Skulle Sverige haft mer chans än Finland mot Sovjet?

[-vils-]

givetvis hade svenskarna stridit minst lika bra som finnarna under motsvarande premisser, dvs ifall ryssland hade invarderat sverige (eller försökt).

Det är ju bara att se på alla de svensk-frivilliga, som tog frontansvar och klarade sin uppgift *minst* lika bra som vilket finskt förband som helst under både vinderkriget som fortsättningskriget..

[-vils-]

Finnarna i alla ära under vinterkriget. Men vad var det för arme de stred emot och vilken vinterutrustning hadde de? De frös ju i princip ihjäl.

Jag förstår inte varför på svenska sidan gränsen skulle det vara soldater med mindre stridsmoral och vilja att försvara sitt land med alla medel än det skulle vara på finska sidan gränsen.

De frivilliga svenskar som deltog gjorde mycket bra ifrån sej. Till och med bättre än många finnar.Det finns dokumenterat.

Detta inlägg är inte menat att provecera, jag har full respekt för Finland och deras insats under vinterkriket. Men jag tycker det blir lite mycket Sisu emmelanåt.

Jag kan inte göra annat än och hålla med Joms.
All heder åt finnarna men ryssarnas anfallskrig mot Finland måste nog ändå ses som en av andra världskrigets absolut svagaste insatser.

Era argument felar stort eftersom ni helt verkar ha glömt slutstriderna 1944 på karelska näset. Där mötte de hårt ansatta finska trupperna modert ryskt pansar och trupp, för att inte tala om artilleri. Faktiskt var de i sådans numerrärt underläge att jag fortfarande förundras hur finnarna lyckades hejda ryssen överhuvudtaget sommaren 1944.

[Sergeant Pepper]

Era argument felar stort eftersom ni helt verkar ha glömt slutstriderna 1944 på karelska näset. Där mötte de hårt ansatta finska trupperna modert ryskt pansar och trupp, för att inte tala om artilleri. Faktiskt var de i sådans numerrärt underläge att jag fortfarande förundras hur finnarna lyckades hejda ryssen överhuvudtaget sommaren 1944.

Enkelt! Sovjet hade helt enkelt större intresse av att snabbt rycka fram i centraleuropa och ville inte binda upp trupper för ett till synes segdraget utnötningskrig som skulle bli följden av försök att erövra hela Finland. Framförallt det finska artilleriets insatser i striderna på Karelska näset (framförallt Tienhaara och Tali-Ihantala) men även den finska motanfallet som hindrade ryssarna vid U-ställningen i Fjärrkarelen bidrog enligt min mening till att ge Sovjet den insikten att det skulle inverka alltför menligt på den centraleuropeiska fronten att binda trupper för att i grunden slå och erövra Finland.

[Joms]

Kan det inte varit så att ryssarna var oroliga för att Sverige skulle gått med i ett fullskaligt krig om fronten hadde rämmat?
Hadde Svenskarna inte sett detta som ett jättehot mot Sverige och känt sej tvingade i förebyggande syfta att stoppa ryssen?
Var inte sverige väldigt bra rustat under den här tiden? Tycker att jag läst att de hadde rustat kraftigt sedan krigsutbrottet.

Tror ni Ryssarna var oroliga för ett eventuellt Svenskt deltagande?
Och vad skulle Svenskarna kunnat prestera?

[Stilleben]

Kan det inte varit så att ryssarna var oroliga för att Sverige skulle gått med i ett fullskaligt krig om fronten hadde rämmat?
Hadde Svenskarna inte sett detta som ett jättehot mot Sverige och känt sej tvingade i förebyggande syfta att stoppa ryssen?
Var inte sverige väldigt bra rustat under den här tiden? Tycker att jag läst att de hadde rustat kraftigt sedan krigsutbrottet.

Tror ni Ryssarna var oroliga för ett eventuellt Svenskt deltagande?
Och vad skulle Svenskarna kunnat prestera?

Även om det var 1944 fanns det fortfarande stora brister i det svenska försvaret, främst ett nästan omodern och litet flygvapen samt för lite pansar och pansarvärnsvapen. Upprustningen och materialanskaffningen under krigsåren tog sin tid, det har sagts att först 1949 fick man den värnkraft man gärna skulle ha haft under krigsåren.

[Mörner]

Diskussionen angående den finska sisun jämförd med den svenska stridsviljan är oerhört intressant, slutligen är det dock en fråga om nationalidentitet, nationalism eller fosterlandskärlek. Som tur är blev aldrig den svenska stridsviljan testad i strid men jag måste inflika, när jag nu under det senaste halvåret sysselsatt mig med forskning och intervjuande angående den svenska insatsen i Finland under Vinterkriget och Fortsättningskriget, att den svenska stridsviljan måste befunnit sig i ett oerhört gott skick. Veteranerna Åke Kretz, Carl-Ragnar Béve samt flertalet andra veteraner ger entydligt den bilden. Förvisso talar vi om frivilliga soldater, alltså går det säkerligen att tala om högre motivation, men faktum kvarstår: de svenska soldaterna i Finland 1939-1944 slogs minst lika bra som finnarna. Detta kan få en att tro att svenskarnaskulle ha god "sisu". Men som sagt, det får vi som tur nog aldrig veta.

