Men detta visade sig även inom naturvetenskapen. Att lejonhannen var "djurens konung" kommer från den tiden, och man utgick naturligtvis ifrån att det var hannen som styrde och ställde i lejonflocken. Först under 1900-talet, när man faktiskt tog bort skygglapparna, förstod man att det var lejonhonorna som styrde i flocken, medan hannen är mer ett bihang som finns där för att befrukta, och hålla andra hannar borta så att ungarna inte stryker med.
Samma som man förstår att det är männen som styr i flocken, medans honorna är ett bihang som finns där för att bli befruktade, föda barn och se till att ungarna inte stryker med eller?
Låter dock ganska behaglig. Ligga å glassa under ett träd, leka med barnen och låta kvinnorna jaga. Är man inte djurens konung då så vet jag inte vad som är det.
Jag läste lite förstrött igenom dom tidigare inläggen och såg att någon tog upp något i stil med vad den retorisk begåvade men notoriska lögnaren Gudrun försöker lura i oss. Den gamla klassiska alluderingen att kvinnor skulle få mindre lön för samma jobb.
Jag ids inte skriva en ny så jag copierar in vad jag skrivit på ett annat forum.
God dag.
Jag lovade att skriva lite mer om lönestatestik.
Hoppas ni som är insatta feminister orkar läsa detta, var dock berädd på att eran bild om den lönediskriminerade kvinnan kommer att få sig en törn i kontakt med verkligheten.
2003-03-03
Aftonbladet drar igång sin nya kampanj idag. För att kvinnor ska få "100 %" av männens lön.
Artiklarna trycker stenhårt på att dagens svenska kvinnor har "82 %" av männens lön.
Vad Aftonbladet egentligen menar är att alla pengar som alla Sveriges kvinnor tjänar tillsammans är 82 % av alla pengar som alla Sveriges män tjänar tillsammans. Det aktar man sig noga för att förklara tydligt. Vad Aftonbladet inte menar är att det finns massor av arbetsplatser där en kvinna bara får 82 % av den lön som en man i samma befattning får, men den uppfattningen kan man lätt få när man läser artiklarna. Det är naturligtvis meningen. Det genomsnittliga lönegapet mellan män och kvinnor i samma befattning är i verkligheten mindre än 2 %.
Det står naturligtvis ingenstans i Aftonbladet.
Vad vi kan läsa i Aftonbladet är alltså det gamla vanliga tricket att avsiktligt blanda ihop lönegap och rålönegap. Mitt i en av artiklarna skriver man dock försiktigtvis att "en ny studie från SCB visar att de stora förklaringarna till att kvinnor tjänar mindre än män är att kvinnor väljer "fel" yrken."
Sedan drämmer man genast till med att "Aftonbladets granskning visar att en kvinna som försöker lura systemet genom att slå sig in på den manliga och mer välbetalda sidan av arbetsmarknaden inte har någonting för det. Kvinnor i extremt mansdominerade yrken – som anläggningsarbetare och maskinreparatörer – tjänar alltid mindre än männen. Ofta tusentals kronor mindre." När Aftonbladet kommer med detta påstående aktar man sig noga för att redovisa statistik. Det hade ju t ex varit intressant att veta hur många kvinnor som egentligen är anläggningsarbetare eller maskinreparatörer.
Det roligaste med Aftonbladets kampanj är att man tvingas erkänna att den enda svenska arbetsgivare som verkligen lönediskrimininerar kvinnor i stor skala är - landstingen! Där är rålönegapet 29 %.
Så innan politiker som Winberg och Schyman börjar gnälla om lönediskriminering borde man kanske sopa rent
framför sin egen dörr!
Somliga tycker säkert att det är utmärkt att Aftonbladets kampanj börjar just nu. Häromdagen publicerades nämligen en debattartikel i DN - av en riktig forskare. Den artikeln demonstrerade med all önskvärd tydlighet vad alla män redan vet - nämligen att män fortfarande dominerar stort inom lågstatusyrken.
Är det någon som helst vill slippa den debatten? Gissa själv.
Det är faktiskt min åsikt att de svenska kvällstidningarna är världens värsta. Ekstrabladet och Daily Mirror är tarvliga, men Aftonbladet och Expressen är både tarvliga och politiskt korrekta.
Dessutom har Aftonbladet och Expressen ett gränslöst förakt för läsarnas åsikter och ser det som sin främsta uppgift att uppfostra dem till politiskt korrekt röstboskap.
//Karlsson
2003-03-04
Mitt påstående att det råder "mindre än 2 % löneskillnad" mellan kvinnor och män i samma befattning
grundar jag på fil. dr. Eva M. Meyersson Milgroms debattartikel i DN för drygt ett år sedan, som är värd att återge i sin helhet ännu en gång.
Övriga siffror i mitt inlägg kommer från Aftonbladet och har inte verifierats av mig på något sätt
- man kan lägga märke till att de skiljer sig en aning från Eva M Meyersson Milgroms siffror.
SCB:s statistik (för det mesta brukar SCB redovisa branschvisa rålönegap) sammanfattas här:
http://www.scb.se/publkat/levnadsforh/Lon.pdf (kräver Acrobat Reader)
Observera att det svenska rålönegapet på 82 % är en siffra från 1998. Siffran 82 % har inte viktats för ålder, utbildning eller något annat. Det är ett "rent rålönegap".
