Hur bildades Sverige?

Användarvisningsbild
Conrad
Medlem
Inlägg: 82
Blev medlem: 16 oktober 2004, 13:11
Ort: Uppsala

Inlägg av Conrad » 23 februari 2005, 10:42

Lindir skrev:
Conrad skrev:Jag håller med dig. Jag anser dock att dessa källor är så nära vi komma en kunskap om den tidens Sverige, så som källmaterialet nu ser ut. :)
Så för att sammanfatta vad du försöker skriva: Du tycker att "de källkritiska forskarna" (oklart vilka du syftar på) begränsar sig för mycket i vilka källor de vill använda och föreslår att man tittar också på andra (från senare tider), men med med exakt samma källkritiska metod?

Det låter fullt rimligt, och jag tror inte att många av de så kallade "källkritiska forskarna" skulle protestera mot förslaget. Däremot är de säkerligen oense inbördes om vad man verkligen kan läsa ut av dessa skrifter - bortsett från att de flesta inte anser sig kunna utläsa så mycket säkert alls.
Ja, så kan man nog säga.

Nu får du rätta mig om jag har fel. Jag är inte alls specialist på det här området, men det verkar som om man kan dela in synen på Sveriges tillblivelse i två kategorier:

1) Det unga Sverige-hypotesen. Sverige började existera när det etablerades en centralstyrd kristen stat någon gång på medeltiden. Alternativt Sverige uppstod när Götaland kan bevisas ha haft samma kung som Svealand.

2) Det gamla Sverige-hypotesen. Sverige grundades någon gång under järnåldern och har förändrats med tidens gång.

När det handlar om det unga Sverige-hypotesen så är det den som är minst trovärdig. För det första bygger den på mycket snäva definitioner av vad Sverige är. Dessutom har vi samtida beskrivningar av Sverige, och i dessa beskrivning finns så vitt jag vet ingenting om att Sverige skulle uppfattas som ett nybildat land eller ett land på gång att bildas. Götaland beskrivs inte heller som något nödvändigt landområde för att Sverige ska anses vara ett rike. Därför uppfattar jag hypotesen om det unga Sverige som godtycklig.

Användarvisningsbild
Probstner
Medlem
Inlägg: 5179
Blev medlem: 18 oktober 2004, 09:05
Ort: Stockholm

Inlägg av Probstner » 23 februari 2005, 11:33

Conrad skrev:När det handlar om det unga Sverige-hypotesen så är det den som är minst trovärdig. För det första bygger den på mycket snäva definitioner av vad Sverige är. Dessutom har vi samtida beskrivningar av Sverige, och i dessa beskrivning finns så vitt jag vet ingenting om att Sverige skulle uppfattas som ett nybildat land eller ett land på gång att bildas. Götaland beskrivs inte heller som något nödvändigt landområde för att Sverige ska anses vara ett rike. Därför uppfattar jag hypotesen om det unga Sverige som godtycklig.
Denna problematik delar Sverige med flera andra länder som inlemmades i den kristna kultursfären under medeltiden. "Förste kristne regenten" blir ett självklart avstamp eftersom källäget i regel blir bättre i och med det, medan förhistorien förlorar sig i dimman och blandas upp med diverse legender (ofta påbättrade under 1800-talet). Som historiker får man byta glasögon när man betraktar Sverige före kristnandet och efter samt - vilket är relevant - i samband med Gustav Vasa. För man skulle faktiskt också kunna argumentera för att det är först då som "Sverige" bildas.

