"Soldat i Waffen-SS" av Johann Voss

[muzagga]

Nix. min åsikt. Det är inte trovärdigt att en man i SS, med Voss intellekt och sammhällsintresse ej tog ställning till rasideologin och tysklands rätt att anfalla Sovjet.

Visst- han med god vilja BERÖR han ämnena. Men ack för kortfattat. Anser jag. Han lägger betydligt mer krut på annat, som hans känlsa för plikt och heder - också de viktiga delar av dåtidens värlsdbild.

Men det blir för tvättat.

[MD650]

Nix. min åsikt. Det är inte trovärdigt att en man i SS, med Voss intellekt och sammhällsintresse ej tog ställning till rasideologin och tysklands rätt att anfalla Sovjet.

Visst- han med god vilja BERÖR han ämnena. Men ack för kortfattat. Anser jag. Han lägger betydligt mer krut på annat, som hans känlsa för plikt och heder - också de viktiga delar av dåtidens värlsdbild.

Men det blir för tvättat.

Din egen personliga uppfattning alltså?!

[Halifírien]

Det är ju inte utan att man blir lite sugen på att läsa den här boken, det finns ju uppenbarligen mycket att säga om den.

Brukar den finnas på ett välsorterat bibliotek?

[muzagga]

Din egen personliga uppfattning alltså?!

Åsikten är min men inte egen - den delas av fler.
(för en som lyckats formulera sig bättre än jag, se http://www.dagensbok.com/index.asp?id=1288 )
(för er som är nya i debatten, läs boken, den länkade recensionen och säg vad ni tycker, bara ni reflekterar är det ok - tänk själva och dra egna slutsatser)

Faktiskt- nu när diskussionen här svämmat över gränserna till att omfatta mer än Voss bok (tex handlar det om mina ”förutfattade meningar”) så är det flera memoarer – tyskars och allierades- som jag anser har luckor eller är tillrättalagda och självrättfärdigande. Men vaffan, sån kanske människan är?

Konstigt bara att det är som att svära i kyrkan att i detta forum påstå något sådant. Trots att det borde vara ett naturligt inslag i debatten om sådana böcker lyser det med sin frånvaro. Rabiata SS vurmare och krigsnostalgiker kanske jagar bort alla”oliktänkare”?

/Mvh Muzagga – (detta är mitt sista inlägg i denna tråd, men vi kanske ses igen i en annan tråd om en annan bok av en annan soldat?)

[MD650]

Det jag och många med mig (som jag uppfattar) tycker är att dina slutsatser är väl kategoriska då du påstår att alla som gick med (eller blev tvingade in) i Waffen-SS var emot judar och hyllade Hitlers rasideologi. Det fanns en mängd olika skäl varför folk gick med i SS varav ett skäl är det du har nämnt.
Det är där som jag tycker att det är som att svära i kyrkan.

[Mr x]

MD650:

Lästa du länken som "muzagga" länkade till?

Tycker att Per W verkar göra en bra sammafattning av boken eller vad tycker du?

Jag tyvärr inte läst klart boken ännu så jag kan än så länge inte ge mig in i någon djupare disskusion.

[Johan Elisson]

Jag tycker att Per W:s recension av boken är under all kritik. Han recenserar ju inte ens boken. Som Daniel mycket passande kommenterat längst ner på sidan, "Men Per, ska du inte skriva lite om boken också?" Texten verkar ju gå ut på att smutskasta Voss som person så mycket det bara går. Dessutom verkar han ruskigt obildad i vad som skedde på alla sidor under andra världskriget. Waffen-SS var varken bättre eller sämre än vanliga Heer-enheter. Att han sen sätter en femma av tio i betyg, när Bosse Schöns "Där järnkorsen växer" får en fyra är väl beskrivande nog.

/Johan

[Lars Gyllenhaal]

Hej!

