Varför så långsam framryckning i väst?

Thomas Johansson · Inlägg av **Thomas Johansson** » 23 mars 2005, 19:10

Vilka är de främsta orsakerna till att det tog omkring 10 månader ifrån d-dagen tills dess att de västallierade hade ockuperat den västra delen av Tyskland?

Logistikproblem? Hårdknackat tyskt motstånd? Oenighet mellan främst Usa och Storbritannien? Felaktiga taktiska beslut?

Egentligen en rätt långsam framryckning om man har i åtanke att den tyska armen 1940 rullade upp Frankrike, Belgien och Nederländerna på 8 veckor. Samt att den tyska krigsmakten förblödde på östfronten och att Operation Bagration precis inletts kort efter d-dagen.

hoffe_salem · Inlägg av **hoffe_salem** » 23 mars 2005, 19:30

Det var väl en mix av dom tre det var väl inte direkt någon brist på bränsle för dom västallierade men att få ut det till förbanden som har åkt ifrån "logistik-trupperna" var inte det lättaste och att tyskarna erbjöd ett mycket hårdare motstånd än vad fransmännen och britterna gjorde 1940 och sen rivaliteten mellan dom amerikanska och brittiska generalerna som enbart genom sitt tjafs om vem som skulle ha vad och hur kunde få en framrykning att stanna medans förråden låg orörda.
Sedan var ju tyskarna enormt mycket mer erfarna än dom allierade efter 3 års krig i sovjet där det verkligen var på liv och död kunde utnyttja resurserna och normandie terrängen till sin fördel...

/Hoffe

Stefan Lundgren · Inlägg av **Stefan Lundgren** » 23 mars 2005, 19:39

Jag tror att det också väntade på en gemensam signal från högre ort, eftersom det var en del olika nationella krafter som deltog i D-invasionen så är det också en tänkbart faktor. En faktor som gjorde att framryckningen gick långsamt var bl a att tyskarna satte in alla tillgängliga reserver för att försöka hindra USA, Storbrittanien och dess alierade att gå in i Frankrike och senare även in i Tyskland.

NE skrev följande

Utbrytningen ur brohuvudet dröjde emellertid. Det tyska överkommandot kastade fram reserver i hopp om att kunna avgöra striden innan de allierade hunnit skapa överlägsenhet. Tyskarna förlorade till slut denna kapplöpning. Den 18 juli anföll britterna söderut från Caen. Tyskarna lyckades hålla emot men hade sedan inga reserver när amerikanerna under Patton anföll ut ur brohuvudet längst i väster. Den 31 juli föll Avranches, och i en väldig omfattningsmanöver ryckte Patton nu fram åt söder och öster. Den 17 augusti föll Orléans, 25 augusti Troyes. Samma dag befriades Paris av fria franska styrkor under general Jacques-Philippe Leclerc. De fyra allierade arméerna var nu på väg över Seine på bred front med britternas 21:a armégrupp under Montgomery över Rouen–Amiens mot Antwerpen och Bryssel, amerikanernas 12:e armégrupp under general Omar Bradley över Paris–Reims mot Namur och Metz. Dessa fyra mål nåddes alla 3–5 september. Den 15 augusti hade de allierade också landat med tio divisioner i Sydfrankrike.

Den första meningen från NE gav den synvinkel på det svaret som jag försökte ge.

Stefan

Thomas Johansson · Inlägg av **Thomas Johansson** » 23 mars 2005, 19:52

Kanske ett lite känsligt ämne men nog var det väl som så att britterna med framförallt Montgomery i spetsen avskydde amerikanerna och deras befäl, främst då kanske Patton och Eisenhower. En större enighet hade nog gjort framryckningen snabbare.

Stefan Lundgren · Inlägg av **Stefan Lundgren** » 23 mars 2005, 19:55

Thomas Johansson skrev:Kanske ett lite känsligt ämne men nog var det väl som så att britterna med framförallt Montgomery i spetsen avskydde amerikanerna och deras befäl, främst då kanske Patton och Eisenhower. En större enighet hade nog gjort framryckningen snabbare.

Jag vet inte om det är ett känsligt ämne för jag tycker inte det och det har väl förekommit känsliga trådar förr. Det kan ju beror på kommunikationsproblem eller att befälen avskydde varandra, men det var ju också tyskarnas motstånd som gjorde att det tog lite längre tid. Sedan får man nog ta lite hänsyn till geografiska aspekter, dåtidens kommunikation och möjligvis också annat som berör D-dagen.

Stefan

BOB · Inlägg av **BOB** » 23 mars 2005, 20:17

Jag är inte hundra på det här, kan inte så mycket om västfronten mer intresserad av östfronten där hände ju allt tufft,

men gick inte framryckningen ganska snabbt efter utbrytningen i Normandie (så fort att man aldrig fick tillfälle att använda sina fallskärmsjägare för när en operation var färdigplanerad hade fronten redan flyttat sig). Men eftersom Cherbourg var den enda stora hamn man hade så funkade det som en flaskhals som tillslut gjorde att logistiken inte höll och man var helt enkelt tvungen att stanna upp och förbereda erövrandet av Antwerpen. Detta gav tyskarna det andrum dom behövde och dom lyckades återhämta sig och efter detta var dom västallierade tvungna att kämpa för varje meter.