/ Probstner

Användarvisningsbild
Djinghis Khan
Medlem
Inlägg: 2688
Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
Ort: Karlstad

Inlägg av Djinghis Khan » 26 februari 2005, 18:00

Conrad skrev:
När det handlar om det unga Sverige-hypotesen så är det den som är minst trovärdig. För det första bygger den på mycket snäva definitioner av vad Sverige är. Dessutom har vi samtida beskrivningar av Sverige, och i dessa beskrivning finns så vitt jag vet ingenting om att Sverige skulle uppfattas som ett nybildat land eller ett land på gång att bildas. Götaland beskrivs inte heller som något nödvändigt landområde för att Sverige ska anses vara ett rike. Därför uppfattar jag hypotesen om det unga Sverige som godtycklig.
Snarare en definition av vad ett rike är. Det Sverige som vi lever i idag är grundat på en kristen värdegrund med kristen monarki. Vi räknar ju kungalängden från den förste kristne kungen, Olof Skötkonung, och det är ingen slump (Frågan är om de medeltida kristna kungarna i Sverige såg sig som efterträdare till de mytiska hednakonungar som Snorri skriver om).

Jag ser det kristna sveariket Sverige som en annan riksbildning än det hedniska Svithiod/Sweorice samt ev. Götaland som beskrivs tidigare, även om vårt Sverige grundar sig delvis på Sithiod så är de för olika för att man ska kunna se det som ett och samma rike.

/Mikael

Användarvisningsbild
Conrad
Medlem
Inlägg: 82
Blev medlem: 16 oktober 2004, 13:11
Ort: Uppsala

Inlägg av Conrad » 27 februari 2005, 12:48

Djinghis Khan skrev:
Conrad skrev:
När det handlar om det unga Sverige-hypotesen så är det den som är minst trovärdig. För det första bygger den på mycket snäva definitioner av vad Sverige är. Dessutom har vi samtida beskrivningar av Sverige, och i dessa beskrivning finns så vitt jag vet ingenting om att Sverige skulle uppfattas som ett nybildat land eller ett land på gång att bildas. Götaland beskrivs inte heller som något nödvändigt landområde för att Sverige ska anses vara ett rike. Därför uppfattar jag hypotesen om det unga Sverige som godtycklig.
Snarare en definition av vad ett rike är. Det Sverige som vi lever i idag är grundat på en kristen värdegrund med kristen monarki. Vi räknar ju kungalängden från den förste kristne kungen, Olof Skötkonung, och det är ingen slump (Frågan är om de medeltida kristna kungarna i Sverige såg sig som efterträdare till de mytiska hednakonungar som Snorri skriver om).

Jag ser det kristna sveariket Sverige som en annan riksbildning än det hedniska Svithiod/Sweorice samt ev. Götaland som beskrivs tidigare, även om vårt Sverige grundar sig delvis på Sithiod så är de för olika för att man ska kunna se det som ett och samma rike.

/Mikael
1) hur definierar man "rike"? Definitionerna bör variera efter ideologi och målsättningar, och din definition verkar snäv och är därför bara ett av flera möjliga. De historiska motsvarigheterna till Anund Uppsale och Björn på Håga kallade sig utan tvekan konungar och hade säkert vissa befogenheter som de flesta kan acceptera som kungliga i ett område som de flesta människor lätt skulle acceptera som deras "rike".

2) när slutar Svearike och börjar Sverige? Där har vi också en problematisk avgränsning som oundvikligen varierar från person till person beroende på målsättningar. För en mer nationalistisk historiker som Nerman börjar Sverige med svionerna eftersom det beviserligen fanns föregångare till de svear som vi känner senare. För en antinationalistisk historiker kan det vara intressantare att lägga Sveriges tillblivelse så sent det bara är möjligt. Av andra skäl.

Det handlar om en jungel av definitioner och målsättningar. För mig är det mycket intressantare vad 1200-talshistorikern Snorre tyckte. Snorre besökte Sverige 1219 och kände inte bara till landet från vad norrmän och islänningar visste om landet utan också från vad Eskil Magnusson kunde berätta om landet. Vi kan vara ganska säkra på att Snorre fick en inblick i hur Sverige drevs.