[Ja77]

Vet inte om detta är sant, kan någon bekräfta eller förneka?

Finland var de enda landet som betalat av sin (pengar) skuld till USA som de flesta länder drog på sig under och efter första värdskriget.

Roswelt tycke finnarna var pålitliga och bra av den anledningen + att sovjet faktiskt anföll finland på mycket tvekasma moraliska grunder.

Summan av detta var att Finland var de enda landet i öst som Roswelt kämpade aktivt för att de INTE skulle hamna i Stalins klor. Som jag förstår var Roswelt berätt att sätta hårt mot hårt om Stalin okuperade Finland. Därav av att Ryssarna stannade på "sin" del av kareliska näset enligt 1940 nya gräns och gick igenom nord-finland för att sedan bara gå in i nord-norge.

Någon som kan bekräfta eller dementera historien? Den enkla saningen kan också vara att röda armen hadde sikte på Berlin och "glömde" bort finlandsfronten.

[Stilleben]

Vet inte om detta är sant, kan någon bekräfta eller förneka?

Finland var de enda landet som betalat av sin (pengar) skuld till USA som de flesta länder drog på sig under och efter första värdskriget.

Roswelt tycke finnarna var pålitliga och bra av den anledningen + att sovjet faktiskt anföll finland på mycket tvekasma moraliska grunder.

Summan av detta var att Finland var de enda landet i öst som Roswelt kämpade aktivt för att de INTE skulle hamna i Stalins klor. Som jag förstår var Roswelt berätt att sätta hårt mot hårt om Stalin okuperade Finland. Därav av att Ryssarna stannade på "sin" del av kareliska näset enligt 1940 nya gräns och gick igenom nord-finland för att sedan bara gå in i nord-norge.

Någon som kan bekräfta eller dementera historien? Den enkla saningen kan också vara att röda armen hadde sikte på Berlin och "glömde" bort finlandsfronten.

Riktigt såtillvida att USA verkade för att försöka få förhandlingar igång mellan Finland och Sovjet för att få slut på kriget dem emellan. Vid konferenserna mellan de tre stora, England, USA och Sovjet, framhölls också i motsats till Baltikum, Finlands särställning, vilket Stalin uppenbarligen tog intryck av.

De diplomatiska förbindelserna mellan England och Finland avbröts efter påtryckningar av tyskarna redan hösten 1941. England fann sig därefter efter ryska påtryckningar men mycket motvilligt tvungen att i dec. 1941 förklara Finland krig. Några krigshandlingar förekom dock aldrig mellan länderna!

USA dröjde i det längsta med att avbryta de diplomatiska förbindelserna, det gjordes först sommaren 1944 i samband med det s.k Ribbentropavtalet mellan Tyskland och Finland.

President Roosevelt konstaterade då att "USA går inte att köpa på avbetalning" som en kommentar till att Finland strax innan fullgjort den sista betalningen av krigsskulden från 1:a världskriget. Någon krigsförklaring utfärdades dock aldrig.

Att USA inte ville gå hårdare fram kan också förklaras av att finnarna p.g.a. sin tapperhet under finska vinterkriget (Davids kamp mot Goliat o.s.v.), hade en stor goodwill i USA samt att USA har en stor skandinavisk befolkning.

England, men inte USA, var representerade i den ryska kontrollkommission som skulle övervaka stilleståndsavtalet från sept. 1944 och tyskarnas utdrivning ur Finland m.m., men gjorde där inga aktiva insatser, ej heller vid fredsförhandlingarna i Paris 1947.

[varjag]

Ja77 - varifrån har du fått detaljerna om Roosevelts argumenterande för Finlands oberoende och 'sätta hårt mot hårt'? USA's regering hade visserligen ett svagt hjärta för Finland - men så länge Finland kämpade på 'Tysklands sida' övervann man sådana tveksamheter. På sommaren 1944 när den ryska storoffensiven satte in på Karelska Näset, hade USA händerna fulla i Frankrike och 'intet hårt' att sätta emot - tvärtom. Man bönade Stalin om en offensiv mot tyskarna i öster - för att 'lätta det tyska motståndet' som reducerat de västallierades framryckning till snigelfart. Den ryska offensiven mot Finland hade till uppgift att snabbt slå ut Finland som tysk bundsförvant och tvinga fram en fred. Tack vare den finska arméns otroliga seghet och offervilja i dessa strider lyckades den, som Mannerheim skrev 'ge diplomatin dess stund' - och bevara Finlands (begränsade) självständighet efter fredsslutet.
T.o.m. ryssarna måste hushålla med sina resurser 1944 - man kan bara spekulera vad som hänt om de satt in en eller två arméer till mot Finland som framtvingat en total finsk kollaps. Som tur var, för Finland men också Sverige insåg man i Moskva att Tyskland var huvudfienden, Finland var krigstrött 'en lagom hård knuff' räckte till.