Vad gäller "Soldat i Waffen-SS" är det ytterst viktigt att beakta att så gott som allt i manuskriptet utom förordet, författarens tack och epilogen skrevs 1945-46. Och det "Voss" då i första hand nedtecknade var inte Europas eller Nazitysklands historia utan h a n s minnen. Minnen ur en enskild soldats grodperspektiv. Detta framgår av bokens baksida och av förordet - men en del läsare verkar ha hoppat över dem eller har glömt att detta står där.

Hade författaren gått in på 1990-talet och ändrat annat än helt ovidkommande saker som upprepningar, kommatering etc så hade han våldfört sig på texten - den hade då inte längre varit hans minnen och tankar från 1945-46 utan bara en av många krigsskildringar skrivna 30, 40, 50 eller t o m 60 år efter kriget. Se exempelvis sidan tolv angående detta.

Jag har i tidigare inlägg gett flera sidhänvisningar som tydligt visar att boken inte förnekar Förintelsen, och som även visar att författaren började ana nazismens ondska under kriget.

Författaren skriver att den sak hans kamrater dog för - och därmed även han själv stred för - var "moraliskt förkastlig" (s. 277). Är inte det en rätt tydlig formulering??

Slutligen, att jag här försvarar Voss innebär inte jag "hyllar" honom. Och jag har svårt att finna att någon annan i denna tråd hyllat honom. Däremot vill jag bättre förstå hur så många människor - inte minst intellektuellt lagda personer - frivilligt kunde gå med i en så motbjudande organisation som SS. "Soldat i Waffen-SS" - eller "Black Edelweiss" - har för mig varit mycket givande för att förstå detta.

Och jag tror att fler än jag, inte minst i framtiden då varenda veteran är död och begraven, värdesätter att kunna läsa även "de andras" egna ord, förutsatt att de är ärligt skrivna. Så vitt jag kan bedöma - jag känner redaktören av "Black Edelweiss" och har fullständingt förtroende för honom - var "Voss" (som jag också har samtalat o brevväxlat med) ärlig både när han skrev anteckningarna 1945-46 och när han under 1990-talet överlämnade dem till förlaget i USA, The Aberjona Press, tillsammans med några nutida noter och en nyskriven epilog.

Tysklands anfall på Sovjet då? Det är ett rätt enormt diskussionsämne. Här bara några förslag för vidare studier:

* Hur uppfattade majoriteten av Tysklands befolkning detta anfall DÅ? Vilken information fick de från media DÅ. Hur såg de DÅ på den kraftiga sovjetiska interventionen i Tyskland under 1918-33? Voss tar upp en del av detta.

* Läs hur stora delar av dåtida Sverige förhöll sig till "Barbarossa" - till stor del p.g.a. färska erfarenheter: Stalins vinterkrig mot Finland.

Slutligen måste jag säga att det är besynnerligt att vissa (indirekt) anklagar "Voss" för naziglorifiering med tanke på vad nazister anser om Voss.

F.k. - högst hypotetiskt! - hade jag levt DÅ hade jag gärna sett att jag 1939 hade ställt upp för Finland i vinterkriget (glöm inte att Finland då stod helt utan bundsförvanter och att Stalin då ännu var i förbund med Hitler). Hade jag överlevt det så hade jag förhoppningsvis fortsatt till Norge 9 april 1940 och därefter följt med något av fartygen till Storbritannien och gått med i något exilnorskt förband. På detta sätt agerade en av mina släktingar och han är den människa jag alltid sett upp till mest. (Detta stycke skrev jag främst för att Muzagga kanske skall se att ett intresse för SS (och för min del även för NKVD) går att kombinera med en stark respekt för och identifikation med dem som kämpade för en frigörelse från diktaturerna).

Mvh,

Lars

[MD650]

MD650:

Lästa du länken som "muzagga" länkade till?

Nej. Ser inte behovet just i detta resonemang.