Nu används denna siffra i en kampanj i Aftonbladet som heter "100 %". Kampanjens tema är alltså att man ska förändra dessa 82 % så att de blir 100 %. Aftonbladets krav är alltså att Sverige ska ha 0 % rålönegap som mål. Alla med en halv hönshjärna fattar att ett sådant mål aldrig kommer att uppnås, eftersom de manliga och kvinnliga sidorna av befolkningspyramiden är olika, kvinnor och män inte kan tvingas göra samma yrkesval, m fl orsaker.
Eller, för att använda Linda Skugges språk:
Lena Mellin, din äckliga lilla Goebbels-subba, hoppas du får en tryckpress i huvet.
011220
DN DEBATT/TORSDAG
Ny statistik visar på små löneskillnader mellan könen:
"Män är mer produktiva än kvinnor" Löneskillnaden mellan svenska män och kvinnor är inte större i dag än på 1970- och 80-talet.
Det visar ny lönestatistik för 450 000 privatanställda arbetare. Män tjänar i genomsnitt 1,7 procent mer än kvinnor med samma arbetsuppgift och samma arbetsgivare. Eftersom männen är cirka 1 procent mer produktiva än kvinnorna är löneskillnaden i realiteten något mindre, skriver docent Eva Meyersson Milgrom.
Segregeringen på den svenska arbetsmarknaden har dock lett till att det totala lönegapet mellan män och kvinnor ökat, eftersom kvinnor oftare hamnar i låglönejobb.
Sverige genomgick kraftiga ekonomiska, politiska och sociala förändringar under 1990-talet. Tidsperioden präglades av hög arbetslöshet, låg sysselsättning och stor ekonomisk osäkerhet. Omfattningen av den privata och den offentliga sektorn minskade. Konkurrensen om jobben ökade. Löneskillnaderna, som börjat öka redan på 80-talet, har fortsatt i samma riktning. Framför allt tilltog löneskillnaderna mellan den privata och den offentliga sektorn.
Den centrala löneförhandlingsmodellen började vittra sönder redan i början på 80-talet. Parallellt fick vi en ny typ av arbetsorganisation, mer decentraliserad, med självstyrande grupper och flexiblare lönesystem.
I stället för centralt fastställda löner ökade betydelsen av kvalifikation och prestation vid lönesättning.
Ett flexibelt lönesystem ökar i sin tur löneskillnaderna. Flexiblare lönesättning medför ofta större lönespridning generellt då lönespridningen ökar inom specifika arbetsplatser och befattningar.
Flexibelt lönesystem kan också medföra ökad grad av subjektivitet i utvärdering av de anställdas arbetsinsats.
Ett känt fenomen inom forskningen är att rekrytering och befordran sker på basis av likhet.
Om, som är fallet i Sverige, chefer tenderar att vara män leder detta också till att män föredras i befordran och rekryteringsärenden, vilket i sin tur medför skillnader i lön mellan män och kvinnor.
Då subjektiva bedömningsgrunder införs ökar också i sin tur risken för godtycke med avseende på prestation och kvalifikation. Detta ökar löneskillnaderna och därmed potentiellt skillnader mellan kvinnors och mäns löner.
Den svenska arbetsmarknaden har länge präglats av stark arbetsplats- och befattningssegregering.
Kvinnor går till offentlig verksamhet i större utsträckning än män. Kvinnor väljer ofta att gå in i service- och omsorgsarbete medan männen väljer mer tekniskt orienterade arbeten. Män straffas ekonomiskt hårdare än kvinnor av att vara hemma med barn. Kvinnor jobbar halvtid, är mindre benägna att arbeta övertid och är hemma med barn i större utsträckning än män. Kvinnor väljer jobb med fast lön snarare än jobb med så kallad prestationslön.
Borde inte löneskillnaderna också mellan män och kvinnor öka, när arbetsmarknaden är starkt segregerad och
löneskillnaderna ökar mellan sektorer, mellan och inom företag och befattningsgrupper? Gynnas inte männen på kvinnornas bekostnad av den hårdnande konkurrensen om jobben och de nya flexibla löne- och arbetssystemen?
Ny lönestatistik för cirka 450.000 privatanställda arbetare inom svenskt näringsliv för perioden 1995-1999 visar att lönegapet mellan kvinnor och män som arbetar med likartade arbetsuppgifter och för samma arbetsgivare följer tidigare historiska mönster. Skillnaden mellan arbetarkvinnors och -mäns lön 1999 är 1,7 procent.
År 1975 var skillnaden 3 procent, 1980 var den 1,7, 1985 0,9 och 1990 1,3 procent.
Vi vet också att mäns och kvinnors produktivitet skiljer sig åt med cirka 1 procent (se Petersen, Snartland and Meyersson Milgrom: Are female workers less productive than male workers?
Productivity and the gender wage gap, 2000). Det faktum att män i genomsnitt är 1 procent mer produktiva än kvinnor - dock med stark variation för olika sektorer - och att kvinnor i ökad utsträckning föredrar jobb med fast lön framför prestationslön innebär att löneskillnaden mellan jämförbara insatser i realitetensannolikt är något mindre.
Även om löneskillnaden mellan män och kvinnor som jobbar för samma arbetsgivare och utför likartat arbete är mycket liten, kvarstår dock problemet med en mycket stark segregering på arbetsmarknaden.
Eva M Meyersson Milgrom
Orginalet är lite längre och kan förmodligen hittas på DN för den som är intresserad.
Där skriver hon lite egna tankar om segrigeringen.
Hoppas det var en intressant läsning.
http://www.antifeminist.nu/message.php?MessageID=24479
//Elit