Da Vinci-koden
Visst kan man diskutera katolska kyrkan eller kyrkan i allmänhet, eller religion på längden och bredden, men att göra det med utgångspunkt från Da Vinci-koden, hrrrm, det är lite som att diskutera medeltiden efter att ha läst ett album med Smurfarna. För att dra till med något.
Jag lämnade den här tråden för att jag inte läst DVK; nu har jag gjort det, och kan bara konstatera att det inte var värt besväret. "Umberto Eco på Wahlströms förlag" var en tanke som jag inte lyckades bli av med sedan jag väl fått den.
En konspirationsteori jag går omkring och suger på är hur i h-e just den här smörjan kan ha gått och blivit så populär - inte hör den till de sämsta, gubevars, men det ges säkert ut ett par tusen böcker varje år som är mycket mycket bättre. * Funderar *
Jag lämnade den här tråden för att jag inte läst DVK; nu har jag gjort det, och kan bara konstatera att det inte var värt besväret. "Umberto Eco på Wahlströms förlag" var en tanke som jag inte lyckades bli av med sedan jag väl fått den.
En konspirationsteori jag går omkring och suger på är hur i h-e just den här smörjan kan ha gått och blivit så populär - inte hör den till de sämsta, gubevars, men det ges säkert ut ett par tusen böcker varje år som är mycket mycket bättre. * Funderar *
-
Artur Szulc
- Medlem
- Inlägg: 1954
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
- Ort: Västra Götaland
Da Vinci-koden är god underhållning, faktiskt, vad vissa av er än säger.
Umberto Eco har nämnts av flera här, herregud, vilken pretentiös författare. Jag har försökt ta mig igenom "I rosens namn" tre gånger och varje gång tröttnar jag efter fyra sidor.
Men för att återgå till Da Vinci-koden. Dan Brown har kanske inspirerats av Umberto Eco (det är få författare som inte låter sig inspireras av andra författare), men han har i större grad påverkats av boken "Holy blood, holy grail" och andra i genren alternativ historia.
Faktum kvarstår, inte ens konsthistoriker eller konstforskare kan bli kloka på multigeniet da Vinci och hans målning "den sista nattvarden" eller "mona lisa". Båda målningarna är viktiga i Da Vincikoden. Efter att jag hade läst boken så började jag att kolla runt lite i konstböcker, och faktum är att målningen "den sista nattvarden" är skum på flera sätt, bl a undrar jag varför en av händerna just håller i en kniv och dessutom är det en hand för mycket.
Nåväl,
Nä, ska sova lite nu.
Artur
Umberto Eco har nämnts av flera här, herregud, vilken pretentiös författare. Jag har försökt ta mig igenom "I rosens namn" tre gånger och varje gång tröttnar jag efter fyra sidor.
Men för att återgå till Da Vinci-koden. Dan Brown har kanske inspirerats av Umberto Eco (det är få författare som inte låter sig inspireras av andra författare), men han har i större grad påverkats av boken "Holy blood, holy grail" och andra i genren alternativ historia.
Faktum kvarstår, inte ens konsthistoriker eller konstforskare kan bli kloka på multigeniet da Vinci och hans målning "den sista nattvarden" eller "mona lisa". Båda målningarna är viktiga i Da Vincikoden. Efter att jag hade läst boken så började jag att kolla runt lite i konstböcker, och faktum är att målningen "den sista nattvarden" är skum på flera sätt, bl a undrar jag varför en av händerna just håller i en kniv och dessutom är det en hand för mycket.
Nåväl,
Nä, ska sova lite nu.
Artur
Där har jag också varit... Eco skrev en kommentar till boken där han nämnde hur han med flit lade in en långrandig beskrivning av en dörr någonstans alldeles i början av dörren, med det uttalade syftet att skrämma bort läsare som nog ändå inte skulle få någon behållning av boken - ungefär så gick resonemanget.stanislav skrev:Jag har försökt ta mig igenom "I rosens namn" tre gånger och varje gång tröttnar jag efter fyra sidor.
Elitistiskt? Javisst. Fult? Tja.
