Da denna trad verkar ha uppskattats sa kommer har en fortsattning. Jag har forsokt att ta upp saker som jag inte tog upp forra gangen. Jag har aven forsokt att inte bara beskriva Rysslands negativa sidor. Eventuellt har jag kanske lagt for mycket krut pa att forsoka forklara varfor jag gillar Ryssland, det finns trots allt manga saker i Ryssland som inte ar gor det till dromlandet.
Givetvis bestar inte Ryssland av bara elande och svarigheter. Som jag skrev sa tycker jag det sjalv ar ratt spannande vad som kan handa. For tva helger sedan, var jag och nagra kompisar i Nizjny Novgorod. Pa vagen dit hamnade en kompis i en annan vagn an oss andra, han fick dela kupé med tre ryssar. Tva studenter och en affarsman, alla fyra gick till restaurangvagnen och festade anda tills de blev utslangda vid fyra da restaurangen stangde. Affarsmannen avslojade (mellan det att han skrot om hur rik han var) for min kompis att han gillade bade killar och tjejer och undrade om kompisen var intresserad. Jag skulle klassificera det som hogst ovanligt tre for varandra helt okanda manniskor traffas pa ett tag och direkt beslutar sig for att ga och festa varpa den ena utan hamningar avslojar sina bojningar. Poangen ar att ryssarna allt som oftast ar mycket trevliga och oppna nar man umgas med dem privat. Pa vagen hem fran Kazan, blev jag utan vidare bjuden pa frukost av de ryssar jag delade kupé med. Nar man ar ute och festar ar det ocksa valdigt latt att lara kanna nya manniskor. Det ar det forvisso i Sverige ocksa nar man har fatt ett par ol i sig, men jag har aldrig sett nagot gruff eller trangsel pa klubbarna i Ryssland.
Om jag ar ute och gar pa stan, maste jag vara beredd pa att bli tillsagd att jag gor nagot fel. Detta ar forvisso vanligare utanfor Moskva. For nagra veckor sedan var jag och nagra kompisar i Sergej Posad. Efter att gatt runt hela klostret nagra varv, satte vi oss pa en trappa. (Man aker till Sergej Posad endast for att se klostret.) Vi blev efter nagra minuter tillsagda av nagon okand manniska att vi inte borde sitta dar da vi kunde bli forkylda, fa urinvagsinfektion och gud vet vad.
Lonen i Ryssland
Jag maste emellertid tyvarr konstatera att jag mest marker av de negativa sakerna, det ar alltid lattare att hitta saker att kritisera an att beromma. Dessutom umgas jag inte med sa manga ryssar.
Jag maste an en gang betona att de ryssar man moter i servicesektorn oftast ar mindre trevliga. En kompis till mig skulle kopa en bakad potatis ute pa stan, normalt ar att man kan fa lite betanketid, sarskild nar det inte ar nagon ko bakom en. Nej da blir de irriterad pa en. Vilket det da galler att skalla tillbaka. Fast jag kan forsta dem, Moskva ar en av varldens dyraste stader att leva i, om man tar hansyn till vad medellonen ar. Jag soker for tillfallet inte nagot jobb, men jag vet att for de okvalificerade jobben ar det inte ovanligt att tjana sa lite som 15-20 $ per dag. Det blir ungefar mellan 600-800 rubel. Nar de affischerar i tunnelbanan ligger lonen pa mellan 8 000-24 000 rubel. Det hogst betalda arbetet var givetvis tagforare, vilket endast man fick soka. Jag har for mig att ingangslonen pa McDonalds ocksa ligger pa 8000 rubel. Att begara att manniskor ska vara trevliga mot mig nar de samtidigt far skrattretande lite betalt (och det ar knappast nagra korta atta timmarspass) ar att begara for mycket.