Vad ansåg då Snorre om Sveriges tillblivelse, han som var ett ögonvittne till den här tiden och träffade dåtida svenska politiker? Ja svaret känner vi till. För honom förlorar sig Sveriges tillblivelse till en fjärran forntid där gudarna fortfarande vandrade på jorden. :wink:

Det är mycket talande att de norska kungarna gärna ville härstamma från sveakungar. Om ynglingatal var ett propagandaverk för norska kungar från 1100-talet så visar det ju att norrmännen och Snorre troligen skulle ha förbluffats över idén att Sverige uppstod med kristnandet. I alla fall så skulle de nog inte ha känt igen din definition av Sverige.

När det handlar om att den svenska kungalängden börjar med Erik Segersäll och Olof Skötkonung så är det väl mest att betrakta som en slags kompromiss mellan moderna kritiska historiker. Jag tvivlar starkt på att Erik och Olof betraktade sig som de första sveakungarna, och någon sådan hypotes går knappast att belägga i källmaterialet.

Användarvisningsbild
Djinghis Khan
Medlem
Inlägg: 2688
Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
Ort: Karlstad

Inlägg av Djinghis Khan » 27 februari 2005, 22:42

Conrad skrev:
1) hur definierar man "rike"? Definitionerna bör variera efter ideologi och målsättningar, och din definition verkar snäv och är därför bara ett av flera möjliga. De historiska motsvarigheterna till Anund Uppsale och Björn på Håga kallade sig utan tvekan konungar och hade säkert vissa befogenheter som de flesta kan acceptera som kungliga i ett område som de flesta människor lätt skulle acceptera som deras "rike".
Vi kan ju ta och jämföra med Irland under samma tid - ett land splittrat under över hundra kungar som styrde över sina respektive små "riken"/folk (túatha). Skulle du säga att varje litet tútath var "Irland"? På samma sätt kan det vikingatida Svealand-Götaland ha varit splittrade i mindre hövdingadömen/"riken" med flytande gränser som periodvis erkände olika överkungar med mer eller mindre symbolisk makt. Vi vet helt enkelt inte hur stor makt eller inflytande Sveakungarna hade över det område som de betraktade som sitt rike, förmodligen varierade det från kung till kung
2) när slutar Svearike och börjar Sverige? Där har vi också en problematisk avgränsning som oundvikligen varierar från person till person beroende på målsättningar. För en mer nationalistisk historiker som Nerman börjar Sverige med svionerna eftersom det beviserligen fanns föregångare till de svear som vi känner senare. För en antinationalistisk historiker kan det vara intressantare att lägga Sveriges tillblivelse så sent det bara är möjligt. Av andra skäl.
Jag tycker inte att frågeställningen är särskilt problematiskt - det moderna Sverige kommer till då det blir ett enhetligt kristet kungarike. I vår kurs räknade man med 1164 som en symbolisk gräns - det var året då Uppsala stift grundas och Sverige är definitivt ett (om än lösligt) kristet kungarike
Det handlar om en jungel av definitioner och målsättningar. För mig är det mycket intressantare vad 1200-talshistorikern Snorre tyckte. Snorre besökte Sverige 1219 och kände inte bara till landet från vad norrmän och islänningar visste om landet utan också från vad Eskil Magnusson kunde berätta om landet. Vi kan vara ganska säkra på att Snorre fick en inblick i hur Sverige drevs.
Anno 1219 - ja, anno 500 - nej knappast
Vad ansåg då Snorre om Sveriges tillblivelse, han som var ett ögonvittne till den här tiden och träffade dåtida svenska politiker? Ja svaret känner vi till. För honom förlorar sig Sveriges tillblivelse till en fjärran forntid där gudarna fortfarande vandrade på jorden. :wink:

Det är mycket talande att de norska kungarna gärna ville härstamma från sveakungar. Om ynglingatal var ett propagandaverk för norska kungar från 1100-talet så visar det ju att norrmännen och Snorre troligen skulle ha förbluffats över idén att Sverige uppstod med kristnandet. I alla fall så skulle de nog inte ha känt igen din definition av Sverige.