Men, som Frans G. Bengtsson skriver någonstans, problemet med dåliga böcker är inte att de skrivs, förläggs, trycks, distribueras, recenseras, diskuteras, köps, ges bort, sätts in i bokhyllor eller hanteras på andra sätt; de bidrar till sysselsättningen, bruttonationalprodukten och momsinbetalningarna, de löser presentproblem och betalar bokhandlarhyror, och så vidare. Nej, problemet uppstår först när någon läser smörjan, för då ödar denne bort tid, dyrbar tid som skulle kunna ägnas åt bättre ting, tid som aldrig skall komma åter. Kanske något att tänka på, såhär i juletid.
Du läste väl den engelska versionen som jag rekommenderade? Den svenska är lika spännande som, tja, en deklarationsblankett.Hexmaster skrev:Visst kan man diskutera katolska kyrkan eller kyrkan i allmänhet, eller religion på längden och bredden, men att göra det med utgångspunkt från Da Vinci-koden, hrrrm, det är lite som att diskutera medeltiden efter att ha läst ett album med Smurfarna. För att dra till med något.
Jag lämnade den här tråden för att jag inte läst DVK; nu har jag gjort det, och kan bara konstatera att det inte var värt besväret. "Umberto Eco på Wahlströms förlag" var en tanke som jag inte lyckades bli av med sedan jag väl fått den.
En konspirationsteori jag går omkring och suger på är hur i h-e just den här smörjan kan ha gått och blivit så populär - inte hör den till de sämsta, gubevars, men det ges säkert ut ett par tusen böcker varje år som är mycket mycket bättre. * Funderar *
Jag måste återigen säga att bokens försäljningssiffror inte förvånar mig, men att däremot den massiva kritiken mot den gör det. Jag har sedan den senaste diskussionsrundan roat mig med att samla på artiklar som är kritiska mot Da Vinci-koden, och, ja, de flesta av dem kommer från religiösa publikationer. Det är också bestickande att dessa kritiska skribenter tycks upprepa varandras artiklar, man tar upp exakt samma skäl till att Da Vinci-koden är felaktig, och man har alla exakt samma sakfel i sin kritik! Per Beskows artikel som Lindir nämnde är som en blåkopia av dessa artiklar.
-
Artur Szulc
- Medlem
- Inlägg: 1954
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
- Ort: Västra Götaland
Nej, problemet uppstår först när någon läser smörjan, för då ödar denne bort tid, dyrbar tid som skulle kunna ägnas åt bättre ting, tid som aldrig skall komma åter. Kanske något att tänka på, såhär i juletid.[/quote]
Problemet är bara vem som bestämmer vad som är smörja.
jag blir alltid lika mörkrädd när någon ska tala om för mig vad som är god kultur, god litteratur, "bra" filmer osv.
Att göra uttalanden om vad som inte är smörja anser jag säger mer om personen som uttalar sig än om den litteratur som uttalandet handlar om.
Artur
Problemet är bara vem som bestämmer vad som är smörja.
jag blir alltid lika mörkrädd när någon ska tala om för mig vad som är god kultur, god litteratur, "bra" filmer osv.
Att göra uttalanden om vad som inte är smörja anser jag säger mer om personen som uttalar sig än om den litteratur som uttalandet handlar om.
Artur
Jaha? Det görs ju i varenda tidning, av såväl filmer som böcker som restauranger etc. Kan man ge ettor, treor och femmor till restauranger, som ju endast ger tillfällig spis, så kan man väl ge det till filmer och böcker, och andra dylika kulturformer som förväntas vara även efter att tidningen ifråga gått till återvinning?stanislav skrev:jag blir alltid lika mörkrädd när någon ska tala om för mig vad som är god kultur, god litteratur, "bra" filmer osv.
I vissa fall är smaken såsom baken, dvs. delad, i andra fall är den det inte - det finns faktiskt böcker, filmer och andra kulturyttringar som verkligen är smörja, oavsett om någon vågar stå upp och säga det eller inte. På FGB:s tid fanns inte televisionen, men i våra dagar kan vi exempelvis gå ut och säga att KANAL FEM SÄNDER BARA SKIT utan att behöva riskera att någon fiskar fram ett djupsinning fragment som verkligen förtjänar att bevaras.