Kazan
Kazan var en valdigt vacker stad (nasta ar ar den 1000 ar), men den borde ha varit annu vackrare. Staden ar full av gamla hus fran borjan av 1900-talet som var ode och forfallna. Jag kunde inte rakna alla hus, men det var manga och det var pa de centrala gatorna. Fran hotellet vid tagstationen in till centrum, skulle jag gissa pa att vi hann passera ungefar 20 odehus. Detta var en promenad pa ungefar 15 minuter. Husen fran borjan av 1900-talet var helt klart overrepresenterade. Jag kan forsta att det var just dessa hus som var overgivna, de var val smaborgerliga. Vad inte kan forsta ar varfor man overger val fungerande hus. Jag tycks komma ihag att nar jag var i Tallinn fick jag berattat att de ryssar som flyttade in under Sovjettiden foredrog att bosatta sig utanfor staden, medan esterna fick noja sig med ”slummen” i centrum. Att det skulle vara nagot liknande i Kazan ar den enda forklaring jag har kommit pa. Foljden av detta var att centrum var relativt ode. Staden kandes mer som Lund an som Stockholm (Kazan har ungefar en miljon invanare) Jag gissar att manniskorna hade trangts ihop pa de stora betongkomplexen, i fororterna. Det fanns namligen valdigt manga sadana fororter, jag var inte ute i nagon men sag manga pa avstand.
I Kazan fick jag nya exempel pa hur trevliga ryssarna kan vara, vi var pa restaurang och blev valdigt vanligt bemotta. Forvisso hade det nog inte varit sa manga vasterlanningar pa den restaurangen tidigare. Under kvallen fick jag bland annat en lektion i uzbekisk dans. Jag kan emellertid inte pasta att jag nu till fullo beharskar denna adla konstform. Det jag annars kan konstatera ar att Kazan verkar vara en rik stad, de reparerade faktiskt manga av husen. Jag var forvisso inte ute i fororterna och sag hur det sag ut dar, men Tatarstan har ju en hel del olja och jag tror inte de behover lamna ifran sig lika mycket i skatt eftersom det ar relativt sjalvstandigt. Atmosfaren var ocksa lite lugnare an i Moskva. I Moskva ar det alltid ont om plats och alla har brattom nagonstans. Annars var staden som vilken annan rysk stad som helst. Detta om man bortser fran att det fanns en del moskéer, Kreml var lite smackare och sag inte lika klumpig ut som en vanlig Kreml. Gatunamnen var desamma som i alla andra stader, med smarre variationer. Det fanns gatunamn uppkallade efter Kirov, Dzerzjinskij, Kalinin, Marx och Tjernysjevskij med flera. De gamla kommunisterna fortsatter att finnas i staderna. Det mest konstiga var forra aret da jag sag Karl Radeks gata i Suzdal. Det maste innebara att gatan har hetat sa fran 1930-talet. En annan favorit ar Litvinovs gata i Nizjnij Novgorod. Inte ens alla stader har bytt namn an, Nizjnij Novgorod heter halvt om halvt fortfarande Gorkij, det star atminstone sa pa tagbiljetten. Det verkar vara annu varre i en annan stad, jag vet inte vilket som ar det vanligaste namnet: Kirov eller Vjatka.
