När blev nationalsocialism högerextremism?
- Perra
- Medlem
- Inlägg: 1762
- Blev medlem: 8 maj 2004, 13:14
- Ort: Vintergatan, ta till höger när det blinkar!
Den här diskussionen är väl inte så ny va?
jj,
Att Hitler var NSDAP stämmer naturligtvis, men för den skull fanns en betydande vänsterfalang som var mycket röd, bortsett från snacket om internationalism förstås. Särskilt var som nämndes bröderna Strasser, och då särskilt Gregor Strasser drivande i det som var socialismen i nationalsocialismen. Han hade oerhört stort inflytande i norra tyskland, han var den ende som skulle kunna stöta bort Hitler och ta hans position utan att partiet föll samman, detta fanns det de som önskade, och Hitler själv var bekymrad över situationen. Vid ett tillfälle hoppades ju rikskansler Schleiser på att Strasser skulle bryta sig loss ur partiet med sina anhängare. Strasser var också en flitig organisatör (som Hitler), och han utnyttjade sin rätt till fria resor och andra förmåner som riksdagsman, något Hitler inte hade, då han inte var tysk. En nord-syd konflikt hade uppstått i partiet, den brinnande euntisiasten Goebbels stod också på Strassers sida, tillsammans lade de fram motioner i riksdagen som föreslog förstatligande av banker och truster samt junkrarnas enorma jordbruksgods osv, Hitler förmådde dem att dra tillbaka förslaget, som sedan åter lades...av kommunisterna.
Hitler brydde sig inte om socialismen i sitt parti, men det fanns betydande krafter som gjorde det, och han använde sig av det för att vinna poäng hos delar av väljarna. Inte förrän 1934 var egentligen hotet om den "andra revolutionen" undanröjt, detta var den revolution som Röhm och SA ville göra, SA som då uppgick till ca 4 miljoner man, nämligen störta ner överklassen industrifurstarna och låta staten ta över hela balletten. Det skulle bli den socialistiska delen av revolutionen. Den kom dock inte att genomföras efter de långa knivarnas natt.
jj,
Att Hitler var NSDAP stämmer naturligtvis, men för den skull fanns en betydande vänsterfalang som var mycket röd, bortsett från snacket om internationalism förstås. Särskilt var som nämndes bröderna Strasser, och då särskilt Gregor Strasser drivande i det som var socialismen i nationalsocialismen. Han hade oerhört stort inflytande i norra tyskland, han var den ende som skulle kunna stöta bort Hitler och ta hans position utan att partiet föll samman, detta fanns det de som önskade, och Hitler själv var bekymrad över situationen. Vid ett tillfälle hoppades ju rikskansler Schleiser på att Strasser skulle bryta sig loss ur partiet med sina anhängare. Strasser var också en flitig organisatör (som Hitler), och han utnyttjade sin rätt till fria resor och andra förmåner som riksdagsman, något Hitler inte hade, då han inte var tysk. En nord-syd konflikt hade uppstått i partiet, den brinnande euntisiasten Goebbels stod också på Strassers sida, tillsammans lade de fram motioner i riksdagen som föreslog förstatligande av banker och truster samt junkrarnas enorma jordbruksgods osv, Hitler förmådde dem att dra tillbaka förslaget, som sedan åter lades...av kommunisterna.
Ja sådant är bra om man försöker reda ut. Dagens kommunister försöker ju envist hävda att det inte är den förda politiken som spelat roll utan dokumenten. I fallet med nsdap:s partiprogrm, så togs många av punkterna upp för att locka väljare helt enkelt, men inte alla. Drexler var noga med att partiet inte skulle vara "borgerligt".jj skrev:
När man talar om nazism talar man knappast om något program från 20-talet som sedermera ersattes av Fürerprinzip, utan om den faktiskt förda politiken.
Hitler brydde sig inte om socialismen i sitt parti, men det fanns betydande krafter som gjorde det, och han använde sig av det för att vinna poäng hos delar av väljarna. Inte förrän 1934 var egentligen hotet om den "andra revolutionen" undanröjt, detta var den revolution som Röhm och SA ville göra, SA som då uppgick till ca 4 miljoner man, nämligen störta ner överklassen industrifurstarna och låta staten ta över hela balletten. Det skulle bli den socialistiska delen av revolutionen. Den kom dock inte att genomföras efter de långa knivarnas natt.
Visst var dem det, de var en del i den reaktion som utgjordes mot kommunismen och dess internationalism. De var för den skull inte anti-socialister, de var oftast ex-soldater, och före det arbetare. Överklassen och de konservativa betraktade dem som barbarer, SA kanske kunde få finansiering av dem för att hålla kommunisterna borta. Men i själva verket ville största delen av SA få sin skördetid efter åratal av elände och gatslagsmål och detta skulle man få genom att ändra på de orättvisor som fanns i samhället. De ville störta de stora trusternas ägare och förstatliga deras industrier.Orlando skrev:
Vad jag har läst var basen i det tidiga SA rester av "freikorps" som var höger och antikommunister?
