Stalins son

[Perra]

Låt mig bara inflika att jag fullständigt håller med martin, precis som jag sagt i mina tidigare inlägg. Dock känns det som att herr Lundvall formulerat det bättre.

[Martin Lundvall]

Låt mig bara inflika att jag fullständigt håller med martin, precis som jag sagt i mina tidigare inlägg. Dock känns det som att herr Lundvall formulerat det bättre.

Jag forstod atminstone vad du menade.

/Martin

[Fubbik]

ETT intressant vittnesmål är Svetlana Stalins uppgift att efter Stalingrad höll ryssarna bland sina fångar Heinz Hitler och Leo Raubal - .

Det fanns två Leo Raubal, Gelis far som dog 1910 och Gelis bror som antas ha stupat på Balkan 1942.

[Letterbomb]

Du får förstås tro vad du vill, men jag tror inte att det var så. Över en av Stalins söners säng hade han exempelvis hängt upp en tavla med texten "om du visar dig svag låter jag skjuta dig". Det säger en del om att han kanske inte var världen mäst älskvärda far.

Han var väldigt kärleksfull mot Svetlana tills hon vart äldre och trotsig mot sin far, men han gjorde aldrig illa henne eller var det monster som du försöker få honom att framstå som. Stalin växte upp i en väldigt sträng kultur och det sätter självklart sina spår som förälder. Han var inte strängare eller konstigare än vad många andra föräldrar var då.

Han hade säkert hellre sett att grabben inte blev tillfångatagen, men sanningen är också att han hade kunnat få hem honom om han velat.

Det är en väldigt naiv bild du förmedlar. Så enkelt var det inte vilket du kanske hade insett om du läst Montefiores bok. Hur hade det sett ut om han valt familjen före nationen med tanke på ideologin han förespråkade? Det var helt enkelt inte möjligt. En sådan handling hade varit upphov till många frågor och arga miner i ett redan mycket känsligt läge. Tiderna var sådana att Stalin ansåg att sonen hade chansen att dö som en hjälte (vilket han också gjorde och vilket miljontals soldater redan gjort före honom), kanske hoppades Stalin att sonen skulle komma hem levande ändå.

Att ingen annan fick det var inget hinder, ditt snack om att han skulle oroat sig över vad alla skulle säga är ju helt verklighetsfrämmande, han gjorde precis hur han ville och behövde inte förklara sig inför någon.

Det stämmer inte heller, klart som fan att han oroade sig för vad nationen skulle säga om han utfört denna handling. Du har en väldigt omodern bild av Stalin. I dag vet man mycket mer än vad man gjorde för 10 år sedan, mycket tack vare nyöppnade arkiv som bl a Montefiore utnyttjat. Stalin var t ex mycket sorgsen över sin sons död och grät öppet flera gånger med sin sons fotografi i handen.

Det fanns naturligtvis ingen oppostion (eller någon annan heller) som skulle protesterat om han tagit hem sin son. Det hade varit detsamma som att be om en för tidig död.

Det handlar inte om opposition, det handlar om vad folket skulle anse om Stalin och vad som skulle skrivas i historien. Inte ens Stalin kunde riskera att välja sin egen familj före nationen hur mycket makt han än må ha haft. Återigen, läser du Montefiores bok så får du en god inblick i hur han verkligen tänkte och fungerade. Man blir väldigt överraskad kan jag säga. Det ger en mer trovärdig bild än vad som tidigare skrivit om honom. Ungefär samma myt som tidigare existerade att Hitler åt spädbarn till frukost.

[varjag]

Montefiore amplifierar ju också Stalins dilemma.....med någon Order XYZ från Statens Försvarskommitté - till Berija's NKVD att 'anförvanter till soldater som låtit sig tillfångatagas' - omedelbart skulle arresteras för repressalier enligt Stalinismens mordiska teologi. Stalin satt fast på sin egen krok - och kunde inte agera annorlunda.

[Confident]

Ursäkta om mitt inlägg faller något utanför ämnet.

Dock..., jag har läst att Stalin hängde en tavla eller skrift vid sin sons säng, där han skrev något i stil med: "Om Du visar Dig feg, tar jag livet av Dig..."

Tror det var i Englunds Brev från Nollpunkten, i kapitlet om massutrensningarna under 1920-och 30-talet detta står att läsa.

Vilket jävla sätt!


mvh/Dagwood

[Letterbomb]

Ursäkta om mitt inlägg faller något utanför ämnet.

Dock..., jag har läst att Stalin hängde en tavla eller skrift vid sin sons säng, där han skrev något i stil med: "Om Du visar Dig feg, tar jag livet av Dig..."

Tror det var i Englunds Brev från Nollpunkten, i kapitlet om massutrensningarna under 1920-och 30-talet detta står att läsa.