BOB · Inlägg av **BOB** » 23 mars 2005, 20:22

Stefan Lundgren skrev:Bob

Tyskarna gjorde mer eller mindre motstånd när USA och Storbrittaninen bl a försökte gå i land under själva D-dagen.

Stefan

Ja under dagen D och strax där efter ja men sen när britter och amerikaner hade slagit sig ut ur ficka (D+90 eller va fan det var) , förbi alla häckar och tagit St. Lo då brummade dom väl igenom Frankrike ganska snabbt?

Mako · Inlägg av **Mako** » 23 mars 2005, 20:34

Thomas Johansson skrev:Kanske ett lite känsligt ämne men nog var det väl som så att britterna med framförallt Montgomery i spetsen avskydde amerikanerna och deras befäl, främst då kanske Patton och Eisenhower. En större enighet hade nog gjort framryckningen snabbare.

Patton och Mony ogillade varandra, men det berodde väl mer på att båda var "primadonnor" och ville ha all ära och uppmärksamhet åt sig och sina trupper, än på att de kom från olika länder (även om det förmodligen spädde på det hela). Patton och MacArthur var inte heller särskilt förtjusta i varandra.

Ogillade Monty verkligen Eisenhower? Ike blev väl utvald som överbefälhavare p.g.a. att han hade så lätt för att ta folk som Monty och Patton än för att han skulle vara ett strategiskt snille. Så vitt jag vet respekterade Monty Ike, även om han inte lltid höll med honom.

Mako · Inlägg av **Mako** » 23 mars 2005, 20:40

En sak som bidrog till att det gick trögt på västfronten borde väl vara de allierade styrkornas bristande startegiska och taktiska förmåga jämfört med Wehrmacht. Britter och amerikaner var av den skolan att man skulle planera allt in i minsta detalj. Detta tog tid och när något oförutsett hände så kunde allt snabbt gå åt helvete eftersom planeringen då sket sig och p.g.a. att de allierade soldaterna inte fick lära sig att improvicera på samma sätt som tyska soldater.

Tyskarna trodde mer på att ett snabbt hyffsat bra beslut taget av folk på plats var bättre än ett utmärkt beslut taget av någon officer långt bort efter alldeles för lång tid. Dessutom fick soldaterna lära sig jobbet som deras närmaste chef skulle göra, vilket ledde till att de inte var lika låsta när saker inte gick som planerat.

Thomas Johansson · Inlägg av **Thomas Johansson** » 23 mars 2005, 20:55

Skrev nog lite snabbt där... Att Montgomery och Patton inte hade mycket till övers har jag läst om på flera ställen. Eisenhower däremot vet jag inte varför jag blandade in, han kom nog med av bara farten tror jag

B Hellqvist · Inlägg av **B Hellqvist** » 23 mars 2005, 21:29

Logistiska problem var en av de största orsakerna; Cherbourg höll ut alldeles för länge, och när staden väl föll, var hamnen totalförstörd. Likaså lyckades man inte säkra Antwerpen, och onödiga strider som t.ex. slaget om Hürtgenskogen bidrog till att dyrbara resurser gick åt. Fiaskot vid Arnhem bidrog också till att de allierade tappade farten. Utan sin överlägsenhet i luften hade de allierade haft mycket svårare att knäcka Tyskland, och de hade i sin tur kanske lett till att ryssarna dragit gränsen vid Rhen istället för Elbe...

Thomas Johansson · Inlägg av **Thomas Johansson** » 23 mars 2005, 21:50

Man kan ju tycka att det är en riskabel operation att förlita sig på framförallt en enda hamn för att logistiken skulle fungera. I och med valet av Normandie så var man ju de allierade också högst medvetna hur viktigt det var att Cherbourg erövrades illa kvickt.

Probstner · Inlägg av **Probstner** » 23 mars 2005, 22:17

En faktor som ibland betonas i populära skildringar är att f a amerikanarna var måna om att spela så säkert som möjligt, m a o att man var ovillig att riskera att offra soldater "i onödan" (detta i kontrast mot Röda armén). Det är möjligt att det är en fördom, antingen för att visa hur ovilliga amerikanarna i själva verket var eller för att demonisera ryssarna. Men det kan ju ligga något i att de västallierade var mindre benägna att ta risker och därför avancerade långsammare. Åtminstone som kompletterande delförklaring till ovan beskrivna förhållanden.

/ Probstner

tryggve · Inlägg av **tryggve** » 23 mars 2005, 23:04

Om jag inte minns fel så hade också britterna vid det laget en del problem med att ersätta personalförluster. Landet var ganska krigstrött och ekonomin hade fått ta ganska rejält med stryk.

Stefan Lundgren · Inlägg av **Stefan Lundgren** » 23 mars 2005, 23:09

tryggve skrev:Om jag inte minns fel så hade också britterna vid det laget en del problem med att ersätta personalförluster. Landet var ganska krigstrött och ekonomin hade fått ta ganska rejält med stryk.

Jag håller med Tryggve om att landet var krigstrött p g a bombningarna vid krigets intialskede och dessutom olika krigssituationer både inom landet och andra delar, exempelvis i Afrika. Men att landstigningen under D-dagen var långsamt kan man alltid diskutera, men jag kan återigen hänvisa till de ståndpunkter som jag angav i ett av mina föregående inlägg i denna tråd. Det kanske också berodde på dåtidens kommunikationsteknik att invasionen inleddes långsamt.

Stefan