Häxprocesserna

[Stefan Lundgren]

Sedan kom Urban Hjärne med en skrift bl a, som gjorde att synen på häxor blev förändrad.

Stefan

[Widsith]

Ett tidigt fall är när Priscillian av Avila bränns på bål år 383 anklagad för trolldom.
Denna sida som jag hittade tycks dock tala emot förmodan att häxprocesserna var en luthersk uppfinning:
http://www.summerlands.com/crossroads/r ... 000084.htm

[Probstner]

Häxjakt är med all säkerhet ingen luthersk eller reformert uppfinning. Men det är ändå intressant att det på sina (katolska) håll finns en utbredd uppfattning om att så är fallet.

Intressant länk f ö.

/ Probstner

[Hexmaster]

Häxprocesser fanns visserligen före reformationen, men de post-reformerta (eller vad man skriver...) var mycket mer intensiva. Förstår på sätt och vis om katoliker förknippar en negativ händelse med sin fiende; påminner om hur man i protestantiska länder kommit att förknippa jesuiterna med inkvisitionen, trots att det var fransciskaner och framför allt dominikaner som var inblandade. Bakgrunden skulle vara att jesuiterna hade en framträdande roll i motreformationen, och därför var en mer profilerad motståndare.

[lioness]

Apropå ingenting...men jag hittade denna "häx"ramsa i protokollen från 1674-en ramsa man trodde kunde bota värk

För queesan (värk)

Queesan gick på vägen fram
Då mötte hon en gammal man
Vart ska du gå? Sade hon
Jag ska gå i bondens gård
Blanda blod och bryta ben
Jag ska dig återvända och mina ord framsända

Jag stämmer dig uti det berg där ingen bor
Uti den sjö som ingen ror
Under en sten
Och ingen till men
I faderns sonens och den helige andes namn

Översättningen är kanske dålig, men jag gjorde ett försök ialla fall

[Stefan Lundgren]

Man kan nog hitta någonting om häxorna i "Kulturhistorisk lexikon över nordisk medeltid" också.

Stefan

[Hexmaster]

Holmberg påstår att det i samband med häxprocesserna skett en större utflyttning av tjörboar till Holland. Kan detta bevisas?

Tjörn-auktoriteten Johan Pettersson har jag inte fått tag på men på Orust finns en som är ungefär lika duktig, fick följande svar:

Att man flydde undan häxprocesserna är mig helt okänt och knappast troligt. De som dömdes var nästan alla så fattiga att de ej kunde flytta. De mer förmögna som blev anklagade flydde absolut inte - att fly ansågs alltid betyda att man erkände sig skyldig. Om man avrättades för trolldom blev all egendom förverkad till kronan - och detta kämpade alla som ägde något emot. Framstående personer som Jöns Gullbrandsson i Vräland och kyrkoherde Bagges mor i Marstrand som indrogs i processerna, blev genom sitt motstånd frikända.
Holmbergs uppgifter om Tjörnbor i Holland under 1600-talet har nog andra orsaker. Hollands ostindiska kompani var stort redan då och många sjövana bohusläningar sökte sig dit för att följa med till Ostindien och tjäna pengar på handeln. Jag känner till ett antal Orustbor som var utflyttade till Amsterdam under 1600-1700-talen. Säkert var det också Tjörnbor som av detta skäl hade flyttat dit. Avståndet sjövägen var ju inte heller särskilt långt - man seglade väl hem på 4-5 dagar.

En duktig släktforskare och tjörnbo jag kollade med hade heller aldrig hört talas om det hela, mer än just detta, att det inte var ovanligt att bohuslänningar i allmänhet tog hyra hos Ostindiska. Kopplingen till häxprocesserna är alltså obefintlig.

[Widsith]

Inget ont om kultursekreterare Folke Olsson. men ett "knappast troligt" och ett "nog" räcker inte. Det borde vara ganska enkelt att i in- och utflyttningslängder samt husförhörslängder för Tjörn konstatera om detta varit fallet eller inte. Jag har faktiskt i annat sammanhang kunnat konstatera att Holmbergs uppgifter kan vara rätt så sanningsenliga. Men, just för Tjörn är det lite speciellt, se nedan.