[B Hellqvist]

“Bevekelsegrunderna för de som anslöt sig frivilligt omspänner många olika skäl. Jag känner exempelvis till en nederländsk frivillig som enrollerade sig som frivillig i Waffen-SS för att avleda misstänksamhet mot släktningar som sysslade med illegala aktiviteter men också för att skydda en judisk släkting.”

Gråzoner finns det gott om. Men vad det ej är “gott om” är SS soldater utan åsikt om/ställningstagande till nazistpartiet, judar eller rasideologi. Att gå med i SS för att skydda en judisk släkting (ingift då eller?) är också ett ställningstagande. Holländarn visste vad nazisterna ville med judar antar jag? Eller varför gick han med i just SS? Varför inte bli sjukvårdare i Vermacht?? Jo, för att SS var den politiska elitens eget förband?

Man kan se på Waffen-SS-soldaternas bevekelsegrunder som en glidande skala. I ena änden har vi de politiska fanatikerna, i den andra de som ville slåss i ett elitförband. Med tanke på att de allra flesta av de meniga och lågre befälen vuxit upp under nazismen, med föräldrarnas berättelser om nödåren och de (verkliga eller inbillade) orättvisor som drabbat Tyskland, så kan vi anta att flertalet hade i varje fall en viss grad av politisk motivation. Voss framstår som en som prioriterade patriotismen, sedan elitismen och sist nazismen som grunder för sitt val.

(eller, jag missar din poäng – Voss gick med för att skydda judar?pfahaha)

Gör dig inte dummare än vad du är.

Det var en uppsjö av folk i SS, speciellt mot slutet. Eller vad skall man annars tro när man får veta att de fanns SS-Imamer för muslimska SS soldater.

(Apropå den internationella rekryteringen av SS män så var den mest framgångsrik i de ockuperade ländernas egna nassepartier. Läs boken “Under hagekors och dannebrog” – en utmärkt undersökning av Danskar i Waffen SS, vad som drev dem, vilka strider de deltog i och varför anslöt sig till SS. Där hittar ni även intervjuer med folk som inte duckar vad de gjorde- iofs kanske tack vare den som ställer frågorna)

Att de utländska frivilliga i hög grad var organiserade nazister kan vi nog vara säkra på. Sedan så fanns det de som främst ville slåss mot bolsjevikerna, samt de som legoknektstyper som sökte spänning.

Hellqvist: Muzagga, det är ingen idé att diskutera med dig. Du har svalt "100%-nazist-SS"-myten, och tycks besvärad av allt som utmanar dina förutfattade meningar. I din värld är alla SS-soldater judehatande, kommunistdödande lebensraumutvidgare.( … ). Men när något som komplicerar din bild dyker upp, utgår du automatiskt från att de har något att dölja”

? - medans du å andra sidan tror på allt du läser? Håll dig till uppslagsböcker eller förhåll dig kritisk unge man.

Unge man? Senast någon kallade mig det, var det en person på cirka 80 år... Och du får väl hålla dig till Schön, Knopp och Goldhagen.

Sådana som Kurt Gerstein är UNDANTAG. Precis som den nederländske frivillige som Löwenhamn känner till. Båda dessa män har garanterat ett ställningstagande till den bakomliggande ideologin i SS. Och Voss med. Men den redovisar han inte på ett för mig tillfredställande sätt.

(Och VAD har Voss gjort som gör att han förtjänar nämnas i samma mening som Gerstein? Gerstein -INFILTRERADE SS- det kan du ju inte referera till som exempel på humanister inom SS. Gerstein var på kristna grunder emot systemet. Voss är i bästa fall medlöpare till nazismen.)

Poängen var att visa att de faktiskt fanns de som hade andra skäl till att gå med i SS än ren och skär nazism.

Hellqvist“Visst, Voss trodde på nazismen, men hade inte fullt klart för sig om dess mörka sidor (i boken berör han ju när han börja märka att något är ruttet i den tyska staten)”

Ja- det där hade han gärna fått diskutera mer för att ge en bättre bild av hur det verkligen var. Den där fångtransporten han såg- diskuterade han det med någon? SS soldater från andra förband som blev förflyttade till hans – vad hade de att berätta? Sådana frågor är viktiga så att vi i eftervärlden kan förstå vad som hände.