När det handlar om att den svenska kungalängden börjar med Erik Segersäll och Olof Skötkonung så är det väl mest att betrakta som en slags kompromiss mellan moderna kritiska historiker. Jag tvivlar starkt på att Erik och Olof betraktade sig som de första sveakungarna, och någon sådan hypotes går knappast att belägga i källmaterialet.
Även om 1200-talets skandinaviska kungar såg sig som arvtagare till gamla forntida riken så kan vi inte utan vidare acceptera det som fakta. Det var kutym hos medeltida härskare att förlägga sitt ursprung i en mytisk forntid, det ingick som standard i propagandaapparaten - se på Gesta Danorum, Jordanes De origine actibusque getarum eller Ynglingatal för den delen.

Fanns Svearna under folkvandringstid? Ja helt klart. Hur såg deras politiska sammansättning ut? Vi vet för lite för att kunna se närmare på detta Svearike, eller Götarike. Vid ungefär samma tid som de svenska kungarna håller på med sitt riksbyggande börjar mongolerna med sitt rike flera hundra mil österut. Samtidigt som Snorri sitter och skriver sin Edda satt ngn idag okänd mongolisk skrivare och sammanställde Mongolernas hemliga historia - ett verk som beskrev de mongoliska härskarnas historia och ursprung. Naturligtvis får vi veta att Djingis Khan kommer från en urgammal kungaätt med ursprung hos gudarna. Problemet är att vi inte vet ngt om detta eventuella forntida mongolvälde, kinesiska källor bekräftar mongolernas existens från 500-talet, men vi vet inget om deras politiska sammansättning. Om man ska ta Mongolerna hemliga historia bokstavligt som en verklig skildring av deras historia måste man samtidigt acceptera mer eller mindre fantastiska påståenden, såsom att mongolerna härstammar från gudomliga vargar och hjortar, samt från cykloper och himlavarelser.

Vi kan sitta här i Sverige och skratta åt dessa sagor. Men när det gäller de gamla isländska och engelska sagorna, ve den som vågar ifrågasätta deras sanningshalt!

Sedan angående dåtidens människors syn på övergången från Svearike till det kristna Sverige - det är mycket möjligt att de inte var medvetna om att de befann sig i den processen. Erik och Olof kanske såg sig som efterträdare till äldre kungar och hövdingar. Men det står ju ändå klart att det Sverige som framträder som ett kristet kungarike inte har mycket att göra med tidigare riksbildningar, liksom det islamska Egypten knappast är samma land som faraonernas rike

/Mikael

Användarvisningsbild
Conrad
Medlem
Inlägg: 82
Blev medlem: 16 oktober 2004, 13:11
Ort: Uppsala

Inlägg av Conrad » 3 mars 2005, 22:30

Djinghis Khan skrev:Men det står ju ändå klart att det Sverige som framträder som ett kristet kungarike inte har mycket att göra med tidigare riksbildningar, liksom det islamska Egypten knappast är samma land som faraonernas rike

/Mikael
Nja, det är nog en ganska extrem jämförelse.

Du kan ju hävda att Sven Svensson är en annan person vid 60 års ålder än han var vid 6 års ålder också.

Sveariket var ju en mer eller mindre kontinuerlig politisk enhet som mer eller mindre ständigt skiftade i storlek och skick mellan någon gång på järnåldern och idag.

Så som du resonerar kan man lägga gränsen för Sverige precis var man vill. Första århundradet med Tacitus, 600-talet med Ingjald (om han nu fanns), 900-talet med Erik Segersäll, 1000-talet med kristnandet, 1500-talet med Gustav Vasa, 1800-talet med förlusten av Finland, början av 1900-talet med demokratin, 1995 med EU-inträdet, osv.