Sen finns exemplen med stader som bytt namn men vars oblaster fortfarande heter det gamla namnet. St Petersburg och Jekaterinburg for att namna de tva mest kanda. Slutligen stader som inte kan byta namn, vad skulle Komsomolsk-na-Amur heta istallet? Detta ar troligtvis en annan anledning till varfor jag tycker Ryssland ar intressant, historien finns narvarande i hela samhallet. Som intresserad av Sovjetunionen sa ar det ett litet substitut for att jag inte fick uppleva Sovjetunionen pa nara hall. Jag hade absolut inte velat bo i Sovjettunionen och jag onskar inte tillbaka fortrycket. Men aven om jag laser alla bocker jag kan fa tag i och pratar med ogonvittnen, ar jag saker pa att jag anda inte forstar hur Sovjetunionen fungerade
Jag har sagt att allt kan handa i Ryssland. Det kanske ar lika bra att jag ger exempel pa vad jag menar. Jag hade inte blivit forvanad, om jag en dag hade hamnat pa ett tag i tunnelbanan ensam med Putin och hans livvakter. Kanske forvanad, men jag hade inte forgaves nypt mig i armen for att vakna. Nagot i den pariteten har inte hant mig, daremot ar det just de sma ovantade sakerna som gor att jag tror att allt kan handa. I Sverige har jag aldrig blivit bjuden pa frukost pa taget. Jag vet att det hjalper att jag ar utlanning, men vi pratade knappt med varandra. Att en gumma kan engagera fem andra manniskor pa bussen hur jag ska ga for att komma till museet i Gorki Leniniskij (dar Lenin dog) tycker jag ocksa ar extraordinart. Att tre for varandra helt okanda manniskor pa fem minuter kan lara kanna varandra och spela ett parti kort, efter 10 minuter skamtar de med varandra som om de kant varandra i tio ar och efter 15 minuter presenterar de sig for varandra. Aterigen blev jag vittne till detta pa en tagresa. Detta kanske hander i Sverige ocksa, men i sa fall ser jag det inte for att jag ar van vid det och att jag ar rysslandsromantiker. Det finns gott om sadana har exempel.
Jag vill pasta att Ryssland ar ett land av kontraster. I Sverige sa ar jag van vid att bli bemott med tillgjord trevlighet. I Ryssland daremot sa blir jag aldrig bemott med nagot tillgjort trevlighet, detta savida jag inte gar in i nagon av affarerna av vasterlandsk modell. I de flesta serviceinrattningarna ar jag installd pa ett hogst neutralt bemotande. Nar jag daremot fragar nagon privatperson kan allt handa. Givetvis kan de inte ha tid, eller bara saga att de inte har tid, eller om de inte vet kan de engagera omgivningen for att ta reda pa svaret, eller engagerar sig omgivningen sjalv nar de inser att nagon behover hjalp eller kan de insistera pa att folja en till platsen man vill till. Alla av dessa saker har hant mig. Livet i Ryssland ar mer komplicerat an det borde vara men det kanns som manniskorna ar mer naturliga. De drar sig inte for att visa kanslor, aven om det ar negativa kanslor. Kanske just for att livet i Ryssland sa lange har varit onodigt komplicerat, har detta lett till att manniskorna inte bryr sig om smasaker som inte egentligen inte spelar nagon roll.
Klassamhallet i Sovjetunionen
Det ar intressant att se hur klassamhallet fran Sovjetunionen fortfarande finns kvar. Om vi tar exempel fran universitet. Den kemiska och fysiska fakulteten var under Sovjettiden de mest prioriterade. Dessa tva fakulteter har fortfarande de finaste byggnaderna (byggda i samma stil som huvudbyggnaden), och jag har for mig att rektorn for hela universitet fortfarande ska komma fran nagon av dessa tva fakulteter. Det ar forvisso inte sa latt att andra pa byggnader over en natt, vad som daremot ar mycket tydligare ar maten. Pa universitetet finns det manga matsalar, de som ar bast ar de gamla lararmatsalarna pa andra vaningen (samt en nyligen upptackt matsal vars fakultetstillhorighet jag inte vet, jag gissar pa fysiska, da den ligger ratt nara matsalen). Nu for tiden far aven studenter ata i lararmatsalarna, men for 30 ar sedan sa kan jag inte tanka mig det. Maten och servicen ar battre. Vidare far larare tranga sig i de kaféer som finns i bygganden jag pluggar i. Detta beteende finns ocksa nar man ska kopa tagbiljetter, kassan for partifunktionarer ar forvisso borta (om de nu ens behovde sta i ko), men krigskassan finns kvar. Dar kan soldater, veteraner och ankor stalla sig. Jag vill inte berova ankorna denna lilla fordel, men det ar helt klart ett pafund fran det sovjetiska klassamhallet.