Huvuddelen av de nya soldater som förstärkte 6:e SS var nyinryckta direkt från Tyskland, och som troligen hade rätt så begränsad erfarenhet av Förintelsen... Och hur naiv är du egentligen? Tror du att man satt runt kaminen i korsun och diskuterade om det var fel att förfölja judar? Det räckte med att någon rapporterade ens ifrågasättande för att man skulle hamna i ett himmelfärdskommando. Tredje riket var en angivarstat där fel ord kunde leda till döden, särskilt efter 20/7 -44.

Inte minst för sådana som VILL tro på en romantiserad version om Nazi-Tyskland och tyska soldater osv. Voss är inget offer, det är inte synd om honom. Han är förövare, i historiens vidrigaste uniform kämpandes för historiens vidrigaste ideologi. (eller det tycker inte du?). Man kan trots detta förlåta honom... men det minsta man kan begära är en ärlig bikt.

Och det tycker du inte hans bok är? Eller ska han bekänna saker han inte gjorde eller tyckte för att du ska vara nöjd?
 

“Att en i grunden tvivelaktig organisation som SS kunde innehålla även anständiga människor tycks övergå dina fattningsgåvor.”

Nejdå. Motståndet mot Hitler fanns överallt, men Voss tillhörde inte dem – så varför tar du upp det? För att Voss är en “God nazist”? Det vet vi ju inte säkert eftersom han inte ens berättar om han var nazist. Att han är vad du kallar “anständig” väljer jag att tro på – desto viktigare med hans nazism.(Hur kan en SS man skriva sina memoarer utan att ta upp sitt förhållande till partiet, Hitler, rasideologin och tysklands rätt att anfalla Sovjet?)

[/quote]

- Förhållandet till partiet: han hade varit med i Hitlerjugend, men han var för ung för att bli partimedlem
- Rasideologin: han återger föräldrarnas inställning till judar utan att ta avstånd från den, och han såg med gillande på sitt befäls räddning av den judiske mannen vid järnvägen.
- Tysklands rätt att anfalla Sovjet: han var 13 år gammal när anfallet skedde. När han gick med i W-SS hade anfallskriget gått över i försvar. Han var av åsikten att Sovjet var ett hot, varvid man kan misstänka att han (och miljontals andra européer) såg med gillande på anfallet.

Vad tyckte Voss om Staufenbergs misslyckade bomb mot Hitler/motståndet som fanns mot hitler? Vad tyckte han då och vad tycker han nu (här kan man gissa sig till att han idag hade önskat att kuppen lyckades – men då?). Sådana frågor är viktiga men.. Voss tar inte upp det.

Av de tyska memoarer från kriget jag läst, har omkring hälften inte tagit upp 20 juli.

Min “enögdhet” får mig att fundera på om Voss har berättat sanningen, hela sanningen och inget annat är sanningen? Mitt svar är nej – det är en “tvättad” historia vi får. (Men det är en bra bok – köp den- och träna kritiskt tänkande)

När du en dag skriver dina memoarer, kommer du att skriva en helt neutral och utlämnande skildring? Eller kommer du att beskriva saker och ting så som du upplevde dem? All historia är subjektiv.

Det Hellqvist och Löwenhamn har gjort är att läsa Voss bok utan att resa ett enda frågetecken kring hans berättelse. Så nyanserad världsbild har de.

Din läsförståelse haltar betänkligt. Jag reste ett antal frågetecken när jag läste den, men till skillnad från ditt lösa tyckande, tog jag kontakt med Voss och frågade honom direkt. Jag har förbundit mig att inte föra vidare hans svar, men så mycket kan jag säga dig att han inte är någon gammal nazist med lik i garderoben. Visst, han har sin bild av vad som en gång hände, vilket inte är så underligt, då han upplevde det under sina mest formbara år, men han lever inte i någon annan värld om du nu trodde det.