-
Artur Szulc
- Medlem
- Inlägg: 1954
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
- Ort: Västra Götaland
Visst kan allting recenseras, men inte fasiken behöver någon tala om för mig: gå till den restaurangen, se den filme eller läs de boken? JAg hoppas att jag kan lita till mitt egna omdöme (kan du?) och också läsa böcker (se filmer osv) som mitt egna omdöme anser passa mig just då. Visst, jag har läst många klassiker men jag har ockå läst en hel del kiosklitteratur och jag kan säga att jag har fått behållning av båda typerna av litteratur. Att vara enkelspårig gällande litteratur, mat eller film är jäkligt tråkigt.Jaha? Det görs ju i varenda tidning, av såväl filmer som böcker som restauranger etc. Kan man ge ettor, treor och femmor till restauranger, som ju endast ger tillfällig spis, så kan man väl ge det till filmer och böcker, och andra dylika kulturformer som förväntas vara även efter att tidningen ifråga gått till återvinning?
Jasså! och enligt vem är vissa böcker smörja? Enligt dig? Eller någon allvetande kulturelit? Visst, jag kan hålla med dig till viss del, men fortfarande handlar det om personlig smak och jag skulle aldrig få för mig att säga till någon som älskar, tja, låt oss säga Harlekinböcker (alltså böcker för medelålderskvinnor som är utsvultna på romantik), att den typen av litteratur är smörja och inte värd att läsa. Vem är jag att döma ut någons personliga smak på det sättet?I vissa fall är smaken såsom baken, dvs. delad, i andra fall är den det inte - det finns faktiskt böcker, filmer och andra kulturyttringar som verkligen är smörja, oavsett om någon vågar stå upp och säga det eller inte.
Artur
Inte särskilt OT tycker jag - som redan nämnts finns det en bok Focaults pendel (stavning?) av Umberto Eco som kan rekommenderas. Handligen går i princip ut på att några historie-kunniga konstruerar en konspiration om Tempelherrarna, som en sorts hobbyprojekt.Fnoskar skrev:Lite OT men någon som kan tipsa om liknande böcker som är bra?
En liten påminnelse till Hexmaster:
http://www.abc.net.au/news/newsitems/s1052700.htm
Ett annat skönlitterärt verk med religiösa förtecken är Mel Gibsons film "The Passion of the Christ". Här kan det vara intressant att jämföra en storsäljare med en annan. Filmen är rikligt kryddad med felaktigheter, men har ändå inte råkat ut för samma kritikerstorm som "Da Vinci-koden". Något har jag dock lyckats hitta:Du läste väl den engelska versionen som jag rekommenderade? Den svenska är lika spännande som, tja, en deklarationsblankett.
http://www.abc.net.au/news/newsitems/s1052700.htm
Ähuum. OK. Widsith - när farsan visade upp en volym på svenska så gav jag upp, och läste sk*ten. MEN, även om man bortser från en viss torftighet i språket så kändes mycket i boken som hade mindre med språket och mer med handlingen att göra som, tja, en kiosk-deckare, eller vad man nu kan dra till med. Jovisst - "Eco från Wahlströms förlag" - det var ju det den var. Som när den där puman dök upp på brottsplatsen, och man innan meningen var slut visste att de skulle få ihop nåt... En kliché är väl en kliché, oavsett språk. För att ta ett exempel.
- tyskaorden
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 9334
- Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52
-
Stringfellow
- Provmedlem
- Inlägg: 1
- Blev medlem: 31 december 2004, 10:13
- Ort: Stockholm
- Kontakt:
Pratas väldigt mycket religion här, men jag tycker inte att Da Vinci-koden handlar så mycket om det, utan faktiskt främst är en feministisk bok. Eller kanske rättare sagt en jämställd bok.
Det är väl en underbar tanke att förr i tiden hade kvinnor samma rättigheter och möjligheter som oss män. Något som ett flertal relgioner tog ifrån dom. Inte bara kristendomen utan även t.ex. buddhismen som ser ner på kvinnor.
Jag tycker boken är bra och ger en hel del tankeställare.
Det är väl en underbar tanke att förr i tiden hade kvinnor samma rättigheter och möjligheter som oss män. Något som ett flertal relgioner tog ifrån dom. Inte bara kristendomen utan även t.ex. buddhismen som ser ner på kvinnor.
Jag tycker boken är bra och ger en hel del tankeställare.