utan något påtagligt användningsområde.
Nu hade ju i.o.f.s. tyskarna inte så mycket nytta av hela V-programmet heller,
men det lyckades ju åtminstone avleda en del allierade flygresurser
i form av jaktflyg mot V-1:orna och bombflyg mot diverse V-anläggningar.
Sovjet:
För sovjetisk del så anser jag nog BMP-1 vara deras största fiasko.
I.o.f.s. så skulle man kanske även nämna Alfa-ubåtarna, Kirov, Moskva och Kiel-klasserna.
I vilket fall som helst. BMP-1. Dyrare än t.ex. MT-LB, lövtunnt pansar,
världsrekord i begränsad sikt, så gott som oanvändbar bestyckning
och synnerligen eldfängd.
BMP-1 lyckades enligt min mening med två saker:
Kosta pengar och sporra västvärlden att utveckla riktiga ICV:er.
USA:
För USA:s del så har de ju (förutom DIVADS Sergant York)
en hel del flygplansprojekt som har kostat kopiöst och som man sedan lagt ner
eller tvingts minska ambitionsnivån på.
Jag talar då om A-12 (tänkt att ersätta A-6 och F-15E Strike Eagle),
ATF/F-22 (tänkt att ersätta F-15 A/C och F-14)
och RAH-Commanche (tänkt f.f.a. att ersätta OH-58).
För US Navy så innebär det att man istället för att ha Stealthflygplanen F-22 (med ALRAAM), A-12 och F-35,
(varav F-22 och A-12 skulle erbjuda mycked stor räckvidd och därmed större säkerhet för hangarfartygsstridsgruppen)
så får man nöja sig med F/A-18 (med AMRAAM) och F-35.
Italien:
Tja. Den italienska jaktplansutvecklingen under sent 1930 får väl anses ha varit extremt misslyckad.
Under den första halvan av 1930-talet så låg italien på den absoluta världstoppen avseende flygplan.
De fortsatte dock på samma spår, med svag bestyckning, fasta landningställ, öppna cockpits m.m.
Japan:
Japans största enskillda tekniska misslyckade
(bortsett från att de var odiskutabla världsmästare i antistandardisering)
var nog byggandet av Yamato-klassen.
Samma tonnage (Yamato, Musashi och Shinano) i hangarfartyg hade gett
ett halvt dussin habila hangarfartyg i Essex-storlek,
och samma mängd penningar troligtvis ännu fler hangarfartyg.
Indien: Vijayanta och Arjun stridsvagnarna. Vijayanta har hållits utanför striderna med Pakistan pga sin bristande förmåga, Arjun är bara ett enda typiskt indiskt mutprojekt, delvis används teknik från stridsvagn-S tror jag visst.
Sovjetunionen: Överhuvidtaget så skall de Sovjetiska ytfartygen varit tämligen bristfälliga.
Flera befästningsverk genom historien har av olika skäl visat sig vara enorma fiaskon, det svenska kustartilleriet, Bodens fästning och Vanås passerade definitivt sitt bäst före datum.
Maginotlinjen, Sveaborg(i svensk tjänst förlorades det pga förädei, men när ryssarna använde den under Krimkriget så var den helt omodern).
Sovjetunionen: Överhuvidtaget så skall de Sovjetiska ytfartygen varit tämligen bristfälliga.
Flera befästningsverk genom historien har av olika skäl visat sig vara enorma fiaskon, det svenska kustartilleriet, Bodens fästning och Vanås passerade definitivt sitt bäst före datum.
Maginotlinjen, Sveaborg(i svensk tjänst förlorades det pga förädei, men när ryssarna använde den under Krimkriget så var den helt omodern).
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Vare sig Bodens fästning eller kustartilleriet har prövats i strid så hur kan du påstå att de är misslyckade?
(Underpresterande mm enl Olof Larssons modell.)
Att Sveaborg presterade illa i Krimkriget hade inte särskilt mycket med fästningens design att göra coh desstomer med det omoderna ryska artilleriet att göra. Tycket inte heller att man kan döma ut en sak som misslyckad därför att den inte klarar av en hotbild som inte öht existerade när den byggdes. Enligt den principen så skulle de romerska legionerna vara misslyckade för att de inte överlever närkontaktne med modern skyttetrupp om jag får lov att överdriva lite
Maginotlinjen fungerade utmärkt, den tvingade tyskarn aatt anfall på andra platser än där den gick, när tyskarna faktiskt försökte sig på att inta ett av de större forten så hade stora svårigheter trots ett förkrossande övertag.
(Underpresterande mm enl Olof Larssons modell.)