Kopplingen till häxprocesserna är alltså obefintlig.

Nej, däremot är antagandet om detta godtyckligt.
De äldre kyrkoböckerna brann enligt min vän tjörbon Johan Pettersson upp 1822, det är därför vi inte genast kan konstatera om uppgiften stämmer eller inte. Det finns ytterst få handlingar kvar från häxprocessernas dagar (före 1822). Dock borde man i domstolsprotokollen kunna konstatera om det förekommer en mängd tjörbor eller inte.

[Hexmaster]

Pro primo: Almegius, inte Olsson.

Pro sekundo:

Jag har faktiskt i annat sammanhang kunnat konstatera att Holmbergs uppgifter kan vara rätt så sanningsenliga.

Ja, han for väl inte med osanning precis hela tiden... Eller menar du i det aktuella fallet? Var då?

Pro tertio:

Från annat håll har jag att bohusläningar med sjövana vid den aktuella tiden tog hyra hos Ostindiska kompaniet, som var i mycket stort behov av folk. Den förklaringen finner jag högst rimlig. Att folk som anklagats för häxeri varken ville eller kunde lägga benen på ryggen har Almegius intygat; jag finner även det rimligt. Kvar finns Holmbergs märkliga uppgift, som i sin ensamhet har fått hela bevisbördan över sig. Om den stämmer så har ju släktingarna hemmavid hållit kontakten även ett par generationer efteråt, det borde rimligtvis ha lämnat historiska spår, som ingen insatt människa känner till.

[Widsith]

Pro primo: Folkes far hette Olsson i efternamn, ej Almegius. Detsamma gällde för Folke ett tag.

Pro secundo: Holmberg berättar om en man som skall ha fallit utför ett högt berg 100 meter rakt ned i havet, och undkommit utan en skråma. Mannen hade klättrat på berget i jakt efter måsägg. När jag sökte i kyrkoböckerna, hittade jag mannen, som blivit änkeman med många barn att försörja några år innan. Förmodligen försökte denne berika matbordet med måsägg. Mannen hade enligt böckerna levat när Holmberg kom på besök, men dött några år senare, efter att Holmbergs "Bohusläns beskrifning" kommit ut. Alla skador behöver ju inte synas utanpå.
I förhållande till tjörboarnas utflyttning till Holland kan det vara så, att Holmberg faktiskt hört denna historia berättas av lokalbefolkningen, kanske rent av av någon med släktingar i Holland som en följd av häxprocesserna.

Pro tertio: Naturligtvis fanns det bohuslänningar i tjänst hos Ostindiska kompaniet, konstigt vore väl annars? Det i sig är dock inget bevis för att de holländska tjörboarna var sjömän i utländsk tjänst.

Att folk som anklagats för häxeri varken ville eller kunde lägga benen på ryggen har Almegius intygat; jag finner även det rimligt.

Det vore inte första eller sista gången som folk flyr landet pga att de känner sig förföljda. De som anklagats för häxeri slutade förmodligen sina dagar på Tjörn, om de var tjörboar vill säga. Däremot hade de släkt, och den släkten kan ha varit oroliga för att i sin tur anklagas för häxeri. Det var ju inte ovanligt att man under bövelens torquerande angav de man först kom att tänka på, ex.vis nära anhöriga. Om antalet anklagade inom en viss släkt redan var högt, lär den återstående delen ha sett det som säkrare att fly landet. Detta skulle kunna, i brist på kyrkoböcker på Tjörn före 1822, konstateras i domstolsprotokollen från tiden för häxprocesserna.