Många av dem var med vid krossandet av den Bajerska socialistiska republiken.
Det är riktigt att bröderna Strasser företrädde en form av nationell socialism, som dock var väsensskild från den marxistiska. Otto Strasser redogjorde för skillnaderna i Aufbau des deutschen Sozialismus, 1932:Hades skrev:Läs bröderna Strassers texter. De hade en annan tolkning av nationalsocialismen och var därmed Hitlers politiska fiender.jj skrev:och vilka är "vänsterdragen" i nazismen?
(Engelsk översättning)
How German Socialism differs from Marxism:
a. The personal initiative of the responsible managers is preserved, but it is incorporated into the needs of the community.
b. Within the systematically planned management of the whole national economy by the State (organically safeguarded by the equal third of influence which the State has in every industrial enterprise) the wholesome rivalry of the individual enterprises is maintained.
c. The treatment of State and economic enterprise, that is to say of official and industrial manager, on equal footing is avoided so is the arbitrary power of the State which deprives the worker of his right.
d. Everyone engaged in an enterprise is, by virtue of his being part-possessor as a citizen, one of the immediate and influential possessors of his enterprise, his “workshop”, and can exert this possessive right in full measure on the supervisory council of the concern. The form of the factory fellowship, founded upon the legal idea of the fief, and given life by the great self-governing body of the workers’ and employees’ councils, on the one hand, the industrial and trades’ councils, on the other, constitutes the new economic system of German Socialism, which is equally remote from Western Capitalism and Eastern Bolshevism, and nevertheless complies with the requirements of large scale industry.
- Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Ett antagande grundat på vad? Nazisternas praxis, eller deras partiprogram?Frogman skrev:Frågan är bara hur länge det hade fortsatt att vara så om inte Tyskland förlorat WW2?
Jag är övertygad om att hade 3:e riket och Sovjetunionen haft samma livslängd så hade industrin blivit förstatligad i båda
länderna.
Mvh -Dan
- Hans Engnell
- Medlem
- Inlägg: 74
- Blev medlem: 22 mars 2005, 23:45
- Ort: Stockholm
- Kontakt:
Det här är en ganska fruktlös debatt. I Sverige har vi en så tydlig bild av vad som skall vara "höger" och vad som skall vara "vänster". Problemet är att ingen, varken liberaler eller konservativa å ena sidan, eller socialister eller kommunister å den andra, vill förknippas att tillhöra en politiska sida som nationalsocialismen sägs utgöra en exterm av. Därför blir det lätt bara politisk pajkastning av diskussionen.
Lena Berggren har beskrivit det ganska bra, hon menar att nationalsocialismen inte skall ses som "högerextrem" utan som ett hopkok av idéer härrörande både från den traditionella vänstern och den traditionella högern. Jag brukar säga att den innehåller det sämsta från både vänster och höger.
Det är olyckligt att nazismen i media har kommit att kallas "högerexterm" eftersom det är så mycket mer komplicerat än så. Personligen ser jag betydligt mer vänsterpolitik än högerpolitik i nazisternas praktiska vardagspolitik, men det beror samtidigt på exakt vad man vill lägga i de gamla uttjatade begreppen "vänster" och "höger".
Lena Berggren har beskrivit det ganska bra, hon menar att nationalsocialismen inte skall ses som "högerextrem" utan som ett hopkok av idéer härrörande både från den traditionella vänstern och den traditionella högern. Jag brukar säga att den innehåller det sämsta från både vänster och höger.
Det är olyckligt att nazismen i media har kommit att kallas "högerexterm" eftersom det är så mycket mer komplicerat än så. Personligen ser jag betydligt mer vänsterpolitik än högerpolitik i nazisternas praktiska vardagspolitik, men det beror samtidigt på exakt vad man vill lägga i de gamla uttjatade begreppen "vänster" och "höger".
Kanske därför mer fruktbart att tala om de "klassiska" ideologierna liberalism, konservatism och socialism. Det finns ju en ambivalens i hur folk betraktar liberalismen. Men vare sig man tycker att den är höger eller vänster så är i alla fall enligt min mening avståndet störst mellan nazism och liberalism. De konservativa och socialistiska influenserna är i alla fall mycket mer uppenbara, låt vara på lite olika plan.
/ Probstner
/ Probstner
Facism en Europeisk 30-tals företeelse
Att säga att Nazismen är höger eller vänster orienterad med dagens mått mätt är meningslöst, för förutsättningarna för Nazism finns inte i dag, inte i Sverige eller någon annanstans i Europa. Nazismen var en gren av den för 30-talet unika Facistiska rörelsen.
Under 30-talet var facistiska rörelsen i Europa mycket utbredda och hade omfattande folkligt stöd. Det var endast i ett fåtal Europeiska länder som det inte fanns stora facistiska rörelser, tex Danmark, Norge, Sverige, Litauen och Polen.