Probstners förklaring kan jag däremot köpa som ett bra metodologiskt argument:
Probstner skrev:"Förste kristne regenten" blir ett självklart avstamp eftersom källäget i regel blir bättre i och med det, medan förhistorien förlorar sig i dimman och blandas upp med diverse legender (ofta påbättrade under 1800-talet).
Senast redigerad av 2 Conrad, redigerad totalt 4 gång.

Användarvisningsbild
Ralf Palmgren
Medlem
Inlägg: 2287
Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
Ort: Helsingfors

Inlägg av Ralf Palmgren » 3 mars 2005, 22:54

Den 13 november 1994 röstade visserligen svenskarna om att Sverige skulle från och med den 1 januari 1995 vara ett EU-land. Således skall det stå att Sverige gick med i EU, EU-inträdet och att Sverige har varit ett EU land från och med året 1995 och inte 1994!!! Samtidigt gick även Finland och Österrike med i EU.

Användarvisningsbild
Den stegrande kamelen
Medlem
Inlägg: 991
Blev medlem: 23 mars 2002, 21:08
Ort: Göteborg
Kontakt:

Inlägg av Den stegrande kamelen » 4 mars 2005, 02:19

Djinghis Khan skrev:Vi kan ju ta och jämföra med Irland under samma tid - ett land splittrat under över hundra kungar som styrde över sina respektive små "riken"/folk (túatha).
Förlåt en liten utvikning, men är detta samma ord som det gamla svenska tjod, som i Svitjod? Kom ordet i så fall till Irland med vikingarna, eller är de gemensamma rötterna äldre än så?
Djinghis Khan skrev:Vi kan sitta här i Sverige och skratta åt dessa sagor. Men när det gäller de gamla isländska och engelska sagorna, ve den som vågar ifrågasätta deras sanningshalt!
Är inte den rådande inställningen i det svenska historieetablissemanget snarare tvärtom? Dvs ungefär: "Ve den som dristar sig att tro på något ur sagorna. De säger absolut ingenting om den tid de påstås handla om, utan bara om den tid då de sattes på pränt."

Användarvisningsbild
Conrad
Medlem
Inlägg: 82
Blev medlem: 16 oktober 2004, 13:11
Ort: Uppsala

Inlägg av Conrad » 4 mars 2005, 08:23

Den stegrande kamelen skrev:
Djinghis Khan skrev:Vi kan ju ta och jämföra med Irland under samma tid - ett land splittrat under över hundra kungar som styrde över sina respektive små "riken"/folk (túatha).
Förlåt en liten utvikning, men är detta samma ord som det gamla svenska tjod, som i Svitjod? Kom ordet i så fall till Irland med vikingarna, eller är de gemensamma rötterna äldre än så?
Båda kommer av ett gammalt indo-europeiskt ord för "folk".
Den stegrande kamelen skrev:
Djinghis Khan skrev:Vi kan sitta här i Sverige och skratta åt dessa sagor. Men när det gäller de gamla isländska och engelska sagorna, ve den som vågar ifrågasätta deras sanningshalt!
Är inte den rådande inställningen i det svenska historieetablissemanget snarare tvärtom? Dvs ungefär: "Ve den som dristar sig att tro på något ur sagorna. De säger absolut ingenting om den tid de påstås handla om, utan bara om den tid då de sattes på pränt."
Ja, exakt. Det är den inställningen som Djinghis har lärt sig och som han å det bestämdaste försvarar.

Att hävda t.ex. att kopplingen mellan sveakungarna i Beowulf och i de isländska sagorna är "ytterst osäker" som NE gör visar upp just denna inställning.

Jag forskar inom ett annat område och som utomstående betraktar jag en sådan skepticism som direkt extrem. Det handlar mer om inställning och attityd än om vetenskaplig skepticism.

