Skulle Sverige haft mer chans än Finland mot Sovjet?

[johanarnia]

Det är så att en Sverigedemokrat säger till mig att Sverige skulle haft en mycket bättre armé än Finlands, och därmed haft mer chans mot Sovjet.

Vad tror ni?? Min mormor brukar t.ex. säga "Hade inte ryssen stoppats här hade Sverige och Norge varit en mumsbit för Stalin"

[B Hellqvist]

När? 1939? 1940? 1941? 1945? Sovjet saknade tillräcklig överskeppningskapacitet, och var från juni 1941 fullt upptagna att slåss med tyskarna. Att de skulle kunnat slå oss 1940 betvivlar jag, då deras inkompetens gjorde att de knappt kunde ta sig över finska gränsen. Sveriges armé 1939-40 var knappast något att skryta med, och hade vi legat närmast ryssarna, hade vi knappast kunnat göra bättre från oss. Möjligen hade folkmängden (cirka dubbla jämfört med Finland) gjort att vi haft större resurser att mota Stalin.

[MD650]

Rent mentalt nej enl. min uppfattning.

[Kapten_Gars]

Han pratar goja, den svenska armen var mindre än den finska och leddes av officerar som i många fall helt skanade förståelse av det moderna kriget. Man hade tom varit dåliga på att dra lärdom av 1914-1918 års erfarenheter. Det fanns en yngre officersgeneration som förstod sig bättre på saker och ting men de sakande inflytande. Desutom fanns det gott om unga officerar som höll på de de "gamles" sida i diskusionerna om taktik och strategi.

Armen beväpning var otillräcklig med allt för lite av de få moderna vapensystemen. Utrustningsmässig låg den svenska armen 3-4 år efter alla andra, 1945 hade vi en utrustnings standard som de övriga större nationerna (inklusive Finland) hade redan '41-'42.

[Wolfblitzer]

I Finland hade man även veteraner sedan frihetskriget 1919.

[Darkwand]

Tja vi hade ju Kungliga Flottan så jag tvivlar på att Sovjet kunde ha gort en sjöinvasion med vad dom hade 1939 och det är djävulskt långt från riksgränsen till Stockholm. Nackdelen är att om Finland hade fallit 1940 skulle den svenska ammunitionen inte ha räckt mer än några dagar eftersom vi gav så mycket till Finland.

[Daniel O.]

Det är så att en Sverigedemokrat säger till mig att Sverige skulle haft en mycket bättre armé än Finlands, och därmed haft mer chans mot Sovjet.

Vad tror ni?? Min mormor brukar t.ex. säga "Hade inte ryssen stoppats här hade Sverige och Norge varit en mumsbit för Stalin"

Dumma Sverigedemokraten, hur kan man säga något så elakt?!

Vårt fördelaktigare läge av att inte ha en lång landsgräns hade defenitivt gjort det svårare för ryssen att effektivt föra fram trupp vilket inte precis hade underlättat för en så usel armé som den ryska var vid tiden (om vi förutsätter att ryssen anföll 1940).
Precis som Hellqvist påpekar borde även vår folkmängd kunna spela en viss roll.
Det är inte lätt att säga, men om man räknar ihop och jämför plus och minus tror jag defenitivt inte att våra chanser att bjuda likvärdigt motstånd hade varit sämre.

[Uruk-Hai]

Om jag får spekulera lite?

Var inte Sverige betydligt mer industialiserat än Finland? Och hade mer egen tillverkning av krigsmateriel?

Om så är fallet så borde det ha varit till Sveriges fördel.

[johanarnia]

hmmm. de med flest poster verkar säga att Sverige skulle haft mindre chans, och de med få sägger att Sverige skulle haft chans.. jag undrar vilkas linje jag går på....

det här är bara spekulativt, typ att Ryssen bara hade Sverige som fiende ingen tysk, 39-40 och tysken som fiende 41-44..

[Kapten_Gars]

Att Sverige hade ett bättre strategiskt läge råder ingen tvekan om och den svenska vapen industrin var mer omfattande men det första ändrar itne det faktum att krigsmakten med några få undantag var undermålig i utrusting coh utbildning även om mannamod inte hade saknats vid en eventuell invasion.

Och trots den egna vapen industrin så klade vi inte av att vara självförsörjande ens på de områden där vi låg bra till dvs artilleri, luftvärn och pansarvärn. Trots maximal fart så var leverans taken för låg och sverige var beroende av importer ifrån Tyskland för att kunna expandera de truppslagen. Stridsvaganr och Flygplan var två andra sorgliga kapitel 1940.