Hellqvist är så övertygad om att Voss berättat allt så att han inte ens anser att Voss skall skämmas över vad SS gjorde (trots att Voss själv gör det).

Som sagt, gör dig inte dummare än vad du redan är. Voss skäms över vad som skedde i en organisation han trodde var något annant än vad den var, men personligen så har han inget att skämmas över.

Whats next? Skall vi beklaga att denne tappre man Voss inte fick vinna kriget? Ni vill ha honom till att vara en hjälte – jag vill bara att han skall vara ärlig och uttömmande i ett viktigt ämne. (Som jag tycker böckerna om Speer och Traudl Junge är)

Som Lars redan skrivit: Voss skrev ner sina intryck direkt efter kriget, och väntade inte 20, 30, 60 år.

Muzagga: “Faran är ju att han försöker rättfärdiga allt tyskarna gjorde med att de var ett slags EU+ Nato före sin tid. En europas kultur vs Stalinism. Men att det var tyskarna som startade kriget, och att de gjorde det med rasistiska undertoner, det tar han inte ens upp..”

Detta var mitt första inlägg och ert hyllande av Voss har stärkt mig i denna åsikt. Denna bok i fel händer är farlig.

Alla böcker är farliga i fel händer, och att de kan tolkas och förvrängas är din läsart ett lysande exempel på.

[B Hellqvist]

Faktiskt- nu när diskussionen här svämmat över gränserna till att omfatta mer än Voss bok (tex handlar det om mina ”förutfattade meningar”) så är det flera memoarer – tyskars och allierades- som jag anser har luckor eller är tillrättalagda och självrättfärdigande. Men vaffan, sån kanske människan är?

Den sista meningen visar på att du trots allt har en viss insikt i den mänskliga naturen.

Konstigt bara att det är som att svära i kyrkan att i detta forum påstå något sådant. Trots att det borde vara ett naturligt inslag i debatten om sådana böcker lyser det med sin frånvaro. Rabiata SS vurmare och krigsnostalgiker kanske jagar bort alla”oliktänkare”?

Nej, vi "SS-vurmare och krigsnostalgiker" jagar bara bort folk som kommer med lösa anklagelser och som vägrar att acceptera hårda fakta, det trodde jag du visste. Förresten, "SS-vurmare"... Av någon anledning tror jag att de verkliga SS-vurmare som jag gick hårt åt i Band of Brothers-debatterna har väldigt roligt åt den beskrivningen. Om det är något jag inte kan anklagas för, så är det beundran av SS och nostalgisering av kriget.

/Mvh Muzagga – (detta är mitt sista inlägg i denna tråd, men vi kanske ses igen i en annan tråd om en annan bok av en annan soldat?)

Se bara till att ta med ISBN-numret, så vi är säkra på att vi läst samma bok.

[muzagga]

Ja, alltså, sorry att jag är tillbaks, de som inte gillar mig kan ju skita i att läsa vidare. Lovade ju att förra var mitt sista inlägg- men jag kan inte låta bli att svara på Hellkvists genomarbetade svar (ingen ironi!), det förtjänar ett svar och inte tystnad från min sida (har jag ursäktat mig nog?).

“Unge man? Senast någon kallade mig det, var det en person på cirka 80 år... Och du får väl hålla dig till Schön, Knopp och Goldhagen.”

Sorry Old Boy. Tänker inte kommentera dina “lästips” för det var jag som började.

Och hur naiv är du egentligen? Tror du att man satt runt kaminen i korsun och diskuterade om det var fel att förfölja judar?

Ja, alltså. inte att de diskuterade gaskammare. Men annat som kan klassas som "oegentligheter" eller krigsförbryelser. En skeptiker som jag anar tilrättaläggelse när man läser en memoar från en frontsoldat. Allt som sedan utelämnas blir därmed till hans nackdel. Och detta gäller inte Vos specifikt- utan stort sett de flesta tyska memoarer jag läst.