Vilket jävla sätt!


mvh/Dagwood

Det har redan nämnts i tråden. Däremot nämns det inte i Montefiores bok, så jag undrar vad källan till detta påstående är? Hur har man fått denna information? Jag tycker personligen det låter som en skröna men man vet aldrig. Men hur som helst speglar det inte Stalin som far för han skulle knappast ta livet av sina barn. Det finns inget som över huvud taget tyder på det. Att han var hård råder det ingen tvekan om, men vilken far var inte det på den tiden? Om Stalin var ett sådant monster, varför finns det inga uppgifter att han agade sina barn grovt? Svetlana nämner aldrig något sådant så vitt jag kan minnas.

Stalin hade goda sidor och var kapabel till att älska. Ta bara exemplet med hans fru Nadja som tog livet av sig. Stalin hämtade sig aldrig riktigt från det. Att Stalin skulle ha varit ett monster mot sin familj och "struntat i Yakov" är skitsnack. Han var knappast världens bästa far, men han var inte det spädbarnsätande monster ni försöker få honom att framstå som. Kommer det en film om Stalin, likt Der Untergang om Hitler så skulle ni säkert se det hela ur en helt annan synvinkel.

[panzerIV]

Heinz Hitler?

Vem var det?


/Magnus

[Martin Lundvall]

Ursäkta om mitt inlägg faller något utanför ämnet.

Dock..., jag har läst att Stalin hängde en tavla eller skrift vid sin sons säng, där han skrev något i stil med: "Om Du visar Dig feg, tar jag livet av Dig..."

Tror det var i Englunds Brev från Nollpunkten, i kapitlet om massutrensningarna under 1920-och 30-talet detta står att läsa.

Står även nämnt i Stuart Kahans bok Vargen i Kreml, men den boken ska man ta med en rejäl säck salt och jag tror detsamma gäller detta citatet. Finns det något bevis på det, är det någon person som har kunnat verifiera påståendet eller är det bara en myt som vandrar runt?

/Martin

[Confident]

Det är en bra fråga, Martin.
Jag vet inte.

mvh/Dagwood

[Mjölner]

Även jag har nyligen läst Montifiores bok, och har en liknande uppfattning som Letterbomb. Om Stalin verkligen hade velat skydda sin egen familj på landets/folkets bekostnad hade han väl överhuvudtaget inte skickat Jakov till fronten 1941, utan låtit honom få en tryggare "administrativ" eller "rådgivande" tjänst vid någon stab i Moskvaområdet?

Stalin var onekligen ett monster, men han var även i stora drag en man som levde som han lärde. (Han var till och med ofta pank och fick be vänner mm låna honom pengar tills nästa löning från partiet kom).

[Hans]

(Han var till och med ofta pank och fick be vänner mm låna honom pengar tills nästa löning från partiet kom).

Jag skulle vilja veta mer om detta - det låter nästa lite för otroligt. Kommer du ihåg källan?

MVH

Hans

[varjag]

Om Stalins förmåga att 'älska' som Letterbomb skrev om, så visar historien att det var ytterst farligt att 'älskas' av Stalin.....
Kärleken månde ha varit evig - men föremålen växlade....och Gud hjälpe 'växelpengarna...' Vad beträffar Yakov har jag fattat att han var officer på stat i armén vid krigsutbrottet och det hade nog inte varit möjligt för Stalin att låta kommendera honom till etappsvin någonstans. Sånt hade snabbt spritt sig inom partihierarkin med åtföljande 'lukt' - något som jag är säker på - inte var Stalins stil. Sen skall vi också ha klart för oss att vid krigsutbrottet kunde varken Stalin, Yakov eller någon annan i Sovjet ens drömma om vidden av den katastrof inför vilken Sovjetunionen och det ryska folken stod. Hitler, hans generaler och Wehrmacht var oerhört mycket farligare än de föreställt sig. Yakov drog naturligt till fronten med millioner andra - maldes ned i krigskvarnen och - Stalin accepterade det. Med Vasilij - den andre sonen, gick han varsammare fram.

[Söt fluffig Kossa]

med millioner andra

hehe, du stavar millioner precis som jag.

[varjag]

(Han var till och med ofta pank och fick be vänner mm låna honom pengar tills nästa löning från partiet kom).

Jag skulle vilja veta mer om detta - det låter nästa lite för otroligt. Kommer du ihåg källan?

MVH

Hans

Det där handlar om isolerade händelser - Stalin, efter c:a 1932, behövde aldrig betala för någonting.
'Andra' - gjorde det åt honom naturligtvis. När han vid några unika tillfällen i kontakt med verkliga människor, tyckte att 'man borde betala för sig' - saknade mest ofta också hans medaljerade entourage, kontanta medel då de var av samma ilk. Stalin hjälpte flera individer med pengar - men de gick per postanvisningar och var undertecknade av General Poskrebyshev, chefen för Stalins sekreteriat, inte Stalin själv.