Som språkforskare kan jag hävda att oddsen för att parallellerna mellan kungarna Ottar-Othere, Adils-Eadgils och Onela-Ale skulle uppstå av en ren slump är bedrövliga.

Ny Björn
Medlem
Inlägg: 44
Blev medlem: 30 november 2004, 17:16
Ort: Åsön

Inlägg av Ny Björn » 4 mars 2005, 10:01

Jo - jag kan hålla med om att avståndstagandet från isländska källor ibland kan anta extrema former -men det har sina orsaker. Tidigare generationer av historiker och arkeologer såg de isländska källorna närmast som guideböcker - vilket de inte är. Som arkeolog ser jag iofs nästan allt, utom rent spontant uppkomna fyndplatser (t.ex. nedbrunna hus), som sekundära och mindre pålitliga källor. Gravar har skapats av någon av en anledning som vi idag inte känner till och isländska sagor skrevs ner av människor som även de hade avsikter med det skrivna. Naturligtvis finns det grader av sannolikhet i materialet, men där har ni en av huvudanledningarna till skepticismen....

/N B

Stefan Lundgren
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 13405
Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
Ort: Uppland
Kontakt:

Inlägg av Stefan Lundgren » 4 mars 2005, 14:16

Ralf Palmgren skrev:Den 13 november 1994 röstade visserligen svenskarna om att Sverige skulle från och med den 1 januari 1995 vara ett EU-land. Således skall det stå att Sverige gick med i EU, EU-inträdet och att Sverige har varit ett EU land från och med året 1995 och inte 1994!!! Samtidigt gick även Finland och Österrike med i EU.
Anser du att Sverige blev egen nation då?

Stefan

Användarvisningsbild
Ralf Palmgren
Medlem
Inlägg: 2287
Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
Ort: Helsingfors

Inlägg av Ralf Palmgren » 4 mars 2005, 14:37

8O :D :lol:

För Guds skull, Nej!!!

Jag kommenterade endast Conrads inlägg från i går kväll. Tydligen var det bara ett skrivfel för nu är det ju korrekt (Senast ändrad av Conrad idag klockan 10:55, ändrad totalt 2 gånger).

Stefan Lundgren
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 13405
Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
Ort: Uppland
Kontakt:

Inlägg av Stefan Lundgren » 4 mars 2005, 14:40

Jag tänkte väl det. Ralf. :lol:

Men jag står fortfarande fast vid mina tidigare inlägg, att Sverige blev premiärt enhetlig i samband med 1200-talet, eftersom det var lite grann som en maktkamp mellan götar och svear under de första tvåhundra åren, enligt en f d historiebok som jag hade.

Stefan

Användarvisningsbild
Djinghis Khan
Medlem
Inlägg: 2688
Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
Ort: Karlstad

Inlägg av Djinghis Khan » 4 mars 2005, 17:49

Conrad skrev:
Nja, det är nog en ganska extrem jämförelse.
Kanske, men det är ju ett personligt tyckande, inte objektiva fakta
Sveariket var ju en mer eller mindre kontinuerlig politisk enhet som mer eller mindre ständigt skiftade i storlek och skick mellan någon gång på järnåldern och idag.
Ja det kan nog vara sant, men det jag är kritisk mot är att man i det äldsta Svearikiet (-na) nödvändigtvis ser dagens Sverige
Så som du resonerar kan man lägga gränsen för Sverige precis var man vill. Första århundradet med Tacitus, 600-talet med Ingjald (om han nu fanns), 900-talet med Erik Segersäll, 1000-talet med kristnandet, 1500-talet med Gustav Vasa, 1800-talet med förlusten av Finland, början av 1900-talet med demokratin, 1995 med EU-inträdet, osv.
Nej, det är det kristna riket Sverige jag vill åt. Och då rör vi oss på 1000-talet. Men riksbildandet var ju en process (snarare än en enskild händelse), som började på järnåldern och avslutades med kristnandet. Skillnaden mellan våra respektive resonemang är att du vill se Sveriges tillblivelse i processens första början, medan jag snarare lutar åt att se riksenandet som ett faktum då processen avslutats
Ja, exakt. Det är den inställningen som Djinghis har lärt sig och som han å det bestämdaste försvarar.