Facismen var en politisk reaktion på Första Världskriget, Ryska revolutionen, etniska konflikter och inte minst global ekonomisk kris.
Rörelsen hade samma grund fundament i de flesta länder men inriktningen var olika. Det viktigste grund fundamenten är direktaktion som politisk arbetssätt och nationalism som i många fall får mystisistiska över och under toner. För övrigt är det lättare beskriva den facistiska värde grunden i vad de motsätter sig, tex Facismen är; anti-kaptilistisk, anti-kommunistisk, anti-parlamentaristisk, osv.
I väst Europa, (Frankrike och Belgien), har tyngdpunkten varit anti-kapitalism med i öst Europa, (Ungern och Rumänien), nationalismen. Tyskland var en blandning av de båda tidigare, i alla fall under tiden Röhm levde.
En anledning till varför Nazister anses vara högerextrema kan vara att Nordens enda större Facistiska rörelse, den Finska, inledningsvis, (under Lappo tiden) var en utpräglad anti-kommunistisk/Sovjetisk rörelse.
Under 30-talet var facistiska rörelsen i Europa mycket utbredda och hade omfattande folkligt stöd. Det var endast i ett fåtal Europeiska länder som det inte fanns stora facistiska rörelser, tex Danmark, Norge, Sverige, Litauen och Polen.
Facismen var en politisk reaktion på Första Världskriget, Ryska revolutionen, etniska konflikter och inte minst global ekonomisk kris.
Rörelsen hade samma grund fundament i de flesta länder men inriktningen var olika. Det viktigste grund fundamenten är direktaktion som politisk arbetssätt och nationalism som i många fall får mystisistiska över och under toner. För övrigt är det lättare beskriva den facistiska värde grunden i vad de motsätter sig, tex Facismen är; anti-kaptilistisk, anti-kommunistisk, anti-parlamentaristisk, osv.
I väst Europa, (Frankrike och Belgien), har tyngdpunkten varit anti-kapitalism med i öst Europa, (Ungern och Rumänien), nationalismen. Tyskland var en blandning av de båda tidigare, i alla fall under tiden Röhm levde.
En anledning till varför Nazister anses vara högerextrema kan vara att Nordens enda större Facistiska rörelse, den Finska, inledningsvis, (under Lappo tiden) var en utpräglad anti-kommunistisk/Sovjetisk rörelse.
Re: Facism en Europeisk 30-tals företeelse
Var i hela friden har du hört allt detta? Källor till dessa påståenden, tack.Ubbe skrev:Att säga att Nazismen är höger eller vänster orienterad med dagens mått mätt är meningslöst, för förutsättningarna för Nazism finns inte i dag, inte i Sverige eller någon annanstans i Europa. Nazismen var en gren av den för 30-talet unika Facistiska rörelsen.
Under 30-talet var facistiska rörelsen i Europa mycket utbredda och hade omfattande folkligt stöd. Det var endast i ett fåtal Europeiska länder som det inte fanns stora facistiska rörelser, tex Danmark, Norge, Sverige, Litauen och Polen.
Facismen var en politisk reaktion på Första Världskriget, Ryska revolutionen, etniska konflikter och inte minst global ekonomisk kris.
Rörelsen hade samma grund fundament i de flesta länder men inriktningen var olika. Det viktigste grund fundamenten är direktaktion som politisk arbetssätt och nationalism som i många fall får mystisistiska över och under toner. För övrigt är det lättare beskriva den facistiska värde grunden i vad de motsätter sig, tex Facismen är; anti-kaptilistisk, anti-kommunistisk, anti-parlamentaristisk, osv.
I väst Europa, (Frankrike och Belgien), har tyngdpunkten varit anti-kapitalism med i öst Europa, (Ungern och Rumänien), nationalismen. Tyskland var en blandning av de båda tidigare, i alla fall under tiden Röhm levde.
En anledning till varför Nazister anses vara högerextrema kan vara att Nordens enda större Facistiska rörelse, den Finska, inledningsvis, (under Lappo tiden) var en utpräglad anti-kommunistisk/Sovjetisk rörelse.
- Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Re: Facism en Europeisk 30-tals företeelse
På de flesta språk så anses nazismen vara högerextrem, right-wing extremist, så det har knappast med lapporörelsen att göra.Ubbe skrev:En anledning till varför Nazister anses vara högerextrema kan vara att Nordens enda större Facistiska rörelse, den Finska, inledningsvis, (under Lappo tiden) var en utpräglad anti-kommunistisk/Sovjetisk rörelse.
Mvh -Dan
Det har ju tjatats om det förr här på Skalman, men om man jämför nazismens syn på samhälle och individ så blir släktskapen med konservatismen tydlig (nationen som organism och allt det där) i jämförelse med liberalismens individualism och socialismens klasstänkande. Tydligen har den aspekten av ideologin ansetts vara så viktig att den har fått logga till grund för nazismens högerstämpel. Trots många fundamentala drag som den ju faktiskt också delar med socialismen.
/ Probstner
/ Probstner