Sovjets stora problem låg i att frå fram stridskrafter till svenskt territorium, inte att slå den svenska krigsmakten. Det senare var bara en fråga om att applicera tillräcklig mängd med trupp och vänta på att de tunna svenska linjerna skulle brista. Men så länge flottan gjorde en överskeppning och försörjning av en större trupp omöjlig och det inte gick för Sovjet att få fram större styrkor till Boden fronten så hade Sveriges underläge inte varit så stort i verklgiheten som det såg ut att vara på pappret. Men i slutända så skulle de bli en frågan om utnötningskrig och jag är tveksam till om de svenska förbanden skulle kunan åstadkoma lika svåra förluster på Röd Armen som finnarna gjorde.

Mvh
Daniel

[SpoHo]

Rent mentalt nej enl. min uppfattning.

Måste säga att jag håller med!

[JohnT]

Han pratar goja, den svenska armen var mindre än den finska och leddes av officerar som i många fall helt skanade förståelse av det moderna kriget. Man hade tom varit dåliga på att dra lärdom av 1914-1918 års erfarenheter. Det fanns en yngre officersgeneration som förstod sig bättre på saker och ting men de sakande inflytande. Desutom fanns det gott om unga officerar som höll på de de "gamles" sida i diskusionerna om taktik och strategi.

Armen beväpning var otillräcklig med allt för lite av de få moderna vapensystemen. Utrustningsmässig låg den svenska armen 3-4 år efter alla andra, 1945 hade vi en utrustnings standard som de övriga större nationerna (inklusive Finland) hade redan '41-'42.

Hur skilde sig Svenska offficerares kompetens mot t ex. Finska?
Jag sitter faktiskt och läser det Svenska Fältreglementet från 1938 och förvånas hur modern den känns. (att ALLA officeraree följde det är kanske en annan sak, men det var knappast franskt 1913 års kunskapsläge man jobbade med , möjligen tyskt 1936) Klassikerna "att handla i chefens anda är bättre än att gör ingenting" finns där, ock så vidare.

Att Jung-juntan skulle sakna inflytande stämmer inte med min bild av situationen.

Vad det gäller svensk utrustning så låg vi kvalitativt, jmf. med omvärlden, mycket bättre till 1939 än 1945. Utbildningsnivån var mycket högre 1945 men materielet var som du säger knappt i klass med vad stormakterna hade haft 1941, och då är man snäll.
Så jag vill säga att ju längre kriget led desto mer efter kom Sverige efter.

Fast ett litet land kunde inte ensamt stå emot en stormakt, så enkelt är det. Finnarna lyckades få Ryssen att fatta att det kostade för mycket men i längden var Finland och Sverige lika chanslösa.

På Winterwar.com finns en graf över Finska förluster per dygn och från Februari till vapestilleståndet så förlorade finnarna ung. 1 % av sin armé per dygn. Svenska fältarmén hade då bara förlängt lidandet med några månader om ryssarna hade accepterat samma förluster som man tog under februari och mars.

Cheers
/John T

[Probstner]

Jag tror inte att man skall underskatta att stora delar av den finländska officerskåren hade erfarenheter från den tsarryska armén och att det fanns ett betydande antal individer som var krigsvana - även om både Första världskriget och inbördeskriget låg ett par årtionden bort.

/ Probstner

[JohnT]

Det är så att en Sverigedemokrat säger till mig att Sverige skulle haft en mycket bättre armé än Finlands, och därmed haft mer chans mot Sovjet.

Vad tror ni?? Min mormor brukar t.ex. säga "Hade inte ryssen stoppats här hade Sverige och Norge varit en mumsbit för Stalin"

Finnarna lyckades med det helt fantastiska att fixa fred med Sovietunionen två gånger inom loppet av fem år. och samtidigt behålla landets politiskaintegritet, även om man tappade x% av territoriet (var det 20%?)

Det går helt enkelt inte att överträffa.
Chansen tt vi i Sverige skulle gjort lika bra utan att bli uppslukade av Nazityskland är ju ganska liten, oavsätt arméns styrka.

Det är nog vad jag vill se som kärnan i resonemanget.

Cheers
/John T.

[Probstner]

Finnarna lyckades med det helt fantastiska att fixa fred med Sovietunionen två gånger inom loppet av fem år. och samtidigt behålla landets politiskaintegritet, även om man tappade x% av territoriet (var det 20%?)

Det går helt enkelt inte att överträffa.

Huvudet på spiken - först undvika att direkt förlora kriget ("Finland kom god tvåa"), sedan att vinna freden (trots territoriella förluster) två gånger. Sedan må man moralisera om Finlands förhållande till Sovjetunionen efter kriget, men som realpolitik för att kunna hävda sitt nationella oberoende var det ju hur effektivt som helst.

/ Probstner