Att hävda t.ex. att kopplingen mellan sveakungarna i Beowulf och i de isländska sagorna är "ytterst osäker" som NE gör visar upp just denna inställning.

Jag forskar inom ett annat område och som utomstående betraktar jag en sådan skepticism som direkt extrem. Det handlar mer om inställning och attityd än om vetenskaplig skepticism.
Kopplingen mellan namnen är nog inte fel, men det är inte det som primärt betvivlas här. Det är huruvida Sveariket (ev. rikena) på järnåldern kan ses som ett färdigt svenskt rike. Det vet vi inte säkert eftersom källagret är för tunnt, sen kan ju du tycka att det är för "extremt" skeptiskt av historikerna - men det ändrar inte vad som trycks i modern historievetenskaplig litteratur

/Mikael

Användarvisningsbild
WilmerT
Medlem
Inlägg: 255
Blev medlem: 9 juli 2003, 22:53
Ort: Metropolis Civitas Lund

Inlägg av WilmerT » 4 mars 2005, 19:38

Med risk för att missa intressant läsning i kommande inlägg gör jag ett inpass på ett av de första...
Djinghis Khan skrev:Kungen hade knappast problem med att ena svear och götar, eftersom det inte fanns ngn påtaglig motsättning mellan dessa grupper. Hans stora utmaning var väl snarare att inordna sina undersåtar i det nya, kristna kungariket - svear som götar
Fullträff! :-)
Vad var egentligen götar och svear? Inte lär vi komma till någon slutsats om vi dividerar om dem som skilda folkslag...
Och förresten, glöm inte bosättarna högre upp i Bottenhavet; Hel-singland!

Jag håller på Ingmar Nordgrens framställning (Goterkällan); götar/jutar/goter är ett mycket löst sammanlänkat religiöst "förbund", inte genom kontakter utan genom seder och gudapantheon.
Och svíarna, det var den soldyrkande fruktbarhetskulten...
Samtliga bebodde de sveonernas landområden...?
För att plocka citat från en av många refernser från tråden:
Conrad skrev:Vi kan nog vara säkra på att relationerna mellan svear och götar inte alltid var fredliga. För varför skulle svear och götar skilja sig från andra folkgrupper?
Så länge vi skiljer på stammar, folk och religion är jag med. Götar var inte bara västergötland och östergötland, det var östfold och jutland och andra områden med... och riksinflytande pådrevs både från norska, danska och sveonska (små)kungar.

När bildades alltså Sverige?
Jo när den sedan länge existerande ordningen av småkungar eller jarlar över mindre områden slutligen kunde bindas ihop under en överkonung.
Alltså när den förste, drifitigaste av blotkungarna/översteprästerna insåg den kristna religionens oerhörda politiska tyngd för att försäkra sig om makten i vilken del av världen det nu månde vara...

Och om då götarna till mans ville hålls kvar vid asatron fast kungen ville kalla sig kristen... hur stod det då till med den del av det sveonska folket som bebodde Mälardalen (och Hälsingland - eller var det kanske samma 8O)...?
Ja att dömma av runstenarna var de ju redan kristna, vilket Henrik Janson antyder i Templum nobilissimum, men de var väl kanske inte var katolskt kristna - utan kättare?

Hade folklanden i Mälardalen någon kung innan vi har tillförlitliga källor som samlat även dessa i ett fornsvenskt rike?
Eller delades makten broderligt utan kunglig inblandning som på Island...?

Ska läsa resten av inläggen här för att se vart diskussionen lett, ber om ursäkt om jag vikt av åt "fel" håll...

/Wilmer T
...här skiner solen...

Skriv svar