[myom]

Bra analyser här på slutet, tycker jag. Nog tror jag att Sverige skulle kunna ha försvarat sig så pass mycket att Stalin hade tyckt att priset hade blivit för högt. Pga gerillaverksamhet i Finland som hade försvagat trupperna och ställt till det med underhållet, en kortare landgräns, bättre naturliga försvarslinjer (alla älvar där uppe, perfekta för försvar). Hade Finland fallit pga en större insats hade de fått det mycket svårt med Sverige direkt efter, och dessutom hade nog Sverige nog gått in och slagits i Finland. Tror nog att ett Svenskt-Finskt motanfall inne i Finland som hade brytit udden av en försvagad rysk spjutspets, med nya mottis och höga förluster hade gjort Stalin intresserad av att sluta fred en gång för alla så att han kunnat ge sig på Tyskland. När Finland ensamt lyckades få till en fred med Sovjetunionen hade Finland och Sverige kunnat lyckats med mycket mer. I varje fall hade det blivit en intressant situation där Sverige hade varit sympatisör med de västallierade, Norge och Danmark i väst, och fiende med den östallierade i öst.

Rent genetiskt lär det inte vara skillnad på svenskar och finnar, ev. bättre köldtålighet?, utan skillnaderna mellan svenska och finska förband lär ha varit större erfarenhet, mer relevant träning, officerare och soldater med stridserfarenhet, försvaret av en ung nation, desperation osv.

På det frontavsnitt som mina far och morföräldrar hade (de är döda nu utom farmor) koll på hade svenskarna ansvar för träng och fångvaktande. De hela förband av svenskar som fanns ansågs göra mycket bra ifrån sig. Man hörde dock mycket mer om hjälpen i form av material, pengar osv än soldater, och de som kom såg man som hjältar då de nästan fick smuggla sig ut från Sverige till Finland. Bland de svenskar som fanns i Finland så var många av dem sverigefinländare vilket ofta glöms bort.

Min släkt har både höger- och vänstersympatisörer, och gemensamt för alla dem är att de slogs emot ryssen, för en god sak, för Finland. Inte ens bland de släktingar som var fanatiska kommunister såg man med välvilja på ryssen, deras s.k. kommunism var ju bara en variant av Hitlers diktatur. Motståndaren var ju ärkefienden ryssen. Bland överlöparna fanns de som bodde i gränstrakterna, var rädda för konsekvenser om de inte var samarbetsvilliga, flera blev hotade till att samarbeta (varför glömmer folk detta?), peka ut i terrängen osv samt ett extremt litet fåtal som trodde att sovjetkommunismen var den utopi som den teoretiskt var. Det finns alltid naiva personer som inte hade koll på läget, hur det egentligen var bakom gränsen De ändrade uppfattning mycket snabbt.

Källor? Mina far- och morföräldrar, annan släkt och släktingars vänner. Slutsatserna mina egna.

[nousis]

hade erfarenheter av ryska armen (av generalerna bara Nenonen och Mannerheim om jag minns rätt). När det gäller I världskriget, så deltog väldigt få finnar i det (<1000). I inbördeskriget var operationer så hopplöst amatörmässiga att jag inte vet om man kunde lärä så mycket av det. Med andra ord tror jag inte att finnarna hade så stor nytta av sina erfarenheter.

Jag tror inte att man skall underskatta att stora delar av den finländska officerskåren hade erfarenheter från den tsarryska armén och att det fanns ett betydande antal individer som var krigsvana - även om både Första världskriget och inbördeskriget låg ett par årtionden bort.

/ Probstner

[Probstner]

Det visste jag inte / Probstner

[Stefan Lundgren]

Om man utgår ifrån folkmängden hade nog Sverige en smula bättre chans.
En teori hade varit om Finland och Sverige hade slagit samman och därmed fått gemensamma resurser.

Men det är ju bara spektulationer som kan sluta hur som helst.

Stefan

[Joms]

Man skulle kunna se det såhär.

Finnarna bedrev framgångsrikt gerillagrik med enkla vapen.

Om nu Sverige inte var speciellt matriellt rustat, bör de väl haft en nästan dubbelt så stor arme som skulle kunnat bedrivit gerillakrikföring precis som finland?

[Stefan Lundgren]

Joms

Jo, Sverige skulle precis som Finland kunna bedriva gerillakrig mot Sovjet, men eftersom det inte har hänt så är det svårt att spektulera i det.

Stefan