Att Sveaborg presterade illa i Krimkriget hade inte särskilt mycket med fästningens design att göra coh desstomer med det omoderna ryska artilleriet att göra. Tycket inte heller att man kan döma ut en sak som misslyckad därför att den inte klarar av en hotbild som inte öht existerade när den byggdes. Enligt den principen så skulle de romerska legionerna vara misslyckade för att de inte överlever närkontaktne med modern skyttetrupp om jag får lov att överdriva lite
Maginotlinjen fungerade utmärkt, den tvingade tyskarn aatt anfall på andra platser än där den gick, när tyskarna faktiskt försökte sig på att inta ett av de större forten så hade stora svårigheter trots ett förkrossande övertag.
-
Belisarius
- Medlem
- Inlägg: 5093
- Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
- Ort: Utrikes
Jo. (snopes.com)Solitaire skrev:Är det inte en myt att Matell var inblandat i tillverkningen av M16?Longsword skrev:Så har vi ju detaljen att greppet var märkt med leksaksföretaget Matell.
Sverigeskeppen och Kryssarna är inte misslyckade projekt.
Sverigeskeppen kom i tjänst sent pga politiskt käbbel. Hade inte F-båten avbeställts 1910 hade vi fått något som var effektivt mot vad som de var byggda att möta fientliga pansarkryssare. De skulle inte möta Dreadnoughts, men de skulle tvinga en beslutsam fiende att andvända dem, och då skulle fienden angripas med torpeder, fast Ka mm med Sverige-skeppen retirerade in i skärgården.
Gptland led av de vanliga svenska syndromet - vara bra på mycket- men inte spets på nått och där kan jag hålla med dig att hon var ett mislyckande, skippa flygstationen ge henne ett extra torn av de utomordenlöiga 152mm kanonerna hon hade så hade hon varit en bra lätt kryssare.
Tre Kronor och Göta Lejon var ersättare till Sverigeskeppen men skulle hänga med i "la jeune ecole" som vi började övergå till under 40-talet. Deras massiva fart krävde ett stort skrov och blev därmed rätt stora. Tyvärr var ritningarna italienska.
Man borde kanske omfördelat resuserna till 2-3 sk pansarjagare som projekterades under sent 30-tal isället och andvänt tornen på dem i stället. Minst en av dem var rustade underr hela 50-talet(giod mtrleekonomi) men sedan förstörde draken och lansen projekten den svenska flottan i marinplan 60. De gjorde svensk tjänst i 20år och sedan GL cjilensk i ytterligare 25år.
MIsslyckade matriel projekt i Sverige är tex Bofors 12cm lufvärnskan fårn 1970-tlaet J21an ( ifrån sprungen redan före start men nödvändig).
NBF(Nya bättre Faxar) luktar haveri också jag tror vi tar oss vatten över huvet här också, häng på ett utlänskt projekt för mtrl mässigt för vi nu som tyskarna gjorde under kriget, ligger 15år före men har inte resuser att ta dem fullt ut idrift, detta är nog en stor del av varför försvarets ekoboni är kass.
Sverigeskeppen kom i tjänst sent pga politiskt käbbel. Hade inte F-båten avbeställts 1910 hade vi fått något som var effektivt mot vad som de var byggda att möta fientliga pansarkryssare. De skulle inte möta Dreadnoughts, men de skulle tvinga en beslutsam fiende att andvända dem, och då skulle fienden angripas med torpeder, fast Ka mm med Sverige-skeppen retirerade in i skärgården.
Gptland led av de vanliga svenska syndromet - vara bra på mycket- men inte spets på nått och där kan jag hålla med dig att hon var ett mislyckande, skippa flygstationen ge henne ett extra torn av de utomordenlöiga 152mm kanonerna hon hade så hade hon varit en bra lätt kryssare.
Tre Kronor och Göta Lejon var ersättare till Sverigeskeppen men skulle hänga med i "la jeune ecole" som vi började övergå till under 40-talet. Deras massiva fart krävde ett stort skrov och blev därmed rätt stora. Tyvärr var ritningarna italienska.
Man borde kanske omfördelat resuserna till 2-3 sk pansarjagare som projekterades under sent 30-tal isället och andvänt tornen på dem i stället. Minst en av dem var rustade underr hela 50-talet(giod mtrleekonomi) men sedan förstörde draken och lansen projekten den svenska flottan i marinplan 60. De gjorde svensk tjänst i 20år och sedan GL cjilensk i ytterligare 25år.
MIsslyckade matriel projekt i Sverige är tex Bofors 12cm lufvärnskan fårn 1970-tlaet J21an ( ifrån sprungen redan före start men nödvändig).
NBF(Nya bättre Faxar) luktar haveri också jag tror vi tar oss vatten över huvet här också, häng på ett utlänskt projekt för mtrl mässigt för vi nu som tyskarna gjorde under kriget, ligger 15år före men har inte resuser att ta dem fullt ut idrift, detta är nog en stor del av varför försvarets ekoboni är kass.