“Muzagga: Man kan trots detta förlåta honom... men det minsta man kan begära är en ärlig bikt”

“Och det tycker du inte hans bok är?”

Svår fråga som egentligen kokar ner hella debatten i en frågeställning, och mitt svar är nej. Jag vill (obs vill=min åsikt=subjektivt) att han skall berätta mer utförligt. Om det svåra, om det mörka. För vem skall annars göra det? Historiker födda efter kriget? Då lyssnar jag hellre på en som var med. Eller i alla fall som komplement till historikerna.

“- Förhållandet till partiet: han hade varit med i Hitlerjugend, men han var för ung för att bli partimedlem
- Rasideologin: han återger föräldrarnas inställning till judar utan att ta avstånd från den, och han såg med gillande på sitt befäls räddning av den judiske mannen vid järnvägen.
- Tysklands rätt att anfalla Sovjet: han var 13 år gammal när anfallet skedde. När han gick med i W-SS hade anfallskriget gått över i försvar. Han var av åsikten att Sovjet var ett hot, varvid man kan misstänka att han (och miljontals andra européer) såg med gillande på anfallet.”

Ja, alltså. Det där räcker inte för mig. Historiker har skrivit massor i ämnet. För mig är däfrör det jag letar efter I en memoar “grodperspektivet, från de som var med, intressant. Och han är enligt min mening alltför kortfattad på dessa punkter .

Och där lär vi ladrig bli överens och jag vet inte varför vi skulle bli det heller. Det är väl ok att tycka olika om en bok?

“Av de tyska memoarer från kriget jag läst, har omkring hälften inte tagit upp 20 juli”

Tror inte ens det är hälften – men hade de varit bättre om de gjorde det? Varför är de inte med? Snackade folk inte om det? Hade Voss bok varit bättre om han berättat vad han tyckte då han fick veta? Finns det anledning att gissa att han tyckte nåt? Och -inte specifikt Voss men alla de som ej tar upp det- finns det anledning att förtiga?

“Av någon anledning tror jag att de verkliga SS-vurmare som jag gick hårt åt i Band of Brothers-debatterna har väldigt roligt åt den beskrivningen.”

Har missat den tråden men skall läsa.

“Din läsförståelse haltar betänkligt.. Jag reste ett antal frågetecken när jag läste den, men till skillnad från ditt lösa tyckande, tog jag kontakt med Voss och frågade honom direkt. Jag har förbundit mig att inte föra vidare hans svar,. “

Ja, min läsförståelse har ej lyckats förstå vilka frågetecken du rest.

Vet du vad? Jag VILL tro Voss, men ”vågar inte”. Om du lovat att ej återge er konversation skall det respekteras – men vad i Voss bok tvekade du över?

Generellt är debatten här väl svart/vit. Där jag då i debatten tvingats längre ut i mitt hörn än jag först avsedde. Jag är medveten om att allt han skriver kan vara sant, jag hoppas det är så, för det jag söker men ej finner är den självutlämnande och hetäckande memoaren. De böcker som lyckas bäst i ämnet är ofta biografier – eller skrivna av folk som ”inte har något att skämmas över”.

Eller har du läst en memoar – gärna av en från tysk sida- där det erkänns övergrepp på krigsfångars rättigheter, judeförföljelse och annat som – efter vad jag vet om Östrfonten- inte var helt ovanligt? Om författaren i efterhand ångrar sig eller ursäktar sig är helt ok, bara han erkänner att han deltog En sådan bok skulle ju vara nästan förlösande i en flora av ”clean guys” memoarer. (OBS igen: ANSER jag)

Klart som bara den att det inte lockar en krigsförbrytare, eller vad jag skall kalla dem, att skriva sina memoarer. Därför är ju sannolikheten att en memoarförfattare är clean också ganska hög, vilket ju Voss i så fall skulle vara ytterigare ett exempel på.