Ga pa museum i Ryssland
Ett annat arv fran Sovjettiden som jag kommer i kontakt med ar bemanningen pa museum. Precis som i tunnelbanan ar det alldeles for manga som arbetar. Idealet ar att det ska sitta en liten gumma i varje rum och stirra pa mig. Vad ska hon overhuvudtaget kunna gora? Hon kan saga till mig nar jag kommer for nara nagot, men sen da? For att ta det hela fran borjan. Man borjar med att betala intrade Jag som rysk student betalar atminstone lojligt laga priser. Vasilvskij katedralen vid Roda Torget kostar for mig 10 rubel och 100 rubel for vanliga utlanningar. Nar man val kommer in i museet ska man oftast hanga av sig i garderoben som ar gratis. Sen ar det som sagt en gumma i varje rum. Om museet ar sa litet att de inte har fatt tilldelat sig en gumma i varje rum, sa kan man vara saker pa att man blir skuggade av en gumma. Det var riktigt lojligt nar jag var ute i Gorkij Leninskij. Jag gissar pa att jag och det kanadensiska paret som jag traffade dar var det enda gasterna pa hela dagen, vad jag sag sa fanns det sju eller atta gummor museet. Varav en var var guide (hon var i och for sig mycket trevlig), det var forbjudet att ga i museet utan guide. Till detta kom tva vakter med maskingevar som vaktade Lenins bil och slade. Jag tror att Lenin fortfarande ar den andre mest bevakade personen i Ryssland (jag har i och for sig inte forsokt muta vakterna) for att komma in i mausoleet sa maste man forst ga genom tva sakerhetskontroller. Man far inte ha kamera eller nagon storre vaska med sig. Inne i mausoleet finns sju vakter och om man lagger till vakterna vid kontrollerna och langs muren sa borde det bli uppemot en femton stycken. Detta for att vakta en vaxdocka! Reglerna for att ga i mausoleet och langs muren ar: ha inte handerna i fickorna, stanna inte, prata inte for mycket det enda man far gora utan att bli tillsagd ar att ga genom i tyst begrundan. Det finns emellertid museum dar det rent av blir glada av att se en och inte betraktar en med misstanksamhet, som om man skulle sno hela museet om de tittade bort en minut. Metromuseet i Moskva ar ett, ett annat ar Sacharovmuseet i Nizjnij Novgorod.
Det obekvama Ryssland
Ryssland ar som fordomen jag har om Texas. Allt ska vara stort, om det sen ar praktiskt ar en annan sak. St Petersburg har tre miljoner manniskor, men fortfarande inte nagot rent vatten. Jag vet inte hur farligt det ar for de som bor i staden, men turister avrads fran att ens borsta tanderna i vattnet. Detta i ett land som lyckades placera bade den forsta hunden, mannen och kvinnan i rymden. Detta ar det mest extrema exemplet jag kan komma pa men det finns gott om andra. Moskva ar egentligen inte byggt for att manniskor ska bo dar. Staden ar endast byggd for att vara stor och pampig. Det finns flera exempel pa detta. Det mest logiska vore att lagga en metrostation vid universitet, detta med tanke pa hur manga som varje dag aker dit. Det finns forvisso en metrostation som heter universitetet men den ligger en 10-15 minuters gangvag harifran. Det finns inget som helst nattliv runt universitetet, jag maste ta mig in till centrum om jag vill rora pa benen. Vill jag ga pa bio maste jag aka tva metrostationer. Om jag overhuvudtaget vill gora nagot mer an plugga, sova och ata maste jag vara beredd pa en 15 minuters promenad och sen eventuellt en tur med metron. Jag tycker forvisso inte det ar sa jobbigt, men det ar dumt. Moskva och universitetet och ar inte byggda for att vara bekvama eller praktiska, de ska endast sla en med hapnad. En kompis till mig pluggar pa ett annat universitet (hogskola?) i Moskva. Nar han ska tvatta maste han aka till MGU for att gora det. Det kanske finns nagon tvattinrattning narmare honom, men han har inte hittat den. Detta fenomen aterfinns ocksa hur byggnaderna