Psilander skrev:
De gjorde svensk tjänst i 20år och sedan GL cjilensk i ytterligare 25år.
MIsslyckade matriel projekt i Sverige är tex Bofors 12cm lufvärnskan fårn 1970-tlaet
Göta Lejon såldes i December 1971 till Chile och togs ur tjänst 1984 (enligt JFS 1984-85). Dvs. efter ca 12-13 års tjänst.
Om du menar 12 cm akan typ 4501 (http://www.mvs.chalmers.se/~m95perm_2/v ... _4501.html) så var den absolut inget misslyckande i marin version. Finska flottan använde den under decennier och den är fortfarande i bruk i den indonesiska flottan. Armeversionen däremot kan jag hålla med om att det kanske var ett onödigt projekt.
Däremot så fattar jag inte varför ingen nämner de brittiska ubåtarna av K-klass som kom i tjänst mellan åren 1917 och 1923: http://www.gwpda.org/naval/ks000001.htm
/Per
[/quote]
Bättre motor fanns inte - Defianten slösade bort samma RR Merlins som satt Spitfire och Hurricane! Frontbeväpning FANNS redan på de nämnda typerna - plus att B-P Defiant - trots Flygministeriets presskommunikéer om att den blev ett 'tillfredsställande nattjaktplan' - som bara var en vitkalkning av den groteska felbedömning av luftstridens karaktär, som samma ministeriums mera åderförkalkade medlemmar gjorde sig skyldiga till strax före 2:a världskriget. (Dom innefattade antagligen en eller flera som framgångsrikt flugit Bristol 'Fighters' i det 1:a!) Men -Psilander skrev:Jackie Fishers slagkryssare, god ide på pappret, dum i verkligheten när motståmndaren fått ett liknande system. Speciellt Fourius och Glourius var näst helt oandvändbara.
De tornbeväpnade jaktplanen var faktiskt effektiva som nattjakt, och under överrasknins momentet när de dök upp första gången. En bättre motor och front besyckning hade varit intressant.
Låt mig ange ännu en odugling i den brittiska arsenalen:
RAF's första (i VK2) 'fyrmotoriga bombplan, Short 'Stirling'.
Tung, kantig, klumpig med för svaga motorer, för liten vingyta, för klent landnings-ställ (som ser ut som ett första försök i en rörmokarekurs...) - kunde en fullt lastad Stirling med nöd och näppe ta sig upp till en höjd av 3500 meter. En delikatess för luftvärnsbatterierna! Vid raider mot Italien tvingades dom flyga genom alp-passen, dom kunde inte flyga över! Det ligger säkert ett eller annat Stirling-vrak kvar ännu på något av de berg de flög in i. När Stirling-squadrons pressades med i 'bomber-steams' i mitten av kriget var Lancaster och Halifax-piloter jätteglada att ha dem med sig.....'tusentals fot under oss, nära luftvärnet och sittande ankor för nattjaktplanen...'
Någon som överlevde en 'operational tour' på Stirlings var en raritet. Chanserna var att han inte bara var exceptionellt skicklig - utan hade en så otrolig tur - att han kunde anses som odödlig. (Ur boken Yesterdays Gone av N.J. Crisp)
självklart K-ubåtarna hade jag glömnt.
Finn tolvan var bra, men utveckla en 12cm lvakan för markbruk på 70-talet är lite galet ändå.
GL var i tjänat mellan 1947 och 71, hon var dock avrustad ca halva tiden, de första året kördes tre kronor, men efter dolkstöten i MP 60 så var det slut med det.
Defaiant hade inte front beväpning.
Finn tolvan var bra, men utveckla en 12cm lvakan för markbruk på 70-talet är lite galet ändå.
GL var i tjänat mellan 1947 och 71, hon var dock avrustad ca halva tiden, de första året kördes tre kronor, men efter dolkstöten i MP 60 så var det slut med det.
Defaiant hade inte front beväpning.
Psilander - jag förmodar att du menar de brittiska K-klass ubåtarna! I mitt hat/kärleks-förhållande till brittiska abnormiteter - glömde jag dom. Men som 'attentionsfångare' till forumnisterna, innan jag lämnar fältet fritt till Psilander - så var den engelska K-klassen ångdrivna ubåtar med sex oljeeldade pannor, två skorstenar och två ångturbiner! Har vi er uppmärksamhet NU???? Ubåtar? Jojomensan - jag överlåter till Psilander att berätta om 'Slaget vid May Island'.....Psilander skrev:självklart K-ubåtarna hade jag glömnt.
Finn tolvan var bra, men utveckla en 12cm lvakan för markbruk på 70-talet är lite galet ändå.
GL var i tjänat mellan 1947 och 71, hon var dock avrustad ca halva tiden, de första året kördes tre kronor, men efter dolkstöten i MP 60 så var det slut med det.
Defaiant hade inte front beväpning.