Hm.. Kanske det är därför jag är så förbannad på Voss, för att han helt enkelt inte är den jag letar efter?

Somsagt- denna debatt är sedan en tid tillbaka större än Voss- kan någon ge tips på en tysks memoarer som en skeptiker som jag skulle acceptera?

-muzagga

[Kai Robert]

Nix. min åsikt. Det är inte trovärdigt att en man i SS, med Voss intellekt och sammhällsintresse ej tog ställning till rasideologin och tysklands rätt att anfalla Sovjet.

Innan man dömer Voss och de beslut han tog måste man sätta sig in i samhällssynen som rådde i Tyskland under andra världskriget.

Jag har framför mig en artikel publicerad i en svensk tidskrift i november 1944. Den är skriven av en amerikan, Thomas Kernan, som satt internerad från nov. -42, först i Lourdes i Frankrike och sedan 13 månader i Baden-Baden.
P.g.a sin bakgrund i tidningsvärlden blev han intresserad av hur Goebbels propagandaministerium hade gjort för att omvandla den tyska folksjälen.
Han hade samma tillgång till nyheter som tyskarna själva, fick läsa tidningar, lyssna på radio och diskutera fritt med sina medfångar och sina tyska fångvaktare.
När bombningarna av tyska städer intensifierades så piskades det upp ett våldsamt folkhat, det sågs som ett angloamerikanskt angrepp på Europas urgamla kultur vars syfte var att förinta Tysklands kulturella och sociala instutitioner, domkyrkor coh museer.
När han nämnde för sina tyska fångvaktare att London faktist bombades på samma sätt 1940-41 såg de ärligt förvånade ut, de hade aldrig hört talas om detta och var övertygade om att det var England och inte Tyskland som hade börjat med stadsbombningar.
Den tyska propagandan använde också amerikanarnas egen propaganda men lade till bilder och förlöjligande kommentarer. T.ex. "världens högsta levnadsstandard" och "den amerikanska linjen" visades ihop med bilder på soppköer i New York, luffartillhåll i Chicago och svarta lantarbetares usla boningar.
Kritiska amerikanska omdömmen om nazistisk ungdomsuppfostran illustrerades med bilder på amerikanska ungdomar som står inför rätta för fylleri, lustmord och negerlynchningar.
Även politiska budskap om fred och frihet redovisades öppet men avfärdades med "ni fick oss i fällan 1918 med era fina fraser, men den gubben går inte en gång till".
Frasen "de fyra friheterna" var lika välkänd i Tyskland som i USA men nämndes med ett försmädligt leende.

Kernans slutsatser var att efter 10 års propaganda hade inga under 25 års ålder någon annan utgångspunkt för sin uppfattning än den som Goebbels propagandaministerium lade fram. För tysken innebar begreppen "demokrati" och "frihet" inget att vörda och kämpa för utan något att avsky och undvika. Ordet "republik" får dom bara att tänka på de sista årens nöd och arbetslöshet i Weimarrepubliken.
Före landstigningen på Sicillien släpptes det ner massor med flygblad med information till invånarna. Den tyska ledningen var så säker på sin sak att de lät trycka upp dessa flygblad i alla tyska tidningar med kommentaren " så att president Roosevelt inte ska behöva riskera sina flygares liv för att distribuera sådant nonsens till det tyska folket.

Lite om Thomas Kernan
http://gulib.lausun.georgetown.edu/dept ... /cl181.htm

Läste länken till bokresentionen. Sa mig inte så mycket. När jag ser en sådan mening som "waffen-ss , Adolf Hitlers personliga garde" så ser det mer ut som sensationsjournalistik a la Bosse Schön.

mvh Kai

[Martin Månsson]

Johann Voss om Marc Rikmenspoels utmärkta bok Encyclopedia of the Waffen-SS.

Martin

[tobbe]

Jag håller helt och hållet med muzagga i det här fallet. Man måste tänka mer kritiskt när det gäller sånt här.