ar byggda. Universitetets huvudingang anvands knappt da den bara ar byggd for att vara pampig, utanfor den ligger det bara en park och en stor paradgata. Nar man ska passera in i huvudbyggnaden pa universitetet hade det underlattat om de hade oppnat nagra fler dorrar. Det finns gott om dorrar, men det finns bara en som ar oppen, detta leder till att trafiken blir enkelriktad. Forvisso en bagatell, men om det finns jattemanga dorrar varfor anvander man inte dem? Ett annat liknande exempel ar i huset jag har mina lektioner i. Forutom att det ar stort och fult sa finns det ett begransat antal hissar, fyra tror jag. Det finns minst dubbelt sa manga hissar, fast de ar avstangda. Pa grund av att hissarna ar sa fa, att alla borjar sina lektioner samtidigt och att hissarna ar fruktansvart langsamma sa tvingas man ta trapporna och det ar samma sak dar. Trapporna ar fa, tranga och fulla med manniskor som star och roker. Om det skulle borja brinna sa tvivlar jag pa att ens halften skulle komma ut ur huset. Det paminner mig om forsta terminen jag var har. Samtidigt var det en brand i ett studenthem i staden. Damen pa min vaning tyckte givetvis detta var hemskt och var radd for att samma skulle handa pa universitetet. Darfor gick hon runt och satte upp nya evakueringslappar i alla rum (lapparna sag precis likadana ut som de gamla). Hon ville ocksa forklara for mig hur man skulle evakuera byggnaden. Forst skulle man inte ta hissarna, istallet skulle man anvanda sig nagon av de tva nodutgangarna. Jag fragade om den ena nodutgangen var olast, jag hade namligen aldrig sett den dorren oppen, svaret jag far ar: Nej, men jag har nyckeln. Om det borjade brinna var val tanken att jag snallt skulle ga och fraga om hon kunde lasa upp sa jag inte blev innebrand, darefter skulle hon leta upp den ratta nyckeln bland sina hundratals nycklar.
Att koa i Ryssland
En detalj jag gillar med Ryssland ar sattet de koar pa. Forra aret, nar jag skulle boka min flygbiljett hem, gick jag till Aeroflots kontor. Jag var van vid att ta en liten kolapp och snallt satta mig ner och vanta. Jag letade febrilt efter kolappar, anda tills jag kom pa att nar man kommer in i nagot vantrum ska man fraga vem som ar sist. Darefter ska man helst saga till den personen att man ar efter honom/henne. Da ska det rent teoretiskt vara mojligt att ga ifran fran kontoret for att komma tillbaka senare och anda ha behalla sin plats. Det hander ofta mig att jag star sist i nagon ko och det kommer fram personer som sager att de ar efter mig. Darefter gar de darifran, efter nagra minuter nar de har utrattat vad de skulle gora kommer de tillbaka, min uppgift blir da att vara vittne pa att personen verkligen har ratt att sta dar ifall nagon skulle fa for sig att ifragasatta detta. Det hander forvisso aldrig att nagon tvivlar pa att personen verkligen bor sta dar, fenomenet ar sa utbrett. Jag antar att ryssarna inte tranger sig mer an pa andra stallen pa jorden, detta galler inte pa nattklubbar for kommer alla in, som hogst kan man behova sta i ko nagra minuter. Det finns dock ett fenomen som ar mycket vanligt, det ar att bara tranga sig lite grann. Ar det en lang ko och man bara ska ha nagot litet sa ar det bara att ga langst fram i kon och saga vad man vill ha, detta ar helt accepterat.
Annat jag gillar med Ryssland
Andra saker som jag gillar med Ryssland men som jag inte kan ta upp ar: Nattlivet ar betydligt battre, prislaget ar mer behagligt for mig och jag tycker maten ar god aven om den ibland har lite for mycket dill i sig. Bocker ar lojligt billiga, detta galler dock bara ryska bocker. Jag kan inte heller undanhalla det faktum att jag tycker det ar skont att inte behova passa tiderna pa systembolaget, fast om det ska klassas som en bra sak kan val diskuteras.
/Martin