[Stefan Lundgren]

Hittade följande om häxprocessen på internet.

http://www.algonet.se/~hogman/slhaxor.htm
http://www.sarabr.com/haxberget.php


Stefan

[Airamya]

Jag har varit borta från forumet en månad ungefär, varför jag inte följt diskussionen här. Det har förekommit lite frågor runt häxprocesserna i övriga Europa. Jag ska försöka svara så gott jag kan.
Det är ganska stor skillnad på de protestantiska häxprocesserna och den romerska inkvisitionen. Där handlade det inte så mycket om flygande häxor och sabbat hos Djävulen utan om mera jordnära 'trolldom'. Rykten och lösa anklagelser var inte tillåtna och vittnesuppgifter inte giltiga om de inte avgetts under ed och straffansvar och osannolika berättelser betraktades omedelbart som ogiltiga. Här i Norden gick det ju till precis tvärtom...
Med dessa begränsningar skulle de flesta dömda 'häxorna' i Sverige ha kommit undan.
De misstänkta hade dessutam rätt till advokat och om de inte hade råd med det så var inkvisitionsdomstolen tvungen att ställa medel till förfogande. Barnvittnesmål var inte tillåtna och ej heller från personer som var jäviga, exempelvis fiender till den misstänkte. Ja ni, det hade sett väldigt annorlunda ut för Nordens dömda kvinnor om vi hade följt inkvisitionens regler...
Vad gäller rätten till advokat var inkvisitionen hundratals år före sin tid.
Beviskraven var mycket stränga och allt detta sammantaget räddade Italien från att drabbas av samma typ av häxepidemier som härjade exempelvis i de tyska staterna och i Norden. Straffen var helt annorlunda än här också. Fär en 'förstagångshäxa' kunde det räcka med att läsa lite extra böner och fasta, t ex.
Bara 5 av de första 5000 som ställdes inför inkvisitionsdomstolen i Friuli mellan 1551 och 1647 avrättades. I Venedig beräknas inkvisitionsdomstolen ha beslutat om ungefär 15 avrättningar mellan 1553 och 1588.
Sammantaget kan den romerska inkvisitionen ha avrättat ett hundratal personer för trolldomsbrott under den mer än hundraåriga period då häxeriet grasserade som värst i den europeiska föreställningsvärlden.

[Airamya]

Under perioden 1547 till 1701, när den spanska inkvisitionen på Sicilien behandlade 456 mål som gällde olika former av vidskepelse, alltifrån flygturer till Benevento till trollkarlar och astrologer, brändes 25 personer för olika former av kätteri. Men inte en enda av dem var dömd som häxa.
De enda kända dödsdomarna för trolldom i Portugal under 1500-talet avkunnades i en världsig domstol. 1599 brändes fem häxor på Rossiotorget i Lissabon och på instruktioner från drottning Catarina ytterligare en häxa något år senare. Från inkvisitionen i Portugal är bara en avrättning för häxbrott känd (Évora 1626). Av 11745 rättsfall i arkiven handlar bara 291 om häxor, där således bara en enda dömdes till döden.

[Airamya]

Någon undrade on barnaförande förekom på kontinenten... Ja, åtminstone i Baskien... där utspelade sig ett drama som till flera delar påminner om det svenska. (Vill ni veta mer om detta kan ni söka info om María de Ximildegui och Zugarramurdi.)
Där florerar samma legender, samma riter, samma syner som hos de svenska 'häxorna'. Och länken mellan Baskien och Dalarna har man ännu inte funnit... 8)
Det blev i alla fall häxpanik i hela norra Spanien, av ett slag som påminner kraftigt om den svenska men som slutade helt annorlunda, tack vare en man vid namn Alonso de Salazar Frías, som räddade minst 5000 människoliv under denna hysteriska period.
Detta är en story väl värd en hel bok och jag går inte in närmare på den här.

[Lindir]

Jag tycker att resonemangen om regionala skillnader i Lindirs länk är högintressanta, f a med tanke på katolska och protestantiska områden. Det är ju uppenbart att häxprocesser dels var begränsade till vissa regioner i de berörda länderna, dels inte tycks ha varit beroende av rådande religionsform. Jag kan inte hitta några mönster, hur jag än försöker. Vad finns det för förklaringar till denna märkliga fördelning?

De enda mönster jag tycker mig se i statistiken är att de flesta avrättades i Tyskland, och att det sedan blir färre och färre ju längre bort från Tyskland man kommer.